Poff

 

 

 

Precis så ja. Calm down. Och Reset and start over. Den här jädra häcken tar kål på mig. Efter lite nya besked skall vi klippa rejält, få bort allt brunt på något sätt och behandla för att försöka undvika att plantorna skadas permanent. Fy sjutton vad trist hela historien känns. Vår fina ligusterhäck. Sniff. Nu behöver jag en rejäl trädgårdsframgång det säger jag bara :(. 

Ny kollektion på gång från drottningen av grafiska tryck. Jag har ju varit Sennerholtnörd sedan första släppet och konstaterar att jag fortfarande känner wow inför det lite nya enkla uttrycket. Heja! Och genom Karin LG som har stenhård Hemnetkoll fick jag länk till Sennerholts radhus till salu förra veckan. Stilren fest om man känner för det. Styling: Lotta Agaton. Fotograf: Henrik Bonnevier genom Lotta Agatons blogg där det finns fler fina bilder att titta på.

PS: Väskan kom i dag. Jättefin. Och dagens H&M-nyhet såklart. Spännande.

Befriad

 

Jag avlägger härmed apport från mitt påskprojekt om att rensa bland mina gigantiska tidningshögar. Snart två månader har gått sedan jag frigjorde mig själv från massor av papper – och peppar, peppar – det har faktiskt fungerat ganska så bra. Det gäller att ha en tämligen osentimental inställning här och verkligen bara spara sådant som man vill se igen. Ritsch. Bara så brutalt. Håla och direkt in i pärmar. Man kastar såklart sådant som man kanske vill se sedan. Jag får ont i magen när jag tänker på all trädgårdsinspiration som jag kastat genom åren, när jag bara ville se flådiga stadsvåningar, men det får man väl leva med. Sedan har jag blivit lite bättre på att inte köpa också. Förnuftiga jag kan stå där och tänka om jag verkligen behöver se ett hem till som jag sedan förmodligen kommer att kasta. Och lite stiltje känns det som just nu – håller med Lotta Agaton. Och kommer vi att läsa fler och fler magasin digitalt framledes? Vi kommer snart att bli med iPad – såklart hur nyfiken som helst på Trendensers projekt.

I en liknande anda satte jag paus på mitt Pinterest-konto. Jag började ju entustiastiskt att pinna några månader i vintras, men sedan kom jag av mig. Visst är det inspirerande, men samtidigt är det sunt för mig att vara en bildhamstrare på alla fronter? Jag scannar fortfarande ibland, men nu var det ett bra tag sedan jag pinnade själv. Jag har nog inte riktigt kommit fram hur jag skall ha det där. Jag kanske sätter igång igen, men för nu har jag utövat inspirationsfengshui på ett antal fronter :).

UPDATE: Och så får jag nya Elle Interiör i brevlådan. Och blir förälskad i pappret igen. Den kan jag nog inte rensa ut sedan ;).

Och tusen tack för trädgårdströst nedan! Nu har det regnat och åter regnat här, så jag har tagit en paus från det gröna. Men snart står jag där igen, med nytt hopp såklart. Och inte skall ni avskräckas. Ni vet, man glömmer när man möts av en förförande knopp. Det är liksom värt allt på vägen dit. Och har man tio rosor (jo, jag har faktiskt så många bebisar nu), så finns det ju alltid hopp för någon :).

11 juni

 Kanske läge att skaka liv i den här avsomnade dagboken? När den fungerar så tycker jag mycket om den, men sedan blir den ett dåligt samvete i perioder. äsch, man får lov att kasta sig ut och se var det leder. Jag startar med en sådan där klassisk frågeutmaning som jag fick av Malin i maj. bättre sent än aldrig då :). 

1. Vad hette din första kärlek? Rickard. I andra klass. Vi dansade tryckare till X-Models i bygdegårdens källare. Jag minns det faktiskt som i går.

2. Baren eller dansgolvet? När det begav sig var det definitivt dansgolvet. Jag har aldrig varit en barhängare av rang. Men jag undrar om jag inte skulle ha potential att bli det nu.

3. Vad drömmer du om? Alltså sedan livskris och smärtproblematik, så är allt så enkelt. Jag drömmer om att vi får må bra i familjen tillsammans. Och jag är ganska glad att jag ändå "bara" var trettionio när jag kom på det.

4. Vad är du rädd för? Jag har blivit rädd för att det skall hända någon något. Det har kommit smygande de sista åren. Insikten om att tiden går och att inget är för evigt. Till slut kom de där käcka väggorden i kapp även mig :).

5. Vad finns alltid i din handväska? Det gamla vanliga som plånbok och nycklar och liten väska i med allt möjligt "bra ha".

6. Favoritfärg? Ack, så svårt. Varierar med säsong och känsla. Kan nog inte välja där.

7. Din bästa vän? Marie.

8. Något du är stolt över? Att jag efter så himla många år lyckats kasta av mig mitt "duktiga-flicka" ok. Att jag har så himla mycket lättare att säga nej nu. Att jag har blivit äldre och klokare och fått mer självdistans. Och så mina barn såklart.

9. Ditt favoritplagg? Klänning.

10. Hur många par skor har du egentligen som är för små? Oj, säkerligen en del. Jag är dock ingen skomänniska med massor på lager, men det finns säkerligen några obekväma klämmande någonstans.

11. Vad ger du dig själv för titel? Visuell kreatör med hopp om mer – typ :).

10 juni II

 På tal om fotboll. Jag var en sportnörd av sällan skådad rang innan barnen. Sedan svalnade intresset helt. Jag har inte alls hängt med och uppbådat någon entusiasm inför ens stora evenemang. Och då var jag en sådan där som kunde sitta och följa Bob-kval på vinterOS. Men nu märker jag en glidning. Tillbaka. FotbollsEM känns plötsligt ganska kul. I alla fall stormatcherna. Jag har svårt att tänka mig att det blir samma nördkaliber igen, men man skall väl aldrig säga aldrig kanske.

10 juni

 Inte nog med massor av äckliga insekter i trädgården. Nu på kvällen gick den längsta grenen av på en av mina nyplanterade klätterrosor. Son plus kompis spelade fotboll på garageuppfarten med mjukisboll. Så himla glad mamma liksom.

What?

 Man vet ju att det kommer förr eller senare. Den där pirrande känslan av förälskelse när man bara ser det fina och det glädjefulla – till slut smyger sig onekligen lite annat in. Den där sanna euforin kompletteras med lite skavanker och sådant som man inte har sett tidigare. Nu är jag och min trädgård där. Ni som har följt mitt spirande trädgårdsintresse här, vet om att jag brukar tala mig varm om den gröna glädjen och hur den har berikat mitt liv. Som sagt, alla förälskelsefaser har sitt slut. I torsdags skulle jag bara gå en liten tantrunda i trädgården för att se allt grönt. Nu var det som om all realitet bara föll över mig. Nog har jag vetat och tänkt att jo, det kommer, men att sedan vara mentalt förberedd är en helt annan sak. En nyplanterad ros översållad av röda löss. Jo, men det har jag kallt räknat med. Rosor är ju kinkiga saker som man får pyssla med. Fram med såpavatten och känna sig som lite herre över naturen igen. Sedan gick det undan. Fullt med surrande insekter vid häcken och några buskar. Märkliga blad. In och googla – såklart. öppna brunbuktiga blad och upptäcka vita kravlande larver? Ser ett blad, ser hundra, ser massor. Paniksamtal till maken. Häcken liksom. Om det händer något med den i vårt nybyggarland så dör jag. Gör jag ju såklart inte, men ändå. Det verkar som om vi – och ett antal runt oss – fått syrenmal på besök. Och så ett antal bladsteklar på det. Och allt rasade liksom över mig på en gång. Och ni vet hur det är när man går miste om en kär illusion. Man blir inte glad. Så nu skall vi försöka bekämpa. I natt drömde jag att jag hade massor av bruna blad på mitt huvud som liksom började falla av när jag tog i dem och i hårbotten fann jag – ja, ni kan nästan gissa… Denna gröna nörds kärlek har fått sig en rejäl törn. Verkligheten har kommit ikapp, men hey dear garden?! Vi får börja om tror jag. Med en annan kärlek. Möjligen inte lika berusande alltid, men kanske mer hållbar i längden. Eller något i den stilen. Ge mig en ros i blom, så är allt förlåtet. I alla fall det mesta. //W

Sommarblommor

 

Veckans fredagsblommor blev en studentikos bukett med riktig sommarfeeling. Tänk att det bara är två veckor till midsommarafton. Ack, vad tiden går undan. Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

 

Kram W