Den här snajdiga brickan fick jag i inflyttningspresent i dag av kära vännen Marie. Det är favoriten Sandra Isaksson som julpyntat sina Blossom & Bill för Designtorget. Snart står där mina biscottis , en tekopp och makens glögg. Mot soffan :)!
Pang
Nej, den var ändå lite oväntad. Från noll till hundra – en kraftig hangup på leksakspistoler. Bara sådär på vägen hem från förskolan. Jag – måste – ha – en – leksakspistol. Instinktivt säger jag tvärt nej. Nej till små attrapper av vapen. Och de skall låta också. Och kanske blinka lite med. För batterier skall ingå. Samtidigt har han en tunna full med sablar, svärd och pinnar som skall föreställa pangare. Och det fäktas och slåss med de grejerna. Möjligen känns det lite old school och tryggt med pirater och riddare från förr. Pistoler känns nu och nej. Eller?
Och en lite typisk lillebrortolkning av tidigare händelser. Vi har alla våra sätt. “För om jag inte får en pistol av dig så blir jag arg på dig. Då skall jag skrika som en galning och gömma mig. Men jag gömmer mig härinne. Och jag gömmer mig bakom den blå soffan där jag brukar gömma mig. Så att du kan hitta mig.”
Mjuka pistoler från danska Pernittengryn och Russinnet. Kraftig dubbelmammamoral att tycka att de här är lite söta och harmlösa? Pangarleken består väl oavsett attribut får man antaga.
Traditioner
Jag har nog skrivit om det förut. Hur jag alltid satt som liten med min mamma och otåligt inväntade kungligheternas intåg i Konserthuset den tionde december. Om man lyckades gissa rätt på drottningens klänningsfärg var lyckan gjord. Nu finns det fler klänningar att spekulera kring och nog kommer jag att slå på televisionen – om inte annat för gamla tiders skull. Man skall aldrig underskatta vikten av en tradition.
Och hade jag haft riktig tur så kunde jag fått mig till livs hela Nobelhärligheten i storbildsformat. Från mitt arbetsrum blickar jag ut mot mannens stora projekt i huset – en fyrtiotummare. Jag tyckte nog att vardagsrummet var ganska så fint innan den där gigantiska kartongen intog det, men vi skall ju alla trivas i huset :).
Söta festkläder till de små från H&M.
Mattan på plats
Det är bara att ta av hatten för butiken Förr som svarade för en snabb leverans utöver det vanliga. I måndags förmiddag beställde jag en matta och i går kväll kunde jag lägga ut den på vårt köksgolv.
Från början kände jag mig lite tveksam till metallic-temat i mattan Svea, men det grå inslaget i det svarta skänker liv till mattan och ger den där lilla extra twisten till den.
Svea i all sin prakt i köket. Här ser mattan svart ut, men den är även vävd med mörkgrå plast som syns på produktbilden ovan. Den blev alldeles utmärkt hemma hos oss. Det mörka tar upp Virrvarrskivan och Bestlitependlarna och ger lite stuns till det vita köket.
I planeringsstadiet hade jag väldiga bekymmer med att få ihop köket, men slutet gott. Jag trivs utmärkt med planlösning, material och detaljer*. Och det är ju så det skall vara :).
Och jag sitter fortfarande i morgonrufs och har fastnat i det här på replay. Skarpt läge med andra ord ;). Sen kväll med kalenderlucka. Det tar på krafterna att vara tomtenissa. in och tävla med er nu!
* Mina kökshanddukar från Klässbol köpte Sofia, en trogen bloggläsare, till mig i Värmland i somras. Härligt med en bloggosfär som tänjer ut shoppingmöjligheterna lite :). Tack!
Räkna dina blommor
Ilska och tårar. Ännu en kamp. Ingenting blir som man tänker sig. En igenslängd dörr. Snabba små fötter.
Jag finner mig själv springandes på vår gata med öppen jacka och en liten varm lillebrorhand i min. Vi skriker namnet på den som saknas så att ljudet studsar mellan fasaderna. Jag ser vårt luciatåg i köksfönstret på håll. Hjärtat bultar och tårarna pumpar fram. Vi springer tillbaka i mörkret och tar några varv runt huset. Jag känner hur jag sjunker ned i leran. Vidare. Vidare. Minutrarna känns som timmar. Var är Du?
En evighet senare syns den rosa jackan borta på gatan. Vi möts i en omfamning. – Gråt inte, mamma. – Men hörde Du inte oss? Varför sa Du ingenting? – Men jag satt ju där hela tiden. Jag gick ingenstans. Jag bara sprang dit bort och satt och väntade på att ni skulle komma.
Ilskan är borta. Den lilla flickan blir mjuk i min famn och somnar. Silverarmbandet med hennes namn börjar bli för litet. Lugna favoriter spelar på klockradion. Angels. Och jag räknar blommorna på sovrumstapeten. I morgon är det en ny dag. Välsignad vare den.
Tack för alla fina kommentarer till mitt tidigare inlägg i dag! På sätt och vis blir det lite märkligt med en mix av vackra keramikstenar och ett bultande mammahjärta, men det är väl kanske just det som är essensen av En mammas dag. Så det får vara så. Lite blandat. Lite djupt. Lite lågt. Lite mittemellan. Lite ytligt. Lite jag.
9 december
Min lilla son (snart blir han viktiga femochetthalvt) håller fast i sin tro på tomten, trots storasysters idoga försök att bevisa motsatsen. Och tomten är bara till för barn. Absolut inte mammor. Så mamma får vackert skaffa sig egna julklappar. Och då får man väl ändå tjuvöppna – tycker denna mamma i alla fall :).
Det är alltid roligt att beställa från Karin Erikssons Manos. Om man letar efter speciella julklappar till någon som uppskattar unika ting, kan man alltid ta sig en titt på det lilla, men naggande goda, handplockade sortimentet hos Manos. Paketen i sig är ofta något extra. I dag fick jag fina snören med ett litet rött keramikhänge.
Jag tycker så mycket om de keramikstenar med fjärilar som jag redan har. När jag fick syn på den guldiga varianten vädrade jag en vacker dekoration i juletider. Jag köpte även några med en blomdekoration. Det här gillar jag – mycket!
Kvistar av järnek i Rörstrands klassiska Kronvas av Gunnar Nylund med Karin Erikssons Caress Golden Star. Enkel julstämning på mitt vis.
Uppmärksamhet
Min älskade lilla flicka. Det är mycket nu. Känslorna sitter utanpå kroppen. Det går upp och det går ned. Vi hänger inte med i svängarna. Det blir många konflikter på alla plan. Min fina fina lilla flicka. Lerigast av alla på skolgården springer Du emot mig när jag öppnar mina armar. All energi går åt till att försöka leda genom alla skär som finns därute. Att alltid försöka se Dig mitt i stormens öga. Att alltid sluta dagen med “Godnatt, sov så gott så ses vi i morgon igen. Mamma älskar Dig”. Att mitt ibland pappren på skolan, se Dig för den Du är. Du är begåvad, envis, stark och orädd. Du står alltid på Dig. Du vågar alltid. Du hävdar alltid Din rätt. Och ibland kommer lugnet. När Du blir liten och kommer nära. När vi bara finns där. Tillsammans. Alltid. Du och jag. Älskade lilla flicka.
Tisdagstema: Uppmärksamhet.
På golvet
Mannen och jag brukar inte ge varandra julklappar. Det är mest jag som köper något och i juletider kallar det hela en julklapp – typ. I kategorin “gemensamma inköp som behövs och som vi denna säsong kan kalla julklappar” faller mattan från Pappelina som snart är på väg till oss. Vi har parkett i köket. Även om vi är i fasen där det är i alla fall är lite skoj att putsa och feja, så märker man ganska snart att det är ett utsatt läge vid diskbänken. Så nu blir det praktisk och snygg plast där. Jag har skrivit det många gånger när det gäller huset, men det är gångbart även denna gång. Jag har tittat länge, länge på Pappelina-mattor, men nu var det dags. Jag tror att den svarta mattan med lite metallic mäter sig bra med vår virrvarriga skiva och Henriks ketchupkonsumtion :).
Jag klickade hos Förr som har ett stort utbud av Pappelina samt fri frakt till årsskiftet. Sådant gillar vi – mycket!