Living by W – Page 447

Nedräkning: 15 dagar kvar

För sju år sedan gick jag också i väntans tider. Då väntade vi inte på ett hus, utan på en bebis. Det är förstås inte alls samma sak, men ändå. Det är inte utan man blir lite nostalgisk och gräver i arkivet. Så här skrev jag på ett forum den 1 november 2001.

“Min man och jag konstaterade i morse att det var dags att vända blad på almanackan och det är ju den första november i dag! Småmånaden alltså, när det är tänkt att Liten skall titta ut och komma till oss! Det kändes som en evighet bort i mars när jag gick runt i lägenheten och bara hyperventilerade och skakade av lycka över mitt positiva test. Jag gick runt, runt och hade klassisk musik på högsta volym för att försöka lugna ned mig. Lika evighetslångt verkade perspektivet när vi var på ultraljud i maj och såg Liten för första gången, liksom när jag en söndagskväll framför TV:n kände den första lilla buffen från magen. November – tja vi kunde lika gärna ha snackat om mars som i planeten Mars. Nu är jag här alltså och tiden har faktiskt gått svindlande fort – framförallt denna höst. Jag vet när jag som orolig nygravid var inne och tjuvläste på denna sida och fick syn på inlägg som menade att tiden hade rusat fram under deras graviditet. Jag kunde inte bara tro på det, när signaturen var Weronica v 5+3. Varje dag var som en vecka och när man nästa dag kunde lägga på en dag till 5+4 var lyckan fullständig.

Jag trivs otroligt bra med min mage och denna graviditet som var så hett efterlängtad efter ett års försök. Visst är det lite tungt nu på slutet, men jag känner fortfarande magi över att det ligger en bebis i min mage. Jag känner ännu inte heller av någon rastlöshet eller att den här sista tiden helst får rusa fram. Snart, snart kommer Liten till oss och tiden går fortfarande svindlande fort, tycker jag. Sällan har väl november klingat så ljuvligt i öronen.”

Så november fortsätter att ha en lite magisk klang för vår del. I morse var vi ute vid huset för att måtta upp badrumsbeslag, mäta för bokhyllor och dörrmattor och inspektera en skinande vit murspis. Det var inte läge att fotografera i dag bland hantverkare som färdigställer det sista inför kontrollbesiktningen på måndag. Vi träffade även den kille som förmodligen skall hjälpa oss med stensättningar och gräs i vår. Mina gummistövlar är fulla av lera. Nu börjar vi räkna ned på allvar!

Fjäderkrans från Pottery Barn. Glammigt, ruskigt och ganska snyggt på en vit dörr.

Sött i jul

Nej, något eget pepparkakshus blir det knappast i år heller. Men kanske lite eget julgodis i vårt nya kök? Tanken om julstök i köket är en sådan där mysig tanke som inte alltid blir så där väl utförd i verkliga livet. Glada barn som står och gör egna marsipangrisar. Tålmodiga föräldrar som klarar kulprovet med väl godkänt. Eller platt fall där de flesta tröttnar och man står där själv med en eländigt hopp lös kolasmet som skall duttas ned snyggt i formar…

Favoriten Johanna Westman har precis utkommit med sin Julgodis för små och stora sockerbagare och boken får mig att vilja ge projektet ett försök i alla fall.

Westman kan sina saker och ledsagas här av fina fotografier av Eva Ankarvall. Jag har bara tjuvkikat på Adlibris, men det verkar mycket lovande. Om inte annat kan man ju köpa sina praliner och läsa boken. Julefrid ;).

Bilder från Adlibris. Citaten kommer från Johanna Westmans sida.

Sjutal

Utmaningarna snurrar ett varv till i bloggosfären. Jag börjar med Mias och Charlottas sjutal. Missa inte deras fina bloggar med spännande husbyggeri varvat med mat, inredning och annat skoj. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och knäppa. Häpp! Crazy var länge sedan jag var, men ok, here I go :).

1. Jag avskyr maskerader. Om man vill få mig att känna mig obekväm och skruva på mig riktigt ordentligt så skall man invitera mig till maskerad med vuxenlekar. Kalla mig gärna trist, men jag trivs helt enkelt med att vara mig själv :).

Tori Spelling med familj på Halloweenparty over there.

2. Jag är vansinnigt mörkrädd. Jag sover alltid med lampa tänd om jag sover själv. När jag går och släcker lamporna inför natten kan jag få tvångstankar om den där Bob i Twin Peaks som förföljt mig sedan jag såg det första gången. Med detta i åtanke ser jag aldrig skräckfilmer. Jag skulle drömma mardrömmar tjugo år efteråt :).

Ingegerd Råmans vackra Light Shadows för Orrefors finns nu hos Rädda Barnens designshop. Shoppa och gör gott på samma gång. Jag är väldigt sugen på några lampor till huset. Är det någon som har lamporna? Det är ju en begränsad brinntid, men sedan kan man kanske ha dem till dekoration.

3. Händiga Hanna får fixar-färdigt-glädje i hela kroppen när hon har klarat av en klurig uppgift. Jag får en liknande rush när jag siktar något vackert som bara känns jag. Det kan vara allt möjligt som inspirerar mig. Glädjen kom exempelvis när jag siktade Mirka Laine-Pietiläs ringar av traditionella folkdräktstyger från Finland hos Cosas. Ännu en typisk Weronic:ig sak :).

4. Avdelning udda och crazy grejer. När jag var i London med två kompisar 1992 inveterades vi till en exklusiv medlemsklubb av några brasilianska multimiljonärer. Vi var kusinerna från landet som fattade noll och sippade glatt på champagne som kostade många tusenlappar flaskan. Min blonda och blåögda kompis lyckades trassla sig ur greppet och vi återvände till vårt hotellrum som tillhörde kategorin “vi är i alla fall i London”. En annan värld för en kväll.

Dyr champagne var ett tag sedan. Nu blir det fotbad i baljan från Norman Copenhagen istället. Tämligen symptomatiskt för det galna i mitt liv ;).

5. Jag är en projektmänniska – på gott och på ont. När jag får något för ögonen, så är det det som gäller. Det kan vara husbyggnation, internetauktioner, färdigställandet av en samling eller att lära mig något nytt. Det är roligt att uppgå i något, men det kan bli lite poff när entusiasmen avtar. Och även om jag driver projekt, så har jag problem med kontinuiteten över tid. Om något får en bump på roaden, är det svårt att komma igång igen. Vad hände – host – exempelvis med den flitiga träningen efter den första höstförkylningen? Host var det ja :).

Snart byter jag ut min almanacka från Kleveland Ord för 2008 till 2009:års variant.

6. Jag är en rutinmänniska. Same, same är något av min melodi. Jag trivs ganska bra i mina upptrampade cirklar. Ceylon på morgonen, citron på eftermiddagen och kanske Rooibos citron på kvällen. Ibland skojar jag till det med någon annan smak, men det är ganska sällan ;).

Ett av mina favorittryck – Tea Revives You -finns nu i en svart variant hos Keep Calm Gallery. På min vägg sitter denna.

7. Jag har väldigt svårt att komma igång på morgonen. Fem minuter räcker inte i mitt fall – helst några timmar. Jag gillar att vakna långsamt, läsa tidningen i sängen, att gå och skrota i morgonrock och framförallt äta sen frukost. Jag har aldrig kunnat äta direkt på morgonen. Ställ mig framför Grand Hotels magnifika frukostbuffé, så kanske jag får i mig ett ägg, ett glas juice och en smörgås. Tyvärr. Maken äter dock för tre – eller kanske fyra :).

Morgonrufs från Isa Form.

Det är bara att hugga tag, Ni som känner er sugna på en lista!

Grå

Efter en svartvit temavecka är det en grå tisdag i dag. Mitt fotografi för dagen är ett sådant där som bara är knäppt i steget. Jag gick genom S:ta Carin kyrkoruin i Visby på väg till lunch på Bakfickan. För även om jag tycker om att fotografera så känner jag mig fortfarande lite ambivalent till hela företeelsen. För det första gäller det att bära runt på den ganska tunga systemkameran. I väskan eller runt halsen? Och om jag väl tar med mig kameran, så finns den där som en påminnelse om att jag borde använda den, annars har det ju varit ganska meningslöst att bära runt på den. Och ibland när jag har kameran med mig tycker jag att jag ser genom linsen, istället för att vara helt närvarande. Ibland kan jag känna att det blir mer av bildseende och letande efter fina motiv, än att bara vara. Regissör med Titta hit – bara en liten stund eller knäppa i flykten? Blommor är tacksamma objekt dock :). Och det är skillnad om jag från början har tanken och ambitionen att fotografera, än om jag bara tar med kameran när vi går till lekparken.

Vissa ögonblick vill man bevara, men frågan är om man alltid gör det bäst genom kameran. Ett typiskt exempel är luciatågen på dagis, där de stackars småttingarna bländas av alla blixtar. Kvalitén på bilderna blir ju dessutom sådär. Ibland har personalen den goda smaken att erbjuda fotografering efter den samlade sånginsatsen, men inte alltid. Och då är det fritt fram.

Vad har Du för förhållande till fotografering?

Snygg Halloween

Anna skall ha snäll spökdag på fritis på onsdag. Jag må vara världens bästa mamma, men någon pysselmamma är jag icke. Min tanke inför spökutstyrseln var således att ta ett gammalt lakan och klippa upp två hål för ögonen. Så långt allt väl. Men sedan kickar det loss och eskalerar till tusentvå på en gång. Ett tröttigt barn som tycker att hålen hamnar fel. Pappas svarta ögoneffekter blir helt fel. Och det lilla feluppklippta hålet i pannan, som pappa döljer med lite coolt blod med en röd tuschpenna, är ännu mer fel. BLÄ! Nej, ett nytt lakan skall det vara. Nya hål. Bättre hål. Men då säger världens bästa mamma ett trist nix. Ett utbrott och en motvilligt utlånad skelettpyjamas senare, så tycks saken ändå vara biff. Och nu sover spökbarnen.

Snyggt stylade Halloweenbilder från Matthew Mead. I denna enkla tappning blir jag faktiskt lite sugen på bu!

Lovely

Det stora varuhuset är sannerligen lite av ett getingbo en lördag. Rastlösa barn finns det gott om och makens stilla förslag om vi inte skulle ta en snabb matbit på restaurangen möttes av ett Är du inte riktigt klok?! Våra barn var i tryggt förvar hemma hos mormor och att då frivilligt gå in och köa i det där infernot – nej, då är man inte vid sina sinnens fulla bruk som sagt :). Men Liatorp var till belåtenhet även IRL och kommer att stå i vårt svartvita badrum. Jag tror att skåpet kommer att bli ett fint komplement till det strama och enkla uttrycket i rummet.

Och jag är där och pyntar lite i tanken redan. Jag är hopplöst trött på de stora dragen i huset nu [missförstå mig rätt…] och längtar ihjäl mig efter just piffet. Det är många flyttlådor kvar tills jag når dit, men man måste ha visioner. En sådan hägring är ett litet inramat You look lovely today som möter mig alldeles yrvaken bakom badrumsskåpets glasdörrar. Det är just där och då som man behöver en positiv tanke som mest :).

Vackra kort från Keep Calm Gallery.

Måndag

Det började i vår hall där femtioelva flyttlådor står staplade på varandra enligt tripp-trapp-trull. Jo, det finns klara fördelar med tjugotalsvåningens respektabla takhöjd. Härligheten kan beskådas här. Det vackra i den bilden är väl att vi snart är på väg. Om precis en vecka skall vi ha kontrollbesiktning på huset.

Nej, då är detta mer omedelbar skönhet. Anna skriver små lappar och jag tar emot. Jag lägger dem på utvalda ställen. Te gör jag oftast tre gånger om dagen och det är ju omöjligt att inte bli glad av den här lappen. Enkel vardagslycka helt klart :).

Äntligen

Det har varit en offline helg. Vi har saknat uppkoppling och med saknat menar jag saknat. Jag är värst förstås. Jag har inte så många uttalade beroenden, men det är ju bara att krypa till kors. Jag vill gärna sitta och surfa en stund även på helgen. Bara kolla mina favoritsidor. En liten stund. Och kanske blogga. Bara en liten stund. Kanske kolla upp något som jag hittat. Och äntligen beställa de där skyltarna till vår brevlåda. Kolla IKEA:s lager. Och ett telefonnummer. Det mesta finns därute. Jag blir ordentligt stressad av att den där lilla ikonen med de två datorerna längst ned är överkorsad. Jag kan liksom inte acceptera läget utan kollar med jämna mellanrum om det hela har kommit igång. När jag inte har tillgång till dator, då är det lugnt. Men när den står där, då vill jag ha möjlighet att titta ibland. Jag är totalt obegåvad i datorernas teknikska värld. Jag använder dem bara. Och därför blir jag så maktlös när det är något fel. Kan ingenting. Vill bara att det skall funka.

Sedan blev jag fånigt glad i dag. Och ringde till barn och man och sa att det fungerar nu. Mamma är glad igen! – Funkar datorn?. – Glöm inte att äta frukost bara. Jo, frustrerade beroende mamman och hustrun är glad när allt flyter på igen :). Barnen skall få spela Tungan efter skolan. Vi lever i onekligen i nätvärlden.