Filmtajm

satcfilmed-copy.jpg

I dag har den då premiär på DVD – Sex and the City: The movie. Jag har glömt att förboka, så jag får avvakta lite med frossan. Och för de riktiga entusiasterna (dit jag i och för sig räknar mig själv) kommer en limited edition med specialmaterial den 19 november. Det har skrivits spaltmeter om varför Sex and the City har blivit en sådan succé. Det är fyra utmejslade karaktärer, där det alltid finns något att känna igen sig i. Samtidigt lever Charlotte, Miranda, Samantha och Carrie ett liv fjärran från de flesta av oss. En skön verklighetsflykt, med en viss förankring i problem och tankar som vi alla har. Sedan lyckas man med den där fingertoppskänslan när det gäller stylingen av miljöer och kläder som bara känns helt rätt. Det finns få motstycken i televisionen. Ett annat lyckat exempel är ungdomsdramat [fast tanter som jag kollar ändå] Gossip Girl som rullar i femman nu.

Siluetterna kommer från HBO:s sida.

För er med barn som gillar snygga grejer eller är begåvade med små bebisar – mina barn bara skrattade när jag visade produktbilderna ;)- har PO.P säljstart på sitt designsamarbete med Tiogruppen i dag.

Love

temaveckaprylar.jpg

Vi läser Hans och Greta. Henrik skall alltid ta en bit av pepparkakstaket. Anna skall alltid ta en bit av fönstren som är gjorda av genomskinligt socker. Men själva historien är stört omöjlig att förstå sig på. Men inte skulle Du lämna oss i skogen så där mamma? Nej, såklart att jag inte skulle lämna er i skogen. Visst skulle vi få det sista brödet? Visst skulle ni få det sista brödet. Men hur kunde deras pappa lämna dem ? Inte skall du lämna oss? Nej, såklart att jag inte skall göra det. Kan Du lova det? Ja, ni är det bästa jag har.

Ibland behöver man kolla läget lite.

Nillas svartvita temavecka bjuder på prylar i dag. Mitt kastanjehjärta fick behålla aningen färg i PS.

Triss

w-copy.jpgJag har blivit utmanad av Diana. Missa inte hennes blogg med fina texter samt vackra och inspirerande bilder. 

Tre saker jag går igång på:Förutom det uppenbara – kär lek – sådant som jag känner extra mycket för. Det kan vara en fin förpackning, design som får mitt hjärta att klappa eller en riktigt god måltid.

Tre saker jag inte kan vara utan:Mina närmaste i livet, fin choklad och att få vara ensam ibland.

Tre saker jag ångrar:Jag ångrar inte så himla mycket egentligen, men okej då. Att jag var en så himla duktig flicka länge. Att jag inte alltid har vågat göra det oväntade. Att jag har lagt energi på grejer som i efterhand verkar oväsentliga.Tre saker som gör mig glad:Tuggummipop eller musikmagi. En oväntad gest i vardagen. Positiv feedback.

Tre saker som gör mig arg:Översitteri, arrogans och kränkningar.

Tre människor jag beundrar:Svårt. Det var länge sedan jag hade en idol. Jag beundrar, lite i smyg sådär, människor som tycks få ihop det hela på slutet. Sådana som säger “Oj vad trött jag är i dag” och sedan ser de hur piggelin ut som helst.

Tre saker jag skulle vilja göra:Utveckla mig med kameran. Läsa mer skönlitteratur regelbundet. Experimentera mera i köket.

Tre maträtter eller ingredienser i köket jag gillar:Pasta Carbonara. Ugnsrostade grönsaker med lax. Köttgrytor.

Tre TV-program jag ser:Sopranos Season 1 i repris, Gossip Girl och Brothers & Sisters

Tre saker jag har med mig i livet:Min uppfostran, underifrån-perspektivet och tryggheten i mig själv.

Tre saker på önskelistan:Vardagsliv i vårt nya hus, en frisk vinter och lite yta i form av mönsterprakt i gardinlängder av den gode Frank för Svenskt Tenn.

Tre bloggar jag inte kan vara utan:Min egen förstås – svårt beroende av att blogga och uppdatera för de senaste kommentarerna :). Sedan ursvårt ju. Jag blir extra glad just nu när Lisa, Ingela eller Annika uppdaterar.

Tre bloggar jag utmanar:Vem känner för en lista? Det är bara att hugga i! Caroline? Charlotta? Soof?

Adventsljus

ljusstakeellos-copy.jpg

Jag får skylla på morgonens ösregn och grå stämning. Även om jag kom in i lite pumpafeeling ett tag där, så väcktes längtan om ljuset. Säga vad man vill om den klassiska adventsljusstaken – den skänker onekligen ett mysljus när vi som bäst behöver det. Förra året investerade jag i det klassiska luciatåget av Sten Bengtsson. Det ser jag fram emot att få packa upp i huset. Annars är våra fönsterprydnader till advent lite av sorgliga rester från fornstora dagar. Några har åkt i backen när små nyfikna barnhänder har dragit i sladdar. Sneda ljus, halvmatta ljus och ljus som inte lyser överhuvudtaget. Nix, det blir soptippen för de gamla uttjänta grejerna.

Så mitt i det gråa surfade jag på vackra vita stakar från det stora postorderföretaget. Jag gillar bågformen, de många ljusen och att den blir en rejäl ögonfångare på fönsterbrädan. Jag har klickat hem några [med rabatt naturligtvis. Det är alltid special price där] för att se kvalité och form IRL. Jag hoppas att de är lika fina som på bilden.

UPDATE: Ljusstakarna verkar vara slutsålda redan. Så snopet! Man kan dock hålla utkik efter fler exemplar. Jag hittade precis en till.

Utvalt: Välgörande ljusstake

rodakorsetljusstake-copy.jpg

Årstiden gör att vi tänder mer ljus. Varför inte göra lite gott samtidigt? Röda Korset har i samarbete med Konstfack och Ica tagit fram en välgörande ljusstake. Av de 79 riksdaler som ett paket med två ljusstakar (finns i vitt och svart) kommer att kosta i ICA affären går 30 kronor till Röda Korsets katastrofarbete.

Ljuspunkt är designad av Kristin Karls. Formen skall minna om en sten vid en strand och får liv genom att det lite förskjutna hålet för ljuset. Jag tycker mycket om formen och ljusstaken får det lilla extra genom hålets placering. En god julklappsidé, inte minst till de som vill ha förslag på lämpliga klappar som inte kostar så mycket till lotterier på jobbet och dylikt. Jag skall hålla utkik efter ljusstakarna.

Pressbild från Röda Korset. Fotograf Joel Wåhréus.

Det eviga

temaveckavattened1-copy.jpg

– Hur lång tid tar det för min droppe att ramla ned? Vi tar varsin droppe och sedan ser vi vilken som ramlar ned först! – Eller så kan vi se vilken som kan hänga sig kvar längst!

– Vad ljushårig Du har blivit, sade min frisör i fredags. – Har du färgat håret? Nix, inte då. Och så hamnade vi i ett samtal om tappat pigment, gråa hår och tidens gång.

– Nämen här sitter hela min familj! Henrik, pappa och Anna! Åh, vad jag tycker om er! – Men varför sade du mig sist, mamma?

Vattnets eviga kretslopp och den lilla droppens förgänglighet. Att tänka kring tid lockar fram de stora tankarna. Närvaro. Nu. Oro. Då. Ro. Sedan. Väntan. Kanske. Förväntan.

Nillas svartvita temavecka med vatten och Tisdagstema tid.

Jo då, snart så

I eftermiddags åkte jag buss ut till vårt nya område för att hämta barnen. Sedan vände vi åter innåt staden igen, efter att ha gluttat lite på vårt hus genom den omgivande radhuslängan. De upptrampade vägarna mellan förskolan, skolan och hemmet kommer att bli geggig vardag ganska snart. Men nu känns det fortfarande främmande och spännande. Tänk när vi kan gå direkt hem till huset. Och när man kliver på en buss i staden så skall man åka hem. Det är det där lilla som känns som det stora just nu. Om två veckor har vi kontrollbesiktning på huset. Däng mig med en pumpa i skallen, för jag kan inte riktigt fatta det :)!

Desperata hemmafrun Marcia Cross med liten Savannah och liten Eden. Här snackar vi pumpor. Jag siktade några på torget i dag, men det är ljusår från Pumpkin Patch i det stora landet i väster.

Natur

En av dessa måndagsmorgnar. Ny vecka, nya idéer. Trött huvud. Inget nät. Jag kom av mig någonstans på vägen där. Jag tittade på återstoden av In her shoes med Toni Colette och Cameron Diaz som trean sände i går. En tämligen förutsägbar historia rent story-mässigt, men ändå sevärd som ett lättsammare söndagsnöje. Sedan frukost med Sopranos från säsong ett. Utan konkurrens bäst på televisionen just nu. Sedan hamnade jag i Top Model och Oprah – dagtv utan slut. Och då var det dags att rycka upp sig. Och så kom nätet tillbaka. I´m alive :)!

svartvitlavendel-copy.jpg

Nilla på Tankebubblor kör en temavecka och jag kan sannerligen behöva en knuff i mitt fotograferande. Jag är en periodare. Ibland är det så kul att arrangera små stilleben och fotografera. Nu har jag legat lågt ett tag och bara fotograferat huset i konstiga vinklar och med dåligt ljus. Lusten kanske återvänder när jag väl kan stå där i lugn och ro och rikta kameralinsen mot en lampfot eller en adventsljusstake eller något annat skojigt ;). Jag har även anmält mig till en fotokurs som anordnas av bästa Mikaela. När jag skall hinna med kursen i den stora flyttmånaden vet jag inte, men jag vill lära mera. Jag får öva skärpedjup på kartonger helt enkelt. För fotografering är lite som dagtelevision – det är oändligt, utan slut. Jag behöver en kick i baken och inspiration till utveckling och det hyser jag gott hopp om att få. När storverken skall uträttas skall jag låta vara osagt, men ibland behöver man bara den där puffen.

Jag kickar igång i liten skala med en färglös lavendel som badade i sol vid fotograferingstillfället, men som fick ett helt annat uttryck i gråskala.