Vi lever slow life i min barndoms spår. I går var hela familjen ute på en cykelutflykt. Jag har inte suttit på en cykel på säkerligen tio år. Det kändes aningen vingligt på grusvägen, men efter ett tag kändes det alldeles som vanligt. Vi cyklade det stora varvet. Efter halva vägen tornade ett rejält åskväder upp sig. Anna fick spel och vägrade att cykla en meter till. Efter käcka hurrarop om att hon var världsbäst på att cykla tog vi oss slutligen hem. Regn och några blixtar accompanjerade den sista biten. En sekund efter att vi hade kommit in i garaget var det riktiga åskvädret här. Äventyr på mycket hög nivå.
I dag var den stora händelsen byloppisen. Anna fyndade en brosch för en krona i första ståndet, sedan skulle hon cykla hem. Jag gick tillbaka själv och hittade en plastpåse med åtta dinos samt en Barbie för trettio kronor. Jag siktade ett riktigt fynd också. En Brio dockvagn från det glada 70-talet i plysch för en spottstyver. Anna var dock inte lika begistrad som jag. Men den är ju smutsig, mamma! Känner Du inte att den luktar lite konstigt? Annas ögon föll istället på en liten plastväska med en miniponny samt attiraljer. Titta, mamma! Den här är ju alldeles ny! Ingen genuin vintageentusiast här således.
Och lakanen fladdrar i vinden. Ljuvt liv för en innerstadsfamilj!
Nästa äventyr! Springa ut efter tvätten när regnet öser ned!
