Living by W

Så kom den då så där på allvar. Våren. Det blev en hel del växthusliv i helgen. Fokus låg på projektet att ge alla de gamla övervintrade dahliorna lite omsorg. Fyra stora jättar får helt enkelt ligga kvar i förrådet tills det är dags för utplantering, men de övriga lite mer hanterliga har fått jord i plastpåsar och sopsäckar. Dahlialivet blev aningen enklare när jag gick över till det istället för att sätta alla i krukor. Terapeutiskt med rejält med jord under naglarna igen bland några kryddväxter och pelargonsticklingar. Växthuset är aldrig så grusigt och jordigt som just precis nu, men det är i sin ordning innan den stora städningen då det mer går över till att vara rekreationsrum.

Jodå, det blev mycket häng även inomhus i det ommöblerade vardagsrummet som badade i sol. Känslan jag vill ha här är luftig veranda. Stilleben fortsätter att vara en viktig del i min inredning. Det är helt enkelt ett så fint sätt att säsongsförankra och att förändra med små medel. På spegelbrickan favoriter i tenn, ett uppdrivet ekollon och en nyköpt snäcka i kristall från loppis.

Lars Nilssons kollektion för Svenskt Tenn kom våren 2018 och är fortfarande en av mina favoriter. Jag tittar alltid lite extra på bilderna denna säsong och ser fram emot ett Tradera-inköp härifrån som bör komma denna vecka.

De stora auktionshusens visningar – här från Stockholms Auktionsverks Lilla kvaliten – bjuder ofta på bildmaterial där saker kombineras på ett inspirerande sätt. För mig handlar det inte om de specifika objekten, utan snarare om färg och materialmöten som laddas in i den mentala minnesbanken inför loppisrundor. Det är alltid fint att bryta klassisk antikt med mer grafiskt modernt.

I helgens skörd från taggen #jagminnsallaminaloppisfynd på Instagram – favoriten @emmathun som berättar om träskålen och vägen till loppis. Häng på ni med! Roligt att Maria Soxbo uppmärksammar taggen i sitt hållbara svep. Precis om Maria tror jag på storytelling och att förankra sina saker.

Själv valde jag att lyfta fram detta lilla bord som andas fina minnen från Skåne.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

Jodå, jag hoppas på Skåne även denna sommar. Panama-hatten hänger redo här. I butiken firar jag in veckan med att packa upp bland annat denna väska. Perfekt till en dag på Österlen om jag får säga det själv. Och det får jag.

Varmt välkommen nya veckan!

♡

Så sitter jag här framför skärmen – en fredag – med viss skräckblandad förtjusning. Fredagssvepen är lite av en helig institution för många av er som tar del av mitt innehåll. De är alltid saknade och efterfrågade när jag inte skriver här. Det är så rackarns fint och hedrande att få vara en del i känslan av helg! Det har jag alltid varit glad över. Jag har gjort ett försök under åren att stöpa om kategorin lite. Då skapade jag & Weekends med orden:

Tanken med & Weekends är att sätta veckoslutet i fokus. Det kan innehålla allsköns som hör slutet på veckan till – stort som smått. Ibland blir det ett svep över sådant som är aktuellt, ibland blir det en skön bild med helgstämning. Det kommer att variera framöver med den gemensamma nämnaren – Weekend. För min del blir det en möjlighet att klä mitt klassiska fredagssvep i lite nya uppfräschade kläder och även tillfälle att fria helg med er läsare på andra sätt. Hoppas att ni skall gilla!

Jag tror att det höll i tre veckor eller något i den stilen. Nu sitter jag här igen med liknande funderingar. Vad som kommer ur det återstår att se. Kanske är det dags att stretcha tanken lite eller så känns det fint att luta sig åt en klassiker. Troligen blir det lite både och. Och det kanske inte är så dumt. Vi tar det från här, så får vi se helt enkelt.

Den här bilden tog jag för nästan precis ett år sedan. I år är jag mycket långt bort från detta. Den kalla våren och en känsla för inredning inne har gjort att jag ligger steget efter i det gröna. Nu ryktas det om en värmepuff, så då kanske det går att skaka liv i känslan för växthus och uteliv. I helgen tänker jag i alla fall ägna mig åt att ge lite jord och kärlek till de övervintrade dahliorna, sätta fram Grythyttan-gruppen framför växthuset och kanske ta den första utefikan för i år? Vi säger väl det. Kom igen nu våren.

Något av det som jag längtar mest efter är att klä mig lite tjusigare, gå på museum och dricka gott te. Varför inte Zorn på Nationalmuseum och te på Svenskt Tenns tesalong? “En svensk superstjärna – Zorn” har debatterats på kultursidorna från olika håll. Känner mig så sugen på kultur och att tankarna får flyga efter intryck från en utställning! I Alhambras park/Utställningsaffisch Nationalmuseum

Elsa Billgrens bok blir sällskap i fåtöljen till testunderna i helgen. Jag ser fram emot att bläddra och läsa!

Ni som vet ni vet. Klassisk reklamkampanj. Och nu är det faktiskt snart väder för trenchcoat!

Jag har knappt återhämtat mig efter den tredje säsongen av Shtisel på Netflix. Det är faktiskt så att jag överväger att börja om från början och se allt i sträck igen. Grundtanken har alltid lockat mig – en miljö med speciella premisser. Det må vara maffian, vampyrer eller som här ortodoxa judar som lever i religionen. Det är den givna ramen som sätter gränser, men där det mesta ändå är som vanligt mitt i det absurda, okända och betvingande. Man är människa med allt vad det innebär ändå i stort och smått. Lyckliga ni som har detta framför er. Det är ett speciellt tempo och ett ovant språk för öronen. Det är inget man sitter och skakar en chipspåse till och ser med ena ögat. Det är innerligt, berörande, roligt och frustrerande i samma andetag. Mina varmaste rekommendationer.

Med detta önskar jag er alla en riktigt fin helg!

♡

Snön har smält bort – kan det ha varit den sista gången för i år när trädgården är täckt med vitt? De kalla nätterna är kvar, men snart skall luktärterna ut i friska luften. Vitsipporna är här. Jag får precis samma vårrus i kroppen varendaste år när de första vita möter en på promenaden. De är finast där de växer, men den lilla flickan i mig kan inte låta bli att plocka med några stycken hem.

I går lyssnade jag som vanligt på Billgren & Woods Podd som handlade om inspiration. Det var många intressanta trådar i vanlig ordning. Var finner man inspiration? Kan inspiration vara av ondo? Kan man frigöra sig från inspiration? Inspiration, lust och kreativitet? Tankeväckande på många sätt. Jag rekommenderar lyssning. I samma anda skriver Sofia Wood på sin blogg om brittiskan Laura Jacksons insikt om att hon behöver det ljusa och det lugna istället för alla färger och mönster i sitt hem. Förändringen härleds delvis till pandemin och all tid som spenderats i hemmet. Läs även kommentatorsfältet till inlägget hos Sofia för intressanta inspel. När jag läste Laura Jacksons krönika i Elle Decoration, blev den ännu ett tecken i en tendens som nu sveper fram i spåren av uppvärderingen av det snygga 90-talet, det eleganta och det ljusa. Och vi tycks aldrig ta lärdom av att vi är en del av en pendel som svänger fram och tillbaka. Pandemi eller ej, vi blir ofta historielösa och tror att vi bottnar i saker, för att sedan ändra riktning. Det kan man värdera på olika sätt och uttala sig om opersonliga stillösa människor som följer en ström. Man kan också välja att fokusera på stilhistoria och inse att om man levt tillräckligt länge i en överlastad textiltät sen 1800-talsinredning, så står den ljusa jugenden där och knackar på som beställning. För mörker vill ofta ha ljus och tvärtom. Om man vill vara i någon slags process med sina uttryck kanske det inte blir en så stor överraskning att ett rum som går ton i ton med allt platsbyggt och inmålat till slut börjar kännas som en grotta man vill bryta sig ut från? Eller att det vita och fräscha var dömt i sin yttersta form eftersom det saknade kontraster och mönster som gjorde det mer ombonat? Pendeln som sagt. Jag kommer oftast tillbaka till ett hem med årsringar. Uttryck som samexisterar. Saker som läggs till men där basen består. Gammalt och nytt. Allt går i cirklar och förr eller senare vill man säkerligen fösa fram sådant som fått vila lite i ett skåp. Ungefär så från den väl insuttna Howardfåtöljen från – hör och häpna – nittiotalet.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

Jag kommer alltid tycka att det är roligt med såväl inspiration som tendenser. Sedan är det förmodligen olika med hur stora penseldrag man låter tankarna spela ut i. En bärande tanke med mitt företag Bara vackra ting är att visa att man kan uttrycka sig med det redan brukade. Ett bra sätt är att tänka som man kanske är mer van att göra med kläder – man provar ett plagg för att se om det är något för en. Det är egentligen detsamma med inredning. Det är roligt och kreativt att ta in någon mindre detalj för att se om det är ett spår att gå vidare med. Eller så visar det sig att det var ett tillfälligt intryck som inte kom att stanna. Genom mitt urval slår jag alltid högst på trumman för det klassiska som framförallt förändras genom säsongstillägg. Jag vill också visa på tendenser som det mer stilrena vita porslinet som vi ser mer nu efter allt det brittiskt mönstrade, allt det trärena och organiska som kommer med full kraft och detaljer som sätter tonen. Bara vackra ting helt enkelt.

♡

Jo, man får väl prova saker, för att sedan inte riktigt landa i det utan uppenbarligen låta det bero ett tag till. Det var väl ungefär det som hände när jag gjorde ett försök att börja skriva och publicera här igen i februari. Jag lovar ingenting nu heller, men nog skulle det kännas väldigt roligt att ha “The Journal” till min butik Bara vackra ting där jag kan breda ut mig lite mer i skrift och fördjupa mig i olika ämnen. Projekt är sällan rätlinjiga – i alla fall inte för min del – utan det blir omstarter och irrfärder innan vägen fram är klar. Och det känns fint att tänka så, i samklang med mina dahliaknölar som kom ner i jorden i helgen. För att växa och till slut blomma kräver sin tid och sin omsorg. Vi tar det härifrån.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

För visst kan man börja tänka på alla trädgårdsbuketter redan nu. Här fick vi ett ymnigt snöfall i går – typiskt april-väder med andra ord – på de tappra tulpanerna som börjar sticka upp i rabatterna. I butiken finns bland annat de här klassiska kannorna för vårens första plock som för mig brukar vara narcisser, kungsängsliljor, kvistar och just tulpaner.

Har ni sett vilken smart hållare som jag fann på loppis? Nu är det bara att hitta en låda med dessa till butiken eller kanske ta upp produktion. Eller finns den redan? För nu kan alla udda fat få komma ut ur skåpen och mingla. Med hållaren i nysilver får man med en gång ett fint kakfat. Just den här konstruktionen går att ta loss från fatet för variation – bara kanten på porslinet går in i den. Jag tror att den kommer att bli flitigt använd i utelivet i sommar.

Ni har väl inte missat Antik & Auktions specialtidning Loppis vår som finns ute till försäljning nu? Jag vet att den kan vara lite klurig att få tag på, så tipsar om att den går att köpa fraktfritt i Allers shop. Jag har med en artikel om vintage i det gröna. Jag tänker att jag återkommer här framöver också med mina spaningar i ämnet.

I tidningen får vi även titta in hos @jennysplockochpinaler och det gör man ju gärna. Bilden här kommer från Jennys Instagram-konto. Det är väl inte bara jag som tycker att det är roligt med bilder som ligger kvar i flödet och inte bara syns i Stories? Så kom igen Jenny – fler bilder tack :). Jag bläddrade i reportaget innan jag åkte på loppis i lördags och tänkte att jag gärna skulle vilja finna en sådan där galant spegel. Jag har gjort en stor ommöblering – jag får återkomma även till den – och är nykär i mitt hem. Nu hittade jag inte exakt den här läckra spegel, men väl en annan variant som också gör jobbet med reflektioner och att förstärka en tänkt verandakänsla med den nätta och luftiga rottingen.

En ny # är lanserad på Instagram där @minafinafynd @ikafyndar och undertecknad uppmanar till att fotografera och berätta om loppisfynd i #jagminnsallaminaloppisfynd En av mina käpphästar är som bekant att förankra det man har runt sig och det här är ett sätt att uppmuntra det. Titta vilken fantastisk Ingegerd Silow-matta hos @villanylund Jag har kånkat på min beskärda del av röllakanmattor, men gör det gärna igen om en sådan skulle dyka upp.

Stiliga hem har alltid varit en av mina favoritbloggar. Ni missar väl inte den? I går publicerade Ann-Charlotte ett sådant fint inlägg kring ” Om jag skulle inreda ett hem just nu…” Jag blir inspirerad till att göra något liknande här. Innan dess njuter jag av tankarna i inlägget och ljuva färgkombinationer utvalt med fingertoppskänsla

Så där ja. En ny början.

Med hopp om en fin vecka!

♡

Är ni också sådana så att ni gärna ser tecken? Jag kan vara det, men nästan uteslutande när det passar in i det jag är ute efter. Lite som när jag läste horoskopen i Starlet när jag var yngre och tog till mig det som bekräftade. I förmiddags var jag och lämnade in paket. När jag satte mig i bilen började R.E.M:s klassiska Losing my religion spelas. Jag sjöng med och kände livet i mig. Sedan började det hacka. Det är ju knappast skivor längre, men något var uppenbarligen fel. Men jag bestämde mig för att inte byta kanal utan fortsätta att lyssna. Hack. Hack. I vad som kändes som tämligen långa passager. Men sedan slutade det och jag skrålade hela vägen hem. Tänkte att just så är det. Att man får försöka hålla i även när det är tungt, för sedan känns det ofta bättre och det lättar. Sedan fann jag årets första snödroppar med vårsolen i ansiktet. Se där. Ett tecken denna februarimåndag.

Jag fann en sådan fin röllakanmatta i helgen. Fantastiska fransar, ljus och med fält i milda toner av grönt, blått och syrenlila. Jag har ännu inte lyckats identifiera signaturen. Å är en välbekant mattmakerska, men A?

Jag fick vårkänslor och gjorde om uppe i min företagshörna med mer toner av svalare tenn, blått och gult. Det är det som gör att jag är en obotlig sakletare. Man vet aldrig vad man kommer att finna och vad det kan leda till i ens gestaltning.

I dag öppnar Svenskt Tenn sin utställning med Ingegerd Råmans nya produkter – bland annat ljusstaken som syns här. Så fint tillsammans med Wellpapp-skåpet i vitt, bambupinnarna i stolen och Frankt-tyget i bakgrunden.

Tips från bokrealisationen.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

Jag har börjat plocka fram lite påsk till butiken. I veckan tror jag bestämt att det är dags för lite smått och gott.

Jag antar att jag är långt från ensam från att titta på Tunna blå linjen på söndagskvällarna. Och vi måste säga något om musiken. Så ruskigt bra. Jag ska låta Joy:s En sekund konkurrera med fåglarna i skogen och fånga lite sol till.

Med hopp om en fin start på veckan!

♡

Det är fortfarande isande vacker vinter utanför fönstret. Tänk att vi fick en sådan fin och solig februari denna gång när vi så väl behövde det! Jag är knappast ensam om att ha varit ute mer än vanligt och njutit vinter. Mitt gröna öga har inte vaknat ännu. Växthuset är täckt av is och drivor framför dörren. I övervintringstältet går den lilla fläkten på nätterna för att stötta upp förvaringen av Medelhavsväxterna och pelargonerna. Jag har gjort beställningar på dahlior och luktärter. Bilden är från ett annat år, för nu är blomsläppen uppenbarligen hårdbevakade tillställningar där man måste vara på tå för att få tag på vissa sorter. Lite kluvet känns det. Otroligt roligt med det stora trädgårdsintresset, men samtidigt lite speciellt att säsongerna förflyttas så och att det blir vissa sorter som gäller när alla vill ha ungefär likadant i vaserna. Som gammal trädgårdstant som tar det lite lugnare, känns det kanske inte som någon katastrof att inte lägga vantarna på den aprikosa luktärten Piggy Sue som jag nog odlat alla år. Det finns så många andra. Låt alla blommor blomma, eller hur var det nu?!

Efter min praktvurpa på gatan utanför huset har jag mest gått i Ice Bugs denna vinter. Jag har aldrig varit någon som riktigt går igång på fina skor, men de här pralinerna var söta. Tipstack till Jenny. A.Andreassen

Den här lockurnan av Eva Jancke-Björk från Bo Fajans blir en riktig prisraket här. Det krackelerade godset är verkligen fint i kombination med blomslingorna.

Tips från bokrealisationen. Jag köper alltid några klassiker för omläsning, speciellt när omslaget är så här fint.

På onsdag börjar programmet Designhistorier på SVT. Det är samma format som Konsthistorier som gått förut – ett möte mellan en äldre och en nutida designer. Märta Måås- Fjetterström är en av ikonerna som är med och teman är matta, lampa, glas, mönster, klänning och hus. Det här ser jag fram emot! “Svarta trädgårdsmattan” av Måås-Fjetterström såld hos Bukowskis.

Fettisdagen i morgon. Årets härligaste bild är denna på Johanna Bradfords dotter Elisabet. Och jag tänker alltid på att min son Henrik skulle hetat Elisabet om han hade varit en flicka. Så fint namn.

REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET

I min butikshörna är det blommande kvistar, gula snören och många vackra saker på väg ut i landet. Varmt välkommen in!