Author Archives: Weronica

Tänker på: Inspiration

Sommaren är en tid för att tanka inspiration på olika sätt. Tiden finns att se sig om, läsa och även få lite distans till det vanliga flödet som man låter strömma mot sig i vardagen. Överst i några av mina sommarhögar har det legat äldre inredningstidningar. Så här i efterhand var det möjligen inte ett av mina bästa drag att göra mig av med alla mina årgångar av exempelvis Sköna Hem och Elle Interiör från mitten av nittiotalet, men man kan inte lagra allt. När vi flyttade ut till huset åkte mycket ut – jag sparade bara sådant som jag ansåg var riktigt inspirerande då. Nu köper jag dem igen – på loppis. Mitt bildminne är väl utvecklat – hjärnan har lagrat massor som känns bekant när jag bläddrar – men en del annat tycks inte ha fångat mitt intresse då. Då var det mer stadsvåningar och inte så mycket trädgård i mitt sinne.

Jag säger bara Elle Interiör nummer 4 2003. Ack, ack, ack. Möjligen var mitt omdöme något grumlat vid den första genomläsningen då jag var höggravid med min son, men det har jag tagit igen i sommar. Klassisk och tidlös inredning och trädgård som håller än i dag. När jag har suttit och bläddrat i de här magasinen och därmed valt bort mycket av det nya som kommit, har jag funderat mycket på varför jag söker mig tillbaka i tiden. Det är svårt att undkomma känslan av längtan efter något annat än mycket av det som produceras nu. Nostalgiskt skimmer? Ja, kanske det. Det finns för all del många tidsmarkörer även i dessa tidningar – hallå Aaltovas med tulpaner – men det är ändå något som drar mig dit med full kraft.

När dottern föddes 2001 lämnade vi in en rulle för framkallning på de första bilderna av henne. “Ta några bilder nu” sa jag omtöcknad till maken i förlossningsrummet. “Jag har ju redan tagit två” sa han. När sonen föddes 2003 fotograferade jag honom ur alla tänkbara vinklar på sjukhuset. En annan tid helt klart. Detta märks även i tidningarna och i de äldre trädgårdsböcker som jag också plöjt i sommar. Det digitala fotografiet, all redigering kombinerat med styling och tillrättaläggande av verkligheten och mängden visuellt som vi konsumerar har på alla sätt förändrat vårt sätt att se på bilder. Det är nog i princip omöjligt att gå tillbaka, men frågan är om vi inte har nått gränsen för vad som anses inspirerande?

Jag tror inte att jag är ensam om mina tankar – långtifrån. Trendenser skrev i går ett inlägg om Retuschfusket i inredningsbranschen som även snuddar vid liknande frågor. Frågan är hur vi finner en väg framåt som känns relevant och inspirerande. Att gå tillbaka till mörkrummen och att skippa Photoshop är knappast en möjlighet. Jag är inte heller mycket för stökbilder – de finns inte ens med i de gamla inredningstidningarna. Men när jag läser ett artikel som denna hos Residence – Före och efter: Så stylades hemmet till en designsäker dröm – så börjar jag längta bort igen. Jag förstår att det är speciella villkor på mäklarmarknaden där annat styr, men har vi inte sett nog av dessa prospekt som ofta verkar produceras för att kunna bli Hemnetspan i sociala media? Jag blir då bra mer inspirerad av originalinredningen – här benämnd som gammeldags med spretig stil. Åh, ljuva årsringar. Jag blir inte betuttad i allt det nya, utan tänker snarare vad fint det hade blivit om man hade arbetat med det befintliga och tagit utgångspunkt från det.

Är det inte nog nu ändå? Efter tankar och krönikor hamnar man alltid i det klassiska You must be the change you wish to see in the world igen. Jag blir inspirerad att fortsätta fundera på dessa frågor och vad de innebär för mitt eget skapande kring bilder och inredning. Får ni några tankar?

signature

For the love of dahlia

Det är njutningstider – sensommarens pioner – dahliorna är här! I år verkar det dock som om många med mig blir prövade i vår kärlek. Jag är väl medveten om variationer när det gäller blommor, men i år är det helt andra sorter som kommer upp. Det hela känns mycket skumt och efter att ha gullat med knölarna sedan i april känner man sig delvis snuvad på konfekten. Men ändå. Det som kommer. Är jag så väldigt glad för. Och jag njuter med fullt påslag.

Dahliorna har ofta korta stjälkar när man tar av dem, vilket gör det tacksamt att arrangera dem lågt. Här har jag använt min kära kompis hönsnätet för att kunna få till denna symfoni av blommor.

När jag fyllde fyrtiofem i somras fick jag en riktig önskegåva – Signe Persson Melins Palissad från Byarums bruk. Persson Melin är en av mina formgivaridoler och allt blir vackert i den här krukan.

Några av årets sorter nya som övervintrade – Cornel Bronze, Breakout, Miss Sophie, Islander, Gits Perfection, Arabian Night – här nästan svarta – My Love, Sneeuwstorm och så Cafe au Lait som inte ser ut som den brukar göra. 

I dag har jag ljuv sensommar här hos mig. For the love of.

signature

Inspiration: Skåne

Varje gång vi passerar gränsen till Skåne är det samma visa. “Jag vill flytta hit”. Orden ekar tomt i barnens öron, men för mig är det som om allt det jag tycker om på något sätt fulländas i detta landskap. Jag har haft Gotland som min stora sommarförälskelse och närt en dröm om ett hus där. Jag har skrivit hyllningar om det karga, det steniga och det minimalistiska på ön. Den känslan kvarstår och är bland annat inspirationen för mitt växthus här på hemmaplan. Men frågan är om inte Skåne har gått om i drömmen. Det är något med luften som gör att jag vill flytta ned och öppna en liten butik ute på landet. Jag är knappast ensam om det med tanke på hur tätt det är mellan besöksmål i detta landskap, men ändå. I en dröm fungerar det fint.

Skåne är mer frodigt och myllrande med klarare färger för mig än den gotländska estetiken. Här blir jag inspirerad till en mer klassisk engelsk lantstil med tegel, blåvitt porslin, lindblomsgrönt och William Morris.

Bara vackra ting i en färg och mönsterblandning som tilltalar mig.

Klassiker att hemföra från Lund – te från Tehuset Java och bakelser från Patisseriet.

Jag vet inte om det varit med någon galen trädgårdskvinna som gått loss med en sekatör på fel sätt i dotterns skräckfilmer, men hon hävdar att jag uppvisar närmast patologiska tendenser när det gäller det gröna. Ja, vad är väl tid i Botaniska Trädgården i Lund jämfört med att besöka H&M i varje stad? Vi får väl helt enkelt “agree to disagree” här, även om jag faktiskt fick lite cred för några fotografier med blombakgrund på henne som till och med passerade nålsögat för publicering på Snapchat…

När man semestrar med tonåringar är det inte helt fel att få tid tillsammans med någon som har gemensamma intressen. Den dag Jenny och jag träffades strålade solen till slut. Att få gå runt bland dahliorna på Sofiero med en lika road – vi skojade om det ultimata tantbeviset att inträda i Svenska Dahliasällskapet – är en ynnest. Det känns fint att denna gång få möta sensommaren med en vän av bästa sort – en sådan där samtalet bara tar vid när man väl träffas. Tacksam över att ha sådana stjärnor som kommit min väg på senare år – count your blessings i megaformat på Krapperups magnifika fasad.

I år kände jag att utflyktsplaneringen skulle sträcka sig lite längre än till de säkra kort som redan besökts. Några klassiker blev det, men annars var det mesta nytt för ögat och gommen, vilket inte är ett problem in detta landskap, tvärtom. Det blir lätt så annars känns det som. Många åker till samma typ av “annorlunda och gemytliga” utflyktsmål som alldeles kryllar av människor. På Gotland skall alla käka bullar på Rute Stenugnsbageri, trots att cafétätheten och därmed utbudet är enormt. Många ställen känns som klippt och skurna för designroade turister. Inget fel på det och jag unnar verkligen riktigt bra ställen att det går bra för dem. Men ibland blir känslan lite “är det konstigt att man längtar bort någon gång”. Kanske till nästa uppstickare i genren “annorlunda och gemytliga” utflyktsmål…

Jag besökte bland annat Den Engelska Trädgården på Österlen. En riktigt fin och inspirerande anläggning med brittiska förtecken – svårt att tro att trädgården började anläggas så sent som 2014.

Som en skiva med ett hack i – en referens du garanterat inte skall använda inför dina barn som då klassificerar dig som ännu mer lost – säger jag varendaste gång: Den här bokskogen är så vacker! Det är som att åka genom en grön tunnel! Jag blir precis lika betagen varje gång när man ger sig ut på lite mindre vägar och de sammanväxta träden som bildar alléer av grönt omsluter en. Med en man som är utsprungen ur den kompakta granskogen är det lite som att svära i kyrkan, men det där skira ljuset. Åh. Skåne är som ett stort grönt hjärta. Det böljande landskapet med alla åkrar som skördetröskorna började arbeta med nu, alla majskolvar som sträcker sig upp i skyn och alla äppelodlingar. Klorofyllet omger en överallt och det är inte utan att man står och begapar alla stora friväxande fikon och ginkgoträd. Att vara trädgårdsmänniska här måste helt enkelt vara lite mer tacksamt.

Det är något med havet också. Känslan av gränslöshet och närheten till kontinenten. Det får lov att bli Köpenhamn snart. Årets sensommarplagg är definitivt denna blomstrande skjorta för min del.

Jag tycker om att ta med mig grönt hem från resor. Även om det var med bra stumma ben jag plockade ut krukor och pelargoner från Österlen efter att ha haft dem i benutrymmet hela vägen hem, känns det fin att ha fått med sig en liten bit av Skåne. I en av Malmös Signe Persson Melins vackraste krukor ståtar nu doftande klorofyll i växthuset. Vardagen är här – på torsdag börjar skolorna – men än finns det fin sensommar kvar. Kära, kära Skåne. Hoppas att vi ses snart igen.

signature

Månadens lista: Sensommarens ankomst

Augustis ankomst och känslan av sensommar fick sin fullbordan med det välbehövliga regnväder som drog in i går. Mörkret som kryper närmare inpå blev påtagligt och luften fick en annan klarare ton. Jag är en vän av månaden, men vet inte om det ändå känns lite mer vemodigt i år med tanke på högtryckens frånvaro. Jag samlar mig till en klassisk lista om sensommarens ankomst. Sommaren är inte slut ännu – låt oss hoppas att många fina dagar väntar på oss.

STIL

Efter att ha skrotat runt i svepande sommarmood, känns det alltid som lite av en nystart på hösten. Det är alltid roligast med mode denna säsong. Jag är inte någon som har en stor sommargarderob – hösten är så mycket roligare att tänka kring klädmässigt. Jag får alltid tanken att sträcka lite extra på mig, fixa lite mer med hår och klä upp mig lite mer. Pressbild: Vacker stämning och ton i blus från InWear.

ORD

VINTAGE

När vi besökte Tjolöholms slott förra helgen pågick en utställning med kläder från Downton Abbey. Vi hamnade på den vanliga visningen, men det fanns möjlighet att beundra dräkter under den turen också. I vintagesvängen kom Sandersons klassiska Tally Ho min väg för en tid sedan. Jag är möjligen inte någon vän av brittisk jakttradition, men kan se tyget som en hommage till det ständigt närvarande anglofila draget hos mig själv. Jag tänker mig att det kan bli perfekt som duk till Afternoon Tea i höst.

BLOMMOR

Sensommarrikedom i trädgården. Det är något att tycka mycket om.

MOOD

Jag kommer alltid att vara den lilla skolflickan som köpte nya pennor och slog in sina nya böcker i papper i augusti. TOAST

KLASSIKER

Fermobs Bistroserie kom som sagt min väg i sommar. Mitt lilla caféset är i nyansen Willow Green, vilket lättade upp de mer grafiska tonerna vid växthuset på ett fint sätt. De ihopfällbara möblerna har sitt ursprung i Paris där de blev populära bland lemonadförsäljare som inte ville betala för trottoarlicens, utan som snabbt skulle kunna ta bort dem. Patentet togs 1889 och har fått otaliga efterföljare i genren.

DETALJ

Jag är svag för snäckor och blev himla glad när det här smycket från Sophie by Sophie blev mitt på slutrean. Som sagt – än är inte sommaren över. Och det här kommer vara precis lika fint nästa sommar. Och nästa.

PÅ ÖNSKELISTAN

Sensommarljus, vänner och god mat. Svenskt Tenn

INSPIRATION

Det har varit mycket tal om döstädning i sommar bland annat med utgångspunkt i boken av Margareta Magnusson som kommer ut i höst. Ingen sorglig historia är undertiteln på boken om hur allt som man samlat på sig under sin livstid skall hanteras efter att man inte längre finns. Jag vet inte jag. Möjligen gör jag i det avseendet alla en otrolig otjänst genom att odla mitt vintageintresse och skapa ett mer maximalistiskt hem – men jag lutar mig för tillfället åt den här krönikan av Imke Janoschek i Residence. Tanken om att Det lilla livet är störst av allt är fin tycker jag. Fotografi Residence/Styling Lotta Agaton.

XOXO

I morgon åker vi till Skåne för en veckas semester. På bilden syns Mandelmanns – en favorit som det inte blir i år eftersom det var fullbokat där när jag kikade in – och en annan favorit i Simrishamn tycks ha slagit igen. Det lär nog inte bli något problem att finna andra besöksmål dock i detta mångfaciterade landskap. Sitter ni inne på några guldtips så skriv gärna en rad.

Välkommen kära augusti!

signature

The summer edit III

 

Det var inte min tanke att det skulle bli alldeles tyst här inne stora delar av juli eftersom vi mest har tillbringat tid på hemmaplan i år. Ibland blir det dock inte riktigt som man tänker sig när det gäller teknik och datorer. Pang, bom, krasch hördes möjligen inte, men nära därpå. Nåväl, det är bara att gå på det igen och hoppas att allt fungerar mer tillfredsställande framledes. Kanske är det även bra att vila lite härifrån – förhoppningsvis är inspirationen tankad inför augusti. Vi tar det från här och ser var vi hamnar med en tillbakablick på lite som betraktats genom linsen i juli. Trädgårdsbuketternas tid är här. Jag firade min mormors nittioårsdag med denna färgsprakande karamell. Överflödet börjar göra sig gällande, med en viss besvikelse gällande en del planterade dahlior som inte alls ser ut som de gjorde på bilden på påsen. Efter att ha odlat många vet jag att färger och uttryck kan uppvisa variation, men den här gången känns det som om jag har fått helt andra sorter. Skumt.

Luktärtorna har varit sommarens höjdpunkt hittills när det gäller trädgården. De är otroligt blomvilliga och har varit grund till otaliga buketter som spridit sin väldoft här hemma. Skörden på bilden fångade jag på min fyrtiofemårsdag. En av presenterna var ett klassiskt caféset från Fermob som flyttar runt i trädgården efter behov och solens riktning. Fyrtiofem år minsann. Tiden går fort, fort framåt.

En annan stilig gåva var Signe Persson Melins Pallisad från Byarums Bruk som jag har önskat mig sedan den kom 2014. Den står för tillfället som en skulptur ute i växthuset utan något i. Så vacker mitt bland citronträden.

Jodå, det har blivit en hel del loppis. Jag kan inte säga att det har flutit på med många fynd, men visst har några godbitar kommit min väg. Roligaste stoppet var en sådan där myllrande lada med allsköns ting som jag och min vän åkte förbi under vår utflykt på Östgötaslätten. På bilden tysk porslinskorg, svensk brevpress i glas och brittisk kudde. Tusen tack för all positiv feedback på min loppisguide förresten – om ni missat den finns den här.

Jag har mest handlat sådant som inte kan klassas som fynd på loppis, utan snarare som antikshopping. Lite Musselmalet har kommit min väg. Jag är otroligt svag för det klassiska blåvita räfflade porslinet. Och så har jag läst en hel del. Just nu tar jag mig an Sarah Perrys The Essex Serpent.

Det har blivit en hel del av denna vara såklart. Växthuset är en fortsatt förälskelse. Kvällarna jag inte tillbringar här ute när jag befinner mig hemma, är lätträknade. Jag fyller på med ljuskällor och njuter klorofyll för hela slanten.

I helgen var det dags för Göteborg igen, med fokus på Håkan Hellström. Vi bodde på hotell Eggers, blev dyngsura av gbgregn – men allt var glömt när jag fick solen i ögonen när jag satt och väntade på Ullevi. Det kändes lite magiskt i den stunden.

Vi tog skydd i Trädgårdsföreningens Palmhus en bra stund på lördagen. Det är en sådan fantastiskt fin miljö här som jag för det mesta brukar möta i gassande sol. Nu gick jag runt länge med regnet smattrande på taket.

På vägen till Göteborg stannade vi på Gunnebo slott för lunch. På vägen hem bytte vi ut 1700-talsestetiken där mot Tjolöholms Arts and Craft. Jag får nog lov att återkomma till den upplevelsen här, men för nu konstaterar jag att det verkligen var inspiration på hög nivå. Det blir spännande att se vad nytillträdde trädgårdsmästaren John Taylor kommer att hitta på här framöver.

Hoppas att ni har haft en fin sommarmånad!

signature

Luktärtor

luktärtorsommarEn kär syssla dessa kvällar i juli – gå och klippa av de luktärtor som slagit ut under dagen. Om man älskar buketter är detta den ultimata växten att odla – ju mer man plockar, desto mer blommar den. Man bör också ta av blommorna regelbundet för att luktärtorna inte skall gå i frö.

luktärtorarmeringsnätJodå, jag är ganska mallig över min blommande vägg ute i trädgården. Jag har aldrig haft så många och fina luktärtor. Jag har heller aldrig lyckats med försådd innan. Så här såg det ut i växthuset i slutet av mars. Efter omskolning planterade vi ut dem i slutet av maj eftersom våren var så kall.

luktärtorodlingEn klassisk luktärtspyramid i en gammal zinkbalja.

luktärtorbukett Senator, Purple Prince, Lady Grisel Hamilton, Heaven Scent och Piggy Sue.

luktärtorsenatorJag är lite extra betuttad i Senator med sina strimmor i lila toner. Jag har köpt samtliga fröer från Cecilia Wingård och även följt hennes odlingsråd.

luktärtorlandLuktärtorna strävar uppåt på den stora odlingsplatsen där jag även har solrosor på gång, ringblommor och framförallt många dahlior.

dahlianplatinumblondeFörst ut i år bland dahliorna är Platinum Blonde som är ny för mig.

luktärtorrosaJag har även odlat de rosa Primadonna och Miss Wilmott – två äldre sorter som doftar sommar upphöjt i kubik.

Dags att ge sig ut med saxen igen. Leve luktärten!

signature

Loppisguide

Efter att ha blivit ordentligt biten av vintage de senaste åren, samlar jag mig till min egen loppisguide. Det finns många sedan tidigare i genren, men jag tycker att de flesta fokuserar på annat än rena handfasta tips. Det är mycket om hur man finner loppisar, hur man agerar rent praktiskt – kom tidigt, ha med kontanter, ta med släpkärra. Det lämnar jag därhän i min guide och försöker istället ge konkreta inblickar i hur man finner fina ting.

Själv går jag mest i välgörenhetsbutiker när jag vintageshoppar. Jag får kalla kårar av tanken på springloppisar med rep, där man måste kasta sig fram till borden och handgripligen fajtas om sakerna. Jag är dålig på att åka till bakluckeloppisar och att svänga in vid små skyltar längs med vägen till privata hus. Min vintagestil hittills, med bidragande orsak att jag bor i en större stad, är mest butiker som Hjärta till Hjärta, Erikshjälpen, Stadsmissionen, Myrorna och liknande etablissemang. För mig känns det även bra att överskottet går till välgörande ändamål. Därmed inte sagt att jag är främmande för att ställa mig och rota i en myllrande loppis på landet. Om man har drabbats av loppisfebern, tar man alla tillfällen i akt. Med sommaren kommer fler möjligheter till att vidga vyerna. 

Kanske finner du ett och annat tips här hos mig – fråga om du undrar över något. Vi ses i jakten på skatter i sommar!

loppisguide6Ett av mina drömfynd – två ljusstakar av Josef Frank för Svenskt Tenn.

En vanlig fälla som begränsar vintageshopping är att låta drömmen om fyndet med stort F skymma annat på vägen. Om du är ihärdig, samlar kunskap och är aktiv kommer du förr eller senare att hitta en riktig skatt, men det sker inte med automatik för att du besöker en bra loppis. I början av mitt sakleteri var jag mycket inne på att finna speciella föremål. Nackdelen med dem är att många letar efter precis samma saker och att de är lätta att identifiera. Det gör att konkurrensen blir hög och även att de är högt prissatta eftersom alla googlar i dag. Gå in med ett öppet sinne och du kommer att finna mycket roligt på vägen till det stora fyndet. Å andra sidan – underskatta inte kicken när det där föremålet som får ditt hjärta att slå snabbt, snabbt står där en dag. Då är allt förlåtet.

loppisguideEn handgjord lampskärm med pressade växter från Carl Malmsten.

Kunskap är A och O. När jag blev intresserad började jag följa inspirerande Instagramkonto med loppisfokus samt plöjde gamla och nya auktioner på såväl auktionshus som Tradera. Jag köpte hem äldre antiktidningar när jag fann på loppis, lånade hem referensverk från biblioteket, läste gamla priskuranter, lärde mig mycket den vägen och skaffade mig ett bildminne. Kunskap är alltid ett triumfkort om man är ute efter ting med speciell härkomst, att lära sig kvalité och att förankra föremålen i stil och epok.

loppisguide8Blandande mässingsljusstakar

Bli materialkännare. Stirra dig inte blind på att endast finna saker från speciella tillverkare, utan fokusera på kvalitén. Titta efter puntelmärken på glasföremål. Titta på textiltryck. Känn på linjerna efter handens verk i drejad keramik. Tänk på vad nytillverkat handblåst glas, screentryckt linnetyg och handdrejade kannor kostar. Låt dig ledsagas av kvalité i material och utförande – det finns så mycket som förtjänar att glänsa igen. 

Lär dig att uppskatta det brukade, det som har en historia och det som har årsringar. Det är svårt att undvika att känna mycket för exempelvis julsaker i originalask när man betänker hur de varje år omsorgsfullt lindats in i papper, stoppats ned i kartongen för att vara med att fira nästa år igen. Och alla kaffeserviser – vad har de varit med om innan de hamnade på loppishyllorna? Det skavda och det nötta är förlåtande att ta till sig och ger en välbehövlig kontrast till det nya. Finserviserna som knappt ser använda ut minner om andra tiders ideal. Den svunna tiden är alltid närvarande på loppis.

loppisguide2Lampfot från Upsala Ekeby. Kolla alltid elen för säkerhets skull.

Var aktiv. Det räcker långt med en utvecklad falkblick efter många loppisrundor, men glöm inte att lyfta på saker, titta efter stämplar, väg föremålet i handen och skapa en känsla för det. På det sättet lär man sig även mycket på vägen.

loppisguide4Teservis av Arthur Percy för Gefle

Skapa fästpunkter. Låt blicken stanna på något. När man kommer in på en loppis är det ett vimmel av saker – lär dig att färg- och formkoda. Om du är speciellt förtjust i blått glas – låt blicken söka upp det först. Gå nära hyllorna när blicken fäst, gå vidare och lär dig att snabbt se över stora ytor. Detta är fördelen med att ha några stamställen att åka till. Nya loppisar är roligt, men det tar även mycket energi att orientera sig. När man är bekant med loppisen och var saker står kan man koncentrera sig på att leta.

loppisguide1Jag letar alltid efter ting till växthuset. Jag tycker om vad de äldre tingen gör mitt i det nya.

Gör upp med dig själv och vad du har för mål med att gå på loppis. Letar du efter speciella saker som du noga planerat för? Går du mest på lust och vill finna dekorativa föremål till ditt hem? Försök att vara trogen din stil, utöva viss disciplin för att inte falla för saker utanför det, men var samtidigt öppen för överraskningar och saker som du inte visste att du ville ha. Tänk på ett sammanhang för tingen och var de skall fogas in när du kommer hem med dem. Risken är att man står med massor med udda prylar till slut. Härligt för vissa – oroligt för andra. Tänk bas – vissa saker har man alltid behov av, de går i samma stil och bildar grunden. Tänk även extravaganza – den roliga saken som kan bli pricken över i. Hitta din egen loppisstil. I början tyckte jag att det var svårt eftersom jag mest förknippade företeelsen med retro, shabby chic och samlare. Det finns något för alla, även om man inte bor i en femtiotalslägenhet som är tidstypiskt inredd.

loppisguide5Textil Krysantemum/William Morris

Loppis är ett utmärkt sätt att idka spontanshopping och att prova saker som du kanske inte är säker på är något som kommer stanna för alltid i ditt hem. Lär dig att bli en del av kretsloppet – att lämna tillbaka det som inte blev som du tänkte dig så att någon annan kan få glädje av det istället. De stora fynden finns ofta där trenden inte nått ännu. När mässingsfebern kom sköt priserna i höjden. Om man är ute efter de riktiga kapen gäller det att sätta fingret i luften och känna av vart vindarna blåser. 

loppisguide7Blandade grytunderlägg – Skandinavien från Svenskt Tenn är dock en present och inte vintage

Bli mer och mer kräsen under tiden du blir mer erfaren. I början tyckte jag att det var så roligt att finna något glasobjekt jag kunde identifiera, men nu riktar jag snarare in mig på speciella objekt – några pressglasserier från Gullaskruf – istället för att köpa från många serier. Man måste få ha sin nybörjartid också. Ingen blir en vintageshoppare av rang efter några besök – det tar tid och tålamod, det krävs att man är ihärdig och att man är beredd att gå tomhänt hem många gånger om.

loppisguide10Vas Ellips av Arthur Percy tillsammans konstbok om Picasso

Träna dig på att tänka vintage. Sommarläsningshögen kanske inte bara behöver bestå av en nyköpt pockethög som den ofta gjorde för mig förut, utan den kanske lika gärna kan vara loppisfyndad till stora delar?

loppisguide9Ishink  från australiensiska A Daydream Production som bland annat tillverkade till Svenskt Tenn.

Med några få undantag – säsongsvaror och serier som jag samlar på – tänker jag att jag skall vilja ställa fram den sak som jag köper på loppis direkt när jag kommer hem. Köp inga skåpsvärmare, utan köp hem föremål som du vill börja använda på en gång.

loppisguide3Tamburmajor som jag använder som klädbetjänt i sovrummet

Var medveten om pris och skick på varan men låt dig inte begränsas av det. Det finns många variabler i vad som är ett fynd. Det behöver inte alltid betyda ett lågt pris, utan kan vara lyckan i att finna något som man haft på näthinnan länge. Om du inte skall sälja vidare varan kanske det spelar mindre roll med en hårfin spricka i designklassikern om du får den för en mindre summa? Det är lätt att tycka att saker är dyra på loppis eftersom man förväntar sig ett lågt pris. Om det är något som du verkligen vill ha, tänk på prisnivån i en vanlig butik och kom ofta till insikt om att det inte är ett så farligt pris. Å andra sidan, fall inte för överprissatta saker i dåligt skick.

Det viktigaste rådet: Ha alltid förnuftet med dig när du åker på loppis, men handla alltid med hjärtat.

Hoppas att du blir inspirerad att prova lyckan på loppis i sommar!

signature

Jonathan Adler på loppis

jonatanadlervasDenna regntunga fredag var jag och sommarlovslediga barn inne på staden för lunch och lite realisationsspaning i klädbutiker. De gav upp ganska snart i blåsten, medan jag stannade en stund extra för en obligatorisk vintagesväng. Jag tänkte skriva ihop en liten loppisguide a`la W inför sommaren, men egentligen handlar det mesta om vad vännen Carina skrev om i går på Instagram – ihärdighet (man får vara beredd att gå tomhänt hem många gånger om), kunskap, en tränad falkblick och timing. Jag kan inte säga att det mer ekivoka uttrycket som är signatur för den amerikanske formgivaren Jonathan Adler är något som är min personliga favorit. Men en vas med relief fångade mitt öga i dag – och ett första tips – väg alltid föremålet i handen, känn på kvalitén och få en känsla. Jodå – någon hade uppenbarligen tröttnat på sin Belly vas och skänkt den. Jag är svag för skulpturala vaser och var inte sen att investera i den här för åttiofem riksdaler.

stillebenadlerMed detta sänker sig fredagsfriden i huset. Jag hoppas att ni alla får en fin helg!

signature