Category Archives: Stilleben

Jonathan Adler på loppis

jonatanadlervasDenna regntunga fredag var jag och sommarlovslediga barn inne på staden för lunch och lite realisationsspaning i klädbutiker. De gav upp ganska snart i blåsten, medan jag stannade en stund extra för en obligatorisk vintagesväng. Jag tänkte skriva ihop en liten loppisguide a`la W inför sommaren, men egentligen handlar det mesta om vad vännen Carina skrev om i går på Instagram – ihärdighet (man får vara beredd att gå tomhänt hem många gånger om), kunskap, en tränad falkblick och timing. Jag kan inte säga att det mer ekivoka uttrycket som är signatur för den amerikanske formgivaren Jonathan Adler är något som är min personliga favorit. Men en vas med relief fångade mitt öga i dag – och ett första tips – väg alltid föremålet i handen, känn på kvalitén och få en känsla. Jodå – någon hade uppenbarligen tröttnat på sin Belly vas och skänkt den. Jag är svag för skulpturala vaser och var inte sen att investera i den här för åttiofem riksdaler.

stillebenadlerMed detta sänker sig fredagsfriden i huset. Jag hoppas att ni alla får en fin helg!

signature

Vinterljus

vinterstillebeninneVärlden är vit. Det efterlängtade vinterljuset når in genom fönstren. Säsongerna möts med årets första körsbärskvistar och praktfulla amaryllisar. Som tur är, tillhör jag inte dem som börjar längta efter vår nu. Om man gör det, har man helt enkelt mycket trånande framför sig. Att försöka vila i det som är. Allt har sin tid. Och våren den kommer. Som den alltid gör.

amaryllismarylinnymphJag njuter amaryllisar. De mer exklusiva sorterna är ofta dyra, men kan fyndas till litet pris i mellandagarna när intresset för denna blomma helt plötsligt upphör. Som sagt, otroligt synd. Jag skulle gärna se en betydligt längre säsong. Favoriten Nymph passar särdeles fint nu, när sinnet börjar bli mer pastelligt. En ny primadonna för mig – vita Marilyn. Alldeles bedårande den med. Jag använder ofta Carina Seth Anderssons Ponny till dessa stjälkar. Det minimalistiska uttrycket i karaffen spelar fint med de överdådiga blommorna.

Dags för te i soffan. I går såg jag på Doctor Thorne. I dag tror jag att jag skall ta mig an denna prisbelönta dokumentär.

signature

Söndagsbilden: Teservis av Signe Persson Melin

I går var det dags för startskottet för den fotoutmaning som jag och Tina håller på @daysandweekends Instagramkonto under oktober. Taggen för deltagande är #daysandweekendsoktober. Dagens ord är samling. Som jag tidigare har skrivit om har jag varit en ekorre utan dess like i mina dagar. Bland mina lådor som sparats från barndomen kan man bland annat finna igenklistrade kuvert där det står “barr från granen 1982”. Sådant kan man inte göra sig av med såklart, men samlingen av glasspinnar, almanacksblad och annat har delvis fått stryka på foten när det rensats över åren. Jag ler åt den lilla flickan som samlade på allt med visst nostalgiskt skimmer. Numera vet jag inte om jag har någon regelrätt samling på det sättet. Det rör sig nog mest om vackra ting så där i största allmänhet. Men visst är jag svag för Estrids tenn, vackra askar, anteckningsböcker – tja, en hel del. I dag sätter jag fokus på några ting av en favorit bland formgivare – Signe Persson Melin. 

signeperssonmelinteservisNågon samlare kan jag inte kalla mig i detta fall. Det indikerar att man har skåp fyllda med formgivarens verk från olika epoker och kan det mesta om tingens historia. Men om jag stöter på föremål vintage så köper jag gärna. Och annat blir investeringar för att det är så vackert. Signe Persson Melins alster har alltid en självklar distinkt form. Det är inte de stora gesterna, utan snarare ett lågmält uttryck. I helgen sprang jag på teservisen SPM som lanserades 2015 för Rörstrand för halva priset. Ett klassiskt köpincitament alldeles för frestande att avstå från. Så nu njuter jag Persson Melinsk tekanna – den är så vacker med det lilla bladet på locket. På bilden syns även den klassiska sillburken för Boda och en coaster som togs fram 2004 i kollektionen “Nytt Svenskt Tenn” för att hedra Estrid Ericson. En kär samling i det lilla.

Hoppas ni har en fin oktoberhelg!

signature

Ljuva september

teservisarturpercyVilken inledning vi har fått på den första höstmånaden denna gång. Ute är det sol och septembervärme. Växthuset har nog aldrig varit mer behagligt att vara i än precis nu. Säsongsskiftet känns ändå med den höga klara luften och att man mentalt är redo för andra kulörer och dekorationer. Jag har skakat på huvudet åt de små pumporna som sålts några veckor, men i går var det dags. Tre vita fick följa med hem och plötsligt kändes bordet lite mer höstigt. Ljusfrossan är tillbaka på kvällarna och nu lyser även lampetten på väggen.

arthurpercyteservisJag vet att många förknippar te med höst, men jag är konsument av den ädla drycken oberoende av säsong. Om det är något som jag har svårt att låta bli i vintagesvängen när jag hittar fina exemplar till låga priser, så är det teserviser. Nu får detta sommarfynd glänsa fullt ut – modell AR (lanserad 1943) av Arthur Percy för Gefle Porslinsfabrik. Glasyren är verkligen något alldeles extra.

Jag önskar fin avslutning på helgen!

signature

Lite tisdag

3416tisdag– Vad ska vi äta? – Jo, ser ni. I dag blir det Dahlia till middag. White Perfection. Smaskigt va?!

Nej då. Såklart inte. Även om det skulle vara nog så smidigt för tillfället med tanke på tillgången ute i det gröna. De här varianterna kallas inte för intet dinner plate dahlias. Jag har en övervintrad variant som håller på att ta över odlingsplatsen. Så otroligt maffiga är de. Jag läste i och för sig att man en gång i tiden odlade dahlior för att äta dess knölar – som vi äter potatis – men riktigt så långt går jag kanske inte i min kärlek till denna blomma. Dottern log när hon kom hem i dag. I min fladdrande svarta skjorta som jag köpte i somras. Sonen hade fått tag på en ny Pokemon. Och så såg jag på telefonen att Håkan Hellström kommer hit i december. Biljettsläpp på fredag. Som jag vill ha en plats. Jag känner mig grå och lite förkyld. Vinden blåser in den omisskännliga doften av gödsel som spritts ut på en åker. Och solen den skiner. Tack för det, tisdag i augusti.

signature

Morsdagsbukett

2116bukettHur har ni det med firandet denna Mors dag? Jag älskar min familj såklart, men några firare av rang det är de inte. Här är det uteslutande jag själv som arrangerar högtider och med andra ord har jag fixat min egen bukett, bakat min egen paj och köpt en present till mig själv – typ. I veckans vintage för min del – den vackra vasen i serien Shanghai från Rörstrand – har jag fogat samman syréner från trädgården med viburnum och några pioner. Till alla mammor därute – inte minst min egen. Hjärta till oss.

2116bukett1

signature

Doftande solitär

2116luktärtorJag älskar som bekant svulstiga buketter i likhet med dem som Bloem – Daniel Pagmar och Fredrik Larsson – visar i senaste Gods & Gårdar. Ibland får dock blommorna visa sig som solitärer. Som när jag fann fång av luktärtor på torget. Vid denna tid brukar jag inte köpa så mycket blommor då trädgården levererar, men de här kunde jag inte låta bli. Hela huset doftar sommar – till skillnad från de iskalla vindarna utanför. Koppen – uppdaterad design av Louise Campbell – från Royal Copenhagen är ett pressutskick som snabbt blivit en favorit. Jag tycker mycket om örat som gör det lilla extra till den tillsammans med annat loppisfyndat danskt. Doften av luktärtor – kan vara något av det bästa.

2116luktärtor1

signature

Stilleben: For the love of books

916nyfikentemaDagens ord i #fotoutmaningmars2016 är NYFIKEN. Min tolkning blir den vetgiriga. Jodå, jag förstår att jag börjar bli till åren när jag i lite nostalgiskt skimmer berättar för barnen om det vidunderliga att gå till biblioteket och slå upp ord i ett stort uppslagsverk. Det fanns ju faktiskt en tid innan Google. För tillfället ägnar jag mig mest åt förkovring när det gäller antikt, vintage, konst och inredning. Min nuvarande faiblesse för sakleteri har lett till att jag är nyfiken på ting och att lära mig mer. Som jag har skrivit om förut – jag vurmar för att förankra våra ting och ge dem innebörd och historia. Kunskap leder till medvetenhet och som ringar på vatten, som speglingar, vill man tillägna sig mer. Nu finns det mesta att läsa om på nätet, men jag tycker ändå att böcker är oslagbara. Inte minst för den där speciella känslan som jag fick när jag som liten steg in på det stora biblioteket och kände att allt som jag ville veta låg inom räckhåll. Vetgirighet, det är fina saker det.

signature