Category Archives: Vintage

Vintage i vintertid

Denna milda vinter gör att man finner ett växthus inklätt i frost som extra gnistrande. Och solen! Så efterlängtad med djupa skuggor på väggarna. Den är skoningslöst mot dammet i alla vrår, men den stora vårrusten får bero än ett bra tag. Jag tillhör inte dem som längtar vår ännu och är glad för det. Då har man helt enkelt en himla massa väntan framför sig. Vårlökar däremot, det är något helt annat. Nu vill jag ha en liten spirande krokus eller pärlhyacint bredvid mig i läshörnan. Det här tiden till tycker jag, liksom tanken att stoppa i sig lite mer nyttigare saker efter julens överdåd. I min kyl finns alltid dessa jordnötsbars som blev en favorit sedan jag gjorde dem första gången i våras. Recept finns här. Alltid med en tekanna inom räckhåll – det här handdrejade nytillskottet med bambuhandtag blev mitt för trettio kronor förra veckan – en ny favorit och alltid med en pläd – denna från Klippan, även den vintagefyndad för en liten slant.

Det är det där spirande ändå. Det där skira gröna. Lökarnas rottrådar. Det bankar hjärtat för nu när ögonen dras till ljuset mot klassisk Cararra-keramik av Wilhelm Kåge.

För det är ändå lite extra roligt att fynda saker till växthus och uteliv på vintern. Det är hoppingivande och härligt att liksom ha allt framför sig, utan alla krav på att passa vattning, små frösådder och alla knölar som skall i jord. En gammal tvättkorg till krukförvaring – minst lika fin i botten – ljusstakar från Byarums Bruk och ett ekollon av Lisa Hammar Posse. Men vi tar väl lite vinter först, eller hur?!

signature

Fyrtal: Onsdagskväll

Mina planer för denna onsdagskväll i slutet av november: Titta på filmen Mudbound på Netflix. Dramat om två familjer i Missisippideltat på 1940-talet har fått bra kritik – och skådespelarna skall vara fantastiska. Mary J Bliges stämma har satt sig – hon har även en roll i filmen, liksom Carey Mulligan som pryder omslaget på Harpers Bazaars decembernummer.

En filt ingår såklart när man rustar för filmvisning denna årstid. Jag har inte sprungit på en Lena Rewell-filt på loppis – den här knalliga cerisa säljs på Svenskt Tenn – men det vore något. Rewell designade även för svenska Tidstrand, men efter reportaget om filtarna som stoppades i giftbad känns inte de så lockande längre. Moralpanik jag vet – det finns ju hur många människor som helst som värmt sig med dessa filtar – men kar med gift kändes ändå aningen magstarkt för mig.

Min fyndade Tidstrandfilt är förpassad, men den skimrande klassiska skålen Sofiero av Gunnar Cyrén står på hedersplats sedan jag köpte den vintage. Jag har sedan jag började intressera mig för inredning och vackra ting varit förtjust i slipad kristall. Det är något alldeles speciellt med hur ljuset bryts i den.

Tantvarningen kompletteras med att lägga hårt godis som barnen ratar i kristallskålen. Jag har ju alltid varit tant, så det passar mig utmärkt. Anthon Bergs påskägg är en klassiker för mig och nu förpackar de samma koncept till julen och kallar det snöägg. Jodå, det fungerar det med.

Press – play. Jag önskar fin kväll!

signature

Mitt bästa loppisfynd

Dags för nästa förälskelse när det gäller amaryllis – Benfica.

Det bästa loppisfyndet rymmer så många olika dimensioner. Det kan vara rent ekonomiskt. Det kan vara något som man letat efter länge. Det kan vara något praktiskt som man behöver. Det kan vara en förälskelse. Det kan vara hopp. I tisdags hjälpte jag min bästa vän att börja packa ihop ett helt hus. Ett nytt liv väntar. Vi lade vigselringen i tidningspapper och sa att vi tar gråten sedan. När vi sitter med en stor tårta i det nya och allt skall upp. Vi åkte iväg till loppis och lämnade in kassar med utrensat. När vi gick in en liten sväng fann hon en sådan fin mässingslampa. När vi kom hem med den visade det sig att det är samma modell som lampan som hänger över köksbordet. Att få med sig lite av det gamla trygga, men på ett nytt sätt. Världens bästa loppisfynd såklart.

Elsa Billgren uppmanar i dag läsare att skicka in sina bästa loppisfynd. Som bekant har jag skrivit mycket i ämnet under senare år. I somras gjorde jag en stor loppisguide som finns här om man vill läsa. Att skriva om det bästa fyndet är som sagt svårt. Det beror på så många olika variabler. Men ett – eller jag fann faktiskt osannolikt nog två på samma gång – av mina favoriter är ljusstakarna som jag har skrivit om härJag har huvudet fullt av växthus för tillfället, så det där riktiga adrenalinpåslaget infann sig inte riktigt där på loppisen. Men när jag kom hem fick jag hjärtklappning. I dag fann jag inte mindre än två stycken kandelabrar av Josef Frank för Svenskt Tenn. Det är den här modellen. Och det här är en riktig loppisssaga – en sådan där som gör att man får kraft till alla fruktlösa besök – jag gav femtio kronor styck. Nu har jag säsongspiffat lite extra med ett vinrött band. I år känner jag mig mer peppad än någonsin till mer hållbara tankar i juletider i kontrast till kommersen. Att knyta ett litet band runt något räcker långt.

Vill du vara med i veckans utmaning i We decor life? Veckans ord är Mitt bästa loppisfynd. Tolkningen är fri. Länka till din blogg i inlägget till och med tisdag, så hittar vi varandra.

signature

Vintage i jul

Nu när många loppisar börjar smyga igång med försäljningen av ting inför julen, slår jag ett slag för att köpa vintage även till denna högtid. Det finns ett gigantiskt utbud, men godbitarna brukar gå åt snabbt, så det är ett tips att börja kika redan nu. Här i staden har de stora ställena speciella julmarknader och då gäller det att hänga på låset om man är intresserad. Jag tänkte att vi tar en titt på några ting som kommit min väg hittills denna november. Mest fladder i magen fick jag när jag fann de här glöggmuggarna som Pia Törnell gjorde för Blossa 2004. De tillverkades av Rörstrand och var före sin tid med att använda ord på dekorativa föremål. Jag är ingen storkonsument av glögg alls, så jag använder dem som lyktor istället. Fint när ljuset reflekterar stjärnfall, nejlika och snöknarr. Törnell producerar fortfarande i lite annan variant under egen vinjett Studio K i serien Skare.

Är det verkligen någon som köper från de där staplarna av gamla jultallrikar? Jodå, jag exempelvis. Jag har haft med dem på bloggen i många år – det första inlägget är detta från 2011 tror jag – och nu börjar intresset komma mer och mer. Jag har begränsat mitt samlande till framförallt Royal Copenhagen-tallrikar. Ny för säsongen är 1966 års stiliga utgåva med koltrast på gren. Jag använder dem som assietter och även serveringsfat denna tid på året. Slitaget är ofta lika med noll eftersom de hängt på väggen hos tidigare generationer. Gallerfatet där då? Det är William Stenbergs klassiska Filigran för Gullaskruf. Någon dag när jag har mycket tålamod skall jag trä ett sammetsband runt fatet med inspiration från senaste Gods & Gårdar. Det känns mer rätt än någonsin att smycka ut saker som man har året runt. En rosett här och där gör mycket för stämningen.

Förra året kom Watt & Vekes fagra SnöblommaJag köpte ingen då, men när den fanns med på en utförsäljning till ett så bra pris, blev jag med några. Det skira pappret är verkligen något extra. Nu gläntade jag bara lite på paketet här – stjärnor får bero ett tag än. Ett annat loppistips är ljus. Tine K:s snurriga ljus som jag hade med här, syns mycket inför denna jul. Jag fann guldiga vackra för en krona stycket i helgen. Det finns något djupt vördnadsfullt inför pynt som omsorgsfullt packats ned och vårdats genom åren.

Jag hoppas ni blir inspirerade att hålla utkik efter julpynt vintage!

signature

We decor life: Inspiration till bords

Då är vi igång med We decor life. Jag har alltid lockats av det omedelbara i att arbeta med projekt i sociala media. En god idés förverkligande är inte längre bort än några tangentslag. Därmed inte sagt att jag inte har respekt för vad det krävs för att hålla liv i något som flammar upp. Det är något annat och kräver uthållighet, engagemang och livskraft framåt. Stort tack till er som redan så här första veckan gett förtroende med era bilder till taggen #wedecorlife på Instagram och till er som valt att deltaga med era bloggar. Jag hoppas att kunna erbjuda ett sammanhang som kommer ge inspiration och lust till gemensam kreativitet och genom det även ge mer till er som läser här.

Till bords

Denna vecka fastnade jag lite extra för den vackra dukningen som Karin på Vackert Naturligt bjuder oss på. Förutom den estetiska dimensionen tycker jag att man fick sig många bra tips till livs genom bidraget, påmindes om vackra svenska klassiker och hur tacksamt det är att ta med sig hösten utifrån in till det dukade bordet.

Arthur Percys fyrtiotalsservis Röd Rubin är en klassiker på loppisborden. Den här vinröda nyansen med dess sirliga gulddekorer är inte den som efterfrågas mest för tillfället. Formerna är vackra och även jag lockas mer när jag ser dem i svart eller grönt. Jag har dock lite vinrött i skåpen och när jag ser Karins dukning lyfta fram färgen i höstdukningen, slår det an en ton av att vara helt rätt i säsong.

Jag har desto mer rött glas från Reijmyre. Det är inte helt ovanligt på loppisar här, förmodligen eftersom glasbruket ligger i mitt landskap. Det är fortfarande fyndläge på svenskt glas, eftersom så mycket är omärkt. Här gäller det att ha ögonen med sig och lära sig att känna igen kvalité.

Det här tycker jag är en fin idé. Servera flingsaltet från ett snapsglas.

När Nobelpriset firade 90 år 1991 togs det i en stor satsning fram en helt ny servis. Servisen är skapad av Karin Björquist.

En av mina käpphästar är att använda sina vackra saker och att inte bara ha dem i skåp. Jag tror generellt att vi har blivit bättre på det. Och vi kan tacka forna tiders generationers sparsamma användning och vård av det vackra för att det finns så mycket porslin vintage. Sedan tror jag att vi är bra på att blanda nu. Skålar från loppis får samsas med arvegods och mer dyrbara ting. Det tycker jag är sympatiskt och inte minst ger det liv.

Glasen och besticken till Nobelservisen är designade av Gunnar Cyrén. Inte för att jag någonsin känt behov av speciella fiskgafflar, men visst är den här designen galant?!

Som sagt – en dukning behöver inte betyda en stor blomsteruppsats. Ta vara på det som finns ute i naturen. Det är så tacksamt att dekorera med löv som faller, kastanjer, ekollon – det mesta som markerar säsong. En klassiker är att skapa en girlang mitt på bordet med kvistar och blad. Det är ett fint tips för att hålla ihop dukningen och placera ljuskällor kring.

Jag känner igen mig i det Karin skriver om att göra en snabb moodboard genom att fösa ihop saker som man fastnar för på bordet. Man kan exempelvis se det här på en midsommardukning som jag gjorde i somras. Det är ett sätt att vara kreativ och som ganska ofta leder en till andra vägar än de som man först trodde att man skulle hamna i. Evighetsdekorationer/Alexander Otlieb och favoritduk/H&M.

På Instagram blev jag påmind av @benitalarsson om den här klassiska soppan som är standard den kallare årstiden hos oss. En klassiker i vårt kök.

Och så ledde tonerna i detta inlägg mig till Höstens bästa interiörfärger hos Dagny Fargestudio. Jag står inte inför något “måla-om” projekt, men färger och nyanser inspirerar mig fullt ut ändå, exempelvis när det gäller dukning.

@mittsextiotalshus skrev i går till sitt bidrag till #wedecorlife: Vardag var dag. Jag försöker att se det vardagliga som det verkligen är. Själva livet helt enkelt. Här och nu. Att kunna glädjas åt en middag i all enkelhet en tisdagkväll skänker mig frid och glädje. Viktigt att påminna sig om. Det stora i det lilla. Varje dag.

Det har varit så roligt att ta del av alla era betraktelser kring temat Till bords! Kika in till Stiliga Hem för en fint uppdukad lördagsbricka, Emmas samling för en betraktelse om verkligheten vid bordet, Hannas stil som bjuder på lördagsmiddag – blir sugen på att testa detta recept, Karin A som öppnat upp sin blogg igen – hurra – och bjuder på frukost i fagert ljus och sist men inte minst Blomster & Bakverk som lagar frestande soppa.

We decor life

signature

Vintage: Tennvas och nästan fynd

I vanlig ordning har jag svårt att hålla fingrarna borta från föremål i tenn. Tenn är fortfarande underskattat om det inte kommer från Firma Svenskt Tenn. Tenn får en vacker patina och behöver inte putsas – egenskaper hos ett material som jag uppskattar. Dessutom finns det mängder av redan brukat från forna storhetstider. Mitt senaste inköp blev en trettiotalsvas med vackra detaljer. För trettioåtta kronor blev den min och fick raskt en lördagsbukett med blandat från trädgården.

De här dahliorna har jag massor av eftersom jag planterade åtta Café Au Lait. Upp kom dessa som i och för sig är fina, men inte är det några kaffelattedahlior inte.

Så köpte jag en dansk mässingskanna till växthuset och ett sådant där “nästan-fynd” som kan få en att gräma sig lite… När jag bestämde mig för att investera sjuttio kronor i Chagalls ryttare på röd häst tänkte jag först att det var kul med en angivelse av utställning på baksidan. Sedan vidtog sedvanlig runda på google och då förstod jag att det i själva verket var någon som köpt en affisch, bestämt sig för att den där texten den var ju inget kul och endast ramat in motivet och signaturen. En sådan här har det varit. Lite surt sa räven. Men fint ändå. Typ.

signature

De rosa dahliorna på parad

Det har varit något av en märklig säsong med dahliorna i år. Den svala sommaren gjorde att de var svårflirtade att ta sig från knopparna. När de väl gjorde det var det många som såg helt annorlunda ut än vad som förväntats. Som jag tidigare skrivit – mest besviken blev jag över mina åtta Café Au Lait-knölar som visade sig vara en helt annan blomma. Denna grå dag får fem av mina rosa visa upp sig. Tre av dessa är övervintrare – Otto´s Thrill, Gitts Perfection och Miss Sophie, medan Islander och Breakout är nya för i år.

Det är inte alltid alldeles enkelt att göra buketter med dahlior. De har ofta tämligen korta stjälkar – speciellt om man vill spara på alla knoppar. De  sorter som är stora som tallrikar fogar sig inte riktigt heller i samspel med andra blommor. Ett alternativ är att göra låga arrangemang – jag har visat ett här. Ett annat är att sätta dem som solitärer i en samling av mindre vaser.

Här fick jag tillfälle att ta ut en del av min samling av rubinrött glas från Reijmyre. Det här glaset är kanske det mest kända från vårt östgötska bruk – gärna i formgivning av Monica Bratt. Det händer något i mötet med det röda skimrande och alla de rosa lagren i dahliorna. Jag tycker om det sprakande i samspelet mellan färgerna. Det andas tidig höst med föraning om det fyrverkeri som naturen snart kommer att bjuda på.

signature

Inredning, Le Klint och det gröna

Efter att ha levt ute med blicken under sommaren, är det ovant att åter vända inåt. Det känns som om jag gnuggar mig lite i ögonen och vet inte riktigt vart mitt fokus skall riktas. Det blir alltid en övergångsperiod för mig, men snart riktas alla blickar hit in igen. Jag har dock fått något av en kickstart när det gäller in-redning efter att ha funnit en Le Klint-skärm på loppis. Det var ett tag sedan nu jag blev så där genuint glad över att något kom min väg. Det blir som bekant så mellan varven. Jag hör mig själv säga “jag kan inte förstå hur man någonsin kan finna något på loppis”, men ett sådant här fint fynd och man har fått upp geisten igen.

Jag är svag för vikningarna på dessa skärmar. Ett av de första inköpen till huset var en klassisk Frugtlykte som hänger i detta rum. Många krukor gapar tomma under säsongsskiftet. Jag har satt i sticklingar (samlat fyra i en mugg med vatten) av den stora pelargonen i dessa krukor för att höja graden av grönt här. Jodå, hem kära hem, vi ses väl även inspirationsmässigt nu när hösten nalkas.

signature