I går åkte vi ut en kort stund till huset för att bekräfta att kalkstenen var framme. Den var inte bara framme, utan även monterad i fönsternischerna. Och för första gången fick jag en sådan där klump i magen när det gäller huset. De polerade brädorna från Borghamns kalkstensbrott är så vackra och kommer att bli pricken över i. Det var dock några brädor som avvek ganska mycket från de övriga. De var monterade på två olika fönsterrader uppe i det stora allrummet. Mitt symmetriska sinne hade föredragit dem tillsammans eller som solitärer i rum med bara ett fönster. Och nu är det för sent att ändra. Det går att bryta loss dem med stämjärn men risken är stor att de spricker då. Det där tänker Du inte på sedan, säger make och snickare såklart. När alla blomkrukor och lampor kommer på. Joho, det kommer jag visst att göra – typ resten av mitt liv. Och jag grämer mig något alldeles väldigt mycket att vi inte åkte ut tidigare för att vara med vid monteringen. Men det är bara att gråta en skvätt och gå vidare ;). Det är självklart inte hela världen. Kalksten är ett levande material som skiftar. Det är ju därför jag vill ha det i huset. Men ändå – buhu. Nu lämnar vi den frågan och går vidare.
Det här är våra blivande husdjur. Jag är allergisk, så allt tal om lurviga ting stannar vid en utopi. Barnen räknar trilobiter i vårt trapphus och får nu några alldeles egna skönheter på nära håll.
Och köket hade börjat monterats så där helt plötsligt! Vi har ett kök från Myresjöhus leverantör HTH. Luckorna är som synes vita med en massiv ekkant runt. Och under skivan skymtar min Virrvarr.
Här syns fläktuttag över spisen samt uttag i skåpet för mikro och ugn.Det blir golvsockel och täcksockel upp till tak i ek.
Här syns uttag i skåp för kyl och frys samt vårt skafferi. Vi var i huset i tio minuter innan snickaren åkte hem för dagen, så det blev många intryck på en gång. Det går nästan lite för fort nu. Först långsamt, sedan snabbt, snabbt. För som lekman fokuserar man ju framförallt på de visuella tingen som gör det hela till ett hus. Snart är det bara två månader kvar till inflyttning!
Och ta mig tusan – det känns alltid lite bättre när man har fått älta och gnälla lite! En bump på roaden blev det för mitt inre kontrollfreak, men det kanske hör till. Om inte annat för att påminna om att livet ibland är alldeles virrvarrigt – typ :).