Monthly Archives: January 2010

Ja, vad säger vi om detta? Onekligen har vår tvättstuga/groventré/panncentral fått sig ett lyft. Anna satte upp sin tavla med bästa grejerna som tidigare suttit i korridoren på skolan. Här behöver man inte klura på spikar och hängningar hit och dit. Det är bara att trycka dit med gummigutta. Chips och paket denna gång. Nästa tavla skall det stå mamma, pappa och Henrik på. Och ännu ett vilande projekt. Här är det meningen att det skall bli en arbetsskiva på tumlaren och tvättmaskinen samt ett skåp ovanför. Jodå. Någon gång. Blir det säkert så.

Vi har inte så mycket kvar av julen. Förutom känslan av att vilja sova igen, ljusstakarna som nog packas in i helgen samt en sista tapper amaryllisknopp känns det klart nu. Barnen har fastnat i en lagom makaber fritisversion av Staffan var en Stalledräng med navelsträng och hjärna – bland annat. Som sagt. Julen äro slut. För denna gång.

Och i går kväll. Jag har saknat en nära vän. Det har känts som om vi har gått om varandra lite mitt i livet. I går kändes det så där bubbligt pratigt precis som vanligt igen. För det känner jag mig rik och tacksam i dag.

I skolväskan låg den där och brände. Man kan tänka sig fnisset på bokbussen när lyckan var gjord. Lycka blandad med bubblande frågor och lite skräckblandad förtjusning. Att bli med föl. Från stoets brunst till fölets avvänjning. Tydligen har vi att göra med en klassiker. Under nästan två decennier har Att bli med föl varit till hjälp och råd för alla som vill betäcka sitt sto, följa henne genom dräktigheten, se henne föla och glädja sig åt det växande fölet. Boken ges nu ut i sin femte uppdaterade upplaga. Avsikten med denna bok är att hjälpa oerfarna stoägare genom att informera och förklara de problem som man kan möta när man vill avla på sitt sto. Jo, det blev liksom väldigt anatomiskt på en gång. En instruktiv bok med bilder på hela processen. Så att säga. Här pratar vi inga softade bilder på söta föl. Här är det dokumentära bilder och anatomiteckningar. Min policy när det gäller blommor och bin har alltid varit att ge barnen så mycket som de behöver. Pyttisar nöjer sig med lite. Större barn vill ha mer. Min åttaåring är tämligen bevandrad redan. Nu känns det som om hon vet det mesta. Så där kan man hamna en helt vanlig måndag i januari. Tack för det Att bli med föl – typ ;).

Från ägg till ägg då för att få ihop en övergång till vårt kylskåp. Mina föräldrar brukar köpa med sig ekologiska ägg från lokal gård. Lyckligare hönor och definitivt lyckliga smaklökar.

Jag har fått lite frågor om min fotoutmaning Se vardagen och vilka bilder jag väljer. Jag tänker så här. Se vardagen handlar om att berätta något om oss. Det kan vara en tanke. En stämning. En sak. Ett fotografi på barnen som borstar tänderna. Det viktiga är att göra något känner jag. Detta kan se olika ut från dag till dag. Här på sidan kommer jag nog att fokusera på det berättande,  istället för det rent familjedokumentära som hamnar i vårt arkiv här hemma. Det är väldigt roligt och inspirerande att följa alla era projekt. 12 dagar har gått – 353 kvar :).

Köp er några små krokusar i mataffären. Tjugo riksdaler styck kostade de här. En liten kruka med hopp mitt i januari.

Så står jag där likväl. Och tjatar. Fast jag nästan svurit på att jag inte skulle göra det, inneråtta som jag själv var som liten. Vi är ute en liten stund nu när det är soligt. Ni kan gå in och leka sedan. Ni behöver bara vara ute en liten stund. Vi kan ta med pulkorna. Eller så kan ni spela lite bandy. En liten stund i alla fall. Jodå, barnen är ute ganska mycket, men ibland är det trögt. Och jag drabbas av mammasamvetet när det spelas för mycket. Mario rules. Typ. I dag var det Henrik med kompis som fick en dos. Och de var ute. En liten stund. Och klättrade i snöhögar. Jag var sådär vuxenute som jag tittade konstigt på när jag var liten. En sådan där som hyllar den höga luften. Vintersolen. Frosten. Det vackra. Nu är vi alla inne. Och nu skall vi tända en brasa. Till allas behag :).