Monthly Archives: January 2015

Ska man ge sig in i leken?

Så har jag då gläntat lite på dörren. Jag har tvekat länge. Jag vet vad det brukar göra med mig. Det där harhjärtat som börjar bulta där inne. Jag kände det som liten på syföreningsauktionerna hemma. Åh, jag ville ju så gärna ha en sådan där tvål. Den var inslagen med spets som bands ihop med en rosett och så hade man gjort ben till den genom att trä upp pärlor på nålar. En tvål med extra allt – som den prydnad som skulle göra mitt flickrum fullkomligt. Jag kunde då inte tänka mig något vackrare. Det oberäkneliga där på auktionen. Det fanns ett antal tvålar där. De med flest utsmyckningar i rosa gick först. Och jag satt där och hoppades. Att någon skulle bli kvar till mig. Någon som pengarna räckte till. Hjärtat bultade. Nej, inte den. Och inte den. Kanske den? Nej, inte den. Finns det något lyckligt slut på denna historia? Jodå, det gör det. Och jag minns det som i går.Vad fick mig då att ta steget? Den står där hemma hos Jenny – vårt första Decor Life-besök från i höstas – den där vackra ljusstaken Mariarosen från Skultuna. Jag har inte sett den minsta skymt av den på loppisar som jag besökt, men på Tradera finns den. Jag har följt auktioner, tittat på prisbild – till slut skapade jag mig ett nytt konto där (jodå, jag var aktiv för ett antal år sedan med barnkläder). Så var det då dags. Jag fann en auktion med en säljare som verkade bra, ljusstakar som verkade bra och en inte alltför skenande prisbild. Auktionen skulle sluta på kvällen. Jag gick och vankade här, för jag vet ju hur man skall göra som auktionsproffs. Man skall ha is i magen och vänta. Slå till hårt precis de där sista skälvande sekunderna. Så jag satt där och såg tiden ticka ner. Harhjärtat bultade. Och jag vann. Vete sjutton om jag är gjord för detta. Jag vet ju att det är vanligare än någonsin att köpa saker på nätauktioner och kanske lugnar man sig en smula när man blir van. Men ändå sitter jag här och tvekar, trots den där dörren som jag då ställt på glänt. Ska jag? Ska jag skapa minneslistor eller ska jag låta bli? Hur undviker man att bli fullständigt uppslukad och fast i auktionernas garn? Hur behåller man lugnet här och lyckas hålla det hela på en sansad nivå? Hur har ni det med auktionsådran :)? Berätta gärna.

♥

Nytt tema inne hos Decor Life i dag. Join in!

Utvalt: Old English från Holmegaard

Jag är tämligen svårflirtad när det gäller pressmeddelanden som kommer till mejlboxen. Jag vill att det jag visar här alltid skall kännas utvalt och bära min stämpel. Det skall helt enkelt tilltala mig så mycket, så att jag känner att det är en Weronic:ig produkt. Då tipsar jag gärna om nya lanseringar som är på gång. Vasen och blomskålen som danske blomsterkonstnären Claus Dalby har gjort för Holmegaard är precis en sådan produkt. Ni vet hur mycket jag tycker om blommor och att skapa egna buketter och arrangemang. Dalby har här tänkt på att vasens design skall ta fram det bästa från buketter med sin smala midja och sin breda kant. Designen bygger på en äldre brittisk pokalvas som Dalby länge haft som sin favorit. Jag tycker även mycket om blomskålarna som syns mycket mer i brittisk trädgårdstradition än här hos oss. Produkterna skall finnas i butik från mitten av februari. Både skål och vas finns i två olika storlekar med pris 549:- och 749:-. Jag tror att vi ser en blivande klassiker här. Ja tack. Pressbild: Holmegaard med min layout.

We decor life | Sittplats

I dag startar vi årets första tema inne på mitt andra projekt Decor Life. Tanken är att samlas kring ett inredningsrelaterat tema varje vecka. Vi startar med sittplats. Temat presenteras varje torsdag och sedan är man välkommen att länka sitt bidrag nästkommande tisdag och onsdag. Jag har alltid tyckt att det är roligt att blogga kring givna tema. Det ger ett incitament till eget innehåll, en möjlighet att mingla lite på en samlingsplats och att få inspiration av andra. Tanken med We decor life är en kravlös och kreativ plats, där man inte binder upp sig att vara med varje vecka. Man är med när tid och lust finnes helt enkelt. Jag hoppas såklart att ni andra i bloggosfären skall känna er inspirerade att delta i utmaningarna. Varmt välkomna!

Jag vet att många har varit nyfikna på våra nya soffor. Här är de i all sin prakt. Våra bästa sittplatser. Det blev en favorit i repris när det gäller modellen, den kära Howardsoffan. Nu fick det bli två stycken för att få till rumskänslan i detta hörn och utöka antalet sittplatser. Hörnan kompletterades med en annan klassiker som redan finns i hemmet – Laminofåtöljen. Här trivs jag som allra bäst här hemma för tillfället.

Grunden i hörnan består med bland annat det stora runda soffbordet som skänker möjlighet till ö mitt på med fina saker och som ger en fin inramning och vänlig form till rummet.

Och så har vi blivit med en smart TV. Även om jag inte kände alldeles till mig när maken började tala om storlek här, så måste jag säga att det blev himla bra. Framförallt tycker jag om att kunna sitta i min kära sittplats och hyra film rakt till soffan. Så hos oss kan man inte tala om TV-apparatens död med denna uppgradering. Den där svarta rutan får nog vara med oss även framöver. Kära sittplats. Vi tycker om dig.

Bidrag till We decor life | Sittplats

Kul att ni klickar på våra små hjärtan. Det hjärtar jag.

Normcore inom inredning

Det här inlägget hos Em har gnagt i mig sedan jag läste det. Sådant som stannat i tanken och utmanar tycker jag om – generellt är vi inte så diskussionsbenägna inom denna del av bloggosfären. Vad handlar inlägget om då? Em förespråkar för egen del en neutral och anonym inredning med ambition att komma bort från ett förutsägbart designbingo där man med insyn i denna värld på ett enkelt sätt kan avkoda hemmet och se var dess ting kommer från. Sakerna är i mycket kopplade till jakt på social status och att visa vem man är genom sina val. “I believe that quality, both in terms of design and materials, comes in all price ranges. I also firmly believe that the simpler a design is when it comes to lines and appearance, the longer it will take before one’s eyes get tired of it.”

Med tanke på den diskussion som förs kring det personliga hemmet, känns denna infallsvinkel som Em skriver om, extra intressant. Jag kommer att tänka på den sväng modevärlden redan har tagit kring Normcore (se artikel i Vogue och en mer lightvariant i Veckorevyn här). Är det dags även för inredningen nu? Är det ett mer “demokratiskt” inredningsideal där vi äntligen frigörs från det kommersiella? Är det en stil bland andra som skapar sin egen agenda för rätt och fel? Hur man än vänder sig i detta känner jag att det mesta handlar om medvetenhet. Om man skall kunna avfärda ett hem oavsett stilriktning som varumärkestätt, krävs förkunskap att kunna koda av det som syns. Jag inser att en del köper prylar för att markera att man kan, men samtidigt lever hoppet om att man väljer med hjärta och med hållbarhet. För egen del känner jag också att det neutrala och det anonyma som förespråkas, lätt överskuggas av en vilja till kunskap, en glädje inför design och en vetskap om vad som finns i hemmet. Jag kan bara se till den sakletarådra som drabbat mig där jag gärna går på loppis. Visst är det roligt att liksom “avkoda” föremål som jag bär med mig hem och se ursprung och design – att sätta in föremålet i ett sammanhang och ge det dess historia. Jag ser inget negativt i det, snarare att det berikar. Och oavsett stil och personligt ID i inredningen – gör det med förtroende för den egna smaken känner jag. Det fördes en intressant diskussion förra våren om att designprylar har ett snabbt liv från att gå till hot, hot, hot till att bli överexponerat i vår visuella värld. Jag har läst ett antal rader i trådar om personlig inredning om att man inte skall bli som alla andra och köpa den där bubbliga vasen. Well, ha också förtroende nog att älska den och sätta den på hedersplats i ditt hem om du nu vill det. Kort sagt – intressant Em och mycket tankeväckande! Jag fortsätter att klura utifrån olika infallsvinklar. Vad tycker du?

Blommigt

Det är möjligen ett utslag av min allmänna gråhet och sjukstuga att mina ögon genast söker sig till blommor i alla dess former, även när det gäller en snabb scanning av kedjornas klädutbud. Den här blusen tror jag kan bli himla fin till ett par svarta byxor. Den står som kommer snart inne hos H&M och om kvalitén håller även i verkliga livet så tycker jag att det känns som ett tidigt vårfynd.

Liten tröst

Jag tycker faktiskt lite lagom synd om mig själv denna lördag. Om inte den här eländiga sjukan hade slagit sina klor i mig, så hade jag befunnit mig på Instagram-träff i Stockholm och gjort något av det bästa – lunch, fika och museum – blandat med massor med prat. Nu är det så att möten inte kan kompenseras med materiella ting, men jag tycker ändå att jag är värd något från min stående klassikerlista när jag fick utebli från roligheter. En Lyngbyvas får det lov att bli – och när jag sätter blommor i den skall jag tänka på alla fina möten som väntar mig framöver.

Nu testar vi med små hjärtan här på sidan, där man kan klicka till om man så behagar som komplement till kommentarer. Fin fortsättning på helgen!

Inred med vintage

Mitt sällskap i dagens soffa med några filtar över mig, en poncho på och en halsduk virad runt halsen, har bland annat varit Elsa Billgrens Inred med Vintage. Boken kom i höstas då jag läste mycket om den – se massor här på Billgrens blogg – men inte intresserade mig så särdeles för den. Men med en nyfunnen geist inför sakletandets ädla konst lånade jag boken häromdagen. Bara att titta på omslaget ger en liten hint om var skon har klämt lite för mig när det gäller second hand. Jag har haft svårt att identifiera mig med dessa flickor i vintageklänningar som fixar retrokafferep med sina femtiotalskoppar. Inget fel i det. Inget alls. Jag tycker om att såväl läsa om det som att se vackra bilder, men det är ju inte jag överhuvudtaget. Jag var och är inte heller någon Shabby Chic-typ som går igång på den patinerade lantstilen, inte heller är jag speciellt intresserad av den där fabrikslitna stilen som varit så oändligt populär de senaste åren. Men helt plötsligt har liksom poletten trillat ner för mig. Det finns så mycket där ute som har varit brukat tidigare – och det kan förenas med mina tankar kring kvalité, form, vackra ting, tidlöshet och handens verk. Heureka liksom. Till slut. Det finns något här även för mig.

Boken då? Jodå, mycket vettiga saker kring sådant som jag själv tycker om att lyfta fram. Billgrens tre ledord för shopping är kvalitét, estetik och funktion. Man skall föreställa sig sitt hem när man handlar, vara trogen sin stil och utöva disciplin mot sig själv för att komma hem med saker som man vill leva med och som passar ens hem. Man skall dock alltid hålla utkik efter den där lilla extra twisten som kan överraska. Jodå, det talas en del om det personliga hemmet även här.

Tekopp efter tekopp och med hopp om att energin ligger alldeles inom räckhåll. Det får vi lov att tro.

Valentines

Jo, så här romantiskt jobbar vi när det gäller gåvor. “Jag har nog lite tid på stan´ i morgon mellan möten”. “Jaha, då kanske du skulle kunna gå och köpa en Alla hjärtans dag present till mig”. “Ja, det kanske jag kan om det är i närheten av där jag går”. “Kan du gå till Vasagatan? Det ligger inte så långt från Centralstationen tror jag”. “Ja, det kan jag förmodligen”. “Då SMS:sar jag dig en bild på det jag önskar mig”. “Gör det”. Nej, det är inget tjusigt smycke som på bilden, men väl något som värmer och som väcker mina livsandar varendaste dag. Can´t wait. Såklart :). Annons för Tiffany & Co.

Jag har en stor populärkulturell lucka när det gäller Mr Grey och hans förehavanden. Filmen har premiär i Alla Hjärtans-tider och jag förmodar att många ser fram emot att se den. Själv lyssnar jag på Ellie Goulding som medverkar på soundtracket. En klassisk dänga, som man inte kan låta bli att skråla med i, skall sannerligen inte underskattas mitt i mörka januari. Fin tisdag!