Author Archives: Weronica

Inspiration: 1800-talsvilla i Flen

Jag blir glad när jag får länkar till vackra hem till salu tillsänt mig. Jag har inte riktigt återhämtat mig från när Hemnet var där jag hängde från morgon till kväll på jakt… I helgen var det min vän Carina som tipsade mig om denna 1800-tals villa i Flen till salu genom Per Jansson.

Objektet presenteras som ett konstnärshem med en förtjusande trädgård och ateljé. Jag är beredd att hålla med.

Det här är så långt man kan komma från gängse stylade objekt. Här märks det att någon lever. Man får en känsla av att gestaltningen av hemmet har skett under lång tid. Tanken går snarare till det brittiska “cosy”-idealet, men tryggt förankrad i det svenska med äldre patinerade möbler och textilier.

Det finns många vackra blickfång som den äldre skänken vid matplatsen. Så härligt med dörrar rakt ut i trädgården där. Fint med Josef Franks klassiska “Carl-Larsson-lampa” över bordet.

Rum i fil på detta sätt är bara så vackert. Böcker, konst, textilier som mixas, antikviteter och ändå luft som strömmar genom rummen.

Veckans inspiration för min del.

Samtliga bilder genom Per Jansson

signature

7 a week: I lövhögarna

En hösthelg senare och mycket av trädgårdens vinterrust är klar. Dahliaknölarna är inpackade, växthuset är förberett för kallare tider och alla lökarna är i jorden. Jag är inte en trädgårdsmänniska som sörjer nu, utan jag dansar snarare en glädjedans över att allt är klart. Nu inträder den stora vilan och på det sättet är jag i synk med naturen. Det gröna ögat kommer självfallet att öppnas igen, men för nu njuter jag frid och att tänka på andra saker.

Lyckliga ni som har nära till Gunnebo slott. Jag har varit där två gånger och det är ett av mina absoluta favoriter när det gäller utflyktsmål. Nu visas utställningen Slow Flowers 19-27 oktober. Tanken är att inspirera kring blommor i säsong med initiativ av Gunnebos florist och trädgårdsmästare Viola Johansson som har lett kurs i säsongsblommor. Resultatet ställs ut i rummen och det ser fantastiskt ut. Genom @hannawendelbo

Luke Edward Hall är sannerligen mannen på allas läppar med många samarbeten i luften. Jag följer honom på Instagram, där inte minst det nya huset i Cotswolds tilldrar sig intresse och är stilbildande för många. I helgen publicerades en krönika i Financial Times om flytten [Ibland dirigeras man till betalning av prenumeration på den länken. Det funkar att googla annars för mig]. Intressant läsning och många fina bilder!

Jag håller alltid ögonen öppna för klassiker med fina omslag på loppis. Bra presenter att ge bort eller att behålla själv.

Som sagt – tror mycket på återkomsten av den klassiska dukningen med de slipade kristallglasen, linneservetterna och porslin som matchar igen. Allt i denna genre letas med fördel second hand. Bukowskis.

Put the Kettle on! Nu finns det fler avsnitt av Marple på TV4 Play. Det behövde min oktobersjäl känner jag.

Jodå, nu börjar högarna med jultallrikar komma fram på loppisarna. Stämningarna har inte riktigt fångat mig ännu – för mig brukar det efter Alla Helgona-helgen. För mig är det lite mellansäsong gällande inspiration innan min kära Adventsförväntan drar igång, men snart så. Jag ser fram emot att inspirera med ännu mer fokus på klassiker, säsong och det redan brukade i år.

Väl mött nya veckan!

signature

Dags för syskrin igen? Att lappa och laga kläder

Denna vecka har jag @alexanderssonhanna som gästpresentatör inne på mitt konto @baravackrating i veckoutmaningen där. Temat är SKAPA OCH FÖRÄNDRA MED ENKLA MEDEL. Så roligt att se alla kreativa tolkningar i #minavackrating – alla är så duktiga – men långt ifrån ett drömtema för egen del. Jag är mer av en kompositör av tingen. Jag arrangerar, ser potential och kan få till sammanhang. Men jag är ingen klassisk DIY-person – alls. Det är dock alltid bra att utmana sin tanke och det har jag sannerligen fått göra denna gång. Jag hamnade i att jag har blivit mycket bättre på att använda nål och tråd sedan jag började köpa kläder vintage. Det är möjligen inget skapande att sy ihop saker, men jag tänker ändå att det är en förändring att få till något som kan få leva vidare med enkla medel.

Med detta inte alls sagt att alla kläder man köper vintage är i behov av nål och tråd. Det är långt ifrån sanningen skulle jag vilja säga. Däremot kan man med små medel fixa till en lite sliten söm, en slits som är lite för hög eller ett stickat plagg som uppenbarligen tagit fäste i något och fått en liten reva. Jag tror att vi genrellt behöver lära om när det gäller att laga och vårda det vi har, istället för att avfärda det. Jo, gamla generationers kunskap behöver gå in ett varv till. På gårdagens loppisrunda tittade jag på ett klassiskt syskrin. Kanske dags för en återkomst där? Om jag tittar till mig själv så har jag haft något av ett trassligt ormbo av trådar och nålar styvmoderligt behandlat i en låda. Nu tänker jag att samla allt på ett ställe och i lite angenäm förpackning så att startsträckan inte behöver bli så lång när man skall skrida till verket.

Den här kvalitetströjan i merinoull från Acne fann jag för ett tag sedan. Halsringningen hade släppt på ett ställe och långt ned på framsidan fanns antydningar till ett litet hål i det stickade. Ett annat ställe som är lite känsligt på stickade tröjor är armhålorna där det kan gå upp i sömmen. Jag kan säga att det var en minimal arbetsinsats som krävdes för att sy ihop detta. Syskrinets återkomst? Varför inte! I hållbarhetstider blir det fokus på gamla generationers kunskaper och vi behöver bli bättre på att ta hand om det som redan finns.

signature

Fredagssvepet 42/19

Så har vi fredag igen och efter gårdagens explosion i färg och form tycks ögat letat sig till mer lugna nyanser denna dag. Hösten har det inneboende i sig. Dels allt färgsprakande som solen träffar, dels det kompakta grå när det inte blir ljust på dagarna. Och här blir det lite av varje i vanlig ordning. Som jag skrev i onsdags – jag känner mig mer modeinspirerad än på länge helt tack vare second hand-spåret. Det är det kreativa i det som lockar mig och utmaningen att plocka ihop finheter från olika håll. Nu tycker jag att det kan vara roligt att titta in på sidor som Net A Porter igen och deras stilporträtt. För med vintage gäller det överhuvudtaget inte att finna just det speciella plagget, utan snarare att ha blicken för hur man kan få till en liknande stil om man blir inspirerad. Därför tycker jag att mode är kul igen.

Tryck från danska Aure – October #01 hos Artilleriet. Motiven är baserade från teckningar av deras mormor från 1941. Fin i all sin enkelhet tycker jag.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är som jag skrev i tisdags alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Så det är bara att ta på den största tröjan och ge sig ut i trädgården i helgen. Vi skall nås av några solstrimmor i morgon sägs det, så bättre förutsättningar för lökplantering än så får man inte. Nygårdsanna

Jag funderar på de här ljusstakarna på tillfälligt besök hos IKEA. Behjärtansvärt med att hela ljuset kan tas tillvara, men behovet av ljusstakar är lika med noll.

I går visade jag lite loppisinköp inne på @baravackrating. En av mina favoriter och något jag alltid tittar efter är brittiska brickor från Kaymet och Woodmet. De är helt enkelt så fina och praktiska. Drömmen vore att springa på ett sådant här brickbord. Ultimat till testund i sängen. Auktionsverket Engelholm

Jag köpte även en större skål i Onyx. Stenar som Alabaster, Agat och Onyx börjar ge höga utslag på sakletar-radarn. Spegel/Bukowskis.

Jag tycker även att man ser mycket slipad kristall igen med mer dekor än vad vi har varit vana vid. Uppsvinget för Reijmyres klassiska Antik-serie är här. Stockholms Auktionsverk

Hon får sjunga in hösten även detta år. Eva Cassidy – Autumn Leaves.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Inspiration: Less is a bore

För ett ögonblick tänker jag att det nog är dags att skala ned lite i min kära läshörna när jag ställer dit ett nyfyndat onyx-fat med snäckor på. Tro det eller ej, men ibland blir även en maximalist av min kaliber lite saktrött. Det stannar nog vid en tanke nu för minuten efter surfar jag in på Svenskt Tenn och hamnar i dessa bilder med rubriken Less is a bore.

Det är ju i denna myllrande estetik som jag har mitt hjärta. “En läshörna inreds bäst med favoritfåtöljen, en pall att vila fötterna på och en trave böcker som väntar på att bli läst. Slå dig ner med en rykande kopp te och njut av att betrakta alla inspirerande föremål omkring dig”. Mais oui! Möjligen ett drag med dammvippan över alla mina småsaker, men sedan är jag nog good to go igen. Less is a bore! Leve högarna!

signature

Inspiration: Ulrika Norberg

I dag vill jag tipsa om Ulrika Norberg som finns på Instagram här @ulrika.norberg och på blogg här. Många kanske känner igen henne som långvarig chefredaktör på Femina. Det är svårt att inte beundra inredningen och det kända skåpet med samlingen av Upsala Ekeby och Gefle, men jag uppmärksammar här stilen. Jag blev så inspirerad av ett inlägg i går om Celines höst- och vinterkollektion. Så bärbart och fint som guide inför secondhandrundorna – se inlägget här.

Ulrika Norberg själv inspirerar med mycket “pre-loved” mode som hon själv uttrycker det. Jag känner mig mer kreativ än på länge när det gäller kläder och det är just secondhand-spåret som har fått mig dit. En att följa alltså – @ulrika.norberg. Samtliga bilder är från Ulrika Norbergs Instagram.

signature

I säsong: Vinterrusta, höstplantera och värmande ting

Den här årstiden är det mycket trädgårdsarbete på helgerna. Det pågår vinterrust för fullt, såväl ute som i växthuset. Ett av de större projekten är att ta hand om alla dahliaknölarna inför vinterförvaringen. Jag visade mina favoriter bland nykomlingarna här. Visst kan det svida lite med de där enstaka frostnätterna som var då alla gick hädan. Efter det har det nämligen varit milt och regnigt, men så är den bistra sanningen för en dahliaodlare. Visst är det en del pyssel med att ta hand om knölarna, men det känns fint med återvinning plus att de växer efter hand och blir större och tåligare. I år funderar jag på att rationalisera det hela med att förvara dem i papperspåsar istället för att slå in i tidningspapper och snören som jag brukar. Smart också att skriva direkt på påsen vad den innehåller för knöl. Oavsett hur noga jag är med mina små skyltar och märkningar, så har det alltid en tendens att bli en och annan överraskning när de slår ut…

Så behöver jag inspirera mig själv till plantering av lökar. Inte en enda är planterad av de jag hittills köpt. Sedan har jag i och för sig is i magen och väntar på utförsäljningarna av tulpanerna. Då behöver man inte ha så dåligt samvete om att de redan borde kommit i jorden.

Essentiellt för mig denna årstid – att plocka fram mina värmande saker som är nödvändiga för den kalla tiden. Jag fryser i princip alltid. Plädar fram och de jag använder mest har mått på två meter och inte standard 1.70 eftersom jag är lång. Världens bästa sockar från Skåneresan – nu har jag invigt årets par. Sedan har jag handledsvärmare och torgvantar utplacerade lite varstans. Om man blir varm om handleden värms man snabbt upp tycker jag. Ett tips är att hålla utkik efter handstickade av fin kvalitet på marknader och liknande ställen. Man kan naturligtvis sticka själv, men det övergår min förmåga. Ett värmande survival-kit är inte helt fel när det bara blir kallare.

signature