Author Archives: Weronica

Fredagssvepet 16/2020

De första vitsipporna mötte oss vid en utflykt den där första varma måndagen på påsklovet. Det är bara en och en halv vecka sedan, men känns så långt borta. Tiden blir märklig nu. På ett sätt känns den fastfrusen och i avsaknad av rörelse. På ett annat sätt känns det som om den rinner bort som sanden i ett timglas. Våren du är så hjärtskärande vacker. Sökandet efter lugnet och ro i tankarna leder mig till skogen. På vägen hem slokar sipporna i handen precis som de gjorde när jag var liten. Men när vattnet når stjälkarna siktar de mot solen igen. En humla leds ut ur växthuset. Flyg fritt mot himlen istället. Mot Aprilhimlen.

Midnatt, som gör lakan, har gjort ett så fint reportage från Linda Rings hem. Ring är kanske mest känd för sina fantastiska bröd som ofta kan beskådas på instagramkontot @lindasofiaring. Hemmet har en skön stil och sakerna kombineras med fingertoppskänsla. Fint och inspirerande. Den rutiga duken är för övrigt en favorit även här hemma, från H&M Home förra vintern. Den svartvita finns fortfarande kvar och har legat på vårt bord hela vintern.

G P & J Baker har släppt målarboksark med sina välkända mönster för färgläggning. De finns att ladda ned från deras FB-sida. Läckert att se mönstren så avskalade, även om det myllrande urbrittiska alltid är ett förstahandsval.

På SVT Play finns filmen Bortom det synliga om Hilma af Klint som jag tänker mig att se framöver. Ett så fascinerande konstnärsskap som verkligen har fått ny luft under vingarna de senaste åren. Omslag till anteckningsbok av Himla af Klint.

På loppisradarn – när nu rundorna kan återupptas igen. En känsla för den klassiska Meanderbården där den nu kan tänkas finnas. Här i fat från italienska Nicola Fasano/Tambur som bara osar sommar. Och man kan inte låta bli att längta lite extra i år.

SVT smyger numera ut lite serier då och då på Play utan att göra så mycket väsen av det. Vi har inte VIA Play, så vi ägnade påskhelgen åt bland annat Älska mig. Ett måste se om man inte gjort det. Nu såg jag att den brittiska advokatserien The Split med Nicola Walker ligger ute. Jag gillade den första säsongen tillräckligt mycket för att ge mig på den andra i helgen. Om man missat så finns båda säsongerna ute.

Jodå, kunglig nörd som bekant och i går var det den danska drottningens bemärkelsedag. Jag följde flaggviftandet på sociala media, även om det inte var alls så mycket firande som det skulle ha varit av förklarliga skäl. Den klassiska Daisy-broschen – ett slags signum för drottningen – står fortfarande på min önskelista.

Med detta hoppas jag att ni alla får en fin helg.

Ta hand om er.

♡

Celadongrön – bland glasyrer, vintagefavoriter och samlingar

I går talade jag om min känsla för celadongrön som alltid kommer på våren. Jag inser att jag har en tämligen vid definition för vad som kan innefattas i begreppet. För mig är det en grön glasyr som kan variera en del i uttryck, men som ändå förenas av en mer ljusare grön nyans.

Det är nog vanvördigt om man är en porslinskännare som nog reserverar Celadon till en speciell kinesisk fältspatglasyr. Den räknas som en av de klassiska glasyrerna och har använts i antika orientaliska kulturer långt innan Europa blev porslinsfrälst. Mina kunskaper om kinesiskt porslin är ringa, men jag skulle vilja lära mig mer. När faten på auktionssidorna strålar mot mig är det svårt att inte falla för dess skönhet. Celadon är en så levande glasyr när man ser dessa fat. Färgstyrkan varierar med glasyrens tjocklek och krackeleringar blir snarare till en styrka än en defekt i uttrycket. Fat från Mingdynastin 1368-1644/Bukowskis.

Min lite vidare tolkning av celadongrönt är ett av mina sökområden när jag letar på loppisar. Efter massor med rundor är falkögonen liksom förprogrammerade med vissa kodningar som alltid finns med. Jag har lugnat mig med åren, men när mitt loppisintresse tog fart på allvar kan man nog säga att det var prioritet nummer ett att finna celadongröna sköna ting. Det slog liksom så högt på loppisbarometern. Det har resulterat i en del samlingar här hemma, exempelvis i större gröna fat.

Ulrika Norbergs skåp upphör aldrig att fascinera, inte minst för alla vackra former från framförallt Upsala Ekeby. En samling som bygger på kärleken till det vackra. Här finns ett antal celadongröna godbitar. Fotografi: Marcus Lawett från Norbergs äldre blogg på Femina.

Äldre krukor är som karameller på fönsterbrädan. Så fina i lergodset och glasyrerna. Här hos mig är de svåra att få tag på och de som kommer in prissätts enligt efterfrågan det vill säga högt. Loppisrävens ultimata drömfynd? Förmodligen Ewald Dahlskogs (1894-1950) Tellus för Bo Fajans. Om krukorna är svåra att finna, så är de svarta faten ännu mer högvaluta. En så elegant funkisform.

Wilhems Kåges (1889-1960) välkända Argenta skapades på 1920-talet och fick sitt stora genombrott på Stockholmsutställningen 1930. Det står inte så här eleganta vaser på loppisarna, men det är inte helt ovanligt med mindre föremål från denna svenska klassiker. Den Argenta-gröna är mer mättad och mörkare, men den gjordes även i en Celadon-serie. Så fin här med enkla ränder – tänk att kontrastera med ett stort fång lila syrener. Bukowskis

Om jag har en samling av större fat, så är högen med assietter i denna nyans inte mindre. Den här är en modell av favoriten Arthur Percy (1886-1976) för Gefle. Bården är så vacker på denna, liksom glasyren.

Den ultimata tekannan? Klassiska Kinesen av Signe Persson Melin i celadongrön glasyr.

Handen upp alla som har eller har haft några av Marie Louise Hellgrens ting i nittiotalsserien för Höganäs keramik? Vi har kvar en del himmelsblått från tiden och sedan lite senare tillkomna delar. Min man hävdar bestämt att kaffe dricks som allra bäst i den klassiska Clubmuggen – dock utan träfat som det skulle vara då det begav sig. Serviserna har gjorts i många olika glasyrer. Om jag skulle springa på några celadongröna delar på loppis är det nästan köpläge på dem.

Till slut väljer jag att lyfta fram öländska Paradisverkstan och deras keramik. Fröhusserien är så vacker och tidlös. Jag har en del av det ute i växthuset och blir alltid glad när samlingen av ljuslyktor kan utökas second hand. De är extra fina i ljusare grönt just där ute.

For the love of celadongrön

♡

Det skira gröna

Vårvindar friska. Trädgården skänker grön glädje, kanske ännu mer denna gång. Lökväxterna tränger fram ur jorden. De gröna bladen börjar spira. Det sedvanliga uppvaknandet i en värld där allt är annorlunda. T. S. Eliots klassiska The Waste Land ekar ödesmättat i år.

April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.

Att hämta styrka i det lilla som årets första trädgårdsbukett. Inget märkvärdigt alls när mycket ännu står i startgroparna, men just de där lökarna som sattes ned i höstas och som nu ger primadonnor som doftar citron. Vinbärsbladen mellan fingrarna. De svällande knopparna som skall bli till stora fång i famnen. Jag önskar oss alla syrendoft i vår. Speciellt min mormor Birgit.

Påsken har plockats ned och de skira pastellernas tid är här. Det celadongröna är aldrig så fint som just precis nu. Här i vas från Örjan Keramik – en kundserie som gjordes för varuhusen EPA – inte osannolikt av Upsala Ekeby.

Än sänker sig kvällsmörkret och ljusen tänds upp. Även här får det vara grönt ett tag i ljus från ICA som reflekteras i ljusmanschetten. Må alla syrener blomma.

♡

Klassiker: Bland måsar, figuriner och serviser hos Bing & Grøndahl

Bing & Grøndahl är en av de klassiska danska porslinstillverkarna. Fabriken grundades 1853 av den konstnärlige ledaren Frederik Vilhelm Grøndahl samt bröderna Jacob Herman och Meyer Hermann Bing. Verksamheten var igång till 1987. Numera ingår varumärket under Royal Copenhagens flagg. I påsk har jag dekorerat med loppisköpta porslinsfiguriner från märket och klassikerna Optimisten & Pessimisten får stå kvar som vårpynt.

I Sverige får väl numera Bing & Grøndahl sägas vara lite mer av kusinen från landet till Royal Copenhagens mer eftertraktade flaggskepp Musselmalet. Så har det dock inte alltid varit. Jag minns i alla fall kafferepen på landet när jag var liten, då servisen Måsen ansågs vara det absolut finaste man kunde sätta fram på sitt bord. Dekoren skapades av Fanny Garde (1855-1928) redan 1895, men porslinsformen med reliefen kom tidigare. Mågestellet har blivit något av en dansk nationalservis. Servisen har inte stått speciellt högt i kurs trendmässigt om man säger så, men om det är något man lärt sig så är det att aldrig säga aldrig. Fågeln som sprider ut sina vingar skulle garanterat göra sig bra på ett sjönära sommarställe.

Den här varianten av servisen, hemma hos Johanna Bradford, sätter fokus på reliefen i porslinet när måsen och guldkanten inte är med. Modellen heter Blå ton.

Porslinsfiguriner är lite av en vattendelare, men får väl sägas vara tillbaka även trendmässigt – framförallt när det gäller 70-talets större pantrar, tigrar och hundar som nu även nytillverkas. Den ultimata tantsamlingen? Jag är då förtjust och samlar på mig när jag finner fina exemplar second hand. Fåglarna får stå framme här hemma nu, men haren åker nog in i skåpet igen. En sådan här stilig isbjörn skulle man ju vilja ha som julpynt tänker jag.

Och vad säger vi om klassiska väggreliefer? Jag inser att jag prövar den estetiska kompassen rejält nu, men jodå. Jag tror att detta kommer igen. Vi är för närvarande så inspirerade av klassiskt antikt – inte minst genom brittiske designern Luke Edward Hall. Bing & Grøndahl har en stor produktion av antika motiv av danska skulptören Thorvaldsen. För övrigt kan man gå på en virtuell vandring i museet i Köpenhamn här om man vill få ännu mer inspiration i denna riktning.

När jag nu har utmanat smakpreferenserna med porslinsfiguriner och väggreliefer går jag in på mer säker mark med den moderna Bing & Grøndahl- klassikern Golden Sun av Sigvard Bernadotte. Jag håller ständigt ögonen öppna för dessa tekoppar med den elegantaste av hänklar och guldkanten.

Även om serviser blir betydligt mer opraktiska med detaljer i guld, så är det något inneboende elegant med det. En annan av mina Bing & Grøndahl-favoriter är Sommerfugl. Det är något så essentiellt somrigt med den med den lilla fjärilen. Tillgången på second hand varierar över landet här. Generellt kan man säga – helt logiskt och inte överraskande – att de skånska loppisar jag har besökt har en så mycket högre andel av det danska porslinet.

Ett litet Summerfugl-fat har jag i mitt skåp. Det vore inte helt fel att segla in i denna bild för en stund med nybakad drömtårta, blommande Jungfru i det gröna och en stor kanna te i skuggan.

Mer i denna serie – Gripsholmsrutan.

♡

Påskens sista dag

Det är obligatorisk att sitta med de sista bitarna av den klassiska desserten under Annandag Påsk. Det är Monika Ahlbergs Påskpassion som jag gör varje år. Alltid lika god och uppfriskande efter den lite tyngre påskmaten. Ömsom hagel, ömsom sol. Mest soffan med kurerande av förkylning och lite plock med påskens pynt. I år blev det mer sparsmakat hemma hos oss och inte så mycket färg som jag brukar använda. När jag tittar in i min mapp med sparade bilder på Instagram är det dock färg för hela slanten. Jag passar på att visa flödet där när påsken drar sin sista suck.

@christenpears samling av äldre Penguin-pocket är man bra avundsjuk på. Det är något speciellt med dessa omslag. Lämplig läsning nu i virustider. @theroyalfamily med kunglig äggjakt på Drottning Victorias tid. Vackraste mönstret på länge av Ann-Marie Forsberg från 1950-talet hos @martamaasfjetterstrom @nomibis – ny parisisk bekantskap. Sprakande påskbord hos @thehackneygardener Blommor från trädgården i London. Jag tyckte att jag siktade säsongens första tulpan här hos mig förut. Klassiskt maffigt engelskt från @houseandgardenuk Påskdukning hos @marielouise_sjogren_design Sommarlängt i en bild när de egna dahliaknölarna står på tillväxt än så länge från The Land gardeners och @cabanamagazine Interiör från Svenskt Tenn genom @cookingforcharlotte

En välfylld bokhylla med något gult i vasen drar alltid blicken till sig under våren @ateliervime Samling av ägghönor och andra figuriner hos @bacchusantik De där fåglarna i förgrunden är ju bedårande! Narcisser från mig själv för några år sedan. I påsk känns det som om de här lite underskattade blommorna verkligen har fått skina på Instagram. Ny narcissboom på gång?! @bukowskis med påskris och pastell-Chanel. Sprakande vackra dukningar från @lukeedwardhall och @bigfootc Mer @bukowskis som har samarbete konstnären Siri Carlén på sin sida. Jag och min vän brukar besöka @vadstenaantik under påsken, men av det blev det intet i år. Det är speciellt roligt att se deras utemöbelavdelning. Alltid fint och inspirerade. Till sist @thelandgardeners Det är så vackert så att jag smäller av – tillräckligt för att nu även beställa deras bok.

Med hopp om en fin avslutning på påsken! Kanske finns det ett och annat marsipanägg kvar!

♡

Årets påskdukning

Det blev en ännu stillsammare påsk än tänkt då jag har dragit på mig en förkylning, eller vad det nu är. Man vet ju liksom inte i dessa tider. Vi skulle försökt suttit ute med sällskap, men då föll den idén också. Så igår satte vi oss ner vår familj och åt påskbord. Jag gjorde en dukning i mestadels bruna och blå toner. Jag tycker om att använda sådant som redan finns men att säsongsdekorera. Det blev lite extra vårigt på Musselmatet-fatet med ett äggrede och en flygande liten dansk fågel.

Trädgården står i startgroparna med mycket nu. Jag plockade in några små pärlhyacinter tills vi skulle äta som fick vara årets modesta utsmyckning tillsammans med videkvistar. I vanlig ordning är det mycket loppisfynd som kommer fram här, tillsammans med klassiker från Spode som jag köpte från England för ett antal år sedan.

Nu blir det soffan med filt, marsipanägg och stor kanna te. Kanske dags för att se om klassiska Elizabeth med Cate Blanchett som jag såg nyss lagts ut på Netflix? Jag hoppas att ni har fina påskdagar.

♡

Påsken 2020

Så fick vi Skärtorsdag denna påsk anno 2020. Vi brukar vara hemma på påsken, men i år känns det osäkert hur många som kommer att sitta och äta påskmat med oss. Jag pyntar och fixar som vanligt dock. Att fira våren känns kanske viktigare än någonsin.

När jag lade fram känslan för året blev det mer kanske inte så traditionellt påskigt och färgsprakande som det brukar. Med utgångspunkt från en fyndad duk från Chamois föser jag fram loppisfynd och sådant som varit med länge här hemma. Ett klassiskt trick som jag alltid använder mig av är att ta in accenter i form av band. Jag köper på loppis när jag hittar. Det här blå kommer från Panduro. Då kan man använda saker som exempelvis kransen med löv från Svenskt Tenn som jag brukar ha framme mest vid jul. Med ett pastellfärgat band får den ett nytt uttryck. Loppisljusen kompletteras med vanliga antikljus från ICA som i år har fina färger tycker jag.

Den här haren från danska Bing & Gröndahl kommer vara vår påskhare framöver. Jag har länge talat mig varm om porslinsfigurinens återkomst. Det finns så mycket som inte talar till mig i den genren, men en del fint som den här kavata haren med eget uttryck.

Solen gassar in genom fönstren denna Skärtorsdag. Jag hoppas på fina dagar med målning av loppisköpt trädgårdsbord, plantering av fler dahlior och kanske våfflor i det gröna.

I år har påskriset sidenband, torkade solbollar, några tennfigurer och mina gamla glasprismor.

Jag tittar säkert in med påskdukning och växthusliv under helgen, men tar ändå detta tillfälle i akt att önska er alla en glad påsk! Ta hand om er!

♡

Fredagssvepet 14/20

För mig är det alltid de små sakerna. Att sitta på en bänk omgiven av syréner när himlen klarnar upp efter ett vårregn. Att kupa händerna runt koppen och lätta lite på den knutna scarfen runt halsen. Från Gamla Linköping förra våren.

Och se – där bryter solen genom molnen. Trenchcoaten hängs på stolen och ångorna av teet stiger mot skyn. Instagram/Royal Copenhagen.

Eller så kan man drömma sig bort till ett Italien innan rädslan, vanmakten och realiteterna tog oss. Jag har redan sett halva säsongen av Husdrömmar Sicilien om Marie och Bill som köper Palazzo Cirillo i byn Termini Imerese på Sicilien för att renovera och fixa till ett drömställe i värmen. Det är svårt att inte låta tanken få vingar för en stund. Varma rekommendationer.

Den perfekta klänningen för att köpa med sig en stor korg med citroner från en pittoresk marknad? Eller hemma i trädgården? Jag såg den först hos Elisabeth Terese och sedan hos Johanna. Jag vet fortfarande inte om det är som att vandra runt i ett stort tält för egen del, men fin sommarkänsla i den.

Lars Nilssons kollektion för Svenskt Tenn våren 2018 är en av mina favoriter, speciellt i sommartid. I veckan köpte jag en väska i tyget Anacapri på Tradera. Tänker fladdrande klänning, sol och hopp.

I veckan har jag även sett Netflix Unorthodox som bygger på Deborah Feldmans roman om att bryta sig ur en ortodox judisk miljö i New York för att söka sig ett nytt liv i Tyskland. Otroligt välgjort och med en fantastisk Shira Haas i huvudrollen. Se även “Making of” efteråt som gav en till dimension till serien.

Veckans instagramtips är @pellgaardska. Loppisfynd från de småländska skogarna med fingertoppskänsla – ett vackert och inspirerande flöde att förlora sig i.

Med detta hoppas jag att ni alla får en fin helg!

Ta hand om er!

♡