Author Archives: Weronica

Fredagssvepet vecka 42/13

I dag känns det som om de riktigt kyliga vindarna är här. Snön har fallit i landet, dock inte här hos mig. Vi går mot andra tider, det är en sak som är säker. Håll till godo med veckans fredagssvep!

Den rosa månaden pågår för fullt. Köp ett Rosa Band – minst. Omslag Cover.

Handskar från Filippa K som sätter fart på vilken svart kappa som helst.

Jag tycker om att det kommer fler bloggar som har ett eget tilltal och som visar en annan stil än den gängse. Stiliga Hem är en favorit som fokuserar på “antikviteter, historiska miljöer, designikoner och klassiska hem”. Bild via Stiliga Hem.

Litet tryck med fin metalleffekt från Keep Calm Gallery.

En av förra årets favoriter i adventstid – bjällerhjärtat från Indiska – finns i år med. Jag bytte ut banden mot grå och har faktiskt haft några uppe hela året.

Visst är de bedårande – Lisa Bengtssons taxar i juleskrud. Min favorit är Staffan. Ack, så charmig.

Klassiskt silverfärgat änglaspel.

En annan favorit i den ström av produkter som börjar komma mot oss nu är den bistra Kung Vinter från Design House Stockholms serie med Elsa Beskowfigurer av Catharina Kippel. Respekt liksom.

Lalehs nya kom i veckan. En fin bland många är denna.

Så får man väl ändå lov att börja nedräkningen till Downton Abbey den 2:e november? Jag är mest nyfiken på hur det kommer att gå för lady Edith – en rollfigur som gått från försmådd lillasyster till potentiell powerkvinna – som kanske äntligen kan få lite oberoende och lycka till sig. Snart får vi se.

Jag är aningen vingklippt av förkylning denna vecka, men satsar på en varm sjal runt halsen och Stockholm i morgon. Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

Inspirationsvindarna vänder

Helt plötsligt är man redo. Förra helgen stod jag och fingrade på amaryllislökar i blomsteraffären, men det kändes som ett för stort hopp mellan tulpanerna som påtades ner ute i trädgården och att tänka advent inne. I går fick jag nya Allt i Hemmet i brevlådan med fullt julpåslag på framsidan. Nix. Den lade jag undan. Men så i morse. Vid frukostbordet låg en bostadsbilaga med ett stort reportage om amaryllis med utgångspunkt från Susanna Roséns nya bok. Och ta mig tusan. Jag vaggades in i den där feelingen som brukar komma så här dags varendaste år. Vi pratar inte jul än, nix och nej, men tankar inför min kära adventsförväntan. Inspirationsvindarna som vänder. Jo, nu är den tiden här.

Hösttankar

Jodå. De står kvar där. I skuggan av Eucalyptusen. Ellen Key och hunden Wild.

Jag skrev så här förra året vid denna tid.

Jag märker att jag söker i marginalerna. Efter det ofärdiga och det skavda. Det där som skorrar och som bekymrar mig lite. Som inte riktigt passar in. Det oväntade i en mönsterblandning. Kontrasterna. Det där som vid första anblicken inte alls går, som blir alldeles för mycket, men som på något sätt ändå finner fram. Sådant där som jag trodde aldrig om, men som ändå fyller ut sprickorna. Jag märker att jag tycker om det vissna. Det bedagade. Det lite blekta. Jag har blivit mer förlåtande. Ett lite böjt och blekt vykort stod där i stället på Ellen Keys Strand vid foten av Omberg. Ellen och hunden Wild 1911. Innan hade jag gått på guidad tur genom huset och dröjt vid detaljer som etsat sig fast. Den intima stämningen i Keys allra mest privata rum. Vingslagen av att titta på hennes skrivbordsalmanacka där hon skrivit ner tider att passa. Den sista noteringen dagarna innan hon dog. Alla dessa människor. Alla dessa historier. Jag tror att jag börjar få tillräcklig distans till mig själv, för att intressera mig fullt ut för andra. Jag dras till det sinnliga denna höst. Det taktila. Det man kan känna med handen. Dofter. Rosknopp. Te som dragit lite för länge. En dammig gammal bok. Mina sovande barn. Det dunkla, det gömda, det fördolda, det glömda. Det lockar mig nu. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg, men jag vet att där jag har varit, där har jag varit tillräckligt länge.

Jag tänker att det händer mycket på ett år, men ändå inte. Jag tänker att det är dags nu. För denna late bloomer som jag nu en gång för alla är. Att slå ut sina kronblad. Och att fortsätta växa.

Höst i trädgården

Efter ännu en ljuv hösthelg – vi satt ute och fikade i går – känns det som om det ändå är dags att dra energin inåt igen. En sista kraftansamling gjordes för att få ner fyndade tulpanlökar. Jag vet inte vad det är med mig och lökar. Det är bara så sanslöst trögt att få ner dem i marken. Jag tycker så himla mycket om när de kommer på våren, men planteringen av dem är ingen favoritsyssla. Desto trevligare är att gå och måtta lite i fantasin för ett växthus. Oj, så jag önskar mig ett och kanske, kanske blir det av nästa år. Vi har fått upp en liten fågelmatare i dvärgsyrénen utanför köksfönstret och man kan redan spana på talgoxar där. Ett trevligt nöje minsann. Löv i färgsprakande symfonier – svårt att få nog av just nu. Det mesta är klart där ute. Denna gång ser jag faktiskt fram emot att gå in igen. Vi ses till våren med nya tag, kära trädgård!

Höstdekorationer

I går hade vi goda vänner här på höstens första Boeuf Bourguignon. Grytornas intåg i köket, med den ultimata klassikern i förtrupp, är ett av mina säkra tecken på att nu är det andra tider här. Så där på allvar. Jag gjorde några enkla höstdekorationer till bordet. Orange pumpor i all ära, men det finns så många andra fina färger och former också. En liten samling mitt på bordet fick ledsagas av enkla kransar av några eklöv och snöbär kring ljusen som brinner säkert och som inte kräver någon passning när man har växter runtom. Praktiskt och fint – och med full kraft in i de stora samtalen om livet :).

En fin söndag till er alla!

Fredagssvepet vecka 41/13

Vi närmar oss helg igen. Håll till godo med veckans fredagssvep!

Nästa helg skall jag till Stockholm och tänker definitivt titta in på Svenskt Tenns utställning i samarbete med finska Galleri Donner. Antikviteter möter Frank och Ericson – älskar stämningen i bilden med den maffiga gobelängen i bakgrunden.

En kvinna. Och någon som återfinns i min egen bokhylla. Nu är det dags att läsa noveller på högsta nivå. Alice Munro – Nobelpriset i litteratur 2013.

Jag blev påmind om mina egna rader av en läsare i veckan – tack Anna. "Jag blir mer och mer förtjust i dem i trädgården. Tulpaner. Och det gäller att komma ihåg det i höst, när jag mest drar blickarna inomhus. Det känns alltid aningen motigt att sätta ner de där lökarna, men som sagt, det gäller att minnas hur mycket man uppskattar när de kommer fram. Pampiga Queen of Night står på parad i rabatten tillsammans med vita skönheter. Till hösten skall jag plantera ner rosa i olika nyanser också. Jag gillar det lite oborstade och vilda uttrycket här". De där rosa har jag alldeles glömt bort, men nu har jag fårr mejl om halva priset på lökar på många ställen, så bot och bättring i helgen då.

Nytt fint tillskott i bloggosfären – My Blue China som skrivs av konstvetaren Emma Blomqvist. "My Blue China handlar först och främst om skönhet – om att se och värdesätta det vackra runtomkring oss, om konst, inredning och antikviteter, om historia, trädgårdar och arkitektur, om livet på en gård på landet och om vikten att vara omgiven av mycket gamla träd". Rekommenderas varmt.

Femtiotalet är så där perfekt snyggt i HBO:s nya Masters of Sex. Storyn om forskarduon som revolutionerar sexualvetenskapen i 1950-talets USA är i sig historia och drivs framåt av duktiga skådespelare i ett spännande persongalleri. SVD utnämnde den till Årets bästa nya TV-serie. Jag tittar.

När man bläddrar i denna bok blir man antingen minimalist på allvar, eller så förlorar man sig in i alla små vrår av saker. Det här är defintivt något annat än det vi är vana att se – mer av brittisk klassisk inredning med stråk av amerikanska strandvillor. Leila Lindholms och Ulrika Magnussons Welcome Home ligger i linje med den mer ombonade inredningsstil som vi ser mer och mer av, samtidigt som det är en egen tidlös stil. En av höstens blädderböcker.

I dag lanseras Kom in-podden av Hildur Blad/Fixa & Dona och Sara Zetterström/ Little Miss Fix it – finns även direktlänk att lyssna från här. Roligt med en ny kanal för inredning, som har en tendens att inte vara så kommunikativ. Jag kommer fortsätta att lyssna – heja!

Fina växttryck av danska Pernille Møller Forcarelli.

Jag fyndade några tröjor i cashmereblandning hos åhléns i somras som har blivit riktiga favoriter. De finns nu i stillsamma höstfärger.

Webbutikerna börjar så smått att släppa sina julprodukter nu – om vi är redo eller inte är lite olika här. Det är nog exempelvis ingen högoddsare att House Doctors stjärnor i trendfärgen grå snart kommer att ses i många hem.

Stillsamma fredagstoner.

Jag hoppas att Ni alla får en riktigt fin helg!

Utvalt: La maison Crème de la Crème

Det är ju så med vissa bloggar som man följt länge. Man är liksom med på ett hörn, eller hur?! Jag upptäckte Familjen i Uttran våren 2009 genom ett tips från blogginnehaverskans mamma – tack för det Gunbritt! Nu är Ida inte så aktiv med bloggen längre, men desto mer med sitt företag och på Instagram. Som jag har tyckt om att ta del av den stilsäkra mixen med nött och nytt i kombination med mönster, färger och inte minst orientaliska mattor kryddat med egentillverkade ljuskronor i villa Tallås anno 1913. Glasverandan, de vackra fönstren och de fina kakelugnarna – allt i en alldeles egen mix av fint. Nu är familjen på väg till annat boende och karamellen till hus finns ute på Hemnet här. Bye, bye – hoppas vi får vara med på ett hörn framöver också, Ida!

Fotografi: Ida överby/Créme de la Créme

Bilder, bilder, bilder

Jag loggade in på mitt Pinterestkonto häromdagen. Det var länge sedan nu. Jag började att pinna med stor entusiasm hösten 2011, men slutade efter ett tag då jag kände att jag höll på att slukas upp av det stora bildhavet därute. Nu har jag börjat nosa på det igen. Vi får väl se var det leder. Inspiration en masse finns det i alla fall. Och ens favoritcitat i alla möjliga skepnader. I går fastnade jag för denna minimalistiska variant av Virginia Woolfs klassiska visdomsord. Post livskris. You cannot find peace by avoiding life. Word.

Och så gladpiller i form av lookbook för Rifle Paper av Amy Merrick via Honestly WTF. Så vackert.