Fabriken kickar igång igen, trevligt. Startskottet går med temat Mobila bilder. För mitt bidrag fastnade jag lite i Tinas välformulerade text. "För just detta tema kan ju mer jag tänker på det bli precis hur fantasifullt som helst. Spontant och ovanligt och på många sätt fruktansvärt ärligt. Och härligt". Tanken började spinna kring olika sociala medier, hur vi uttrycker oss i dem och vad vi använder dem till. Talet om förskönade statusuppdateringar på FB känns gammalt, liksom alla parodier på den filtrerade "verklighet" som visas upp på Instagram. ärligt och härligt? Kanske det :).
Först tänker jag så här. På något sätt är allt det som vi förmedlar till andra filtrerat. Det finns ingen direktkanal mellan mig som avsändare och dig som mottagare om vi talar socialt media. Det jag förmedlar är alltid konstruerat, så till vida att det föregås av en tanke, en intention om att vilja säga något med en bild eller med ord. Med Instagram varierar graden av arrangemang bakom bild. Om man är intresserad av form har man nästan alltid ett filter med sig genom att man väljer vinklar, ljus och fokus. Det är nästintill omöjligt att bara knäppa en bild och genom det återge en "verklighet". Man väljer alltid åt vilket håll man riktar linsen. "Verklighet" blir svårt i alla fall som har att göra med en människa som avsändare, eftersom det handlar om bilder som förmedlas och som dessutom sedan tolkas av den som ser bilden. Om vi även tar in parametern "ärlighet" i denna "verklighet", ja då är vi ute på djupt filosofiskt vatten :).
Frågan är vad vi tycker är "verkligt" och "ärligt" på exempelvis Instagram och bloggar? är den smilande Weronican där uppe mer ofiltrerad och mer återgivande av verkligheten eftersom jag kör med en udda och inte så himla smickrande min, än om jag hade ställt upp mig med mitt absolut bästa jag och smilat till er? Hade det varit mer "ärligt" om jag hade riktat kameralinsen mot mitt nyvakna jag där uppe på sovrumsbilden, än att istället visa vår sovrumsbyrå med sol på? Sådant tycker jag är intressant att tänka ett varv kring.
En bloggares alibi – en stökbild. För visst kommer de ibland, mitt i flödet av vackra ting och fina vinklar, den där hörnan med oreda, liksom för att visa att jodå, så här har vi det, vi också. Mer "ärligt" än något av det andra som visas? Jag vet inte. Men vi tycks vilja identifera oss med andra och tänka att jo, till och med hon som har det så fint i det som visas, hon har en stökig köksbänk hon med. Jamen, såklart att det är så. Det vet vi väl, eller?
På ett sätt kan jag tycka att vi kräver lite mer av oss på sociala media än på andra ställen. Om man bjuder hem någon (som vi ju också gör genom t ex Instagram och bloggar) visst röjer man undan på den där köksbänken? Visst hoppar man ur mysdräkten och fixar till sig lite? Visst köper man hem lite extra god mat? Ingen tycker att det är speciellt konstigt alls i verkliga livet.
Och allt detta som jag diskuterar nu är ju bara yta. Bara garnityr. Annat med det där riktigt riktiga. För mig är ärlighet i så fall så mycket mer än att visa ett stökigt hem på bloggen. För mig handlar det mer om att skriva om me and myself då. Om vankelmod. Om rädsla. Vi är alla olika här och det måste vi alltid ha med oss i minnet. ärligt – och härligt! Vad tycker du?
Bidrag till Fabrikens torsdagstema. Bilder från mitt Instagram: weronicaf
