Author Archives: Weronica

I säsong: Päron

Det är ingen nyhet för er som följer mig här på bloggen att en av mina allra största inspirationskällor är säsonger och årstider. Därför tänkte jag mig att kicka igång en ny kategori som jag kallar just I säsong. Tanken här är att sätta fokus på det som hjärtat klappar lite extra mycket för just precis nu. Nu är ju hela bloggen uppbyggd kring det tänkandet, men jag tänker mig ett eget litet hörn där något får blomma ut så där lite extra. Det kan nog bli allt från mat, till dofter, till blommor, till kläder – tja det mesta. Vi får se hur det hela utvecklar sig – det kan bli skoj tror jag.

De svenska päronen får äran att kicka igång kategorin. Päron är en av mina absoluta favoritfrukter och jag blev så himla glad när jag fann nyskördade svenska i butik i helgen.

Förutom att vara sådär extra fina att fotografera med sin form och färg så är jag förtjust i smaken. Jag äter en liten fruktsallad varje eftermiddag och det är nu man ska frossa i svenska äpplen och just päron. På hösten blir jag ofta sugen på något varmare – ett tips är att helt enkelt värma lite fruktskivor i ugn. Det fungerar helt neutralt, men vill man lyxa till det lite, så kan man ta på lite agavesirap och kokos eller nötter på. Jag gör med päron på precis samma sätt som med äpplen – se tidigare inlägg här. Om man serverar med Voltaires Hasselnötssmör med chokladsmak, så får i alla fall jag lite vibbar av klassikern gratinerade päron med After Eight :).

Päron

Höstens skor

Ett par Chelseaboots känns alltid aktuella såklart, men just denna höst syns de mer än på länge. Helena har provat sig genom några par här och här. Jag beställde, vågat nog med tanke på mina märkliga fötter, ett par på nätet. De var dock helt fel i passformen för mig. Jag fann istället mina hos Ecco. Jodå, det är fortfarande så att man får trängas med äldre gentlemen som köper sig höstens moccaskor där, men Ecco har sannerligen poppat till sig rejält senare åren, samtidigt som man behållt det bekväma och det fotriktiga. Här i staden samsas Ecco med mer trendiga Vagabond om butiksytan, så man får kryssa lite :). Höstens skoinköp – hoppas att vi skall bli riktiga kompisar framöver !

Höst på trappan

Vi fick ännu en vacker hösthelg som till stora delar tillbringades i trädgården för att rusta inför kallare tider. Jag fick ner några tulpanlökar till. Vete sjutton varför det är så himla trögt varje höst, för jag är ju så förtjust när det ser ut så här på våren. Vid entrén ståtar mina fina pumpor från Bondens marknad. Den orange säsongen är så kort, så jag tycker att de kan få glänsa lite längre än just precis vid Halloween.

Jag blev också med några batteridrivna ledljus i helgen. Jag har försökt att kämpa med levande ljus i lyktor utomhus, men det är inte alldeles lätt som bekant. Jag fann fina vaxljus från The Eternity Candle hos vår blomsterhandlare, efter att tanken väckts vid inlägg hos Nilla på Tankebubblor. Nu flimrar en liten låga som ställs in med timer vid entrén. Fint nog så.

Det talas om brittsommar denna vecka. Ett av mina vackraste ord här i världen.

Fin start på veckan till er!

Fredagssvepet vecka 40/13

Se där ja. även denna vecka fick vi fredag. Håll till godo med veckans svep!

Nordiska museet har öppnat en stor utställning Ränder, rytm, riktning som pågår tills 31 augusti nästa år. Här vill man visa på den centrala betydelse som randen har i våra liv på olika sätt med ett brett utställningsspektra av Tom Hedqvist och Synnöve Mörk, alltifrån Drottningens välkända nobelklänning till en Zebra från Naturhistoriska riksmuseet. I samband med utställningen ger även IKEA ut en jubileumskollektion i november – Avbilda – där man tar upp gamla ränder ur arkivet. Jag kommer definitivt att ta mig en titt framöver. Pressbild: Nordiska Museet Karolina Kristensson.

Det har varit tal om Granits webbutik länge nu. I veckan smyglanserades den genom deras Facebooksida. Här finner man butiken. Kopparlykta/Granit.

Vackert tryck från norska HYSJ.

Lotta Agaton för badrumsföretaget Aspen. Fotograf: Petra Bindel.

Kalender från Merci. Franska glosor ljuder i vårt hus. Det är världens vackraste språk.

Den här konjaksfärgade nyansen tycker jag så himla mycket om. Alltid, men lite extra mycket nu. Favorithandskar från H&M.

Burnet Brown likaså. Himla fin.

Fint till väggen. Icon av Stina Persson/Wonderwall.

Små askar för det fina till specialpris/Oscar Clothilde.

Detaljbild från Chanels visning i veckan för SS/2014. Vi går mot mörkare naglar även i vår ser det ut som. Titta även på videon på Vogues sida. Sannerligen en spektakulär presentation där Lagerfeld mixar konst och mode på ett sätt som vi förmodligen kommer att se mycket av framöver.

Sverigepremiär i dag för den mycket omdiskuterade filmen om prinsessan Diana. Kritikerna har inte varit nådiga – i morse var det en rejäl sågning i DN som talade om “ett riktigt dunderpekoral”. Jag hängde naturligtvis med i allt som hände den riktiga prinsessan, sådär onaturligt intresserad av kungligheter som jag nu en gång för alla är :). Den aktuella filmen fick mig bland annat att titta på delar av denna intervju från 1995 igen. Ett berörande levnadsöde, utan tvekan. Princess Diana/Mario Testino för Vogue.

Se film om hur man gör en kokbok hos Le Parfait.

Fina Lillstrumpa och syster från Photografibutiken som Frida på Trendenser visade i augusti, syns på flera ställen för tillfället. Visst är den fin. Jag blir inspirerad till att fotografera barnen från en lite annan vinkel och fånga en typisk rörelse för dem. Ett helgprojekt så gott som något.

Melissa Horns nya skiva kom i veckan. Det här är höstmusik, utan minsta tvekan. En favorit hittills är denna.

Ett sådant klockrent läsmanifest i DN förra lördagen av Patrik Hadenius – “Läs så att det syns”. Tanken är att återinföra boken i det offentliga rummet igen. Det spelar liksom ingen roll hur mycket man tjatar om läsningens vikt för barn, precis som den nya läsambassadören Johanna Lindbäck skriver också, vi måste läsa i praktiken och visa på att det är något som man gör. Så det är bara att hugga en bok och skrida till verket – läs. Klassisk kudde från Svenskt Tenn.

Jag hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!

Sovrumshörna i höstskrud

I går kväll monterade jag ihop den ljusslinga som jag köpte i våras, men som blivit kvar i kartongen sedan dess. Vi har ett antal Happy Lights här hemma. När de första bollarna kom, jag köpte mina på numera nedlagda Cosas till julen 2010, var kopplingen i slingorna lite annorlunda. Nu är båda ändarna kopplad till kontakten, vilket begränsar upphängningen lite. Förut var en sida kontaktlös, vilket gjorde att man t ex kunde hänga den runt ett fönster. Det är svårare nu, eftersom det blir en sladdhärva i mitten. Men runt vår spegel i sovrummet fungerar den fint. Det här är färgställningen Winter. Nu är tiden definitivt här när man vill boa in sig. Och som jag tyckte att den där slingan blev mysig där i ett mörkt hörn. Jag gör som jag brukar i säsongsskiften. Jag föser fram saker som jag känner extra mycket för just nu gällande material och uttryck tillsammans med växtlighet som varieras efter humör och stämning.

De loppisfyndade ljustakarna har fått komma fram på hedersplats igen. Förra året hade jag batteridrivna ljus i, men det mysigaste är ju vanliga.

Orkidéerna blir lila på hösten. Annars med för all del, men just nu är det liksom lite extra fint med det.

Vi hade frost i natt igen. Hösten är definitivt här på allvar.

2 oktober

Anna har börjat spela gitarr. Jag älskar hur tonerna studsar mot våra väggar. Frosten har tagit mycket av det som blommar ute i trädgården. Jag har plockat in de sista hortensiorna och utifrån naturen har jag tagit in en höstfavorit i form av snöbär. Många tycker att den kära vasen Dagg är klurig. För all del, det är inte världens enklaste vas att fylla. Men jag håller med Carina Seth Andersson som har gjort den. Den blir som allra vackrast med kvistar i. Pumporna har gjort sitt intåg i oktoberhemmet. Två stora orange står utanför och lyser upp. Inne har vi några små fina som skvallrar om andra tider. Och solen. Den skiner. Vi har en fantastisk vacker höst, det är en sak som är säker.

Claire

Så var det dags. För tredje säsongen av Homeland. Jag hade inte sett ett enda avsnitt i mitten av augusti, men sedan hamnade jag i en sällan skådad seriekoma, först på Netflix och sedan i DVD-box. Nu är jag uppdaterad. Och med i matchen. Måndagarna i höst fick sig helt plötsligt en gyllene aura. Claire Danes, som nyligen fick pris på Emmy för bästa kvinnliga huvudroll i dramaserie för andra året i rad, pryder nästa nummer av Vogue Uk. Som jag gillar omslagets färgskala. Jag är mycket inne på mörkblått och svart i höst, gärna med röda naglar för att riktigt understryka det klassiska draget. Måndag snart? Jodå :).

Tankar om sakerna

I går kom nya Elle Interiör (nr 8/13) i brevlådan. Efter den klassiska snabbgenombläddringen för att titta på alltsammans på en gång, hamnade jag i Emma Persson Lagerbergs och Petra Bindels (som för övrigt har med en magisk serie med Lo Bjurulf i samma nummer) Nirvans värld. Nirvan Richter, grundare av klassiska Norrgavel, öppnar till sitt och hustrun Arpita Swichs hem. Denna gång fastnade jag framförallt för texten. Den träffade liksom rakt på i mitt mood just nu.

"För mig är det oerhört rogivande att sakerna inte tar för mycket uppmärksamhet. Många tror att om man jobbar med inredning så är man fullständigt upptagen av det hela tiden. Och på ett sätt ja, jag vill ha det bästa och jag vill att det ska bli skitsnyggt. Men jag lägger ingen energi på det när det väl är färdigt. Herregud, det finns ju viktigare saker i livet. Jag kan bli så trött på att man ska lägga sin livsenergi på att skapa nya scenografier hela tiden".

"I vår kultur är vi som besatta av ständig förändring. Det finns en omedvetenhet i vad det är vi gör i våra liv utifrån ett materiellt synsätt. Man har en idé om att livet ska bli så annorlunda om man ändrar färgen på väggarna. Jag är en del av det spelet också".

Det är krassa ord. Av en man som ägnat sig åt att bygga upp ett möbelföretag som spelar på det hållbara och oföränderliga. Jag sitter och nickar och tycker att det är himla klokt sagt. Det stämmer mycket med vad jag själv tycker. Samtidigt blir jag lite provocerad. Så där på ett bra sätt. Som sätter igång tanken. I funkispärlan från 1938 i Malmö där allt är renoverat varsamt och där allt är inrett med vackra kvalitétsmöbler, kanske det möjligen är lättare att komma till insikt. På något vis tror jag att det kommer med åren. Man finner sig själv och så också sin stil som man blir trygg i. Man resignerar lite och blir lite saktrött. För man har ju redan hunnit med en del. Eller är det en personlighetsfråga? En del av oss kanske sätter oss ner och känner oss klara, medan andra vill något annat?

Jag diskuterar mycket med min dotter just nu om hennes rum. Det är en flyttkarusell utan dess like därinne och nu verkar det som om sakerna kommer tillbaka på ungefär samma ställe som vi ställde dem från början. Stilen byts ut med jämna mellanrum. Och jag vill bejaka hennes förändring, samtidigt som jag håller i den där Richterska bromsen som säger "tänk efter nu. Det måste hålla framåt också". Men hon är ju i en helt annan livsfas än vad jag själv är i. Och i den måste den fria tanken och vägen framåt få vara lite mera öppen. Det är så lätt att vara klok och klappa på huvudet när man redan har skådat ljuset. Typ.

Jag tycker om en ingång i artikeln. För även Richter måste ju rikta sig utåt till oss skönhetssökande esteter som gärna går in i hans butiker och botaniserar.

"Jag sökte i den materiella världen och trodde att om jag kunde uppnå den ultimata skönheten, så skulle jag ha lösningen på allt. Det var väldigt skönt att en dag släppa allt det där. Prylar är ju oväsentliga på det stora hela. Och samtidigt, varför inte göra det så fint man kan när man nu är här".

En på det hela taget mycket intressant och läsvärd artikel med vackra bilder som sätter igång många tankar. Rekommenderas!