Man får lov att pigga upp sig lite när man sparat rolig storhandling till lördagseftermiddagen. Bunkring av konserver, pasta, mjöl etcetera etcetera samt en ny kokbok. Monika Ahlberg, som får sägas startade trenden med glossiga kokböcker på allvar i Sverige med boken om Rosendal, har kommit med den nya tungviktaren Monikas vardagsmat. Det är en himla fin bok, stor i formatet och med sådant där tjockt papper som jag är svag för. Det verkar vara bra recept också som lockar till att prova, istället för att fastna i bläddrandet – en uppenbar risk med dessa snygga böcker som det är svårt att få nog av. Så det lite mer experimentella matfotograferandet – här av Carl Bengtsson – som har blivit populärt i matstyling den senaste tiden. Och jag har bara så himla svårt för det där köttet på framsidan. Det bara skriker dubbelmoral om det, eftersom jag inte är vegetarian, men sorry – den här boken hamnar inte på tavellisterna i köket. En chicken (!) i det sammanhanget äro jag.
Och med Lotta Lundgrens bok i färskt minne. Den är så vacker och nyskapande på alla sätt. Symboliken i omslaget är ju klockren, men det är samma sak här. Jag brukar vara snabb att anamma nya perspektiv och att ha förmågan att se saker, men här blir det uppenbarligen för mycket av det goda. Vad tycker du?
