Ännu ett av mina favoritting i hemmet – min dalahäst av Elin Tidbeck. Det första jag föll för när jag såg hästen, var det vackra tovade täcket med de virkade blommorna på. Jag tycker mycket om känslan och färgerna. I en tid av slit och släng känns det helt rätt med hantverk och det unika som man kan leva med länge. Jag börjar nog att bli gammal :-).
Nillas färgvecka har en grön onsdag.
Fotografi: Weronica – En mammas dag
Family Living kör ett litet husspecial i numero tre. Innan vi kastade oss in i nybyggarbranschen var jag zero intresserad av likanande genomgångar, men nu läser jag naturligtvis allt med stort intresse. Det är roligt att läsa om en familj som byggt med Myresjöhus, precis som vi gör. Och så är det detta med nyckelfärdiga hus. När man surfar runt på hussidor eller läser husgenomgångar så framkommer en bild av husen. När man sedan ställs inför den faktiska husritningen och vad som egentligen ingår i det nyckelfärdiga huset, ja då ser verkligheten något annorlunda ut.
Jag får en del mejl från hoppfulla husaspiranter som ser att vi skall bygga ett Huvudskär. De har tittat på den extremt extrautrustade villan som ligger på hemsidan och tror att det är den som man får. Jo då, det kan man visst få. Om man lägger upp massor med pengar såklart. Jag förstår att husföretagen vill sälja in en vision av huset, men visst är det stundtals mycket förvirrande och missvisande med dessa lockbilder.
Det magnifika allrummet med ryggåstak kostar sina beskedliga tusenlappar och den där altanen på framsidan vågar jag knappt tänka på vad den kostar. Vi har beställt ett skärmtak som bara sitter över entrén och det var inte direkt gratis. Spröjs på fönstren och pardörr är även de så kallade tillval, liksom en hel del annat i huset. Det mesta kostar – ganska mycket pengar.
Det nyckelfärdiga priset är en sak och slutsumman en helt annan. Det är såklart en resa väl värd att ge sin in på att bygga ett nytt hus. Det blir dock många prioriteringar på vägen. Men som sagt. Ett äventyr är det!
Bild på vår husmodell Huvudskär från Myresjöhus. Mina pilar visar lite av det som inte ingår i standard.
Nej, nu ger jag upp mitt bildpillande. Anna har sovit sig frisk – tack en högre makt för det snabba förloppet. Torsdagens melodifestival på skolan verkar räddad och så även den samlade familjens sinnesfrid. Det är sålunda en piggelin dotter som tillverkar tamagotchiböcker på löpande band bredvid sin trista mamma som försöker att jobba lite mellan varven. Och så här får det bli för nu. Jag kanske pillar lite mer med bildformaten sedan, men för nu får Ni hålla tillgodo med dessa fotografier från i förmiddags.
Nillas tisdag är vit och jag har fotograferat ett av mina favoritting i hemmet. Trogna läsare känner igen den vackra gallerskålen från Fide Fajans. Jag är mycket svag för vit glaserad keramik och här tas det till sin fulländning.
Handens verk är direkt för att knyta an till bilden nedan. Man får det man ser i genuina material.
Dagens tisdagstema är elektrisk. Jag hamnade i ett skåp där vi förvarar lampor som vi köpte för länge sedan, men som inte kommit upp på väggen. En av förtjänsterna med lamporna är den vackra textilsladden – trodde jag. En närmare titt ger vid handen att det handlar om en alldeles vanlig svart sladd med ett uppträtt nät i konstmaterial.
När man bygger ett nytt hus blir det elektriska mer påtagligt. Så småningom blir det en elritning där vi skall rita in hur elen skall dras i huset och var vi vill ha våra eluttag. Jag har haft en sväng med nostalgiska strömbrytare som vill göra vår moderna behov av el till något med skimmer av svunna tider. Nu har jag nog valt bort den vägen. Det elektriska måste ju få finnas och ibland kanske man inte skall göra något till något som det inte är. Det finns lite olika strömningar för tillfället. Dels de som vill gömma tekniken och som stoppar in tvapparater i gamla skåp, dels de som kör hightec-hemmet fullt ut. En sak är säker. Vi har aldrig ägnat så mycket energi och uppfunnit så många specialprodukter för att bygga bort alla sladdar som finns i våra hem. Jag är ambivalent, vilket även får representeras av mina nostalgiska sladdar.
Fotografier: Weronica – En mammas dag
Henrik (som aldrig riktigt kom över att Thommy Berggren inte var morfar i huset) och jag tittade på Monikas mat i går kväll. Det producerades mat på löpande band hemma i det påskstylade köket. Det är något förförande med alla fina skålar och Maria Liliegrens keramik . På något sätt känns det som om man själv skulle kunna göra precis samma sak i det där köket – eller i vårt kommande kök. Tänk när vi lagar påskmat nästa år. Då är vi i vårt nya kök. Ja, ni kan drillen nu…
Egen lemoncurd skall jag nog få till i alla fall. Annars ligger jag milslångt från någon Ahlbergsk matlagning för tillfället. Den enda som är glad är matpetaren Henrik. –Vill du ha makaroner? – JAAAA! Vad snäll Du är mamma! Annars har jag hittat vår gamla smörgåsgrill långt inne i skafferiet. Det känns nästan retro att göra klämmisar (som vi kallade dem när jag var liten) däri. Man ser sällan, för att inte säga aldrig, en smörgåsgrill i de Kitchen Aid-täta köken… Sann retro i sjukdomslandet.
Bild från TV 4.
I dag inleder Nilla på bloggen Tankebubblor sin färgvecka. Jag skall försöka att hänga med – gör det Ni också! I dag är det inte läge för några avancerade fotograferingsförsök, så jag glädjer mig åt min fredagsbild som tillkom innan däckningen. Jag brukar köpa hem lite färska blommor från torget, men i fredags fick dessa vackra ägg med torkade blommor följa med hem istället. Nu ligger de i en fönstersmyg och signalerar vår, trots att det snöar här i dag. Men snart stundar ljusare tider!
Vi är många som längtar nu. Man kan alltid göra som Henrik och bestämma sig att nu gäller det, oavsett temperatur. De nya gummistövlarna med coola bilar på utgjorde en för stor frestelse där de stod i hallen. Vad göra? Jo, man kan hälla vatten kvällen innan i sina fodrade gummistövlar, så att de blir obrukbara nästföljande morgon. För då måste man ta bilstövlarna. Och då är det ju bara vår!
Tro det den som vill, men jo, här är det sjukstuga – igen. Denna vinter tycks allt bara gå runt i en evig spiral. Det är grått nu. Anna ligger med hög feber och oroar sig för att inte kunna deltaga i skolans melodifestival på torsdag. Men det är några dagar dit och vi hoppas på snabbt tillfrisknande. Nu får det banne mig räcka snart. Med hopp om en frisk påsk!
UPDATE: Det här var ju ganska kul. Jag var naturligtvis tvungen att testa med lite olika signaturer som Weronica och En mammas dag. Den bästa blev den här: En mammas dag is better than chocolate. Eller hur :-)?!
Luften har gått ur mig lite denna vecka. Poooof, sa det efter alla sena kvällar med hustankar, omritningar och bekräftelser. Nu har jag börjat drömma att vi bor i huset och det är väl ett gott tecken på att det mesta har fallit på plats. Nu kan jag se det mesta framför mig. Jo, visst kan det tyckas lite fånigt med min fablaisse för visualisering, men sådan är jag :-). Det känns viktigt och som en del i processen att faktiskt kunna se sig själv där fixa ugnspannkaka i köket och plocka dinos från allrummet där uppe.
Sedan är det det där med drömmar och realiteter. Min pappa är en praktisk man och kan fixa det mesta i hela världen, enligt Anna och Henrik. I går lovade han mig att han skulle ordna en ordentlig grund till torkvindan, så att den står pall för vind och tvätt. Jag har ju alltid visualiserat den här mycket vackra vindan i min trädgård. Pappa log lite bara. Vad skall du hänga på den där? Skall du ha den till prydnad? Tja, pappa. Ibland får väl kanske vissa saker stanna där i huvudet.
Jag hoppas att Ni alla får en fin helg! För egen del blir det en tidningshög som förhoppningsvis ger ny inspiration inför kommande stordåd, påskmarknad och same, same handling och städning. Sedan är det ju festival i morgon. Anna och Henrik hejar på häxan – det gör inte jag. Ha en fin helg!
Update: Cafébesöket och den friska luften fick mig i alla fall inspirerad till att fotografera och fixa med bilder. Så sov du lilla videung – igen.
Fotografi: Weronica – En mammas dag
Om en vecka är det skärtorsdag. Visserligen kommer påsken tidigt i år, men tiden har gått fort, fort framåt sedan nyår. Det är dags att smycka hemmet med lite pynt i helgen. Jag börjar tycka mer och mer om påskrelaterade ting och allt behöver inte vara gula kycklingar. I år syns mycket rosa i affärerna, även på påskpyntet. Jag har haft riset inne ett tag, men i helgen sätter jag upp mina vackra glasdroppar i det. Dropparna är ett av mina favoritting i hemmet. Vårvackert i mina ögon.
Fotografi: Weronica – En mammas dag