Author Archives: Weronica

Gott

Jag är inne i en fas där jag försöker att lägga till sådant som inte riktigt har fått utrymme i livet under en tid. Träningen är en sak, liksom frukten. Jag äter äpplen och bananer, men är ack så dålig på att variera mitt intag. Fruktsallad är ett enkelt knep att få i sig mycket frukt. När jag fick syn på den enkla apelsinsalladen inne hos Ingela på All is Pretty förstod jag att det fanns hopp. Apelsiner är jag dålig på att äta, men det kan nästan inte gå fel när de kombineras med två av mina andra nödvändigheter – choklad och nötter. Snabbt smask en vanlig vardagskväll. Jag gillar!

Skala en apelsin och ta bort det vita på den. Dela klyftorna i mindre bitar. Skär två chokladrutor (mörk 70 %) och valnötter i mindre bitar. Blanda i en skål. Mums.

Våra skålar från Ostindia finns bland annat hos Dukat Bord.

Första inköpet till huset

Vi har förvisso shoppat ett helt hus, men detta är det första viktiga symboliska inköpet. I paketen från Gysinge döljer sig en fotskrapa som jag har skrivit om här tidigare. Min pappa fick en skrapa av oss i julklapp och då passade jag på att beställa en även till oss. Det är som det där första lilla plagget som jag köpte till bebisen i magen en gång i tiden. Det var nästan lite förbjudet att handla det, men ack så förlösande. Så nu har vi en fotskrapa till all lera som förväntas på ett nybygge. Vi äro redo.

Tillsammans

Det började med liten dotter som beklagade sig över livets orättvisor. Hon ville bestämt byta liv med en annan flicka som hade allt det som hon själv saknade. Buhu! Varför har inte jag ett eget rum? Varför har inte jag en TV på rummet? Varför har inte jag trettio nagellack? Och vet du? Hennes mamma bär in fika på en bricka till hennes rum bara hon säger till! Buhu.

Sedan blev det lite sådär magiskt så att man nästan önskade att det skulle stå ett reportageteam från Family Living och titta på (bara nästan dock…) Båda barnen bubblade, ur högtalarna ljöd detta och jag skalade potatis hög på den allmänna stämningen. Inget eftermiddagskiv, inga konflikter, bara ro i tillsammans. Blöta pussar och hopp i famnen från kökspallen. Och för att vara livet och inte Family Living, måste något hända. Bara såsen kvar i denna magiska vardagsstund. Öppna hård förslutning på en flaska med kycklingbuljong. Splatt, så står jag där med en stor kryddig klick mitt i ögat. Försynen prickade den där lilla glipan som finns mellan glasögon och hud. Pa-pa-pa-geno.

Varför har du egentligen alltid de där konstiga byxorna på dig, mamma? (Mina praktiska tights från H&M som jag iofs alltid har på mig hemma) Du ser ut som Stålmannen. Japp! Älskade barn – gärna allena, men alltid tillsammans.

På tal om ensam.

Ensam

Jodå, titta noga så ser Ni den lilla droppen på den lilla grenen mitt i bilden.

Jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam. När jag var liten förlorade jag mig i fantasilekar på egen hand. Jag tyckte mycket om att vara i ett sammanhang, men jag trivdes bra med att vara själv. Den största förändringen med att bli mamma har för mig varit att alltid vara behövd. Den stora frustrationen att inte alltid kunna gå in i reträttplatser en stund för att komma i fas. Alla är olika. Jag behöver ensamhet för att hitta energi till sammanhangen.

För övrigt noterar jag att det övergripande förhållandet till ensamhet förändras över åren. I yngre år var det viktigt med sammanhangen. Då var jag mycket besvärad av att sitta ute och äta lunch ensam. Nu söker jag snarare ensamheten i liknande sammanhang. Jag går gärna på bio själv. Jag går gärna på café helt allena – även utan säkerhetsutrustning som en tidning. Det är bara jag helt enkelt. Gott nog.

Tisdagstema: Ensam

Romantik

Jodå, James McAvoy får mig att bli sådär lite lagom tantpatetisk. När jag kollar klipp på Youtube, så dras jag av någon anledning till de som har titlar som McAvoy without shirt. När jag var i mer lämplig ålder för att tejpa upp bilder på väggarna, var det Top Gun och Tom för hela slanten. Glansen falnade lite när jag fick reda på att han var betydligt kortare än mig. Men nu är jag ju en modern kvinna som kan klara McAvoys 170 centimetrar…

På onsdag är det DVD-premiär för romantiska Becoming Jane. Det är sprakande personkemi mellan Hathaway och McAvoy. Jag skall titta igen, det är en sak som är säker. Vem kan missa James i kråsskjorta? Inte jag!

Mr and Mrs

Från gårdagens Darriga dagar av favoriterna Berglins. De är alltid träffsäkra med en förmåga att plocka upp det allmängiltiga till en annan nivå. Humor i min smak :-)!

Chic III

En måndag tarvar en chic mamma, eller hur? Vädret är månne inte lämpat för dagens svart vita klädsel, men snart stundar varmare tider. Och drömmar kommer man långt på de sista dagarna i januari. Trevlig måndag!

Blus: In Wears kollektion finns numera tillgänglig i en webbutik. Här syns en enkel blus (finns även i svart), som ändå blir mycket speciell med de små puffärmarna och de dekorativa sömmarna.Kjol: Kjolen från H&M har ett vackert grafiskt mönster med veck för volym.Skor: Jag är, liksom min kära kollega Helena, inne på Kinaskor igen. De känns retrorätt och passar väl in i det bekväma skomodet som är på frammarsch.Scarf: Dyrgrip från Hermès.Väska: I skyltfönstren syns mycket starka färger för tillfället. Jag väljer att framförallt bära dem som komplement och lyft i accessoarer. Här syns lysande färg från La Redoute.Nyckelring: En fin present till Valentines – hjärta från Georg Jensen.

Sist, men inte minst – en nyfunnen passion från Renée Voltaire – fiberlaktris. Påsen ser liten ut, men jag lovar, den räcker länge. Jag blir alldeles tillfreds av två bitar. Naturligt gott.

Klassiker

Surdagarna i månaden tarvar god choklad för att kännas aningen bättre. Jo då, det var ytterst nära att jag köpte en fleecejacka från Po:P:s gravidkollektion med min uppsvällda mage i dag. Perfekt för träningsrundor tyckte jag och så praktiskt med dragkedjor i sidan. När jag stod i kassan insåg jag att jackan nog var avsedd för bebismagar och att den var mycket längre fram än bak. Nja. Så gärna vill jag väl inte framhäva min mage definitivt-utan-bebis-i…

Det finns en uppsjö av recept på den klassiska kladdkakan. Jag har nyligen återupptäckt den inspirerande boken Chokladfabriken. Här finner man en variant som kallas Mormors kladdkaka. Första gången jag gjorde kakan blev den lite torr, men med mer marmelad och kortare gräddningstid blev det hela finemang. Det är just marmeladen som gör kakan extra saftig och god.

Rör ihop ägg och socker (i orginalreceptet är det 3 dl strösocker). Blanda ned resten, men ta mjölet sist. Vispa smeten och häll upp den i en bröad form med löstagbar botten. Grädda i 190 grader i ca 25 minuter. (Nästa gång testar jag att korta tiden i ugnen ytterligare för maximalt kladd.)

Bilden kommer från en av mina favoritböcker för vintersäsongen – Vinterns och julens glädje och finns hos bloggen Sweet Paul.