Vad gör man när man har blivit omkörd i Mario Kart för femtioelfte gången? Jo, man går runt hemma och tittar på sina väggar. Det är ack så mycket trevligare att ha sjukstuga i ett hus än i en lägenhet dock. Man kan faktiskt gå ut och ta lite luft när man slänger soporna. Icke att förakta alls ;).
Vi är fortfarande “hål-i-väggen-oskulder”. Inte en enda sak har kommit upp på väggarna. Det känns nästan lite heligt att slå det där första spikhålet och dit har vi inte kommit ännu. I går hämtade jag ned min solgula tavla från klädkammaren. När jag köpte min poster i april träffade budskapet mig rakt i livet. Precis så. Keep Calm and Carry On. Det sade något till mig. Under våren inträffade något av en boom i bloggosfären. Det var uppenbarligen många som ansåg sig vilja sätta de slagkraftiga orden på sin vägg. När affischen nu nämns på stora bloggar pratas det snarare om en hype på väg mot sitt slut. Man ber nästan om ursäkt för att man funderar på tavlan. Jag höll själv på att bli en lika god kålsupare. Min tavla devalverades på något sätt efter den där boomen. Ögat behövde uppenbarligen vila lite. Men sedan. Varför i hela friden? Är den inte lika snygg som när jag köpte den? Jo, ta mig sjutton, det är den! Vi tenderar att bli lite ängsliga ibland. Och det är tråkigt. Så nu visar jag stolt upp min Keep Calm. Solgul [jo, jag insåg det gulas storhet långt innan den pågående hypen ;)] står den nu på gammelmormors skänk lutad mot William Morris pilblad. För så bör det vara. A Thing of Beauty is a Joy Forever. Oavsett omständigheterna. Eller?!
Och jo, en högst verklig bild med en snygg-ventil med på ett hörn. Fresh ventiler i vit plast förhöjer vilket hem som helst ;).