Category Archives: Personligt

* 8

Jag fick en utmaning av Så fint jag vill. Det är den där klassikern att berätta åtta saker om sig själv. Jag har säkerligen gjort den några gånger förut. Denna gång fastnade jag i memory lane på Spotify.

 

Detta kommer alltid vara min riktiga hjärtesorgslåt. Lite glädje, men mest lidande. Men jag var nog egentligen mest förälskad i själva idén, än något annat. Sådant lär man sig när man får lite distans. Men då. Bara fuktiga ögon.

Jag hade en riktig grungeperiod. Musikmässigt. Kläderna var aldrig min grej. Inte alls faktiskt. Några av de jag umgicks mest med då gick dock all in om man säger så. Och oj vad vi satt och lyssnade på dessa skivor.

Så åkte vi på Hultsfredsfestivalen. Och hade med oss förinspelade band med det bästa på i en gammal skraltig bärbar kasettradio. Kan fortfarande känna känslan. även om jag fick nog det andra året och åkte hem. Så experimentell var jag trots allt inte när det kom att handla om annat än musik.

Den här hade jag glömt bort. Men oj, som att kastas tillbaka och virvlas runt ett tag mitt i ett bultande konserthav.

För att inte tala om The Cure-perioden. Boys don´t cry är ju rena lättviktaren. Det var mycket depp på de där skivorna. En av mina bästa kompisar träffade en kille som var fantast. Och vi följde liksom med hon och jag. Min blivande man var inget fan alls. Men han åkte snällt med på konsert i Göteborg. Och blev magsjuk på vägen hem.

Jag gick på många konserter en period i livet. Det gör jag nästan aldrig längre. Henrik och jag var på Rix FM-festival i somras och såg på David Lindgren. Jag fick superont i öronen… Atomic Swing såg vi i en liten lokal på staden innan de fick sitt stora genombrott. Mina vänner hade sina praktiska grungekängor. Jag hade svarta mockapumps som blev alldeles förstörda efteråt.

Min lilla bebis Henrik på magen i en bärsele. Ensamma i vår stadslägenhet. Jag gick bara runt, runt med honom och lyssnade på denna gång på gång. Jag kände mig så in i den lycklig.

Vi hade en skiva i köket med gamla schlagerdängor som barnen och jag brukade dansa till. Den här fastnade av någon anledning. Samma sak där. Jag ser oss studsandes. Glada. Gastandes om Boomerangen. 

 

Så blev det denna gång. Vill du berätta åtta saker om dig själv? Go!

signature

Fabriken: Ordning & reda

 

Ordning och reda. Nästan så jag tänkte skolka från Fabriken i dag. Jag är en periodare när det gäller temat. Ibland får jag för mig att jag skall bli värsta proffset inom genren – tänk Granit gone overload med förvaring överallt – och ibland röjer jag runt och organiserar. När jag väl har gjort det tänker jag – pust så skönt – och nu skall det alltid vara så här. Om vi bara gör si och så, så kommer ordningen att bestå. Men vi kommer alltid tillbaka till ungefär samma läge. Det är nog bara att inse att jag är lite av högarnas moder. Och ibland trivs jag så. Mitt vårryck har inte kommit ännu. När allt det vintermysiga röjs bort till förmån för det tomma och släta. Så jag tar inte till någon falsk marknadsföring här med att visa upp ett välorganiserat hörn. Våra röror får ligga till sig lite till :).

 

 

Jag ägnar mig istället fullt ut åt att göra en mental upprustning. Jag har min Parisian Chic som en riktig egobok där jag bara kör mina grejer. Inga tandläkartider eller påminnelse om skolpackning, utan bara instuckna kort, en lapp från Byredo om parfymen jag skall köpa, en nedräkning till vår Kretaresa i sommar, anteckningar om hur jädra duktig jag är och vad jag har blivit glad av – typ. Sedan kompletterar jag med alla mina anteckningsböcker där allt möjligt tecknas ner. Användbart eller inte, vet jag inte. Men kanske lite ordning och reda i tankarna. Och jo – jag har börjat organisera mina Spotify-listor med themesongs för olika tillfällen. Ungefär så ligger till hos mig. För tillfället.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

signature

7 januari

 

Det är den där tiden nu. När det surrar förhoppningar och förväntningar i luften. även om vi inte alla utfäster nyårslöften, så är det precis just nu som det sker flest inre monologer om sakernas tillstånd på hela året. Det lär inte vara någon slump att jag åt min första tallrik gröt på länge nu i morse om man säger så :). Samtidigt – låt oss vara snälla mot oss själva och mot varandra. Det är en lite skakig tid nu, samtidigt som mörkret håller oss i ett grepp ett tag till. Mina C:n skrev jag i december 2011, men de får vara med mig även denna första riktiga vardagsdag på det nya året MMXIII. Ta hand om er därute! 

signature

Mot 2013

 

I vanlig ordning blir det ingen nyårskrönika från mina tangenter. Jag väljer att se framåt istället. Med tillförsikt. 2012 blev ytterligare ett år med många tankar på det personliga planet i vågorna av den livskris som jag klassiskt nog har genomgått de senaste åren. Fyrtio år blev jag också. Men vete sjutton – firar förhoppningsvis fyrtioett lite gladare och lite lättare till sinnet :)! Hur det än må vara med det året som har passerat – nu har vi ett helt nytt framför oss. Jag hoppas att vi alla får ett minnesvärt 2013! Gott Nytt år!

The same procedure as last year.

Ta hand om er!

Kram W

signature

En vecka innan julafton

 

Nej, fy tusan. Huset är drabbat av magsjuka så här en vecka innan julafton. Det borde väl förhoppningsvis betyda att allt är över innan dopparedagen, men det känns ju allt annat än skoj när man vill hålla på med roligare saker än att tvätta massor av lakan. Bättre tider stundar får vi lov att tro. Jag snabbscannade Netflix nyheter och såg att de bland annat lagt in favoriten The September Issue. Det får bli att se om den i kväll under filten. Hoppas att ni är friska!

signature

Välkommen till Mysteria

 Jag och min barndomsvän Karin. Vi träffas ganska sällan, men när det väl händer så bara bubblar vi av prat och det är som att ta vid precis där vi stannade förra gången. Karins morfar och mormor var grannar till oss när jag växte upp. Vi lärde känna varandra över ett staket tidigt, tidigt. Och vi hade sådan tur att ha varandra när vi var små. Vi bodde med ett antal mil mellan oss, men skrev alltid brev till varandra. Och spenderade helger och sportlov och en sommarlovsvecka tillsammans. Vi är egentligen himla olika på många sätt, men det där viktiga, det som räknas – respekten för och omsorgen om varandra – det har vi. Alltid. Nu har Karin skrivit en bok. Om sin dotter. Det är en bok om att leva med ett autistiskt barn, men det är framförallt en bok om kärlek. 

Nu har en av er möjligheten att vinna en bok. För att vara med i tävlingen vill jag att Ni svarar på följande frågor. Vad heter flickan som boken handlar om? Svaret finns i Karins blogg. Skriv även en liten rad om varför du vill vinna boken. Skicka ditt svar till weronica@enmammasdag.com senast 25/11. För lite bakgrundsinformation om boken och Karin rekommenderas denna artikel i Västervikstidningen. Varmt lycka till!

UPDATE: Vinnaren av boken är Carina U som meddelats via mejl. Tack alla som deltog i tävlingen!

 

signature

På en annan väg

 

 

Bland alla träden i Domkyrkoparken där barnen plockade sina kastanjer när de var små och vi bodde i staden. På väg till för mig något nytt. Massage med andning, avslappning och lite zonterapi. Otroligt omvälvande för kroppen. Jag kände mig yr och helt slut efteråt. Det kan kanske vara en sådan där ny väg som behövs. Jag trampar nog några steg till där och ser vad det ger mig. Alla löven. är fantastiskt vackra. 

signature