Category Archives: Personligt

Förresten!

 Jag kom att tänka på en sak. Mitt i bloggarnas funderingar kring Instagram och andra sociala kanaler ( se intressanta trådar hos Anna och Sofia) så kanske vi glömmer bort något i vår lite begränsade blick. Allt det coola. All den bubblande kreativiteten. Alla uttrycken. Som finns där. Möjligheten för de som inte har en blogg att skapa ett bildflöde att dela med andra. Att träffas virituellt och ta del av varandras liv. Att säga tjena till någon som läser liknande böcker som man själv gör. Eller har ett brinnande intresse för inredning. Jag har träffat på ett antal läsare av min blogg på Instagram. Hej på er där och här! Det är himla kul att följa er! Sedan har jag märkt att det på ett sätt är enklare att få respons på Instagram än på bloggen. Och det är skoj! Kanske blir steget mindre på Instagram än på bloggarna? Vet inte. Det vore kul att höra vad ni tycker! Vi skall nog odla de olika uttrycken och gå lite fram och tillbaka efter lust. Slutligen är det ju vi själva som väljer var vi finns. 

PS: Det här tyckte jag var rätt kul. Snabbläddring av Plaza Interiör. Köpincitament? Japp, tror det 🙂

signature

Uppgraderad

 

 

 

Jag är verkligen den långsammaste av alla när det kommer till teknik. Folk ser på mig som en alien när jag säger att jag aldrig har skickat ett SMS i hela mitt liv. För det är faktiskt sant. Jag har haft en gammal mobil som jag knappt har använt. Jag tillhör helt enkelt en grupp som snart inte existerar längre. Det är min dotter som är tekniknörd i vår familj. Hon ligger ljusår före mig om man säger så. Och ojjar sig åt att jag inte är ett dugg intresserad. Nu har hon sparat och gnetat till en iPad. I samband med att det blev ett inköp av en sådan till henne, blev jag hastigt och lustigt med en iPhone. Ni kan tänka er uppgraderingen av teknik här. Det handlar om steg så stora så att man knappt tror att det är sant. Om jag nu är trög i starten, så är jag sedan en snabb användare som blixtsnabbt tycker – oj så skoj om alla teknikaliteter. Instagram – hej såklart. Och så Trendensers magasin. Jag bläddrar alltid till sista sidan först – en vana sedan pappersmagasinen – för jag vill se mer av detta. Nu har jag bara snabbpekat. Ni vet när allt är nytt och man är förälskad. Man måste scanna och kolla av massor av grejer. Jag skall sätta mig ner ordentligt sedan när teknikeuforin lagt sig lite :).

Fin helg till er!

signature

Befriad

 

Jag avlägger härmed apport från mitt påskprojekt om att rensa bland mina gigantiska tidningshögar. Snart två månader har gått sedan jag frigjorde mig själv från massor av papper – och peppar, peppar – det har faktiskt fungerat ganska så bra. Det gäller att ha en tämligen osentimental inställning här och verkligen bara spara sådant som man vill se igen. Ritsch. Bara så brutalt. Håla och direkt in i pärmar. Man kastar såklart sådant som man kanske vill se sedan. Jag får ont i magen när jag tänker på all trädgårdsinspiration som jag kastat genom åren, när jag bara ville se flådiga stadsvåningar, men det får man väl leva med. Sedan har jag blivit lite bättre på att inte köpa också. Förnuftiga jag kan stå där och tänka om jag verkligen behöver se ett hem till som jag sedan förmodligen kommer att kasta. Och lite stiltje känns det som just nu – håller med Lotta Agaton. Och kommer vi att läsa fler och fler magasin digitalt framledes? Vi kommer snart att bli med iPad – såklart hur nyfiken som helst på Trendensers projekt.

I en liknande anda satte jag paus på mitt Pinterest-konto. Jag började ju entustiastiskt att pinna några månader i vintras, men sedan kom jag av mig. Visst är det inspirerande, men samtidigt är det sunt för mig att vara en bildhamstrare på alla fronter? Jag scannar fortfarande ibland, men nu var det ett bra tag sedan jag pinnade själv. Jag har nog inte riktigt kommit fram hur jag skall ha det där. Jag kanske sätter igång igen, men för nu har jag utövat inspirationsfengshui på ett antal fronter :).

UPDATE: Och så får jag nya Elle Interiör i brevlådan. Och blir förälskad i pappret igen. Den kan jag nog inte rensa ut sedan ;).

Och tusen tack för trädgårdströst nedan! Nu har det regnat och åter regnat här, så jag har tagit en paus från det gröna. Men snart står jag där igen, med nytt hopp såklart. Och inte skall ni avskräckas. Ni vet, man glömmer när man möts av en förförande knopp. Det är liksom värt allt på vägen dit. Och har man tio rosor (jo, jag har faktiskt så många bebisar nu), så finns det ju alltid hopp för någon :).

signature

8 mars

På den internationella kvinnodagen väljer jag att göra mig till en del av det hyllningsprojekt till lärare som pågår just nu här. För vilken viktig uppgift de alltid har. När jag var liten var min högsta dröm att bli lärare. Jag provade mina talanger på mina högst ovilliga småbröder som hade myror i brallan och inte alls ville sitta still och leka skola med mig. Men jag körde på ändå, tills jag fick börja på riktigt. För jag älskade att börja skolan. Jag hade väntat och längtat så länge. Att få egna böcker. Att få en bänk. Att få en skolväska.

Mina hjältinnor som jag aldrig glömmer och som jag alltid bär med mig heter Anita, åsa, Gunnel och så Anita igen. Anita vars man hade varit med på det kungliga bröllopet 1976. Hon som hjälpte mig med att fixa med lingonris till kronan när jag var lucia i tvåan. Hon som skrev små multiplikationskörkort till oss när vi klarade gångertabellerna. Hon som uppmuntade mitt skrivande. åsa kom som ett kortklippt solsken till tredje klass i en liten Golf som hon parkerade på skolgården. Hon såg mig som den duktiga flicka som jag var som behövde utmaningar. Hon gav mig fria händer att skriva långa och omständiga arbeten om Gustav Vasa. Hon lät mig låna hem historieboken så att jag kunde läsa in den på ett kasettband hemma. åh, vad jag tyckte om henne. Gunnel var min SO- lärare på högstadiet. Hon hade blond page och platta skor. Hon visste massor om sådant som jag ville lära mig allt om. I en värld där jag var ganska vilsen och hade mycket att styra med mig själv stod hon som en trygg pelare där framme vid katedern. Så den andra Anitan. Min svenska och historielärarinna på gymnasiet. Hon såg mig. Hon lärde mig massor i ren ämneskunskap, men också om vad det är att vara människa. ”En gång är ingen gång. Två gånger är en gång för mycket”. Det säger jag till mina barn idag. Med respekt, tillgivenhet och vördnad alla ni starka kvinnor som format mig genom åren. Tack ska ni ha.

signature

En svart

 

Som sagt, mycket handlar just nu om svankstöd och sjukgymnastik. Jag känner mig galet oglammig för tillfället. När vi var och handlade i dag stötte jag dessutom ihop med en av tanterna från kroppskännedomkursen. Och då kände jag att det var hög tid att rusa hem och klicka till mig en hypad, snajdig väska från Maybebags. För jag måste bära väskor horisontellt över kroppen för belastningens skull. Och då kan man ju åtminstone göra det med viss stil i alla fall. Jag skulle väl egentligen ha tagit en guldig bara för att, men det fick bli safe denna gång.

 

Misstänker att det kommer att bli en del hårspännen, fingervantar, smågubbar och annat löst i min väska istället för detta tjusiga, men man vet aldrig ;).

 

 

För er Stockholmsbor som har lyckligt nära till alla finheter finns väskorna hos Lotta Agaton.

signature

Mot 2012

 

Jag samlar mig till en nyårshälsning. Någon årskrönika kommer inte från min penna. Jag ser framåt istället. 2011 var ett år av många tankar på det personliga planet. Nästa år blir det fyrtio för min del. Och i morgon är det svindlande tjugo år sedan jag träffade min man. Symboliska siffror. Det är inte utan man blir lite sentimental i dessa tider ändå. 2012 smakar fint i munnen. Vi satsar på att det blir ett hejdundrade och minnesvärt år, eller hur ?! Allt gott till er i nyårstid! Kram W

Favoritklipp med bästa musiken. Cheers med ” A cup of kindness”!

signature

Better done than perfect

 

Inget kan väl trigga i gång mig som en kastad handske. Ingen egentlig duell och utmaning i sikte, men när Helena skrev i dag att hon tänkte kicka igång sin dagbok igen – tja då vill inte jag vara sämre helt enkelt. Med tanke på att jag har ett havererat 365:dagars-projekt i bagaget, så tickar det i bakhuvudet att det är lite dömt att misslyckas, men better done, than perfect i detta fall. Jag skall även försöka hålla mig från stökstylingen där så gott det går. Tack Helena för spark i baken och nu öppnar jag bloggens bakficka igen då – dagboken

signature

Bloggfavorit hos Hus & Hem

 

Jag tackar och bockar för att ha blivit utsedd till en av Hus & Hem:s bloggfavoriter. Gå gärna in och läs mina svar på Tiger Hellströms frågor, bland annat om drivkrafter och inspiration, på deras sida. Passa samtidigt på att klicka er runt lite på hemsidan som har gjorts om. Det finns bland annat fina bildgallerier att förlora sig i. Jag tror minsann att den här grå måndagen blev lite gladare på en gång :).

signature