Category Archives: Personligt

Tur att det blev höst ändå, så att det klassiska stråket av vemod och melankoli fick fritt spelrum, innan något nytt kan ta vid. Jag har i takt med att löven börjat falla, drabbats av flera insikter. En kom i dag och föranledde att jag nu sitter här och skriver. Jag vill göra mer av det som jag tycker är roligt och som jag är bra på. Min styrka ligger inte i att skapa rörligt material och korta klipp. Min styrka finns snarare i det skrivna ordet. I fördjupningarna och i kunskapen. Det har blivit alldeles för lite av det och det fattas mig. Jag har försökt att få utrymme med det i rutorna på Instagram, men det börjar kännas otillräckligt. Som om den platsen inte finns där längre på samma sätt. Med det sagt är jag inte alls beredd att lämna det forumet. Det här handlar inte om det. Men det behövs något mer för mig. Ni kanske är fler som tänker detsamma? Den här sidan finns för mig. Här behövs också nya ramar på sikt. Men varför inte följa ett av mina egna råd och käpphästar. Tänk tre månader framåt. Då har du gjort en sak ungefär nittio gånger om du börjar i dag. Så let´s go. Och så better done than perfect. Det måste jag hamra in ordentligt så att jag inte stupar på mina egna ambitioner. Inte helt lätt, men nu var det tanken om de där nittio dagarna, eller hur?

En annan insikt är att jag vill utveckla min kära butik Bara vackra ting. Jag är så glad att jag har fått förtroende av så många för min handplockade vintage. I grunden trivs jag med att nå många och skicka paket över landet, men jag vill även utveckla konceptet. I lördags morse fick jag en ingivelse om att det är möjligt att bygga en mindre butik hemma i mitt Morrisrum. Min dotter är på väg att flytta, vilket kommer att frigöra ett rum för lager, paketstation och dator. Så himla roligt och välbehövligt att tänka i ett butikskoncept! Med det kom inspirationen och flygande tankar. En av mina främsta förmågor är att visualisera. Det har detta projekt verkligen behov av i nuläget. Allt tar sin början någonstans – exempelvis genom den där svarta porten vid rosorna.

Tänk att du gav mig namnet Weronica, pappa. Med dubbel-W och C. Din förstfödda skulle ha det finaste det stod klart, även om du i de flesta andra sammanhang alltid har hållit en tämligen låg profil. Mamma var nitton år när jag föddes och du var tjugotvå. Det har alltid varit ni. Sammansvetsade som få och självklara i er kärlek till varandra. Varv på varv på mopeden runt huset, det var mitt äventyr har det alltid hetat, kiknande av skratt och en gång till med basker på huvudet. Kalasen uppdukade i trädgården med farfar och farmor som alltid kom sent. Det har du aldrig kunnat med. I tid skall man vara. I god tid. Ingen skall någonsin behöva vänta på dig. Inte ens en snöstorm hindrar. Vilda tvillingbröder som alltid slogs och så jag som den lugna storasystern, det var dina barn det. Bilsemestrar genom landet, varmt i bilen och “korv med pommes frites” skulle det vara när vi stannade till. Vi köpte krokodiler till dig i present i många år efter att du blivit bekymrad över att dina söner inte kunde hålla fingrarna i styr i en hyrd stuga, utan pillade loss en liten sticker. Det skulle de inte ha gjort. Den skulle ju sitta där. Sådant har alltid varit viktigt. Ingen skall kunna komma och säga att du har gjort något fel. Du försökte få mig att titta upp från mina böcker och gå ut, alltid förvissad om att frisk luft löser de allra flesta saker. Du har alltid varit på de svagas sida, alltid stolt och stått för ditt och de dina när det har blåst kallt och allt inte har varit rättvist. Mina barn är övertygade om att morfar kan fixa allt. Du har alltid tyckt att det är mycket som du inte kan, men det praktiska handlaget har du alltid haft. Du är aldrig rädd för att ge dig in i allehanda projekt och är en mästare på att se lösningar och vad som går att göra. Du har gett av din tid och din omsorg till dina barnbarn och er relation är så fin att se. I dag firar du din sjuttionde födelsedag. Tack för allt du gett mig i form av sunt förnuft, att se människor, att vilja göra sitt bästa, att ha tålamod och att alltid sätta familjen först. Grattis pappa från din flicka.

♡

Det blev ingen mer syrendoft för mormor. I går gick hon bort nittiotvå år gammal. Det var inte viruset som tog henne, men hennes sista andetag blev i denna tid som är så annorlunda på många sätt. Min mamma började tidigt att oroa sig för hur isolering och ensamhet skulle påverka mormor. Hon bodde på ett äldreboende där det sociala togs bort, av naturliga och nödvändiga orsaker. Mina föräldrar fick inte besöka henne sedan en tid. Även det av sanktionerad omsorg och rädsla för smittan. Men nu känns det så sorgligt. Att mormors sista tid fick bli så begränsad. Och så många andra som i likhet med henne sitter så nu. Hon såg så dåligt, men den juldekoration som hon inte ville ställa undan, en ren som lyste, kanske ändå visade vägen. I gymnasiet åkte jag på en studieresa till Rom. Vi hade ett digert program uttänkt av ambitiösa lärare där vi bland annat fick träffa påven Johannes Paulus II i Vatikanen. Under resan köpte jag en kofta i dova färger. Jag använde den aldrig så mycket och längs vägen kom den på något sätt till mormor. Den blev hennes finaste och bästa. Sliten och gammal, men älskad och den som hon uttryckt önskan om att kläs i den dagen då detta liv tog slut. Vila i frid, kära mormor.

♡