Category Archives: Personligt

Här firar vi en liten treåring i dag. I tidevarven med återvinning får bilden hänga med från tvåårsjubileumet. Tre år inom bloggosfären och fler lär det bli. Jag är bloggen och bloggen är jag. Det har blivit några olika varianter under årens lopp, men grunden består från den 7:e april 2006.

Välkomna till min blogg! Fast förankrad i magsjuketräsk med två små barn, bestämde jag mig i går för att testa bloggsfären. Själv är jag en ivrig bloggläsare och här tänkte jag kombinera mina intressen. Living by W kommer förmodligen att innebära en mix av familjeliv, kultur, inredning, och design men jag kommer även att skriva om mammalyx i form av mode och skönhet. Varmt välkomna!

Så låt oss fira den lilla treåringen i dag med pukor och fanfarer. Mingla lite med mig på högtidsdagen. Sänd mig en gratulationshälsning. Mejla mig med ris och ros. Det skulle vara roligt att veta vem just Du är och varför Du läser min blogg. Vad skulle Du vilja se framöver? Bland Er som mejlar (weronica@enmammasdag.com) kommer jag att premiera en med ett av mina favoritting – ett skrivset från Bookbinders Design.

Till sist – ett stort tack till Er kära läsare! För bloggen är också Ni. /Weronica

Den här utmaningen var ju lätt för en gångs skull! Min kära kollega Helena manar oss att fundera över vilken musik vi skulle välja som sista, om musiken en dag tog slut. En ack så hypotetisk fråga får vi tro, men sådana kan ju vara lite harmlöst roliga ibland :). Jag tillhör inte skaran som lyssnar på radion i tid och otid. Jag har svårt för skvalet och när jag är hemma själv sätter jag aldrig på radion. Däremot kör jag Youtube när jag sitter och jobbar. Där finns verkligen allt och lite till. Jag är medveten om att det finns alla möjliga musiksajter på nätet, men där har jag lång väg att vandra. Jag äger inte ens en MP3-spelare. När det gäller teknik är jag ljusår efter alla andra. Utvikning från ämnet – den sista musican skulle det vara. Tveklöst detta – såklart! Overturen till Mozarts Trollflöjten är liksom livet i stort. Det är lugna passager, uppbyggnader, stor dramatik – allt. Och så in i den vacker förstås. Den har följt med mig genom livet på olika sätt. När det gäller musik är jag totalt prestigelös och blir även jätteglad av eurodisco av den äldre skolan. Högt och lågt i en salig blandning. Men den sista. Det är W.A. det.

Klura gärna Ni också!

När Sveriges vackraste blogg – Lolita – kallar på mig att antaga en sjutalsutmaning, ja då rättar jag mig i ledet.

* Jag hyser en aldrig sinande kärlek till vackra förpackningar. Innehållet är såklart det viktigaste, men hur det packas in är även det av stor betydelse. Det senaste som påkallade min uppmärksamhet i genren är Jamie Olivers burkar. Ack, så fina och inspirerande! [Genom Poppytalk].

* Ingen får mig att dra på smilbanden som Berglin. Alltid genialiska samtidsbetraktelser med skarp humor. Titta bara på rutorna ovan med stilambivalens :).

* Jag älskar efterrätter. Min favorit är en knäckig Crème Bryle. I samklang med detta ser jag fram emot en annan favorit – Charlotta Malhotra – och hennes Efterlängtade efterrrätter som kommer ut i maj på Bonniers.

* Under en period i ungdomsåren var jag och min bästa vän smått besatta av Margit Sandemos Sagan om isfolket. Ack så spännande det var! Det kom en bok varannan månad med övernaturligheter och love. Då var det bara att så snabbt som möjligt få tag på en bok och sedan sluka den med hull och hår.

* Gotland – såklart. Min stora sommarpassion sedan många år. En nyhet hos Formverket är trasa och handduk med Gotländska socknar. Handduken finns hos Juniform.

* Jag är något av en anglofil. Jag dras till tweed, rutor, cosy Mulberry, afternoon tea, Spode, oljerockar, lantgods, brittiska kostymfilmer – you name it.* I tider av kunglig förlovningsyra slukar jag det mesta. Jag växte upp med att samla på vykort med kungafamiljen. Vi skrev alltid till prinsessorna när de fyllde år. Numera intar jag en mer distanserad attityd till hela företeelsen, men det sitter i blodet att scanna Svensk Damtidning och kolla fina klänningar under Nobelsändningen :). Fantastiskt omslag med Lady Di från Vogue 1981.

Ha en fin lördag!

Jag minns det som om det var i går. Kronprins Haakons tal . Nå er vi her. Nå er vi sammen. Tidigare på kvällen hade jag stått med min stora mage ( i den fanns Anna) och talat till min nyblivne make. Känslorna rusade i rummet på Grand Hotel. Tårarna rann i strida stömmar.  Det var den sommarens sista varma dag. Och Mette Marits och min bröllopsdag.

På tal om kungliga bröllop  i dag såklart :).

Ibland glömmer man att man faktiskt utvecklas och tillägnar sig nya kunskaper. Det känns som om man står och stampar. Man vill mycket mera, försöker och blir frustrerad när slutresultatet inte blir riktigt som man vill. Och det är det som ger drivet framåt, vilket är något positivt. För visst händer det saker på vägen ändå. Denna grå måndag fick jag för mig att titta tillbaka. Jag har snart bloggat i tre år, så det finns en del i diverse arkiv. På spaning efter gult skrev jag för nästan exakt två år sedan.

“Jag tänker gult inför våren och ger mig ut på spaning i hemmet. Barnrummet har en varm gul färg. Färgåtergivningen bakom Miffy gör inte tapeten rättvisa. Kiss (och Bajs) står på ett bord i hallen. På chiffonjen, som utgör min arbetsplats, står det en sirlig mässingsfot med en veckskärm i siden. Där siktas även en skrivbok i en saffransgul nyans. Min mugg av Åsa Lindström har vaniljgul insida och står på klassisk elefantbricka från Svenskt Tenn. Vid vår säng ligger Mairos Havstulpan i gult. Gult är inte fult!”

Jo, jag har nog faktiskt blivit lite snitsigare gällande både fotografering och collageteknik :). Jag sliter mitt hår med interiörfotografering nu. Det är så svårt med ljus och bra vinklar. Men lite har jag nog ändå fått till på vägen, även om det finns ack så mycket att lära sig. Gult var det redan för två år sedan som sagt och lite kul att se vad som har hänt med de saker som jag visade då.

Lampskärmen ligger inne i mitt arbetsrum och väntar på en ny fot. Den gamla elanslutningen fungerade inte med våra uttag. Havstulpan-kuddarna ligger numera i vår soffa. Åsa Lindström-muggen dricker jag fortfarande vatten i varje dag. Elefantbrickan står ute i köket. I går möblerade vi om i barnens rum. Då hittade jag både Kiss och Miffy. Kiss hade fått en påmålad mun och Miffy var kladdig om tassen av intorkad pepparkaka. Nu ligger mjukisdjuren i en kartong i förrådet.

Saker förändras, men mycket består ändå :).

Bild från min gamla blogg Living by W januari 2007.

Man glömmer aldrig

– hur hårt de där snöbollarna träffade- hur hjärtat slog innan man hittade en fristad- hur lång skolkorridoren kändes- hur vedervärdigt det var att stå i kön i trappan upp till matsalen- hur man gick med böjd rygg för att inte synas så mycket- hur ord kan träffa som en kalldusch- hur vuxna sa att vänta, det blir bättre sedanFör sen finns inte. Det är bara nu. Och det gör ont.[Angående kampanj i marginalen]

Men sicken makalös grå och dyster dag detta har varit! Det var först nu på slutet som jag tinade upp invirad i en sjal. Magen full med Spagetti Carbonara. Barnen och jag pusslar. Inget kiv. Denna dänga på hög volym på köksradion. Ett litet gnistrande ögonblick mitt i leran. 

Och så Sandra Jutos Rain på det. Detta blir jag glad av!

Rain av Sandra Juto.

En blåsig och trött måndag gäller det att inte tänka utan bara göra. Ett steg i taget. Den ena foten framför den andra. Att traska på. Ändå. För jag vill inte bli den där säckiga apan igen. En stor vinst med skogen är hållningen. Att sträcka på sig ordentligt är undervärderat som allmän “Feelgood-about-yourself”. För jag har en tendens att sagga ihop. Och det mår jag icke väl av. Så sträck på dig och in i skogen med dig! Basta :)!

Human Skeleton Compared with That of a Gorilla från Allposters.