Category Archives: Personligt

När Sveriges vackraste blogg – Lolita – kallar på mig att antaga en sjutalsutmaning, ja då rättar jag mig i ledet.

* Jag hyser en aldrig sinande kärlek till vackra förpackningar. Innehållet är såklart det viktigaste, men hur det packas in är även det av stor betydelse. Det senaste som påkallade min uppmärksamhet i genren är Jamie Olivers burkar. Ack, så fina och inspirerande! [Genom Poppytalk].

* Ingen får mig att dra på smilbanden som Berglin. Alltid genialiska samtidsbetraktelser med skarp humor. Titta bara på rutorna ovan med stilambivalens :).

* Jag älskar efterrätter. Min favorit är en knäckig Crème Bryle. I samklang med detta ser jag fram emot en annan favorit – Charlotta Malhotra – och hennes Efterlängtade efterrrätter som kommer ut i maj på Bonniers.

* Under en period i ungdomsåren var jag och min bästa vän smått besatta av Margit Sandemos Sagan om isfolket. Ack så spännande det var! Det kom en bok varannan månad med övernaturligheter och love. Då var det bara att så snabbt som möjligt få tag på en bok och sedan sluka den med hull och hår.

* Gotland – såklart. Min stora sommarpassion sedan många år. En nyhet hos Formverket är trasa och handduk med Gotländska socknar. Handduken finns hos Juniform.

* Jag är något av en anglofil. Jag dras till tweed, rutor, cosy Mulberry, afternoon tea, Spode, oljerockar, lantgods, brittiska kostymfilmer – you name it.* I tider av kunglig förlovningsyra slukar jag det mesta. Jag växte upp med att samla på vykort med kungafamiljen. Vi skrev alltid till prinsessorna när de fyllde år. Numera intar jag en mer distanserad attityd till hela företeelsen, men det sitter i blodet att scanna Svensk Damtidning och kolla fina klänningar under Nobelsändningen :). Fantastiskt omslag med Lady Di från Vogue 1981.

Ha en fin lördag!

Jag minns det som om det var i går. Kronprins Haakons tal . Nå er vi her. Nå er vi sammen. Tidigare på kvällen hade jag stått med min stora mage ( i den fanns Anna) och talat till min nyblivne make. Känslorna rusade i rummet på Grand Hotel. Tårarna rann i strida stömmar.  Det var den sommarens sista varma dag. Och Mette Marits och min bröllopsdag.

På tal om kungliga bröllop  i dag såklart :).

Ibland glömmer man att man faktiskt utvecklas och tillägnar sig nya kunskaper. Det känns som om man står och stampar. Man vill mycket mera, försöker och blir frustrerad när slutresultatet inte blir riktigt som man vill. Och det är det som ger drivet framåt, vilket är något positivt. För visst händer det saker på vägen ändå. Denna grå måndag fick jag för mig att titta tillbaka. Jag har snart bloggat i tre år, så det finns en del i diverse arkiv. På spaning efter gult skrev jag för nästan exakt två år sedan.

“Jag tänker gult inför våren och ger mig ut på spaning i hemmet. Barnrummet har en varm gul färg. Färgåtergivningen bakom Miffy gör inte tapeten rättvisa. Kiss (och Bajs) står på ett bord i hallen. På chiffonjen, som utgör min arbetsplats, står det en sirlig mässingsfot med en veckskärm i siden. Där siktas även en skrivbok i en saffransgul nyans. Min mugg av Åsa Lindström har vaniljgul insida och står på klassisk elefantbricka från Svenskt Tenn. Vid vår säng ligger Mairos Havstulpan i gult. Gult är inte fult!”

Jo, jag har nog faktiskt blivit lite snitsigare gällande både fotografering och collageteknik :). Jag sliter mitt hår med interiörfotografering nu. Det är så svårt med ljus och bra vinklar. Men lite har jag nog ändå fått till på vägen, även om det finns ack så mycket att lära sig. Gult var det redan för två år sedan som sagt och lite kul att se vad som har hänt med de saker som jag visade då.

Lampskärmen ligger inne i mitt arbetsrum och väntar på en ny fot. Den gamla elanslutningen fungerade inte med våra uttag. Havstulpan-kuddarna ligger numera i vår soffa. Åsa Lindström-muggen dricker jag fortfarande vatten i varje dag. Elefantbrickan står ute i köket. I går möblerade vi om i barnens rum. Då hittade jag både Kiss och Miffy. Kiss hade fått en påmålad mun och Miffy var kladdig om tassen av intorkad pepparkaka. Nu ligger mjukisdjuren i en kartong i förrådet.

Saker förändras, men mycket består ändå :).

Bild från min gamla blogg Living by W januari 2007.

Man glömmer aldrig

– hur hårt de där snöbollarna träffade- hur hjärtat slog innan man hittade en fristad- hur lång skolkorridoren kändes- hur vedervärdigt det var att stå i kön i trappan upp till matsalen- hur man gick med böjd rygg för att inte synas så mycket- hur ord kan träffa som en kalldusch- hur vuxna sa att vänta, det blir bättre sedanFör sen finns inte. Det är bara nu. Och det gör ont.[Angående kampanj i marginalen]

Men sicken makalös grå och dyster dag detta har varit! Det var först nu på slutet som jag tinade upp invirad i en sjal. Magen full med Spagetti Carbonara. Barnen och jag pusslar. Inget kiv. Denna dänga på hög volym på köksradion. Ett litet gnistrande ögonblick mitt i leran. 

Och så Sandra Jutos Rain på det. Detta blir jag glad av!

Rain av Sandra Juto.

En blåsig och trött måndag gäller det att inte tänka utan bara göra. Ett steg i taget. Den ena foten framför den andra. Att traska på. Ändå. För jag vill inte bli den där säckiga apan igen. En stor vinst med skogen är hållningen. Att sträcka på sig ordentligt är undervärderat som allmän “Feelgood-about-yourself”. För jag har en tendens att sagga ihop. Och det mår jag icke väl av. Så sträck på dig och in i skogen med dig! Basta :)!

Human Skeleton Compared with That of a Gorilla från Allposters.

I går höll min baktermometer på att gå ett hårt öde till mötes. Det finns nog få som är så väderintresserade som min käre make. Han mår bra under väderprognoser och mätningar av vattenmängd under en rejäl regnskur. När jag gömmer mig under värsta åskvädren, står han och tittar fascinerat på ljusspelet på himlen. Gotland med regnrekord var sådär kul vill jag minnas, men väderrapporterna på kvällen fann somliga riktigt intressanta att följa. Jag sticker mer ut näsan och konstaterar att det är kallt. Men det gör inte han. Frustrationen är därför stor i dessa kalla tider, eftersom huset fortfarande saknar en utomhustermometer. Man tager därför vad man haver av typen baktermometer. Den låg ju ändå bara och skräpade i en låda. Nej du, det gjorde den inte alls ;).

Så vi må bliva med en termometer. En vacker variant återfinns hos Georg Jensen. Jag kan tänka mig att det finns många att välja på hos järnhandlare och andra affärer i den genren. För vi måste ha en. Snarast! Har Ni andra husägare några termometertips?

Bild från Georg Jensen och Miss Home.

Jo för all del. Titta på vår fina ektrappa, som jag är väldigt nöjd med att vi vände på, efter tips från någon av er läsare. Titta på vår fina kalksten i entrén som slukar såpa och nu får anses vara någorlunda mätt. Titta på vår fina svarta Tolixpall – funktion förenad med en kärv, klassisk estetik som är svår att motstå. Men Ni ser väl något annat också? På världens bästa dörrmatta står de. Gå-skorna. I dag åkte de på och runt spåret i skogen gick de. Tre rundor konstituerar icke någon vana alls, men det blir himla svårt att hitta på ursäkter med ett elljusspår några hundra meter från vårt hus. Trogna läsare känner igen mina starter i spåren. Hur det fungerar hur bra som helst ett tag. Jag känner flytet. Tills det händer något. En magsjuka. En envis förkylning. Eller något annat skoj i den genren. Sedan säger det ofta stopp. Min största utmaning är att hålla fast. Trots att det blir en bump på roaden. Är Ni duktiga på det? Finns det några mentala trix? Det är ju bara att göra och inte tänka, men jag har ack så svårt att hålla det där jämna flödet över tid vet jag. Men försöka duger – ännu en gång :)!