Category Archives: Personligt

En man i nöd

termometer.jpg

I går höll min baktermometer på att gå ett hårt öde till mötes. Det finns nog få som är så väderintresserade som min käre make. Han mår bra under väderprognoser och mätningar av vattenmängd under en rejäl regnskur. När jag gömmer mig under värsta åskvädren, står han och tittar fascinerat på ljusspelet på himlen. Gotland med regnrekord var sådär kul vill jag minnas, men väderrapporterna på kvällen fann somliga riktigt intressanta att följa. Jag sticker mer ut näsan och konstaterar att det är kallt. Men det gör inte han. Frustrationen är därför stor i dessa kalla tider, eftersom huset fortfarande saknar en utomhustermometer. Man tager därför vad man haver av typen baktermometer. Den låg ju ändå bara och skräpade i en låda. Nej du, det gjorde den inte alls ;).

Så vi må bliva med en termometer. En vacker variant återfinns hos Georg Jensen. Jag kan tänka mig att det finns många att välja på hos järnhandlare och andra affärer i den genren. För vi måste ha en. Snarast! Har Ni andra husägare några termometertips?

Bild från Georg Jensen och Miss Home.

Steg

walkingskor-copy.jpg

Jo för all del. Titta på vår fina ektrappa, som jag är väldigt nöjd med att vi vände på, efter tips från någon av er läsare. Titta på vår fina kalksten i entrén som slukar såpa och nu får anses vara någorlunda mätt. Titta på vår fina svarta Tolixpall – funktion förenad med en kärv, klassisk estetik som är svår att motstå. Men Ni ser väl något annat också? På världens bästa dörrmatta står de. Gå-skorna. I dag åkte de på och runt spåret i skogen gick de. Tre rundor konstituerar icke någon vana alls, men det blir himla svårt att hitta på ursäkter med ett elljusspår några hundra meter från vårt hus. Trogna läsare känner igen mina starter i spåren. Hur det fungerar hur bra som helst ett tag. Jag känner flytet. Tills det händer något. En magsjuka. En envis förkylning. Eller något annat skoj i den genren. Sedan säger det ofta stopp. Min största utmaning är att hålla fast. Trots att det blir en bump på roaden. Är Ni duktiga på det? Finns det några mentala trix? Det är ju bara att göra och inte tänka, men jag har ack så svårt att hålla det där jämna flödet över tid vet jag. Men försöka duger – ännu en gång :)!

Nytt

nyatag.jpg

Jag känner mig underbart knäpp som bloggar som aldrig förr på den trötta nyårsdagen. Energin och inspirationen finns nästan alltid att finna när man minst anar det. Det är bara mitt tangentknapprande från pilbladsrummet som hörs och det svarta utanför lyses upp av byggbarackernas strålkastare. Frid i sinnet :).

Traditionella nyårslöften ligger inte för mig. Man skall vara snäll mot sig själv mitt i mörka vintern. Men jag behöver gå i den där skogen många fler gånger. Stegen skall föra mig framåt, istället för Gwyneths soppor och kokosvatten. Var och en blir lycklig på sin grej – den saken är helt klar.

Bild från Mimou. Hyacinterna har sett sina bästa dagar. Dags för påsar med nya krukväxter!

2009

nyarsdagen.jpg

En dag som denna är det väl ändå fullt legitimt med återbruk. Det är samma champagneglas detta år, men de står på en annan diskbänk nu. Jag känner mig helt redo för en dag i soffan med klassiskt riddarepos på eftermiddagen. Barnen har blivit lovade hamburgare från Max och lyckan äro därmed fullständig ;). Solen skiner den första dagen på det nya året. Välkommen 2009 – det kommer att bli ett bra år!

Egen bild från Nyårsdagen 2008. Tack för alla hälsningar och gladmejl som jag har fått! En bloggares lön är läsarnas ord och den senaste tiden har jag fått mycket. Tack! Det gör mig glad och sporrar vidare mot kommande stordåd :)!

Hälsning

nyarshalsning.jpg

Varje år har det varit samma visa när vi har stått på vår innerstadsbalkong och tittat på stadens fyrverkeri. Men tänk nästa år! Då! Och nu är vi faktiskt här. Någon annan stans. Det är inte för inte som man blir aningen sentimental en dag som denna. Mina varmaste välgångsönskningar till er alla inför det nya året. 2009 kommer att bli ett riktigt bra år – eller hur?!

24 december

skogspromenad.jpg

Jag följer mitt eget julråd och gör saker som ger energi. I morse när vi vaknade, singlade små vita snöflingor ned utanför fönstren. Världen blev vit på självaste julaftonsmorgon. I ett sagolikt skimmer, bestämde jag mig för att gå min första runda i skogen som vi har i vår närhet. Det har inte blivit av och varför inte begå premiär på julafton. Så vackert allt blir med ett vitt täcke. Till slut blev det en vit jul även hos oss.  Julefrid vare med er!

Änglaspel

svenskttennangel.jpg

Åhå! Min kärleksförklaring till Svenskt Tenn gav mig den finaste av änglar i Fridas julkalender. Det ljuder av ljuv musik i mina öron. Jag tänker mig den lilla ängeln i vårt sovrum mitt bland Franks blomster. För en stackars mamma som tomten inte kommer till,  ljusnar det på horisonten :).

Första gången jag klev in på Strandvägen blev jag omedelbart förälskad i Estrid och Josefs universum. Sedan dess har jag levt bland trampet av små elefanter och de slingrande blomstervärldarna. Och alltid önskat min väg framåt bland alla ting. Att utse en favorit är i princip omöjligt. Om jag måste, väljer jag kudden med den broderade texten A thing of Beauty is a Joy Forever, eftersom den fångar essensen av Svenskt Tenn för min del.

Mina egna små änglar tog i dag sikte på första bästa bottenlösa vattenpöl där de levde livets glada dagar i några skävlande minuter. Sedan kom de in och tömde ut vattnet ur sina stövlar. – Men det är ju bara att Du tvättar mamma. Grrrr… Änglar finns de? Tja, ibland så.

Bild lånad av Frida på Husmusen.

Traditioner

nobeldagen-copy.jpg

Jag har nog skrivit om det förut. Hur jag alltid satt som liten med min mamma och otåligt inväntade kungligheternas intåg i Konserthuset den tionde december. Om man lyckades gissa rätt på drottningens klänningsfärg var lyckan gjord. Nu finns det fler klänningar att spekulera kring och nog kommer jag att slå på televisionen – om inte annat för gamla tiders skull. Man skall aldrig underskatta vikten av en tradition.

Och hade jag haft riktig tur så kunde jag fått mig till livs hela Nobelhärligheten i storbildsformat. Från mitt arbetsrum blickar jag ut mot mannens stora projekt i huset – en fyrtiotummare. Jag tyckte nog att vardagsrummet var ganska så fint innan den där gigantiska kartongen intog det, men vi skall ju alla trivas i huset :).

Söta festkläder till de små från H&M.