Den sista tappra nejlikan kämpar fortfarande på, men nu börjar den att bli vissen. Och det är same, same med mig. I dag har jag dock bestämt mig för att ha en riktig sjukdag. I morse satte jag på detta det första jag gjorde, istället för att gå direkt till datorn när resten av familjemedlemmarna lämnade huset. Så i dag är det sick mama i soffan som gäller. Solen värmer utifrån. Bort med bacillerna – in med energin. Snart är det mars.
Fotografi: Weronica – En mammas dag
Det blev praliner för ynkliga mig. I dag lever jag dekadent sjukliv under min filt, medan barn och make är hos farfar och farmor. Utanför fönstret är det ilsken småsnö som virvlar runt av vinden. Jag tar en pralin till och bläddrar vidare i tidskriftshögen. Det blir möjligen en titt på vackra Marie Antoinette sedan. Konfektyren har jag, men icke glamouren. Man känner sig sällan så oglammig som när man släpar ut sitt sjuka anlete med mössan långt neddragen, mitt i den uppklädda lördagsrusningen på staden. Dags att krypa ned under filten igen.
Ack, vad snabbt det vänder ibland. I går sken solen på mig när jag var ute på min runda. Livet kändes sådär självklart som det gör sällsamma stunder. I dag har jag spenderat större delen av dagen under en filt. Lagom till helgen kickar kroppen igång en lurande förkylning. Men, men. Vi har fått hoppfulla offerter angående framtida projekt som förhoppningsvis tar fart den närmaste tiden. Snart får jag dessutom sällskap under filten av två små barn. Sedan hoppas jag att maken har köpt med sig praliner till mig. Sämre kan man ha det. Ha en fin helg!
Från gårdagens Darriga dagar av favoriterna Berglins. De är alltid träffsäkra med en förmåga att plocka upp det allmängiltiga till en annan nivå. Humor i min smak :-)!
Efter en lång icketränings-runda i duggregn, kände jag mig nästan mogen för ännu en eftermiddagsföreställning på biografen. Jag hade hoppats på att omskrivna Fjärilen i glaskupan skulle gå för mig och för de äldre, men det gjorde den inte i dag. Det får bli en kväll nästa vecka istället. Stormen närmar sig tydligen, så jag siktar mot mitt projekt “komma igång med läsning av skönlitteratur”. En pocketutgåva av Försoning av McEwan ligger och väntar. Sedan blir det namnsdagsfirande i morgon och storhandling på söndag. Idel trevligheter med andra ord. Ha en fin helg Ni också!
Det är sann lyx att få blommor. Vännen A kom med ett fång tulpaner i går, vilket gjorde mig mycket glad.
Jag är nog lite av en smygstartare. Jag tycker om att känna att det är jag som har kontrollen och inte något annat – som exempelvis ett träningsschema. Efter några snabba kvartersrundor kom jag till insikten att det underlättar faktiskt med skor ämnade för aktiviteten, något som ger bra support till behagen och kläder som inte får mig att svettas efter halva promenaden. Jag säger som Carrie i SATC – det är non-traning. Jag gick min vanliga runda i dag med träningskläder och vattenflaska, men jag vägrar att kalla det hela en träningsrunda. Det är icke-träning i mitt huvud. Det är hämtande av luft och det är jag som bestämmer hur långt jag går. Men det var bra skönt med träningsskor istället för fodrade vinterkängor!
Min runda går runt stadens å. När det grönskar ser det nästan ut som på bilden. Unik Design har fått in den första vändan av Nansos vårkollektion. Men vem behöver nya kläder när man kan harva runt i samma outfit från dag till dag hemma? Jag är inne i en non-clothes fas också. Det är förmodligen det nya huset som pockar på. Inredning är helt enkelt lite mer prioriterat och lite roligare för stunden.
Det är inte för inte som bloggen heter En mammas dag. Mitt hemmaspa avbröts med jämna mellanrum med – Mamma, jag vill bara prova att fila mina fötter. -Mamma, jag är bajsnödig. – Mamma, jag vill känna hur mjuk du blev. Jag blev sammetslen och jag fick en ny favoritprodukt i Badenastaltens skrubb. Rekommenderas varmt!
I går bläddrade jag genom de fotografier som jag har tagit med den nya kameran som jag fick i juni. Det finns många fina stunder att se tillbaka till, men som vanligt förekommer jag nästan inte alls på bilderna. Jag håller alltid i kameran. Därför blev jag glad över att finna ett sommarkort på mig och barnen. Med denna bild önskar jag er Gott Nytt År! 2008 blir riktigt bra, eller hur?!
Jag är så makalös trög när det gäller vissa saker. Ibland är det snabba boliner, men annat blir bara liggandes, som exempelvis min bokföring – host – överföringen av jobb till den externa hårddisken – host – och min blixt till kameran.
Barn och make är hos farfar och farmor. Vad passar väl bättre då än att ta sig an den där blixten och fotografera ostört utan barnens kommentarer – Vad gör du egentligen mamma? När jag väl läste instruktionsboken, monterade batterierna och satte blixten på kameran, var det hela naturligtvis mycket enkelt. Det gick snabbt att få ett halleluljamoment där. Det var måhända det här trista grå vädret som skulle få mig att inse att en extern blixt är grejen. Let there be light!
Vår enda julblomma i år är en vit hyacint som hitfördes av morfar och mormor. Det brukar annars finnas några vissna julstjärnor så här dags på året, men med denna sjuka jul behöver man inte tröttna på dem i alla fall.