Category Archives: Trädgårdsliv

Den sista söndagen i oktober

 

Det blev i samklang med det där klassiska komihåget för oss i dag. Vintertid – man ställer tillbaka utemöblerna. Sommartid – man ställer fram dem. Innergårdens möblemang och krukor kom in under en stor presenning. Jag skulle i och för sig bra gärna vilja se min Byarumsbänk med ett snölager på, men den kanske har det bäst där under fram tills vårdagarna. Vi ses!

Bidrag till Fabrikens söndagsbild.

Ps: Ni missade väl inte Miss Li i Så mycket bätttre? Grymt bra!

Den första frosten

Den första är alltid mest magisk. Man måste springa ut och titta. Fast man har sett det förut. De där iskristallerna som bildar mönster och säger hey! Det var roligt så länge det varade, men nu väntar andra tider. Goodbye fagra sommarblommor. Tack för lång och trogen tjänst. Farväl. Och även om det känns vemodigt, så blir det ändå en naturlig slutpunkt. Det är det fina med trädgården. Att man kommer närmare alla säsonger. Så där riktigt klyschigt om att följa årstidens växling från det som kommer upp på våren till det som vissnar på hösten. Basala insikter. Men de känns så mycket mera när man har det på nära håll. Så grön glädje ändå liksom. Trots allt som går i vila nu. För det kommer tillbaka igen. Hoppas vi.

 

 

 

Det blev en riktig frostnatt denna gång, men det räckte för att en del skulle vissna ner och tacka för sig. Höstanemonernas blommor som var så här fina med ett isigt täcke, vissnade sedan ner. Det finns knoppar kvar och kanske att några kommer fram när det nu verkar bli milt och regn istället för iskristaller. 

 

 

Humlen vissnar vackert i sin rostiga kruka. 

 

 

Luktärtorna har varit helt fantastiska i år. Fyra små hårda svarta frön på varje sida i rabatten blev till en slingrig skog av väldoft.

 

 

Chokladblommor i frost. Vackert i kubik.

Allt har sin tid.

De vita anemonerna

 

Jag tog ett varv i blåsten och klappade lite på de vita höstanemonerna. Kronbladen faller ett efter ett till marken där de står lite undangömda bakom vinbärsbuskarna. Snart är det inte många blommor kvar. Frosten närmar sig. Det känns i luften.   

Medelhav innan frosten

 

I dag skiner solen, men nästa vecka ryktas det om frost här hos oss. I sommar har jag haft olivträd för första gången. Jag fyndade några billiga mindre exemplar som har vuxit på sig fint. Vinterförvaring av dessa vet jag således inte mycket om, men den enda platsen vi har för dylikt är garaget med lite värme på vintern, så där får det bli.Om ni sitter inne på några fina tips, så är jag idel öra.

Min lilla Agave har dock klarat en vinter och växt på sig rejält denna säsong. Detta med vinterförvaring känns alltid lite som ett vågspel och miraklet känns nära varje vår när det visar sig att växterna faktiskt har överlevt. Vi får se om lyckan står mig bi denna gång också.

 Fin lördag till er!

Rabatten i början av oktober

 

I våras anlade vi en ny rabatt framför utbyggnaden på trädäcket. Den fjortonde maj såg det ut som på bilden ovan. Nu ser det ut så här.

 

Det händer ganska mycket på en säsong även om det ibland känns som hopplöst läge när man nyanlägger allt. Just nu är det en vildvuxen brokig rabatt med luktärtor som fullständigt gått crazy därbakom. Men det är härligt! Trädgårdens sista sång liksom. I går petade jag ner ett antal tulpanlökar här och tidigare har det kommit ner snödroppar. Jag hoppas att det här kan bli något för alla säsonger.

 

Med hopp om en fin start på veckan!

 

 

Planteringslådor i slutet av september

 

 

I år har jag inte köpt så mycket höstplanteringsväxter – jag har lite ljung och några höstanemoner på framsidan – för faktum är att mina planteringslådor från i våras fortfarande levererar. Chokladblommor och lavendel är favoriter sedan tidigare, men tack vare en av årets vackraste böcker, blev det heliotrop och klöver också. 

 

 

Självklart börjar växterna att gå mot slutet av sin tillvaro (eventuellt gör jag ett nytt försök att övervintra chokladblommorna), men de är ändå förhållandevis pigga så här i slutet av september då vi varit förskonade från riktiga frostnätter än så länge. 

 

 

Jag tycker nästan ännu mer om kombinationen nu än i värsta högsommaren. Galanta färger så här i början av hösten.

 

 

Chokladblommorna har verkligen varit makalösa i sin blomning i år. Här i ett hav av lyckoklöver som skimrar i nyanser av purpur i septembersolen.

 

Här talar vi med andra ord om varaktig grön glädje. Det kan mycket väl tänkas att det blir repris nästa år. 

Fabriken: Höstplantering

 

 

Veckans tema i Fabriken är Höstplantering. även om jag brukar tala mig varm om den gröna glädjen, så börjar jag gå lite i ide när det gäller trädgård. Det som känns så fantastiskt roligt och av högsta prioritet när det börjar klia i fingrarna under våren, känns nu lite bedagat. Lusten och kreativiteten att skapa ute söker sig istället inåt, även om jag mycket väl vet att plantering nu egentligen är idealiskt för många växter. Jag samlar mig i allafall till att få ner tulpanlökar. Det är snart gjort, men det mentala steget tycks långt. Man får försöka att minnas hur roligt man tycker att det är när lökarna börjar komma fram på våren. Då vill man inte ha något annat. Det är bara att ge sig ut och bli jordig om händerna med andra ord.

 

 

En uppdukad planteringsmoodboard på innergården. 

 

 

I vår trädgård blir det bland annat vita fransiga papegojtulpaner. 

 

 

Material som inspirerar nu – rost, jute och gammalt slitet trä. Mina enkla planteringspinnar är överblivet armeringssjärn. Ibland kan det vara bra att märka ut var man sätter lökar också. 

 

 

En installation i hopp.

 

 

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. Kika in för mer inspiration gällande höstplanteringar!

Vårt äppelträd

 

 

Ibland är det bra att tänka mycket. Ibland är det bra att inte göra det. Vårt äppelträd är ett exempel på det senare. Det är spontanshoppat på en plantskoleutförsäljning. Inte likt mig alls. Inte ett endaste dugg. För jag är en sådan där som läser på om allt innan. Och träd liksom. Det är stora beslut. STORA. Men ett Alice köpte vi. Och när jag kom hem googlade jag mig fram till alla tänkbara nackdelar med ett sådant träd. Men nu från de första blommorna, till sommarens sorg då en stor gren gick av, till våra första äpplen är jag glad. Att vi satte ned det där trädet ändå.

 

 

För egna äpplen är så häftigt. Jag kan liksom inte komma över att man kan gå rakt ut och ta sig ett från grenen. De sista sitter kvar, men skall plockas av innan helgen då vi ska få hjälp att beskära trädet.

 

 

Jag skull vilja ha några fler fruktträd. Men då kommer jag dit igen. Jag läser om pollinering, skorv och svampsjukdomar. Fastnar i allt det där. Får nog bege mig till en plantskola och hugga tag i några träd. Just do it :).