Category Archives: Trädgårdsliv

I mitten på maj grävde vi en ny rabatt framför trädäcket på baksidan. Bilder finns här. Vi planterade två buskrosor, lavendel, luktärtor och humle i krukorna. För att påminna mig själv, som ibland hamnar i fasen att sjutton så segt det går i nybyggarland med de där rummen i trädgården, så kommer en bild från i går där det faktiskt har hänt en hel del på några månader. 

Regntunga skyar ovanför huset, men en rabatt där det har växt. Humlen slingrar upp på armeringsnät, rosorna har brett ut sig rejält och luktärtorna klättrar upp på nät där bakom. Vi har ett antal lavendelplantor som ska planteras ut från krukor så att det blir en rad framför rosorna. Höstanemoner har jag inte lyckats få tag på den sorten jag vill ha, men kanske vid Stockholmstripp. Jag vet att de helst ska vårplanteras, men man får väl chansa ibland :). Sedan skall jag plantera i lite lökar senare. Lite grönt pepp till oss som nyanlägger en trädgård. Om man tittar på rätt ställen, så ser det faktiskt lite frodigt ut.

Rabarber skulle vi ha i trädgården. Bara tanken på de där första att skörda till en paj på våren fick mitt hjärta att ticka lite extra. Vi köpte en planta, men se den trivdes inte ett endaste dugg. I år köpte vi en ny och planterade i dubbla pallkragar. Och man får se upp lite med vad man önskar sig. Vi har fått rabarber i mängd. Ett angenämt grönt bekymmer såklart. I alla fall så här första året :). Paj har vi ätit. Saft står på att göra listan. I dag testade jag marmelad. Och det var alldeles delikat det. 

Hela receptet finns här. 

Jag tänker mig till scones i höst. Som fyllning i kakor. Eller som i eftermiddags – till glass. Ibland blir marmeladerna stående i kylen för så himla mycket äter man ju inte varje gång, men jag tycker om att ta fram dem som en enkel dessert också. Kort sagt – rekommenderas!

Bilder: Instagram weronicaf

Några som har trivs fint med allt regnande är växtligheten i trädgården. Tantrundorna har inte blivit så frekventa med isande vindar, men i dag när solen äntligen behagade titta fram så såg man hur allt har växt. Jag vårdar mina små rosenknoppar som bebisar och går och knäpper löss så fort jag ser några. Först ut är buskrosen Louise Bugnet på framsidan som syns ovan i fågelbad från Byarum som jag hade turen att vinna hos Ica Carlsson. Oj, så glad jag blir av att se det varje dag. Snart följer Iceberg och Madame Boll att döma av sprickfärdiga knoppar. Martin Frobisher och New Dawn har fortfarande miniknoppar, men de kommer de med. Det är massor med kryp, håliga blad och pyssel, men ändå helt oemåtståndligt. Rosor – jag börjar att älska dem jag.

 Man vet ju att det kommer förr eller senare. Den där pirrande känslan av förälskelse när man bara ser det fina och det glädjefulla – till slut smyger sig onekligen lite annat in. Den där sanna euforin kompletteras med lite skavanker och sådant som man inte har sett tidigare. Nu är jag och min trädgård där. Ni som har följt mitt spirande trädgårdsintresse här, vet om att jag brukar tala mig varm om den gröna glädjen och hur den har berikat mitt liv. Som sagt, alla förälskelsefaser har sitt slut. I torsdags skulle jag bara gå en liten tantrunda i trädgården för att se allt grönt. Nu var det som om all realitet bara föll över mig. Nog har jag vetat och tänkt att jo, det kommer, men att sedan vara mentalt förberedd är en helt annan sak. En nyplanterad ros översållad av röda löss. Jo, men det har jag kallt räknat med. Rosor är ju kinkiga saker som man får pyssla med. Fram med såpavatten och känna sig som lite herre över naturen igen. Sedan gick det undan. Fullt med surrande insekter vid häcken och några buskar. Märkliga blad. In och googla – såklart. öppna brunbuktiga blad och upptäcka vita kravlande larver? Ser ett blad, ser hundra, ser massor. Paniksamtal till maken. Häcken liksom. Om det händer något med den i vårt nybyggarland så dör jag. Gör jag ju såklart inte, men ändå. Det verkar som om vi – och ett antal runt oss – fått syrenmal på besök. Och så ett antal bladsteklar på det. Och allt rasade liksom över mig på en gång. Och ni vet hur det är när man går miste om en kär illusion. Man blir inte glad. Så nu skall vi försöka bekämpa. I natt drömde jag att jag hade massor av bruna blad på mitt huvud som liksom började falla av när jag tog i dem och i hårbotten fann jag – ja, ni kan nästan gissa… Denna gröna nörds kärlek har fått sig en rejäl törn. Verkligheten har kommit ikapp, men hey dear garden?! Vi får börja om tror jag. Med en annan kärlek. Möjligen inte lika berusande alltid, men kanske mer hållbar i längden. Eller något i den stilen. Ge mig en ros i blom, så är allt förlåtet. I alla fall det mesta. //W

Vad gör man när det är så kallt ute så att man måste ha fingervantar på sig i juni? Jo, man när sina gröna drömmar inomhus istället.

IKEA:s Råskog var en av de mest omskrivna föremålen i bloggosfären i våras. Retroformen tillsammans med vårt aldrig sinande intresse för förvaring/exponering var säkerligen en del av förklaringen. även jag föll till föga. 

Vad skall man då ha den till? Tja, kan tänka mig att det kan variera lite över året. För mig blev det till en trädgårdsvagn i detta nu. När det är fullt ös på högtrycken håller jag till vid mitt planteringsbord med grejerna, men med stormstyrka i vindarna och det iskalla vädret är bordet inne i förrådet. 

Jag gillar mina trädgårdssaker så mycket att jag vill ha dem nära. Jag hade en liten dammig hörna i hallen även i vintras, men ganska så mycket trevligare att få upp tingen på en vagn med aningen mer ordning. Och jo då, vi har en hel del ute i garaget också som möjligen inte är lika estetiskt tilltalande, men här på min vagn är det fint grönt som gäller :). 

Jag tycker om att inte behöva gå ut i garaget för att hämta grejer. Och denna mobila vagn rullar man lätt ut den ljuva dagen då vi känner värmen igen. En säsongs – och inspirationsvagn helt enkelt för en grön nörd :).

Ha en fin start på veckan!

Jag har som sagt blivit med mina första olivträd. Jag har inte undgått den boom som rått när det gäller medelhavsväxter, men på något sätt har jag ändå kommit förbi det, möjligtvis med tanken om svårskött. Vi får väl se hur det är med den saken. För nu har vi två mindre träd på terassen. Och jag gillar hur de skapar höjd därute. 

Här har vi det mer grafiskt och stilrent, men jag tycker ändå om att blanda i lite kontraster som patinerade lerkrukor, en gammal trälåda och lite rost. 

Här står jätteverbenorna på tillväxt. Det skall bli lila vajande senare i sommar. Nu i fyra exemplar, för jag tyckte så himla mycket om dem förra året. Ett annat tips är citronverbena i kruka. De doftar underbart.

En rejäl pollenrush här i helgen. Allt är täckt med ett gult lager. Men det hör väl tiden till kan tänkas.

En fin start på veckan till er!

Det är liksom den tiden på året. När man förundras över allt vackert. När det finns i ens egen trädgård, ja då märker man att lyckan liksom tripplas – minst.

Vårt äppelträd  i kvällssolen.

Barnen har studiedag här i dag, så det blir en mjukstart in i veckan. Vi har äntligen härlig värme här, och hjärnan går genast in i ett lagom tuffande tempo med uteliv, blommor, grill och sitta på trädäcket och bläddra i magasin. Ingen vill gå in. Disken tronar upp sig i köket tills det blir kväll. Man blir nästan glad över de första myggbetten dagar som dessa. Nästan :). På terassen ser krukorna och planteringarna ut ungefär som förra året. Jag har mina favoriter som återkommer, men några nyheter har tagit plats. 

I de stora zinkbaljorna har jag samplanerat chokladblommor, lavendel, heliotrop och klöver. Det är riktigt fint med de färgkombinationerna och lite olika nivårerna på växterna.

Här sitter vi och hänger. I går åt vi ute vid nya möblerna för första gången. Ack, ack, detta ljuva försommarliv. 

Jag får många frågor om behandlingen av terassen – all information finns i detta inlägg från förra året. 

Hoppas att Ni får en fin start på veckan!