Hur går det med era dahlior? Jag får fortfarande många frågor efter detta inlägg i vintras. Roligt att så många blivit inspirerade till att testa att odla själva! Mina knölar har nu varit utplanterade i drygt två veckor. Värmen har sannerligen fått dem att växa på. På bilden en trädgårdsidé från förra året som då föll platt. Jag hade en tanke om maffiga Café au Lait framför växthuset, men det var helt fel sort som kom upp. Skam den som ger sig! Bladen ser lovande ut och jag hoppas kunna återkomma med de rätta blommorna här sedan!
I de dubbla pallkragarna mot garageväggen började min dahliaodling för ett antal år sedan. Sex knölar per låda – enkelt att plantera och enkelt att gräva upp sedan i höst. Jag säger varje år att det är nog dags att byta ut pallkragarna – och det är det – men tydligen får de gå en sommar till. Allt behöver inte vara perfekt i en trädgård – tvärtom! Jag märker att jag med åren blir mer och mer förtjust i det lite bedagade.
Jag har fått många frågor om knölarna och när det är dags att ge upp. Jag svarar – vänta i det längsta. Det finns en stor tillfredsställelse när en knöl som man nästan varit på väg att lägga på komposten plötsligt börjar växa. Några av mina äldsta knölar var sannerligen svårväckta i år och det var nästan att jag gav upp, men nu kommer de som bara den. Grön glädje!
Dahliorna och jag kör regndans och molnen blåser förbi oss här. Det vore så välkommet med ett sommarregn! Det här är en nyanlagd odlingsdel bakom växthuset. I år har jag fyrtioen knölar och i de här lådorna ryms många. Det blir många pinnar runt plantorna – glöm inte att stötta dem i stort och smått. Jag har själv slarvat genom åren och det är inte roligt när en stor gren blåser av. Det kan det göra oavsett pinnar, men alltid bra att förebygga. Note to self!
Det är även bra med små skyltar som talar om vilken sort man satt. Jag tror ofta att jag har ett mycket bättre minne än vad jag i själva verket har… I år har jag varit duktig med små skyltar som också är bra att ha sedan när knölarna skall vinterförvaras. Det hade ju varit galant med årets första dahlia som grädde på moset här, men jag får vänta lite till. Rekordtidiga blomknoppar har jag dock. Har du någon dahliafråga? Skriv en rad, så svarar jag efter förmåga. Jag brukar kalla dahlior sensommarens pioner och i år verkar de komma närmare ett möte än någonsin. Vackert förfall och spriande förhoppningar.
♡
