Category Archives: Vi bygger hus: Allmänna hustankar

I eftermiddags åkte jag buss ut till vårt nya område för att hämta barnen. Sedan vände vi åter innåt staden igen, efter att ha gluttat lite på vårt hus genom den omgivande radhuslängan. De upptrampade vägarna mellan förskolan, skolan och hemmet kommer att bli geggig vardag ganska snart. Men nu känns det fortfarande främmande och spännande. Tänk när vi kan gå direkt hem till huset. Och när man kliver på en buss i staden så skall man åka hem. Det är det där lilla som känns som det stora just nu. Om två veckor har vi kontrollbesiktning på huset. Däng mig med en pumpa i skallen, för jag kan inte riktigt fatta det :)!

Desperata hemmafrun Marcia Cross med liten Savannah och liten Eden. Här snackar vi pumpor. Jag siktade några på torget i dag, men det är ljusår från Pumpkin Patch i det stora landet i väster.

Nu har vi fått våra besiktningsdatum för huset bekräftade. Den 3:e november är det dags för kontrollbesiktning. Fredagen den 14:e november är det slutbesiktning. Sedan får vi nycklarna. Ljuva lycka. Myresjöhus vill ha en visning av vårt hus på lördagen, men där känner jag – nej. Vi skulle få några tusenlappar för besväret, men det är inte värt det känner jag. Det är mest känslan av att äntligen ha huset för oss själva som jag inte vill missa. Tanken på att främlingar skall gå runt i vårt hus dagen efter att vi har fått nycklarna – nej. Jag vill komma igång med flytten så fort som möjligt och framförallt gå runt i huset och bara känna att ÄNTLIGEN är det klart!

I morgon skall vi ut och prata med plattsättaren om kakel, klinker och fogar. Jag har med mig några bilder som förhoppningsvis kan åskådliggöra vad vi är ute efter. Det är inga avancerade sättningar det är frågan om, men ändå otroligt skönt att bocka av ännu ett möte och att snart få se ännu ett framsteg. Nu är det riktigt nära. Jag är mer rastlös än någon gång tidigare i processen.

Det är alltid roligt att titta tillbaka i bloggen. För precis ett år sedan – 24 september 2007 – var hustankarna precis i sin linda. Tänk vad tiden springer fram ändå!

Det känns som om det är ljusare tider på gång. I småbarnstillvaron kan det vara ack så förlösande att sitta ned och verkligen prata med varandra. I vårt fall betyder detta oftast att jag pratar mest och mannen lyssnar mest. Det är som vanligt. Jag får fullständigt nog av något – i detta fall vår neverendingstory när det gäller vårt hus. Jag kör en monolog om sakernas tillstånd. Maken lyssnar. Maken tänker till. Maken börjar agera. Saker och ting får en annan vändning. Detta har visat sig vara en väl så framgångsrik saga i snart sexton år. Vi får se var detta leder. Vår förhoppning är att det stavas H-U-S.

Men titta så kul! Allt i Hemmet tipsar om husbyggarbloggar i det senaste numret och visst har de god smak ;-). I dag har vi åkt runt och beställt tapeter, färg, kakel och klinker. Nu väntar vi bara på skojiga fakturor. Och att allt skall komma upp i huset såklart. Det återstår fortfarande en hel del som “måste” finnas för montering i huset såsom dörrtrycken, utebelysning, handdukshängare med mera. Brevlådor måste jag kolla upp också, liksom nummerskylt. Men först – viss andhämtning – innan vi (eller mest jag då) fortsätter vidare med det. För det är möjligtvis så att det finns annat i världen att tänka på än husting :-).

Det är mycket hus i mitt huvud. Jag surfar armaturer, kalksten, tapeter och badkar. Det återstår fortfarande en hel del beslut. I veckan som kommer har vi ett antal saker att kolla upp. Semestern närmar sig och det skulle kännas skönt att ha en del klart då. I tanken skall ett hus målas också innan vi åker till Gotland i mitten av juli… Jag har köpt min första trädgårdsbok: Drömmen om en trädgård av Sanna Töringe. Jag vill ha en klassisk syrénberså. Jag vet inte om man går ut i en kimono i ett villaområde, men kanske ändå :-).

Vacker kimono och kopp från Russinnet.

Det finns räkningar och så finns det räkningar. Det är inte varje dag man får en “10 dagar netto” innehållande svindlande sex siffror på hallmattan. Det fina i kråksången är i och för sig att nu är det endast nio dagar tills huset kommer. Även om jag har klappat lite frigolit, känns det fortfarande mycket overkligt. Tänk att vi skall leva vårt liv där sedan. Det känns stort och lite svårt att förstå.

Nytt favorittryck från Douglas Wilson och Keep Calm Gallery. Lemonad till mig tack!

Luften gick fullständigt ur mig efter fredagens byggstartsmöte. Vi har massor av saker att hugga tag i, men jag har inte rört de där pappren sedan dess. I första läget är det framförallt elritningarna som behöver kollas genom noggrant. Var skall vi ha eluttagen? Hur många skall vi ha? Vilken belysning skall vi ha? Det är inga lätta frågor att besvara direkt. Kanske blir det aningen enklare när vi kan gå in i huset och titta. Då gäller det att ta till samtliga visualiseringsknep i världen. Jag brukar kunna se saker framför mig, men elkontakter? Hmm… Vi lurar även på om maken skall ägna en del av semestern åt husmålning, eftersom det kommer att finnas byggnadsställningar att utnyttja under den tiden. Men då måste vi klura fram en fasadfärg tills dess, vilket inte heller känns klart på något sätt. Jag får återkomma i såväl fasad- som elfrågan.

Under tiden visualiserar jag mig själv i vårt kommande kök istället bakandes den där rabarberpajen. I dag fastnade ögonen, som så många gånger förut, på ett danskt sommarhem. Jag tycker om stämningen i det där köket och sättet att plocka in färg genom accenter. Jag gillar även designklassikerna – framförallt sättet som en “vanlig” väggarmatur från Bestlite används som köksbelysning. Och jag gillar faktiskt de där prickiga bananerna på fotografierna. I rätt sammanhang fungerar det mesta :-). Ritsch – in i min inspirationspärm!

Bilder från Boligmagasinet.

Nej Ni, den där andra husbloggen kändes sisådär från början till det snara slutet. Tanken att ha ett eget krypin för mina hustankar lockar dock fortfarande, men för nu tänker jag köra husbloggen mitt i gamla vanliga En mammas dag. Så ned i tunnan med den andra bloggen och vidare här istället med liten house-logga. När det inte känns rätt i magen, då är det bättre att tråckla sig ut och köra vidare där energin finns. Med hopp om kommande inspiration!

Tunnan står ute i köket i sin förpackning och väntar på – tja ett hus.

Att vi skulle sluta som villaägare fanns aldrig med i beräkningen från början. Mitt drömobjekt (ett tämligen ouppnåeligt sådant skall tilläggas) var en stor sekelskiftesvåning i staden kombinerat med ett sommarställe. När barnen kom och alla vistelser i lekparken fullständigt överväldigade mig, började jag titta på hus ändå. En trädgård lockade alldeles väldigt mycket. Det var fortfarande äldre hus som gällde. Ett av de första hus som vi var och tittade på låg en bra bit utanför staden. Det var gammalt och stort med en gigantisk trädgård som sluttade vid vatten. Att vi inte är några hemmafixare alls, inte har någon huserfarenhet eller vill tillbringa all vår lediga tid i trädgården ingick egentligen inte i bilden på den tiden. Ett äldre hus med charm och fin arkitektur, annars fick det vara.

Sedan började vi att gå på andra typer av husvisningar. Det var kedjehus från 70-talet där inget hade renoverats sedan husen byggdes. Det var oändliga källare med gillestugor from hell. Till slut hittade vi ett helrenoverat 70-talsobjekt som vi bjöd på, men vi föll precis på målsnöret där.

Då blev det nybyggnation. Vi tecknade oss för ett nyfunkishus i ett område som ligger nära staden. Visst var det kanske lite litet och visst var det kanske en för liten gräsplätt och visst var det inget drömhus, men det var dock ett brukshus att bo i när barnen var små. Jag var urless på att scanna Hemnet och slog mig till ro med tanken att vi skulle bo där. Sedan följde nästan två bortkastade år på överklagningar och ett strul utan dess like. Nu kommer dessa hus sannolikt inte att byggas.

Och nu vårt hus som kommer om en månad. Det är ett klassiskt hus som innehåller mycket av det som jag tycker om. Men det är defintivt inte något tjugotalshus med orginaldetaljer. Resan ändrar riktning. Och jag är så där. Jag måste inse saker och ting själv. Det spelar ingen roll hur många som påpekar fördelar med något för mig om jag själv inte har kommit dit i tanken. Fördelen med detta något fyrkantiga beteende är att när jag väl sitter där, då kommer jag att vara nöjd och inte sörja något som inte blev. Och det finns kanske någon mening med vår krokiga husväg. Och det är bättre att se lite suddigt ett tag, för att sedan blicka framåt med klar sikt. Eller något i den stilen.

Det gamla är vackert och själfullt, men förpliktigar även till underhåll och bevarande.

Tisdagstema: Fyrkantigt