Loppisbesöken är inte vad de brukar vara i frekvens och omfattning denna vår. I dag blev det en snabb koll på några ställen, efter att ha skjutsat sonen på ett ärende. Bingo på denna klassiska korg får man väl lov att säga. Korgar är ett av mina säkra loppiskort där jag alltid tar en snabb titt.
Den här picknickkorgen är från Bruka som var en av mina stora inredningsförälskelser på nittiotalet. Vi släpade på korgar från Östermalm ner till Centralstationen och satt sedan med dem i knät hem på tåget. Jag är fortfarande glad för dem och de har använts här hemma under många år. Rottingen är av en grövre kvalitet som håller måttet för slitage. Jag använder inte minst korgarna ute i växthuset. Den här fick jag för fyrtiofem kronor. Det som är slitet är läderbanden som håller fast locket. Jag tror att det här blir en ambulerande trädgårdskorg med redskap, handskar och annat istället för att få frakta tjusiga flaskor och picknickpackning.
I rabatterna är det narcissfest för hela slanten. Det finns många tjusiga sorter att välja på, men det här är en enkelt pingstlilja som jag köpte i lösvikt billigt i slutet av säsongen. Fint så med ljuvlig doft. Växthusliv eller Jane AustensSanditon? Vi får se vad molnen säger framledes. Jag önskar en fin lördag.
Tack för denna välsignade vårvecka när världen blev grön igen mitt i de oroliga tider som vi lever i. Naturen och säsongsskiftena är en aldrig sinande källa till glädje för mig. Blad som vecklar ut sig, bulliga knoppar på väg att spricka ut och doften av narcisser och hyacinter i blom. Det blir nog sommar även i år. Klassisk safarilook/Arket.
Kristin Lagerqvist på Krickelins lanserar ett nytt spännande koncept i sommar KLco. På Instagram kan man hänga med i processen på @klco.se. Jag blev speciellt nyfiken på konceptet med te. Efter besök på teplantager och lärdomar om processen talas om ett nytt sorts tehus och spännande blandningar. Det ser jag fram emot att höra mer om.
Jag stannar alltid till med blicken på bilder från verkstäder och hantverksmiljöer. Här från @reijmyre_glasbruk där man arbetar med att ta fram en riktig loppisklassiker. Jag säger Pärlan, men de stora heter egentligen Cascade. De är designade av Tyko Axelsson och inte Monica Bratt som ofta felaktigt anges.
Letar du efter en relationsserie med speciella premisser och sprakande personkemi? Jag har sett två avsnitt av HBO:s Runoch gillar den. Smart och rappt om två personer som varit tillsammans för länge sedan och efter överenskommelse att om någon av dem sms:ar RUN till den andre så skall man släppa allt och träffas igen. Bra skådespelare – hoppas att den fortsätter i samma stil.
Bukowskis har en specialauktion med Oiva Toiika klassiska fåglar från en privat samling. Toiikas fascination för fåglar omsattes i glasets form och färg. Jag har en fågel här hemma vilket är ett av mina mer osannolika loppisfynd. Jag gav femton kronor för min vita Riekko – Dalripa.
Maria Nilsdotter kommer med smycken i samarbete med Astrid Lindgren i maj. Pippi Långstrump-tema med styrka har synts på förhandsbilder på Instagram.
Deutschland´83 var en nostalgiresa, framförallt med musiken, men även sevärt om kalla kriget. Nu har SVT lagt ut fortsättningen. Tre år har passerat och världen har förändrats. En av helgens “börja-titta-på” för min del.
Anna Järvinen har släppt ny musik. Jag avslutar detta svep med fina Psalm. Pressbild: Carl-Johan De Geer
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
De må se oansenliga ut, de små burkarna med svenskodlade kryddväxter som brukar säljas till ett tämligen ringa pris så här års. Just kryddor har dock en förmåga att skjuta fart när de kommer i jord. En av mina favoriter är citronverbenan. Om man tar ett blad mellan fingrarna får man en distinkt doft av citrus som sitter i ett bra tag. I sommar kommer jag bland annat att använda den till iste, som dekoration på bakverk och i kalla såser till grillat. Den klassiska grilldoften börjar sprida sig här nu. I kväll blir det säsongspremiär.
Nu har det varit varma dagar utan frostnätter, men än så länge är det lite för tidigt att plantera ut kryddväxterna i alla fall här hos mig. Jag har dem i krukor i växthuset ett tag till. Som sagt, det här blir stora plantor inom sinom tid, men för nu planterar jag i finkrukor från Sturehofs Krukmakeri. De är en av mina favoriter när det gäller krukor med sin vågiga kant och vackra glasyr.
Citronverbenan kan växa på sig till en vedartat buske som även är möjlig att övervintra. I genren doftande kryddväxter köpte jag även klassikerna Citronmeliss och Ananassalvia. Tid att fånga denna ljumma aprilkväll.
& Other Stories är så duktiga på att ta fram material till sina kampanjer. I dag släpptes den senaste Homage to nature. Caity Knox heter konceptdesignern som pratar om en hållbar kollektion med ekologisk bomull som hämtat inspirationen från viktorianska nattlinnen. Vem i hela friden faller inte för en vit bomullsblus med fina detaljer mot en fond översållad av små honungsgula blommor? Så vackra bilder med skirt, romantiskt, stråhatt och löften om den eviga sommaren. Då gäller det att sortera. Vad är det man faller för? Är det just den där blusen eller är det känslan?
Inga stora vidder här som på kampanjbilderna, men väl min trädgård i det sista kvällsljuset med händerna i den överdådiga silverpäronsblomningen. Och med en vintageköpt blus i Broderie Anglaise från förra sommaren. Det får vara fint nog så för min del.
Vilken fantastisk vår! Det är svårt att tala om något annat än väder. Det känns så välbehövligt med en ljum kväll denna märkliga tid. Utelivet är här med dynor, kuddar, duk på bordet och växter att flytta fram och tillbaka. Växthuset är mitt “happy place”. Förra sommaren gjorde vi om med bistånd av min pappa med en helt ny grusgång hit ut. Det blev ett helt annat flow i trädgården när huset bands samman med växthuset. Och knastret av gårdsgrus under fötterna är en evig favorit.
Scones med te och lemon curd är alltid en god idé. Att äta ute så här i april känns så fint.
Njutet här går nästan att ta på. Kära vår. Du är så välkommen.
De övervintrade växterna i form av rosmarin, olivträd och agave har klarat sig väl ute i växthustältet. Kryprosmarin är en favorit och just nu blommar den med små lila blommor. På trappan står en del av årets luktärter. Hoppet lever om en blomstrande sommar.
Jag tänker mig en ny kategori som jag kallar “Give me ten”. När barnen var små gjorde vi klassiska “Give me five” och sedan “Give me ten” med båda händerna. Tio av något helt enkelt. Jag börjar med en viss eskapism denna måndag i form av Skåne där jag tipsar om pärlor jag tycker om efter önskemål. Vi har en vecka bokad i sommar på det vanliga stället och förhoppningen är väl att det då går att resa inom Sverige. Men vem vet i dessa tider? En sak är säker i alla fall. Det som finns nära kommer att värderas högt nu.
Jag börjar med att sticka ned näsan i ett hav av luktärter. Den här bilden är tagen här hemma, men i Skåne finns den som säljer fröerna – Cecilia Wingård. Förra sommaren var vi ute på landet i Rugerup på Luktärtsfestival. Roligt att se allt i blom – många inspirerande historier och blomstöd att titta på.
Efter att ha tagit en klassisk runda i Lund med bland annat Tehuset Java, Botaniska trädgården, Gleerups och lunch på Malmstens i Saluhallen, åker vi en liten stund. Sedan slår vi oss ner på slottsterassen på Skarhults slott med en kopp te med utblick mot barockträdgården. Ibland är det inte de stora tinningarna och tornen som lämnar bestående minnen, utan en liten grön oas med perfekt balans mellan de tuktade häckarna, murarna och de höga vajande växterna. Utställningen om Ester Blenda Nordström finns även nu i sommar.
Ge mig en dag på Österlen och jag blir så här nöjd! Vi, det vill säga jag och min vän, brukar göra en riktig utflyktsdag där det står många ställen att besöka på önskelistan. Här är jag i Blå Spadens växthus i Löderup innan det intogs glass hos Frusen Glädje. I närheten finns även Pastafabriken för lunch och Karl Fredrik på Eklaholm.
Sedan tar vi kustvägen bortåt Skillinge och Brantevik. Skillinge Diversehandel är en riktig favorit där jag alltid köper ett par Alpackastrumpor som jag sedan använder till nästa besök. Här finns utvalt i stort och smått, dyrt men trevligt och här blev jag inte minst med en Panamahatt för några somrar sedan. I Brantevik finns fina Trampes – resturang och antikaffär.
Framförallt slår jag mig ned i trädgården till Drömbageriet. Ett av de trevligaste och godaste caféerna jag har besökt. För fika måste man göra när man semestrar. Mycket och ofta. Vi beställde in olika bakverk och delade på förra sommaren och det var nog faktiskt då som värmen kom på allvar. Ett så fint minne.
Så kommer jag hit – till Åbergs Trädgård utanför Ystad. Jag blev alldeles förförd förra sommaren av denna gammeldags handelsträdgård med egendrivna plantor, mycket återvunnet i t ex äldre växthus som tagits till vara, slingrande planteringar där man nästan går vilse och stigar som leder till ställen där man kan hämta andan från det gröna. Praktfulla fikonträd i en miljö där växterna verkligen får spela huvudrollen i ett myller av grönt. Goda lättare luncher – hit vill jag absolut tillbaka.
Vi får väl se hur det blir med utställningar och sådant i sommar. En del ställen har redan meddelat att de håller stängt som Mandelmanns. Förra sommaren var det en så fin utställning i Falsterbo. Det var första gången jag var där och jag hade inte riktigt förstått skillnaden mellan Falsterbo som renodlad badort och Skanör som hamnstad med caféer och restauranger. Till nästa gång vet vi. Och behöver inte få akut blodsockerfall bland sanddynerna.
Nu tar vi oss uppåt kusten istället mot Helsingborg och Sofiero. Jag skrev om Josef Frank-utställningen i vintras, liksom om parken. De stora parkerna blir möjligen en tröst om virusrestriktioner och avstånd skall upprätthållas även i sommar. Här kan man försvinna in bland blommor och behöver inte gå på varandra.
Efter Sofiero åker vi kustvägen upp mot Höganäs och innan Mölle svänger vi in och fikar på Krapperups Slott. Den där slottsfasaden med stjärnor skojar man inte bort. Och här finns ett av Skånes bästa fikaställen.
Det skånska landskapet är väl alltid den bästa kulissen till ett semesterporträtt om det så är oändliga kullar som bara fortsätter så långt ögat kan se, havet eller de lummiga bokskogarna. For the love of Skåne.
Det kändes nästan som vanligt denna söndagseftermiddag. En sådan där dag när man har jord i ansiktet, får hänga av sig trädgårdsskjortan för att solen värmer så mycket och man lägger ut en duk för den första fikan ute. Det känns välgörande och trösterikt med en trädgård och dess växtkraft i dessa tider. I senaste Trädgårdsliv är det med ett reportage från Lena Landerbergs trädgård. Lena har en radhusträdgård på 50 kvm, men låter inte det begränsade utrymmet skymma de gröna drömmarna. Med fingertoppskänsla blir det rum, form och väl utvalt på ett mycket inspirerande sätt.
Jag har egentligen en helt annan stil med mina svulstiga dahliarabatter och grava anglofila böjelser, men det finns ändå mycket som förenar oss i grundläggande estetik och vurm för det vackra. Jag rekommenderar att ni går in på Instagram och följer på @lenalanderberg.
Jag skall avsluta dagen med att plantera sticklingar. Rottrådarna slingrar sig och söker jorden. Det växande skänker hopp och tröst.
Det blev ingen mer syrendoft för mormor. I går gick hon bort nittiotvå år gammal. Det var inte viruset som tog henne, men hennes sista andetag blev i denna tid som är så annorlunda på många sätt. Min mamma började tidigt att oroa sig för hur isolering och ensamhet skulle påverka mormor. Hon bodde på ett äldreboende där det sociala togs bort, av naturliga och nödvändiga orsaker. Mina föräldrar fick inte besöka henne sedan en tid. Även det av sanktionerad omsorg och rädsla för smittan. Men nu känns det så sorgligt. Att mormors sista tid fick bli så begränsad. Och så många andra som i likhet med henne sitter så nu. Hon såg så dåligt, men den juldekoration som hon inte ville ställa undan, en ren som lyste, kanske ändå visade vägen. I gymnasiet åkte jag på en studieresa till Rom. Vi hade ett digert program uttänkt av ambitiösa lärare där vi bland annat fick träffa påven Johannes Paulus II i Vatikanen. Under resan köpte jag en kofta i dova färger. Jag använde den aldrig så mycket och längs vägen kom den på något sätt till mormor. Den blev hennes finaste och bästa. Sliten och gammal, men älskad och den som hon uttryckt önskan om att kläs i den dagen då detta liv tog slut. Vila i frid, kära mormor.
