Det var inte alls meningen att hamna i radioskugga här på bloggen. Jag har så mycket fint att visa och skriva om, men ibland får saker bero. Nåväl, påsken har fått sin början på Svenskt Tenn och då kan jag inte låta bli att se det som ett startskott för ljusare tider. Just denna högtid blir lite extra bra med Strandvägens sedvanliga mönster- och färgmix.
Jag är mycket svag för Lars Nilssons kollektion som han gjorde för Svenskt Tenn förra våren. Den blev belönad som bästa textil på Elle Decoration Awards och är fortsatt en av mina stora favoriter. I påskbilderna syns de mycket – vackert!
Pasteller hör påsken till – här i glasdroppar. Ett tips är att hålla utkik på loppis efter gamla prismor och glas att hänga i ris. Fint att blanda.
Den vackra duken som blocktrycks i Indien kommer nu med gul bas. Om man slår till får man väl leva med bruna ringar av påskmust bland alla pigga blommor…
Efter en förfrågan häromdagen har jag fått anledning att fundera lite över min stil. Jag faller alltid tillbaka till min favoritfras i sammanhanget – klassiskt med tvist. Jag har skrivit om det flera gånger här i bloggen. När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att om det är något som utmärker mig så är det kontinuitet över tid. Jag skriver i princip under på det jag har i arkivet än i dag. Så med lite da capo från det förgångna tillsammans med några tillägg från nu samlar jag mig i frågan.
Det är roligt att fundera på min stil. Det är sällan den formuleras i ord. Klyschorna ligger hela tiden på lut, men det hör möjligen till genren. Jag dristar mig ändå till att karakterisera min stil som klassisk med tvist. Jag är svag för det hållbara och det tidlösa, men kryddar anrättningen med tillägg som känns mycket nu. Jag tycker om en frodig mönsterflora, samtidigt som jag är fast förankrad i det lugna och det strama. Jag är en estet som tycker om de små tingen som ger liv till helheten. Jag vill föra fram de vackra tingen och omge mig med det som jag älskar och som ligger i säsong. Liksom Josef Frank tror jag att saker som man tycker om har en förmåga att smälta samman till en helhet. Jösses, har jag alltid varit så snusförnuftig och färdig med mitt uttryck? Nej, icke då. Jag har suktat efter och sparat till såväl lite billigare som lite dyrare konceptinredningar. Men fördelen med att bli äldre och säkrare är för mig att jag struntar i mycket. Ängsligheten försvinner. Man blir trygg i sitt eget uttryck. Trist? Nej då. Man måste alltid ha dörren öppen för nya intryck, överraskningar och inte minst lust till att tänka annorlunda. Det är då det blir dynamiskt – och kanske – till sist då – personligt.
Jag tror att vi alla mår bra av att skaka av ängsligheten en smula. Vi är flockdjur och inredning i vår virtuella värld där vi matas med mängder av bildintryck varje dag, blir ibland lite av en bedömningssport där det gäller att ha koll. Jag tycker om att uppdatera mitt hem, men jag tycker också att man skall vara trogen sin egen stil. Min stil är för all del tämligen dammig och rörig emellanåt. Jag är ingen pedant, utan tycker om det maximalistiska och ombonade med många saker framme, innan jag ibland får spader på allt och vill rensa, rensa, rensa och plocka bort. Böcker. I mängd. På massor av ställen. Min stil är högarnas stil. Ganska ofta.
Om man omger sig med en bas som man genuint tycker om och har valt utifrån det kriteriet, så kan man vara säker på att det kommer igen med jämna mellanrum. Allt går i cirklar. Det bästa tipset är – såklart – att omge sig med sådant som man tycker om, oavsett hur vindarna blåser. Våra ekmöbler var så långt ute på utelistan som de någonsin kunde vara ett tag, men än sen? Där bland allt det svartvita förstod man ju att folk skulle bli sugna på trä igen och det blev de ju. A thing of beauty is a joy forever. Och dateras inte så lätt.
Säsonger betyder allt för mig. Dofter, smaker, blommor, kvistar. Allt får utrymme och gör att jag känner livet i mig. Med min stil vill jag visa att man med små medel kan förändra stämningen hemma. Grunden är konstant och förändras sällan. Essentiellt i min stil är stilleben. Jag föser ihop saker som jag tycker om på alla möjliga ställen. Här blandas klassikerna med det aktuella. Saker och ting plockas om och skiftar plats efter känsla och stämning. Här avspeglas ofta det som hjärtat bankar extra mycket för just nu. För det är kul med tillfälliga passioner – också. Man kan inte göra om hela sitt hem med jämna mellanrum när inspirationen skiftar, men man kan med små medel få in en ny känsla på en plats i hemmet – t ex på ett sidobord, en byrå eller en fönsterbräda. Det är ett enkelt sätt att vara kreativ i inredningen.
Den bästa saken i inredning är den som man vill behålla. Fördelen med att satsa på bra material och hållbar design är att man kan leva länge med en sådan sak och att den åldras med värdighet. Svenskt Tenn är min eviga följeslagare och ett ständigt inslag i min stil. Jag älskar det mesta därifrån kanske just för att de förmår att alltid få sina klassiker att kännas aktuella och att de kombinerar den med ny formgivning.
Mina säsonger då. Stilen är tämligen konstant, men den får sina tillägg i takt med årstidernas förändring. Jag är aldrig så pastellig och lantlig som när pelargonerna kommer på våren eller när syrénerna blommar. Jag är aldrig så stenig och betongig som när jag är på Gotland. Jag är aldrig så murrig och ombonad som jag blir på hösten. Då målar jag inte om ett rum, utan då tar jag in kvistar från trädgården, en pumpa och blir därmed nöjd. Att lära mig att vila i säsongerna är min största glädje.
Min största inspirationskälla är vintage och återbruk. Jag har alltid besökt loppisar, men en vändpunkt kom 2014 då min kära vän Jenny visade mig vägen till mitt vintagespår. Jag upptäckte på allvar en värld av stark formgivning, kvalitet och personlighet. Jag hade inte funnit mig tillrätta i den retrovåg som gällde att man inredde efter en speciell stil inspirerad av det förgångna. Nu fann jag min stil här och det har berikat mig så mycket.
Jag försöker med min stil att tänka som när jag provar kläder – “try something on”. Jag testar ofta något i liten skala, tar in något litet i hemmet som sätter tonen – letar i förråd, ser saker med nya ögon, söker på loppisar – innan det eventuellt blir några långsiktiga investeringar. Man kan med återbruk unna sig några små detaljer här och där som blir mer flyktiga – om man tröttnar lämnar man tillbaka till vintage-kretsloppet.
I min stil försöker jag inte endast tänka på en möbel som en möbel, en sak som en sak, utan jag försöker även att få med variabler som form, balans, struktur och material. Ett konkret exempel är att jämföra ett runt soffbord med ett fyrkantigt för att se vad formen kan göra för rummet och för hur man upplever platsen. Ett annat exempel är att tänka mer runda former till ett hus som har lite vassare och kantigare former.
Det där stora som består, där slår min klassiska ådra till som i utformningen av vårt hus som byggdes 2008. Då vill jag inte ha några överraskningar, utan där är min stil grundmurad. Annars tänker jag att stilen tjänar på att våga ta steget ibland. En rosa soffa kan göra hela rummet, liksom en storblommig tapet. Ibland är det helt rätt att ta ut svängarna. Jag tror på att alltid ha ett öppet sinne och en nyfikenhet när det gäller sin stil. Vem vet vad som väntar bakom dörren? Det är alltid roligt att bli överraskad.
Jag motar bort den grå mars-himlen med sju fina ting som ögat fastnat på de senaste dagarna. Emilia Wickstead-klänningen påminner om en marsipantårta, men visst blir man nyfiken på sidorna med Jenna Coleman som fotograferats inne på Kensington Palace!
Dahliorna är avklarade, men luktärterna väntar på att beställas. Det finns så många fina sorter att välja mellan och så skall de ju ha en plats att planteras ut på också. Det är lätt att falla för fröpåsar nu, men snart är det dags för allt det praktiska med dem också. Vecka 12 drar jag igång med luktärterna.
En Hortensiablus någon? Kanske det ultimata plagget att bära när man står med stora blombuketter i sommar.
Jag tycker att den här bilden av @josefin.haag är så fin. Den visar på en av mina käpphästar när det gäller vintage – handens verk och kvalitet. På hyllorna finns det massor av detta – keramik med en kanske okänd signatur i botten men inte desto mindre värt att få fortsätta att glänsa.
I helgen drog vi igång med en riktig klassiker – minns ni Jag Claudius om de romerska kejsarna som gick på TV någon gång på åttiotalet? Jag har ett projekt att gå genom äldre DVD-boxar och denna gång föll valet på denna. Två avsnitt in – och den är riktigt bra! Klassiskt brittiskt skådespeleri och dramat i det gamla Rom är svårt att överträffa med Claudius farmor Livia som urtypen för livsfarlig intrigmakerska.
Den här lampan från The Socialite Family väcker några av mina insomnade DIY-gener. Lampfötter av furu finns i överflöd och liknande plisserade skärmar brukar också finnas – kanske skulle man kunna tänka sig att måla? Röda detaljer poppar mycket för tillfället.
Vi har den första dagen i månaden mars. Solen strålar här hos mig och snödropparna blommar för fullt. De där första ändå. Det är något alldeles speciellt med dem. Hoppet. Jag inleder medBalsamingatan i Göteborg där Johanna Bradford hälsat på sin vän Cecilia vars hus är till salu. Vackra bilder av Alice Johansson. Tjugotalshus! De är så vackra!
Frida Ramstedt med bloggen Trendenser är aktuell med sin första bok. Tanken är att fundera på hur vi skall inreda och inte bara med vad. Praktiska handfasta tips utlovas – Se den som en notbok fylld av melodier och ackord som hjälper dig att komponera ett mer harmoniskt och hemtrevligt hem. Fint omslag av Edholm Ullenius!
The Americans är en av mina favoritserier genom åren och nu har äntligen finalsäsongen släppts på Netflix. Jag ser fram emot en intrikat berättelse kring Kalla kriget, spioneri och att försöka leva ett vanligt liv i detta.
Kan kålen få sig en match av kronärtskockan? Ja! Så fin ny keramik från portugisiska Bordallo Pinheiro/Arket.
Vacker klassisk skänk Herrgården av Carl Malmsten/Bukowskis. Jag är förtjust i mina vitrinskåp, men så skönt att bara kunna stånga till ibland om alla finheterna.
Kvittrande fåglar och viss vårrusighet. Fredagstonerna är dessa. Den där kören alltså! Coolast alla dagar i veckan!
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
I dag startar den traditionella bokrean. Sedan barnsben är det något av en högtidsstund när jag satt och kryssade i papperskatalogerna och drömde om en välfylld hylla. I år har jag inte förhandsbokat något, men det kanske blir en tur till bokhandeln i veckan. Det skadar dock inte att påminna om loppis och bibliotek i bokens tid och att man kan bygga sig betydligt intressantare högar än de obligatoriska med minsta gemensamma nämnare Kinfolk och Chanel… En av mina favoriter just nu i loppishögen är bombastiska The Last Swan om Marella Agnelli som gick bort nu i dagarna. En italiensk societetsdam med många strängar på sin lyra och såväl livsstil som inredning långt ifrån det svenska. Inspirerande och vackert!
Fler favoriter – samtliga köpta på loppis. Enklast att finna är nog Till bords hos Monet som jag skrev om här. Sannerligen en riktig nittiotalsklassiker och den är så läsvärd och inspirerande! Så glöm inte bort de välfyllda loppishyllorna i tider av bokrea. Det finns så mycket fint om man ger det lite tid.
Årets andra månad går mot sitt slut. Ljuset är på väg tillbaka och som vi behöver det vi tappra nordbor. Stadsromantik med öppen gisten dörr mot fransk snirklig balkong i IKEA:s bilder för kollektionen Tänkvärd som kommer till varuhusen 1 april. Fina saker i rotting och korg om man inte får sitt lystmäte och behov uppfyllt på loppisrundan.
Jodå, anglofil hela vägen och naturligtvis tyckte jag därför extra mycket om Billgren Wood förra veckan då det var Rule Britannia för hela slanten. Plum Sykes Cotswold-hus som publicerades i Vogue 2016 åker runt lite nu igen efter avsnittet. Mönstermixat, mycket textilier och vackra detaljer – my cup of tea. Vid soffan står ett klassiskt Butler Tray. Jag spanar på mina loppisrundor – förekommer då och då men har varit i dåligt skick. Fina är de!
Inspirerande dukning med frukter och nötter som bordsdekorationer från @valdirose genom Elsa Billgren. I år kommer påsken så sent, så jag tror att man är sugen på mer än några kala björkkvistar när vi kommer så långt. Jag gjorde en krans av olivkvistar i min Georg Jensen-ljusstake för några år sedan – kanske blir någon variant av det tillsammans med citroner.
Ett av mina favoritporslin – Napoleon Ivy från Wedgwood genom @metropolauktioner
Tjusig affisch av Matisse som finns till salu hos Bukowskis nu. Ögonen letar sig till färger nu och det brukar kulminera i påsken för min del.
Vilket makalöst trapphus! Jag fann min väg till David Bagares gata 10 genom Seventeendoors. Objektet finns i Stukatörens hus – en fastighet från slutet av 1800-talet som användes som showroom för stukatören Axel Notini. Det är något mycket speciellt med trapphus som dessa. När jag romantiserar detta tycks jag ha förträngt alla år i tjugotalshus med en hiss där vår vagn gick in med en millimeter till godo… Sagolikt vackert är det!
Trendenser ledde mig till denna bild som promotar utomhusfärger från Jotun. Jag påminns igen om det vackra att måla i olika gröna nyanser när det gäller utemiljö. Jag skrev bland annat om nyansen Övedsgrön här. Det kanske är dags för dessa blomlådor till sommaren i en grön nyans?
När Sveriges okrönta loppisdrottning Elsa Billgren utmanar en att visa ens bästa loppisfynd någonsin – då nappar jag såklart! När det gäller loppis så är det ofta det senaste som känns närmast hjärtat. Tur för mig då att jag har gjort några av mina finaste fynd i veckan som får glänsa tillsammans med kandelabern som jag tycker mycket om. Vi har haft sportlov här, så det har varit fullt i loppissvängen. Därför känns det kanske lite extra roligt att ha lyckats finna såväl en bricka från Arvika Mässing och den klassiska Kungalampetten! Båda två är sådana där drömfynd för min del. Jag är så förtjust i tingen av Lars Holmström för Arvika. Brickorna är som små solar och precis allt blir vackert på dem. Kungalampetten görs numera av Malin Appelgren som tagit över hantverket från sin morfar Karl-Erik Torssell. Namnet kommer av att Gustav V köpte de två första och gav bort i lysningspresent till prins Gustaf Adolf och blivande prinsessan Sibylla. Den här köpte jag på loppis i går för 120 kronor och den är gjord av Karl-Erik Torssell. Jag har en innan som jag fått i present som är hamrad av Appelgren. Nu får de bilda par här hemma. Ljusskenet från dem är något alldeles speciellt!
Det finns så många aspekter på ett loppisfynd. Det är kicken att finna något värdefullt till ett lågt pris. Det är känslan när det helt plötsligt står något som man letat efter länge på hyllan. Det är stämningen för dagen som man alltid minns när man funnit något alldeles extra. Det är sekunden när pulsen höjs och man ser något som man aldrig i sin vildaste fantasi tänkte sig finna på loppis. Det är tillfredsställelsen när ens kunskap och mentala bibliotek kan avkoda något som uppenbarligen gått alla andra förbi. Och som en sann sakletare känns det alltid som ens bästa loppisfynd någonsin väntar på en därute!
I veckan skrev jag om “fransk bistro” som ett nytt loppisledord för min del. Sportlovsrundorna har nog fått mig att samla mig till ännu ett nämligen “svensk hemslöjd”. Om man vill göra fina fynd vintage, så är det alltid en god idé att sätta fingret i luften och känna vart vindarna blåser. Det är fortfarande så att många som går på loppis är ute efter retroporslin. Priserna och konkurrensen blir därefter. När det gäller hyllorna med svensk hemslöjd får man däremot stå i fred. Än så länge. Det bubblar om detta nu i kölvattnet av den starka återkomsten av Sundborn. Jag är uppenbarligen redan där med tanke på veckans inköp av näver, träskålar, svept brödfat och hantverk i masurbjörk.
Det är något med det taktila med dessa föremål. Handen som drar över den lena ytan av trä. Kvaliteten. Efter teak och andra exotiska träslag som varit i ropet, känns det som kommer från de inhemska skogarna desto intressantare. Det har säkerligen att göra med hyllandet av det som är oss nära.
En stilikon inom detta är naturligtvis Carl Malmsten. Jag får lov att återkomma till honom i ett annat sammanhang. Skärmarna med de pressade växterna säljs hos Malmsten på Strandvägen. Jag har funnit min på loppis för några år sedan och säg blev den inte galant på den hemslöjdade lilla lampfoten i björk?
Jag siktar på en eftermiddag i soffan efter en aktiv första halva av denna lördag. Det blir förmodligen ett avsnitt av Clash of the Collectables på Netflix – känns lagom puttrigt till en kanna te denna ruggiga dag. Jag önskar fin lördag.
