Höst i trädgården

Det börjar bli dags för det där allra sista ute i trädgården. Kylan kryper allt närmare, det siktas snö på väderapparna och på söndag ställer vi om till vintertid. Det är bara att inse att det är tid att samla ihop sig för ett grönt farväl för i år.

I år har jag inga höstplanteringar alls. Det kändes som om sommaren hängde kvar så länge och så även dess blommor. Jag har istället pumpor som dekoration. Jag dukar med dem, lägger fram på olika ställen bara för att de är så vackra och har haft ett gäng ute i växthuset.

Jag har fått ett antal frågor om vinterförvaring av dahliaknölar så jag sammanfattar hur jag gör här. Jag gräver upp när frosten kommer. Jag tar en grepe runt knölen när stjälkarna klippts av och skakar bort så mycket jord som det går. Sedan lägger jag dem på tork en vecka och tar bort ännu mer jord. I år kändes de inte torra efter detta steg, så de fick ligga en vecka till. Sedan märker jag upp dem med lapp och snöre – jag tror mig alltid ha bättre minne än vad jag i själva verket har. Om de nu är riktigt torra slår jag in dem i tidningspapper och förvarar i sockerlådor i förrådet. Många drar sig för detta steg – men så himla krångligt är det inte. Och en knöl brukar kosta runt fyrtio kronor, så det är inte hela världen om man vill köpa nya på vårkanten. Fördelen med att spara dem är att man får större plantor och så är det lite kul att ha gamla exemplar.

I pallkragarna är det växelbruk med tulpaner ner när dahliorna är upptagna. I år väntade jag ut lökrealisationen, så det blev ett urval av det som fanns kvar helt enkelt. Jag tänker även plantera i kruka och förvara i växthuset över vintern.

Stämningarna börjar skifta som de alltid gör så här års för min del. Nu kulminerar hösten och de starka färgerna. I går köpte jag några tidningar med julinspiration och började bläddra i. Det är inte så att jag börjar dekorera med tomtar nu – inte alls – men sinnet och inspirationen börjar söka sig åt det hållet. Men för nu njuter jag höst med ett nytt te i koppen. Stormvarning från den lokala teboden med mycket smak och en distinkt bas av kryddnejlika viskar om andra tider.

Bara vackra ting: 7 a week – oktoberljus

EMBRACE THE SEASON Jo, det kan kan kanske tillhöra säsongen att sträcktitta på Netflix. Dottern med vänner tog över huset i helgen, så då passade det utmärkt att frossa i Making A Murderer under filten när vi inte var ute på annat. Jag har fortfarande en och annan dahliaknöl att slå in för vintern, men snart är de flesta i viloläge. Eurydike av Carl Milles bland dahlior av @millesgarden.

& FAB De brittiska tidningarna körde samma bild på Instagram när pressmeddelandet om den stora Dior-utställningen på Victoria and Albert i februari kom, nämligen Cecil Beatons porträtt av Prinsessan Margret inför hennes tjugoförsta födelsedag. Jag sparade raskt ned från @tatlermagazine Tidlös vacker blåsa mot sidensoffan och väggen bakom i rosa och grönt.

MOOD Klassisk känsla när löven faller och naturen går i dvala. Det spirar något annat inombords.

INSPIRATION Jag letar aktivt efter en annan typ av inspiration än den gängse och återvänder till de brittiska tidningar som jag köpte en gång i tiden. Nu är så mycket digitalt, vilket gör att man kan bläddra och inspireras utan pappret. Att klicka runt inne hos House & Garden en stund bland rubriker som How to decorate with chintz är välgörande. Fint möte mellan den gröna väggen, soffan, golvet och detaljerna på det rustika bordet. Det är möjligen så där man bäst har sommarhatten under de kallare årstiderna!

MY PRECIOUS Man tror ju nästan att det är moderna vandringssägner de där historierna om franskt siden på loppis. Men det hände min Bara vackra ting-kollega Jenny i veckan! Undrens tid är tydligen inte förbi – så är det bara!

THE KITCHEN Bak- och fotodrottningen Linda Lomelino har öppnat en liten shop – Prints ant Props. Bivaxljus syns mer än någonsin tidigare – och här får man blåsa med stil och väldoft på födelsedagstårtan. Vackert på bild, men möjligen smartare att satsa på de med aningen mer brinntid.

AMORE Jag började följa italienska Vogue i somras. Det är lite mer edge och arty än den amerikanska och den brittiska upplagan. Här sparade jag ned ett fotoprojekt av Daniel Jack Lyons och stylat av Marissa Adele kring funktionshindrade människor som synliggörs på ett annorlunda sätt. Intressant, vackert och skulle nog ha gått mig förbi utan detta flöde på Instagram.

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 42/18

Oktober är färgernas tid för mig, såväl ute i naturen som i sinnet. Ju mer desto bättre som på denna sprakande bild från Svenskt Tenn. Aldrig är orange så fint som just precis nu. Allt kulminerar med pumporna och sedan går jag in i en mer vilsam inspiration inför advent.

Härlig bild/Lindex. I natt hade vi frost här igen och halsdukarnas tid rycker allt närmare efter Brittsommaren.

Svårt att tänka mig en mer ultimat tid för ett brittiskt kostymdrama med extra allt. William Thackerys Vanity Fair från 1848 har filmatiserats ett antal gånger. Jag ser fram emot att se Olivia Cooke som Becky Sharp. Det är bara att ladda med den stora tekannan och sätta sig till rätta i soffan. Premiär i SVT 20 oktober.

Klassisk Moravia-stjärna i klarrött/Artilleriet

Snyggt möte mellan den skira blommiga kjolen och den stickade röda tröjan. Alltid en stilsäker kombination/Toast.

Spaning inför helgens loppisturer – bistrobestick från franska Melron. Jag letar alltid – och förra helgen fann jag vita. De här såldes på Bukowskis.

Det röda glaset lockar alltid, men möjligen lite mer nu när det närmar sig andra stämningar. Jenny skrev ett så fint inlägg om päron i veckan – se det här. På min vintage-önskelista står Monica Bratts frukter – här äpple och här päron. Den ultimata skålen till julgodiset?!

Nu blir det en mellanperiod med blommor när trädgården går i vila och innan julen tar vid. Ett tips är cyklamen i vas – vackert och ett helt annat uttryck på den klassiska blomman.

Sing it, Billie.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Höst med Kockums Jernverk

ANNONS

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED KOCKUMS JERNVERK

Nu tar jag med mig de nylanserade emaljkärlen från Kockums Jernverk in i hösten och till en klassisk söndagsmiddag. Vi börjar ute i trädgården med lite varm must. Det är inte riktigt glöggtider ännu, men det kan ändå vara trevligt med något värmande när höstvindarna ilar runt knuten och man samlas utomhus. Passa på att köra äpplen i en råsaftcentrifug om du fortfarande har många kvar av årets rika skörd, annars finns det god must att köpa i affären. Här är musten bara uppvärmd på svag värme i grytan och smaksatt med en liten kanelstång i varje glas. Gott för såväl stora som små.

Med hösten kommer viljan att boa in sig på nytt med mer textilier och mustiga grytor. Här förbereds en rustik dukning med linne, äldre franska bistrobestick, italiensk keramik och prydnadspumpor som dekoration, tillsammans med Kockums emalj. I centrum ståtar den stora grytan Bellied Pot som med sitt formspråk önskar välkommen till bords med doften av en klassisk Boeuf Bourguignon.

Den franska köttgrytan är mycket sinnebilden av höst för mig. Det är doften, smaken och känslan av att det stundar andra tider. Det finns oändligt många recept att ta till här. Jag öppnar alltid min rödvita kokbok från Ica som jag fick i present när jag flyttade hemifrån. Jag serverar med ris och något gott bröd till – här i Kockums ugnsform som även kan användas till uppläggningsfat. Det här är en rätt som tjänar på att lagas till någon dag i förväg – perfekt att bara värma upp till servering när man har gäster.

Det fina med de emaljerade kärlen är att det bara är att ställa fram dem till dukningen. De har ett estetiskt värde i sig, vilket gör att de går direkt från spis till bord. Den här färgställningen i crèmevitt tillsammans med den gröna kanten ger mig nostalgiska känslor och känns verkligen sprungen ur en svunnen tid. Det lär bli många höstgrytor framöver i denna uppställning.

Efter middagspromenaden – sätt barnen på att samla in ekollon för att driva upp små miniekar på fönsterbrädan – känns det gott med något lite lättare när smakerna av den mastiga grytan fortfarande finns kvar. För att blidka de små som kanske inte alltid uppskattar det franska köket, serveras glass med kolasås.

Egen kolasås

Blanda 1 1/2 dl grädde, 1 dl 3% mjölk, 2 msk socker och 1/2 dl ljus sirap i en kastrull. Koka upp och koka ganska kraftigt utan lock tills den blir ljusbrun ca 10-15 minuter. Lägg i 1 msk smör och rör om. [Recept av Monika Ahlberg]

Även kolasåsen går utmärkt att förbereda innan. Det är gott när den är lite varm. Kockums bringare kan man ställa på spisen och värma på lite inför servering.

Varmt välkommen till köket, Kockums Jernverk!

Styling och fotografi: Weronica Fremenius

 

Fredagssvepet 41/18

Jodå, jag startar där igen. På Nationalmuseum som slår upp sina portar nu igen. Fint möte mellan de moderna utemöblerna och den klassiska konsten här . K-special tar med oss på tur ikväll. Det ser jag fram emot i väntan på ett eget besök. Skulpturgården Fotograf: Anna Danielsson/Nationalmuseum

Other Stories visar med all tydlighet en av mina käpphästar – mixa material och strukturer för ett mer spännande sammanhang. Tweed och sammet. En tjock ulltröja med paljetter. Höstmodet är i grunden alltid likartat, så här finns det säkert fynd att göra i den egna garderoben för att se i ett nytt sammanhang.

Börsar från Svenskt Tenn

När Natalie Portman växt in ordentligt i Jackie Kennedy och lagt sig av med känslan av röstimitatör är den här filmen riktigt bra! Nära och berörande om den första tiden efter mordet på John F Kennedy 1963. Jackie finns på Netflix.

Om jag kunde hålla mig från att slå ett öga då och då på The Royal Familys livesändning på FB av dagens bröllop i Windsor mellan Prinsessan Eugenie och hennes Jack? Såklart inte! Nördigt intresserad av kungliga evenemang – och när det gäller Familjen Windsor är det alltid lite extra gottigt. Vacker klänning, bedårande brudnäbbar och Ave Maria med Andrea Bochelli. God save the queen. Queen Victorias Wedding.

Hanna Wendelbo har släppt en ny tapetkollektionApelviken för Midbec. Den dahliabuketten i pressbilden av Catarina Skoglund med foto Tove Mattsson går sannerligen inte av för hackor!

FN släppte en ny klimatrapport i veckan – läs sammanfattning hos Naturskyddsföreningen här. Så vackra löv på lunchpromenaden i skogen när jag var hundvakt i dag. Brittsommar. Men inte är jag ensam om att tänka att allt det här verkligen bara är till låns och att vi gör vårt bästa för att förstöra det? Det är lätt att känna sig liten i frågan, men allt som leder till eftertanke är bra känner jag. Det behövs stora strukturella samhällsförändringar – frågan kan liksom inte vänta.

Så får hon sjunga i år igen. Om höstlöven.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

I spåren av Skagenmålarna

Jodå, jag hamnade framför Hip Hip Hurra! om Skagenmålarna som jag skrev om i måndags. Kjell Gredes film från 1987 ligger på SVT någon dag till. Det var sannerligen ingen lättsmält historia att ta sig an en trött måndagskväll i oktober, men den är hisnande vacker stundtals och väcker många tankar om konst, liv och plats på jorden. Jag blir inspirerad till att följa några spår dit tankarna ledde efter att ha sett den.

Sommaraften på Skagen Sønderstrand P S Krøyer 1893

Det här måste vara ett av de mest kända och spridda skandinaviska konstverken. Det där speciella Skagenljuset som det talas så mycket om tillsammans med de fagra damerna (Anna Ancher och Marie Krøyer) i sina skira sommarklänningar. När jag såg filmen som delvis iscensätter vissa av de här motiven kom frågan kring hur det skall bli möjligt att se på den som konst igen efter att den har blivit så utnött för ögat. Förstår ni vad jag menar? Vissa bilder, saker eller företeelser blir så “belastade” med så många blickar, att ögat slutar att förundras över dem, utan istället sorterar in dem som kitch, ointressant eller för banalt. Det här är kanske inte det första motiv man sätter upp på väggen numera om man skall ha en konstaffisch – annorlunda var det tidigt nittotal. Hur många böcker såldes om Skagenmålarna då? Och hur länge kommer det att ta innan det här uttrycket får en ordentlig renässans? Intressant att tänka kring tycker jag.

I filmen möter ett antal personer som fanns på riktigt i Skagen under sent 1800-tal i den konstnärskoloni som växte fram då. Jag tycker om att fördjupa mig och här väcktes intresset för flera karaktärer – inte minst de kvinnliga konstnärerna Anna Ancher och så hon som lade penseln på hyllan när hon gifte sig med den store Peder Severin – Marie Krøyer. Jag har inte sett Bille August film, men reserverade genast den biografi som den filmen bygger på – Anastassia Arnolds Balladen om Marie Krøyer.

Om längtan väcks till att åka till Skagen? Ja! Jag har aldrig varit där, men skulle gärna möta ljuset – kanske inte minst nu off season då de stora turistskarorna dragit bort. Jag får alltid en längtan till havet på hösten. Det är något helt annat med stämningen då än på sommarsemestern. I Skagen finns ett stort museum och så kan man besöka Anna och Michael Anchers hem. Kristin på Krickelin var där 2016 och jag har sparat en del bilder därifrån för de är så vackra och inspirerande.

Solskin i den blå stue Anna Ancher 1891

Ljuset är framträdande på olika sätt i Skagenmålarnas konst. I Anchers bild är motivet med hennes dotter Helga underordnat ljusspelet på väggen. I filmen finns en förvirrad kvinna som går runt och delar med sig av sina sanningar till de som vill och inte vill höra. När hon ser en yngre konstnär måla på stranden säger kritiskt vid en betraktelse av tavlan: Søren Krøyer säger att det är lika mycket färg i skuggorna som i ljuset. Det där är alldeles svart… Så intressant att söka gestalta skuggorna och ge dem liv. Nu när mörkret sänker sig över oss blir ljuset en åtråvärd bristvara. Och utan ljus inga skuggor. Inspirerande att skildra det på olika sätt.

Tillbaka till den där Krøyerska sommaridyllen då på den första tavlan. Det anrika Helenekilde Badehotell ligger långt från Skagen, men det är lite samma havsvyer och känslan av den eviga sommaren som möter en på alla bilder på sociala media härifrån. Det ser så vackert ut och det är något med denna estetik som ligger djupt inne i folksjälen. Frågan är om det blir samma känsla som i filmen om solen försvinner? Målarna söker förgäves ljuset och försöker hålla demonerna borta medan regnet fortsätter att ösa ned…

Danska mysserien Badehotellet är sannerligen ljusår från konstnärligheten i  Hip Hip Hurra, men det är åter det där med den eviga sommaren i många av Skagen-tavlorna som leder mina tankar hit. Den här miljön är så vacker helt enkelt! Dit förde mig tanken denna gång. I spåren av Skagenmålarna.

Bara vackra ting: 7 a week – Brittsommar

CLASSIC Det lär vankas Brittsommar. Som den säsongsmänniska jag är har jag en tendens att lyfta fram skimrande dagar under alla årstider, men en riktigt varm och vindstilla oktoberdag är det något alldeles extra med ändå. Kanske kan man få med sig lite känsla i klassikern Hip Hip Hurra som jag upptäckte ligger på SVT Play några dagar till. Jag har precis för mig att jag såg den på en filmstudio som jag gick på med en kompis på gymnasiet. Vi kände oss mycket intellektuella när vi åkte in till staden och såg på obskyra filmer på lördagarna. Kjell Gredes film om Skagenmålarna tillhörde det lättsamma gardet om man säger så. Vilken boom det blev då med böcker och affischer med motiven i hemmen. En måndagsfilm månne? Ja, så får det bli.

MY PRECIOUS Nix, ingen dyrgrip från franska Astier de Villatte till höstte här hos mig, men däremot tycks jag utöka min arsenal av kannor vintage. Höst är tid för te för många, men jag dricker året runt. Och jag håller med, Johanna. Så vacker den kannan! Foto: Alice J

& FAB Fin kombination med kabelstickad rosa tröja och bruna byxor. Det rosa blir inte lika gulligt på hösten på något vis./COS

INSPIRATION Brittiska Harpers Bazaar är en favorit bland modemagasinen och finns numera behändigt digitalt hos Readly. De har alltid med intressanta kultursidor – och detta nummer är dedikerat till konst. Så vackra sidor där blå verk av Yves Klein har fotograferats på Blenheim Palace. Det är sannerligen tacksamt att krocka mer modernt mot de anrika salongerna. Rekommenderas!

GO GREEN Luktärtssäsongen är inte riktigt förbi, då jag har några tappra stjälkar kvar som producerar blommor. Cecilia Wingård  är ledande i Sverige och ligger bakom ett nytt stort intresse för odling av denna klassiska sommarblomma. Nu släpps en bok som jag sätter upp på min önskelista.

EYES ON Ser ni Aby Morgans The Split på SVT? Lite såpaaktigt ibland, men så bra skådespelare – speciellt Nicola Walker. Jag brukar somna under filten och få se om programmet dagen efter, men den här gången vaknade jag till London Grammars Hell to the Liars som musiksatte slutet. Så bra och lyssnat många gånger sedan dess.

EMBRACE THE SEASON Trädgårdsbukett från helgen. Frosten har tagit mycket, men än blommar det. Så glad man blir för det!

Väl mött nya veckan!

Fredagssvepet 40/18

Jag sveper fram till denna första helg i oktober med Little Jinder & First Aid Kit i högtalaren. John Singer Sargent, berömd amerikansk porträttkonstnär vid sekelskiftet, är Nationalmuseums premiärutställning nästa helg. Jag tänker lyssna på Stil i P1 som handlar om Sargent denna vecka. Så vackra toner i denna målning – sannerligen en konst att måla textil på det levande sättet. Ena och Betty, Mr och Mrs Asher Wertheimers döttrar 1901 av John Singer Sargent ©Tate, London 2017.

Sofia på Mokkasin påminner om att driva upp egna små ekar. Jag har ingen stor personlig framgång i gebitet, men några plantor har jag lyckats med genom åren. Det är något speciellt med det där gröna som sticker upp ur det bruna så här när naturen i övrigt går i vila.

Det skrivs om julkollektioner på många ställen, men den inspirationen kan jag inte ta till mig ännu. Jag har rykte om att vara tämligen tidig med min Adventsförväntan som drar igång som på ett givet kommando efter Alla Helgon, men när man börjar sälja julrosor och hyacinter nu, då blir jag vred istället. Låt oss ha våra säsonger! I IKEA:s jul finns en del ekollon med. De kan jag gott titta på i ett höstsammanhang.

Snygghöst från H&M Premium.

Porter sticker ut lite bland magasinen och finns att läsa hos Readly. Så fint fotograferat med Julianne Moore av Camilla Åkrans.

Ett gammalt tjugotalshus – Ekenhovsvägen 10 – till salu hos Historiska Hem. Fina hösttoner i fotografierna och ett charmigt hus.

Monica Försters ljusstakar Tunes för Georg Jensen.

På min läslista och nu reserverad på biblioteket när nyheten om Nobels fredspris kom idag. Murad får priset tillsammans med Denis Mukwege “För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt” Murad var fånge hos Islamska staten, efter att hennes by intagits och familjen mördats. Det här är hennes skildring av den tiden och kampen mot IS. “Mest av allt önskar jag att jag är den sista flickan i världen med en berättelse som min.” Efter att ha befunnit mig i det franska spiondramat Falsk identitet den senaste tiden, känns denna del av världen extra aktuell i mitt sinne. Det är det fina med denna serie – man får tankar så mycket större än dramat självt. Jag rekommenderar den verkligen – den tredje säsongen finns hos SVT Play och snart kommer en fjärde i Frankrike.

I helgen är det dags att resa övervintringstältet i växthuset. Nu tar en ny säsong vid på allvar. Och jag har ett digert arbete framför mig att samla ihop sommaren på alla möjliga sätt.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!