Author Archives: Weronica

Vintage i jul

Nu när många loppisar börjar smyga igång med försäljningen av ting inför julen, slår jag ett slag för att köpa vintage även till denna högtid. Det finns ett gigantiskt utbud, men godbitarna brukar gå åt snabbt, så det är ett tips att börja kika redan nu. Här i staden har de stora ställena speciella julmarknader och då gäller det att hänga på låset om man är intresserad. Jag tänkte att vi tar en titt på några ting som kommit min väg hittills denna november. Mest fladder i magen fick jag när jag fann de här glöggmuggarna som Pia Törnell gjorde för Blossa 2004. De tillverkades av Rörstrand och var före sin tid med att använda ord på dekorativa föremål. Jag är ingen storkonsument av glögg alls, så jag använder dem som lyktor istället. Fint när ljuset reflekterar stjärnfall, nejlika och snöknarr. Törnell producerar fortfarande i lite annan variant under egen vinjett Studio K i serien Skare.

Är det verkligen någon som köper från de där staplarna av gamla jultallrikar? Jodå, jag exempelvis. Jag har haft med dem på bloggen i många år – det första inlägget är detta från 2011 tror jag – och nu börjar intresset komma mer och mer. Jag har begränsat mitt samlande till framförallt Royal Copenhagen-tallrikar. Ny för säsongen är 1966 års stiliga utgåva med koltrast på gren. Jag använder dem som assietter och även serveringsfat denna tid på året. Slitaget är ofta lika med noll eftersom de hängt på väggen hos tidigare generationer. Gallerfatet där då? Det är William Stenbergs klassiska Filigran för Gullaskruf. Någon dag när jag har mycket tålamod skall jag trä ett sammetsband runt fatet med inspiration från senaste Gods & Gårdar. Det känns mer rätt än någonsin att smycka ut saker som man har året runt. En rosett här och där gör mycket för stämningen.

Förra året kom Watt & Vekes fagra SnöblommaJag köpte ingen då, men när den fanns med på en utförsäljning till ett så bra pris, blev jag med några. Det skira pappret är verkligen något extra. Nu gläntade jag bara lite på paketet här – stjärnor får bero ett tag än. Ett annat loppistips är ljus. Tine K:s snurriga ljus som jag hade med här, syns mycket inför denna jul. Jag fann guldiga vackra för en krona stycket i helgen. Det finns något djupt vördnadsfullt inför pynt som omsorgsfullt packats ned och vårdats genom åren.

Jag hoppas ni blir inspirerade att hålla utkik efter julpynt vintage!

signature

Nyttig saffranskaka, for the love of tea och den första hyacinten

I helgen kickade den in med full kraft – min kära Adventsförväntan. Det börjar alltid med blommor för mig. Sedan kommer smakerna. Till söndagsfikat blev det därför en saffranskaka. Jag har haft med den förut, men bloggen som jag fann receptet på verkar nedsläckt så jag tar det i repris. Det är tydligen kladdkakans dag i morgon, så då passar den lite extra bra. Och jag lovar – den här kakan får hög sötma av dadlarna och blir så där mjuk och saftig som man gärna vill ha.

SAFFRANSKAKA

Sätt ugnen på 175 grader. Fodra en liten form (ca 20 cm) med bakplåtspapper. Ta lite kokosolja på kanten. Mixa samman 3 ägg och 15 dadlar i en matberedare. Ta i 3 dl mandelmjöl, 0,5 dl vatten, 2 msk kokosolja, 0,5 tsk vaniljpulver, 1 tsk bakpulver och 1 paket saffran. Mixa samman till en jämn smet. Häll i formen. Grädda mitt i ugnen cirka tjugo minuter (prova dig fram här – i vanlig ordning varierar tiden lite beroende på ugn och form). Pudra över kokos. Servera med lite lättvispad grädde.

Snart hoppas jag att snittamaryllisarna kommer på bred front. Det är något alldeles extra med de första – gärna i någon aprikos eller rosa ton. Här hemma ståtar säsongens första hyacinter, tillsammans med lite grönt från skogen.  Tehuset Java fyller 85 år och skickade i samband med det ut några gåvor, bland annat den fina jubileumsburken. Blandningen smakades av i går och jag tyckte om den. Och se så fint burken pryder sin plats i köket. Är man förpacknings- och tenörd så är man.

Med hopp om en fin start på veckan!

signature

7 a week: Första helgen i november

Så fick höstlovet sin symboliska avslutning genom att jag och sonen såg det sista avsnittet av Stranger Things. Jag har sedan jag var liten älskat magin i böcker – att man kan öppna pärmen och efter några sidor vara inne i en helt annan värld. Det blev lite samma känsla här och det känns stort att ha fått dela det med sin fjortonåring. Det är inte alltid man är på samma plan, men här hittade vi något som förenade. En blandad påse virtuellt godis – håll till godo. Den vackraste av evighetsgirlanger på önskelistan i tider av Adventsförväntan – Malin Appelgrens glimrande mässing.

Flawless Kate Winslet på brittiska Harper´s Bazaar.

En tid av önskningar och planering av gåvor. De här små smyckesaskarna får mig att bli liten igen och varsamt lägga in det allra finaste halssmycket i sammetsklädd snäcka. Kan tänka mig några även som stor.

Artilleriets bilder från ett gammalt hus – Vrångsholmen – har spridits med vindens hastighet sedan de kom i fredags. Mina ögon fastnade framförallt på den här kombinationen med panelen, tapeten och mattan. Jag tänker att det är hög tid att vinterbona sovrummet med sängmatta där jag kan lägga mina säsongsböcker på hög.

Det blir dock inte den här uppe i sovrummet. Det är något med att titta i kokböcker sent på kvällen – jag blir alltid så hungrig! Nej, de här bläddrar jag i nere i köket, där klassikerna nu flyttas upp i Pilasterhyllan. Vinterns goda ting är min stora favorit som hängt med i många långa år nu. När jag börjat bläddra i den vet jag att en ny säsong verkligen är här.

Det är kranstider. Det dröjer till första Advent innan de traditionella enriskransarna kommer upp på dörren, men fint att binda redan nu. Snyggt med blått band till. H&M.

På pricken inspirerande färgskala – amore på den. Broste Copenhagen.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 44/17

Denna höstlovsfredag bjuder på strålande sol här hos oss. Löven glöder och de sista rosorna blommar. Alla Helgons helg stundar. Tid för eftertanke, att tända ljus, ta de sina intill sig lite extra och tänka på de som inte längre finns bland oss. Jag samlar mig till ett klassiskt svep. Håll till godo med denna version som går i röda toner och är full med ljus. Jag börjar i Djursholm där det nu saluförs en extravagant bostadsrätt i en stor gammal villa. Jag har bloggat om den förut, då genom ett Small Talk i somras med The Way We Play. Jag är inte helt överraskande otroligt svag för den här mer maximalistiska stilen med en stor dos klassiker och Svenskt Tenn som blandas med fingertoppskänsla. Jag bor inte alls så här, men inspirationen är fri i vanlig ordning. Och uteplatsen i höstsolens glans. Vackert i kubik. Per Janssons Fastighetsförmedling genom Trendenser.

I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI 

Kanske tid för en utflykt ut på landet? I veckan skrev jag om Boställets Vedugnsbageri här i Östergötland som har öppet i helgen. En bulle och chokladbiskvi är aldrig fel. Och passa på att plocka in kvistar med nypon nu. Så fint att dekorera med.

Butikerna har börjat sända ut mejl om när julen öppnas. Det verkar som om vi får vänta några veckor till innan exempelvis Svenskt Tenn och Artilleriet öppnar upp. IKEA har varit igång länge nu om man redan vill ha en dos. Artilleriet.

Ja tack, tomten. Smythson

Maximalistisk stämning från Farrow & Ball. Genom Seventeen Doors

Vacker blus/H&M.

Min nästa miniserie – premiär i dag – blir Netflix Alias Grace som bygger på Margret Atwoods roman.

Bivaxljus från brittiska Toast.

First Aid Kit – Postcard

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Boställets vedugnsbageri

DETTA INLÄGG PRESENTERAS I SAMARBETE MED BOSTÄLLETS VEDUGNSBAGERI

Jag är sprungen ur myllan. Mina stigar gick runt de östgötska sädesfälten. Vägen till Klockrike ledde hem. De röda ladorna lyste som facklor i höstsolen när vi slättens barn tog bussen in till staden. Då längtade vi bort. Nu längtar jag tillbaka.

Ut från staden till små slingriga grusvägar som leder längre ut på landet. Om man kör in på en av dem ungefär två mil från Linköping, kommer man till Boställets Vedugnsbageri. Svenska folket mötte 2017 i sällskap med Mandelmanns gård i TV-soffan. Det blev ett slags manifest för den rörelse som känts länge nu – längtan till det lilla livet, jorden, det nära och de kära. Även om vi inte alla tar det steget fullt ut, så är intresset för utflykter till den miljön större än någonsin. Karin Lorin med familj gjorde resan. Efter ett tag började tanken komma om att försöka finna en verksamhet som kunde möjliggöra att arbeta hemifrån. Den stora röda ladan blev utgångspunkten för tankar kring bageri och café. Hösten 2011 öppnade Boställets Vedugnsbageri. Från att ha varit en småskalig rörelse har det utvecklats till något som drivs året runt.

På Bostället är säsongerna alltid närvarande. Omgivningen blir en del av upplevelsen när den milsvida utsikten över Östgötaslätten ändrar skepnad över året. De vidsträckta fälten bildar en fond där landskapets karaktär skänker stämning till platsen. När löven faller dras blickarna inåt igen och ladan får spela huvudrollen när utemöblerna tas in.

När man går in genom dörren möts man av doften av nybakat bröd. Ladan har en öppen planlösning, så här ser man rakt in till den stora vedugnen som är hjärtat i verksamheten och ger brödet en speciell karaktär.

Allt bröd är gjort från grunden med lokala råvaror. Handens verk är alltid närvarande och som cafébesökare ser man verksamheten på bakbordet när man beställer. I samspel med mer moderna inslag värnas det om de traditonella bakverken.  Årets Östgötadagsbakverk blev exempelvis en Arrakskrans, inspirerad av 50-talet, från Bostället.

I ladan där man nu sitter och fikar fanns mjölkkor till på 1950-talet. Namnskyltarna i taket minner om en annan tid, samtidigt som historien levandegörs. När vindarna tar tag utanför ladan känns det fint att värma sig med en kopp varmt med tilltugg i båsen där korna en gång huserade. Bostället har även utökat cafédelen med en vinterträdgård som erbjuder fler platser.

Sommar är mer av klassisk utflyktssäsong för många av oss. När det gäller ställen på landet är de även förknippade med att sitta ute i solen och äta bullar. Det är kanske ändå en regnig novemberdag som man behöver en utflykt som mest?

På Bostället serveras även lättare luncher i säsong – här färg- och smakterapi i form av en höstsallad med bröd.

För mer information om Bostället, aktuella öppentider och saker på gång besök hemsida, Facebook eller Instagram.

En fika är aldrig långt bort. Unna dig en utflykt till något fint ställe.

Fotografier: Weronica Fremenius

signature

7 a week: Sista helgen i oktober

En liten påse med gott och blandat? Varsågod. Låt dig väl smaka. Även om hösten varit mild hittills, så märks det att nordanvindarna tar för sig allt mer. Dags att uppdatera klädkorgarna i hallen och fram med lite mer värmande ting.

Josefine Frida Pettersen aka Noora i Skam är på framsidan av danska Elle. Jodå, jag saknar serien, även om vissa tonårsproblem definitivt gör sig bättre på en skärm än i verkliga livet…

Snittamaryllisar i vackert sällskap i maffiga glasvaser – klassisk Adventsförväntan-känsla. Tjusig bild från H&M Home, men gå gärna till närmaste loppis och titta efter liknande vaser. Jag lovar att det finns skimrande glas i mängd där.

Som jag älskar att dela en annan värld med barnen. Nu har sonen och jag fastnat i Stranger Things på Netflix som Höstlovsunderhållning. Så bra skådespelare och åttiotalsscenografi. Än så länge har jag klarat mig från att bli vettskrämd – även om man får sin beskärda del av överraskningseffekter i mörka skogar… Jag hoppas att det fortsätter så.

Blommorna kommer alltid först i inspirationsskiften. Och smakerna. I dag åt vi traditionellt recept – Allahelgonafläsk – från Sanna Töringes Vintermat. I den skriver hon även om Cyklamen i vas som jag anammat. Enkelt vackert.

På tisdag är det premiär för nya avsnitt av Det sitter i väggarna på SVT. Jag tittar gärna.

I dag frossade jag i pumpor vid dukningen till söndagslunchen. Nu tar andra stämningar vid. Det är en fin tid som väntar.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 43/17

Den väntar alltid runt hörnet denna tid på året. Det handlar om ett tillfälle när den skall kicka in på allvar och göra att inspirationskompassen definitivt riktar in sig åt ett annat håll. Vad talar jag om? Min kära Adventsförväntan såklart. I går blev jag med en rumsgran. Den står där sida vid sida med några pumpor, men snart är det ensam majestät för detta spår. Innan jag hänger mig åt detta, firar jag av alla starka höstfärger i veckans svep. Håll till godo! Jenny skrev om en ny utgåva med en samling av P.D. James-noveller. Ack så fint omslag – som det går att läsa mer om här. Stämningsskapande till mörka kvällar i läsfåtöljen.

För nu är mörkret här på allvar. Vintertiden nalkas och klockorna justeras. Arne Jacobsen Århus Rådhus

Morris & co har kommit med en ny kollektion i höst med uppdaterade mönster – här Wandle vars originalmönster är från 1884.

Nästa vecka släpps H&M:s samarbete med Erdem – nu kan man titta på hela kollektionen online.

Sidensjalen Erdem hjärta H&M faller mig i smaken, liksom alla fagra Hermès som saluförs på Bukowskis Fashion-auktion. Jag har ingen sådan där osannolik vintagehistoria om att ha funnit en sådan här för tio kronor som man hör ibland. Det tycks inte vara vandringssägner säger vittnen, så kanske, kanske om blixten slår ned…

Every leaf speaks bliss to me. Fluttering from the autumn tree. Emily Brontë

Alla pratar om Stranger things vars andra säsong har premiär på Netflix i dag. Jag har inte sett den harig som jag är, men dras med i den populärkulturella hypen. Kanske skall man ändå? Kanske inte så läskigt ändå? Western är inte direkt min genre heller, men när Michelle Dockery tar på sig hatten i Godless som kommer i november kan jag nog inte motstå.

En av mina höstklassiker.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

Tiden som går, the circle of life och vackert gammalt

Annelie på Blomster & Bakverk skriver så vackert med ord som går in och väcker tankar kring orden gammal/gammalt i We Decor life. “Trädgården får mig att se det där varje år. Den här tiden när det är så vackert att det nästan gör ont, så kommer ett par rejäla frostknäppar och i ett slag förändras allt. Första frostnatten lägger mest ett skimmer över alltsammans. Men efter andra, tredje natten så faller vingbenvedens färgsprakande blad och funkiornas gröna blad blir blekgula. Växtligheten vissnar ner undan för undan. Den vackra vita höstanemonen blir brun i kanterna, tappar något kronblad och drar ihop sig. Men fortfarande är det så vackert. Och ett tecken på att det är dags att vila men bara för att snart väckas till liv på nytt. Och så vi då. Som åldras. Tänker att jag ska göra det utan att gömma ålderstecknen. Att låta det synas; det nötta, skråmorna och tiden som gått”.

Jag tänker att det är viktiga ord, som behöver skrivas många gånger om i en värld där mycket skall putsas och förbättras i en antiage-förpackning. Jag förstår mig inte riktigt på det där. Som om livet man levt inte skulle få utrymme. När man har fått sin beskärda del av oro, smärta och livskriser, så framstår mycket yttre som tämligen ovidkommande. Jag brukar säga att jag älskar att bli äldre, för alternativet till det är att det skulle vara slut. Årsringar är vackra. Så är det bara.

När man lever nära årstidernas skiftningar, deltar man och görs ständigt påmind om den eviga cykeln. Mylla på hösten – livets återkomst på våren. Jag är alltid sen med att plantera tulpanlökar. Det känns alltid som en tyngd ligger över mig när jag redan gått in i vilocykeln och trädgården känns trött, bedagad och sliten. Men det slutar alltid med att jag gör det i alla fall. Det är det där hoppet i vanlig ordning. När det gröna bryter fram. Det skulle vara svårt att undvara.

Besök Annelie, Victoria och Emma för mer i det aktuella temat gammalt/gammal. Stort tack till Karin för att du ville vara gästpresentatör! Utmaningen går på höstlov en vecka, men är tillbaka nästa torsdag.

We decor life

signature