Author Archives: Weronica

Dahliaåret 2019

Jag brukar numera blicka fram mot det kommande Dahlia-året så här någon dag in på det nya året. Det har inte att göra med att jag längtar ihjäl mig efter sommaren och dess blommor, utan är mest praktiskt påkallat eftersom försäljningen av knölar drar igång nu. Det kan tyckas tidigt, men för mig fungerar det att tänka på blommorna en liten stund, för att sedan återträda i min trädgårdsdvala som pågår ett bra tag än. Vila behövs innan jag börjar se allt med det gröna ögat igen.

För det brukar dröja till slutet av mars innan de förbeställda knölarna dyker upp hos utlämningsstället. I våras stod jag vid växthuset och packade upp de bruna påsarna.

Då ser knölarna ut så här med inte minsta aning om vad som sedan komma skall. Det upphör aldrig att fascinera mig att all denna prakt kan slå ut från dessa knölar!

Jag förgror mina dahlior inomhus och delvis i växthuset. Så här ser det ut då med hinkar på rad och en liten torr pinne som sticker upp. Jag har skrivit många inlägg om plantering och odlingssäsongen hos mig. Skriv dahlia i sökrutan här på bloggen så får du många träffar. Samlingsinlägg finns här och här.

När frostrisken är helt över är det dags för utplantering. Förra året hade jag i pallkragar, större odlingslådor och i krukor. Note to self inför sommaren – bind upp ännu mer! I år hade jag massor med små pinnar tyckte jag, men vinden är en av dahliornas absolut största fiender. Jag måste ägna tid åt att komma på högre stöd i år.

Så börjar de blomma då. De första brukar komma i början av juli här hos mig, men det är en sensommarblomma som är som finast i augusti till oktober. Några av förra årets förälskelser – Waltzing Mathilda och Totally Tangerine.

När överflödet är som störst och man kan plocka många pampiga buketter är det mesta av pysslet med dem glömt! Dahlia är nog min favorit bland blommor, om man nu måste välja. Det finns så många sorter och färger.

Café au Lait – dahliavärldens stora fixstjärna.

I år hade jag en enda frostnatt den 29 september innan den milda hösten tog vid. Det var tillräcklig för att släcka de flesta av mina blommor. Sådant är vemodigt och sorgligt, men naturens gång.

Då är det dags att ta upp knölarna och låta dem gå in för vintervila. Jag har många som sover ute i förrådet som jag hoppas väcka upp till våren.

Om du är nyfiken på vilka sorter som jag hade förra året, så gjorde jag ett samlingsinlägg i höstas som finns här. En del har jag gett bort, men många ligger som sagt i vila i förrådet. Jag kunde naturligtvis inte hålla mig från en beställning av några nyheter heller. I korgen hamnade Ice Crystal, Evanah, Sweet Nathalie, Crème de Cognac, Lady Liberty, Café au Lait Rose, Café au Lait Royal, Fluffes, Mister Frans, Deep Impact, Holhill Orange Ice, Linda´s Baby, Petras Wedding, Rawhide, Sebastian, Sweet Tiamo och Zippity Do Da. En investering i hopp kan man väl säga.

Så välkommen Dahlia-året 2019. Vi ses i mars för plantering av knölar!

signature

Plock på nyårsdagen

Så har vi ett nytt år. Välkommen 2019. Jag har exakt samma känsla denna nyårsdag som de tidigare. Sinnet växlar mellan viljan att vara aktiv, rensa i ett skåp, möblera om – eller att sjunka djupare ned i fåtöljen. Jag har satt upp en tavla i matrummet – loppisfyndad Dali-affisch som viskar om ljusare tider – och packat upp ett fat från John Derian och Astier De Villatte som jag köpte på Artilleriets realisation. Jag köper få dekorativa föremål nya numera – behovet blir helt enkelt stillat av vintage – men den här gracila keramiken föll jag för. Nyckeln får symbolisera det nya året – och att jag numera är aktiv bilförare igen. Fint så. Vinden piskar utanför och solen gömmer sig åter bakom molnen, så jag tror att det lutar åt fåtöljen med mjuka kläder, kudde bakom ryggen, te i koppen, blädder i loppishögen av böcker, några kola som är kvar i kartongen och så småningom avslutningen av säsong fyra av Falsk identitet. Det franska agentdramat är en av de stora favoriterna när det gäller serier som jag såg förra året. Jag önskar fin inledning på det nya året!

signature

Vintage i dukning till årets sista dag

I vanlig ordning blir jag inspirerad av dukningarna från Svenskt Tenn. Grundaren Estrid Ericson var en mästarinna på det dukade bordet och hade en osviklig fingertoppskänsla för att kombinera högt och lågt. För min del blev det ett moodboard, något som jag gör för det mesta innan jag sätter fram till högtider. För mig handlar det om att finna en känsla. Jag börjar ofta med något element och lägger sedan till saker tills jag fått till det jag är ute efter. Denna gång ville jag även inspirera till att använda vintage och att med små medel få en helhet.

Allt jag har använt till dukningen är vintage förutom mina gamla kristallglas och servetterna från Svenskt Tenn. Jag blir inspirerad till det skira, det hoppfulla och den gnistrande vintern. Glastallrikarna är Kjell Blombergs sextiotals-serie Stellaria för Gullaskruf som jag samlar på mig när jag finner. Jag tycker så mycket om stjärnorna. Just de stora tallrikarna fann jag för tio kronor styck nyligen. De andra glasassietterna är Nils Landbergs Saladjärer för Orrefors. När man handlar till dukning på loppis får man ha lite längre tidsperspektiv. Ibland finns det högar, men ofta är det lite då och då som det kan fyllas på. Besticken är franska bistro för två kronor styck och efterrättsskålarna är Reijmyres Puck som jag också gav tio kronor för.

I veckan hittade jag två askar med italienska servettringar. Så vackra i originalkartong, vilket man går igång på som sakletare. Eviga blommor, när snittblommorna får vila på vintern. Serveringsbesticken i bambu köpte jag för fem kronor styck innan jul.

Att servera i snäckor var poppis för ett antal år sedan. Det brukar ofta finnas stora högar på loppis som man kan få till ett billigt pris. Vackra så här på bordet tycker jag, tillsammans med några gamla champagnekorkar. Estrids silverpinnar får vara med de igen. Jag har fått många frågor om dem. De såldes på Svenskt Tenn nu till jul. De hade funnit dem på lagret – ett inköp av Ericson på Sextiotalet från Japan. Hoppet får de spirande ekollonen stå för. Jag satsar på inköp av dahlia istället för stor nyårsbukett. Jag återkommer till dahliorna här.

Gott slut till er kära läsare!

signature

Annandag med julgåvor, narcisser och ljuset

Sol från den blå himmelen kan vara en av de bästa julklapparna i år. Ack så grå december var och ack så välgörande det är med ljuset. Jag är inne i juldagar-kokong med en stor stickad tröja och mjuka byxor. I dag var jag ute en sväng i växthuset och plockade lite med några planteringar. I julklapp fick jag ett par fina handstickade vantar.

I ett annat paket låg den här önskade boken om luktärter av Cecilia Wingård. Jag fick även med två fröpåsar. Så fint att ge bort grönt hopp i julgåva.

Nej då – jag längtar inte alls ihjäl mig efter vår och trädgårdsliv ännu! Vintervilan behövs. Det är då alla planer får gro och allt praktiskt är på behändigt avstånd. Dahliaknölarna finns till beställning nu. Jag skall sätta mig sedan och titta lite. Förhoppning är fina saker, men först en lång vinter!

Jag har köpt några narcisser som får bli nyårsfägring här hos mig. Jag tycker så mycket om lökarna med sina rötter. Det är det där hoppet igen.

signature

Julhälsning

Denna tjugotredje december, dan före dopparedan, siktas lite blå himmel efter det kompakta grå som omgärdat mig hela veckan. Jag tänder det fjärde ljuset, fixar med lite julklappsinslagning och plockar med några sista loppisfynd. Det här är en av mina absoluta favoritdagar. Pirret från när jag var liten sitter i. Rimstuga på radion, julstök i hemmet, granen och den stora högen med tidningar och böcker under sängen som jag ståndaktigt sparat länge för att kunna njuta av på julaftonsmorgonen – Starlet-race!

Granen är inne och det doftar i hela huset, men vi skall klä den senare framåt kvällen. Gottevagnen är uppfylld. Jag brukar köpa en julklapp innan för att kunna dekorera med till jul. I år är det klassikern Le Zebre som jag önskat mig i många år.

Det var nog många jular sedan jag hade så få snittblommor som i år. Säsongsmänniskan i mig har tagit över och jag sparar hellre till Mellandagarnas spaning efter sommarens dahliaknölar än att köpa överprissatta blommor på snitt nu. Visst har vi amaryllisar och hyacinter på lök – i år har jag försökt att köpa så lokalt som möjligt – men annars får exempelvis Estrid Ericsons silverpinnar stå för prakten här.

Här planerar jag att tillbringa mycket tid under julhelgen. Soffhäng är väl det bästa, gärna i myskläder. Jag har sett en del bra serier den senaste tiden. Ultimat till testunden på eftermiddagarna är Monty Dons program om franska och italienska trädgårdar som finns på Netflix. Så har jag hämtat hem en hög med biblioteksböcker som ligger inom räckhåll från soffan – bland annat den fina boken om systrarna Jobs.

Hugh Grant är brilliant i En engelsk skandal – den får ni inte missa! I kväll blir det dock traditionsenligt en yngre upplaga av Grant i Love Actually efter avsmakning av skinka och risgrynsgröt. En och annan av Helena Lyths chokladkolor lär slinka ned också.

Kära läsare – jag önskar er en riktigt fin jul! Må ni få fira den på det sättet som just ni önskar. Julefrid till er alla!

Kram

signature

Små gåvor i juletid

Juletider är gåvotider. Jag vill inspirera till att rikta blicken mot det som redan finns och till återbruk. Här tänker jag på klassiska gå-bort-gåvor eller till julklappsspel och liknande. Hur många krukor till dyrt prissatta julgrupper hamnar i skymundan när blommorna har vissnat? Hur många billiga masstillverkade saker – för det får max kosta femtio kronor – hamnar på sopberget sedan? Mitt tips är att titta vintage, för här finns det så mycket vackert i god kvalitet som förtjänar att skina igen. Jag utmanade mig själv att leta efter små gåvor förra veckan och satte ett högsta pris på trettio kronor. Nu behåller jag nog de här skönheterna för eget bruk, men jag har köpt många andra klappar second hand i år. När man är sakletare har man alltid radarn på och just den här typen av ting är det tacksamt att titta efter hela året och samla ett litet förråd av. Låt oss titta på vad jag fann.

* Ramar var förr ett verkligt fint hantverk. Den här vackra i skinn blev mitt dyraste inköp för trettio kronor. Så fin! Det sägs ju att vi ser fler och fler porträtt hemmavid framöver. Kanske även skriva ut en bild och montera i till mor- och farföräldrarna? * Ett litet vackert fat till häng framför juldagsfilmen eller ett blomfat till vårens alla pelargonsticklingar? Svala från Rörstrand är en av de vackraste dekorerna. Detta fat kostade mig tjugo kronor och passar väl till en romantisk retroälskare och kombineras med fördel med hemkokta kola. * Jag tittar alltid efter vackra snäckor till stilleben och de öppna som uppläggning till gotter och annat. Tio kronor styck för de små och femton för den större. Perfekt till en Svenskt Tenn-tant liksom serveringsbesticken i bambu. Fem kronor styck gav jag för dem. * En ljussläckare tänker jag att de flesta har nytta av i juletider. Den här mässingsvarianten med tjusig hållare – made in sweden – fick jag betala femton kronor för. * Jag tänker även att glasunderlägg är ett bra köp till de flesta – speciellt i tider av kladdig julmust. De här fina är sextiotalsvarianter från Gabis med vackert mönster. Jag betalade fem kronor styck för dem. * Sedan får en liten ek på tillväxt komma med. En av årets julklappar blev en stickling. Det kan vara svårt att slå in och frakta i kylan om man skall åka långt, men annars fungerar rejält med våt bomull runt. Som att ge bort lite hopp mitt i det grå!

Hoppas ni blev inspirerade till att titta vintage i julhandeln!

signature

Julstämning med gottebord

Världen utanför blev med ens ljusare och vackrare när decembers första snötäcke bäddade in allt i vintervitt. Julstämningen tog fart så här en vecka innan. I dag skall vi köpa gran. Den kommer stå precis på denna plats, vilket gör att min nya serveringsvagn får åka lite åt sidan och bära julens gotter framför öppna spisen. Jag tittar alltid efter liknande mindre möbler på loppis. Jag har några vagnar sedan tidigare som är favoriter just för att de är mobila och för att de bereder möjlighet till stilleben. Den här vagnen fann jag lämpligt nog i lördags på Erikshjälpen för 145 kronor. Man får väl säga att den är som gjord för julens gottebord! Jag tycker om det formstarka i den.

Jag fick några hängen i adventspresent till mitt Önsketräd från Svenskt Tenn. I år är det Sophia Edstrand som tagit fram de broderade prydnaderna. Vackra med förhoppning.

På Gottevagnen är det mesta loppisköpt kompletterat med några klassiker från Svenskt Tenn samt skedarna som kommer från IKEA:s julkollektion i år.

På väggen lyser Kungalampetten upp. Jag tycker om julen i klassiskt rött och grönt – här gnistrande Reijmyreglas. En vecka till julafton. Tiden går sannerligen fort.

signature

Fredagsvepet 49/18 med lucka i den hållbara julkalendern

LUCKA SJU I DEN HÅLLBARA JULKALENDERN

Den hållbara julkalendern har hunnit till lucka nummer sju. Idag är det jag som står bakom den. Jag har valt att deltaga med en William Morris-längd som jag köpte på loppis för några år sedan. Auktionen finner du här. För mig är det självklart att vara med och slå ett slag för det återbrukade. All vinst från försäljningen av tyget går oavkortat till Naturskyddsföreningen. Varför detta tyg då? Jag ville välja något som representerade mig och som jag tycker är vackert. Mitt första egentliga möte med William Morris var på en stor utställning på Victoria & Albert Museum i London 1996. Jag önskade länge omge mig med den klassiska pilbladstapeten och när vi byggde hus blev den drömmen verklighet. I år har det varit mycket Morris med H&M-kläder och stor utställning på Millesgården. Jag är sedan länge förlorad i mönstren, Morris betydelse för Arts & Craft-rörelsen och tanken om att man skall omge sig med föremål som man älskar. För mig är det numera  självklart att leta efter vackra saker vintage. Det finns så mycket som förtjänar att få glänsa igen. Kanske det här tyget är något som hamnar hos dig? Alla auktioner i julkalendern samlas på denna sida. Kanske finner du något fint där och titta in hos Volang för luckan i morgon.

Sofia på Mokkasin är en annan av deltagarna i kalendern. I veckan var hon uppe i Sundborn. Missa inte ett fantastiskt bildsvep inne hos henne!

Vad inspirerar mig denna jul? Helt klart det mustiga, det nötta och det maximalistiska. Stylisten @Sibella Court från Burlington Hotell.

Fantastiskt brittiskt överdåd i sjuttonhundratalshus i Somerset. Så fint med mötet mellan väggfärgen, sammetssofforna och mattan. Här skulle man gärna sjunka ned med en stor kopp te framför brasan! @houseandgardenuk

Ett tämligen nyfunnet Instagramkonto är @lottulin. Jag tycker om den stilsäkra mixen, klassikerna och all konst. Rekommenderas varmt!

Julmiljö från finska Marimekko. Även här tycker jag om mattan i kombination med det mer grafiska sänglinnet. Ett av de mer lyckade samarbetena den senaste tiden är Krickelin hjärta Marimekko här. Så fint!

På måndag är det Nobeldagen – en av mina favoritdagar i juletid. Fredspriset går i år till Nadia Murad och Denis Mukwege för deras kamp att stoppa det sexualiserade våldet i väpnade konflikter. Jag har läst Murads bok som berörde på många sätt. Nu finns även filmen hos SVT Play. Den skall jag titta på i helgen.

På tal om Nobel vill jag se Glenn Close i The Wife. Litteraturpriset kommer att vara saknat i år. Den här dokumentären står även på listan över saker att se. Förhandspratet står för en av årets absolut mest korkade kommentarer…

Fredagens toner.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature