Jag rensar och rensar, men vissa saker kan jag bara inte slänga. I helgen hamnade jag bland årgångar av Sköna Hem och Elle Interiör från 1994 och framåt som blivit över sedan tidigare raider. Nu åkte de ut, med undantag från vissa favoritreportage. Och där fanns de. Alla R.O.O.M-hemmen. Alla färgssprakande Tricia Guild-hemmen. Alla blå sofforna med gult som accent. Var finns de nu? Tja, en blå Howardsoffa med tillhörande fåtölj står hemma hos oss :). Alla är vi barn av vår tid, på ett eller annat sätt.
Och så den sönderbläddrade IKEA-katalogen från 1993. Det första hemmet med min blivande man. Alla drömmar och förhoppningar. Den katalogen stannar.
Mannens svarta skinnsoffa byttes ut mot Kungstorp. (Klicka på bilderna för att se dem större). Vi hade glasborden också och framförallt serveringsvagnen i glas och mässing. “Den skall överleva modets växlingar och tåla hårt vardagligt slitage”. Tja, kanske inte mitt förstaval i dag, men med lite fantasti kanske man kan se de mönstervärldar som jag tycker om även nu.
Och dubbelsängen blev självklart den betsade Narvik. “Dessa sovrum bjuder på en skön fläkt av den svenska sommaren med rejäla furumöbler, formade som förr i tiden”. Och lika självklart prydde jag väggarna med torkade [ och dammiga…] rosor. Jodå, jag mycket om ytor av trä även i dag, men kanske i en annan form.
Nu är jag på väg någon annanstans med andra tummade tidningar och broschyrer. Tiden går, men vissa drömmar består :).