Varje år på ön är det samma sak. Jag blir alldeles betongig, stenig och ullig. Jag står och klappar på G.A.D:s möbler och lyfter på Tove Admans ting och aldrig känns de mer rätta än just precis då. I år hade vi bestämt oss för att köpa två skinn till vår soffa som börjar att bli lite sliten. Det finns massor av skyltar med lammskinn längs de gotländska vägarna. I år hittade vi till Graute gård som ligger i närheten av där vi bor. De har öppen gård en gång i veckan men det missade vi denna gång. Däremot fick vi hälsa på två veckor gamla ungar och köpa skinn med härlig lyster och fin färg i den lilla butiken. Det känns extra roligt att en del av lammen betar bakom vår stuga och väcker oss med sitt idoga bääande.
Vi fikar och fikar. Och sedan fikar vi lite till. Det är väl närmast en semesterlig plikt att smaka sig genom bullar på olika ställen. Min favorit är fortfarande rykande kardemummabullar från Rute, men Sylivs smakar finemang de med, liksom de från Leva Kungslador ovan.
Jag får aldrig nog av det gotländska landskapet. Det är en mycket speciell atmosfär som är något helt annat än det som man lämnar hemma. Denna gång fick vi uppleva såväl värmebölja med strandliv en masse, som piskande vindar och hällregn. Och jag snörde mina skor och susade fram på ön. De stunderna kommer jag att spara på och tänka tillbaka till när träningen här hemma känns motig ibland.
Vad är det som är så speciellt? För mig är det nog en känsla. En struktur. Något att stryka med handen på. Något levande. Man blir uttrycksfull, men har samtidigt svårt att finna de där rätta orden när det handlar om en sommarpassion.
För mig är ön rekreation. Urkopplad och avkopplad. Tid att läsa. Tid att tänka. Tid att vara tillsammans tätt på varandra i en liten stuga. Tid att vara tålmodig mamma när bilkivet når oanade höjder. Och för all del tid att bli en ganska galen mamma när det där bilkivet når toppen.
För mig är ön alla dessa begåvade konsthantverkare som formar vackra ting. Att stå där och begrunda och fascineras och kanske ta med en liten sak hem. Det är inte alltid mina barn håller med mig. Men vi har vissa gemensamma favoriter. Skulturfabriken är en. Där finns det hängmattor och springytor och så kanske man kan få dela på en hallonsoda när mamma skall välja snäckor.
Jag återvänder år från år till mina måsten på Gotland. Hablingbo Crêperi med Åsa Lindströms keramik är ett sådant ställe. Ett år till har passerat sedan förra gången, men när jag står där och väljer muggar är det ändå som om tiden har stannat.
Det är dofter och smaker. Det är sommarblandningen från Kränku i tekoppen. Det är kajpsmör på Bakfickans uteservering. Det är kryddorna från Krusmyntagården. Det är honung och citron på crêpsen. Det är de rökta räkorna från fiskeboden. Det är rosdoft från Botaniska trädgården.
Och det är havet. Den finkorniga sanden som letar sig in överallt. Friheten. Känslan av den eviga sommaren. Vi längtar redan tillbaka.
Fotografier: Weronica – En mammas dag.
