I dag är det premiär för Fabrikens tisdagstema. Det första temat är vardagsrum. Jag hamnade i tanken på alla husfunderingar som var mitt liv när vårt hus skulle komma till. Jag hamnade i vår ritning igen. Det var väldigt länge sedan jag tittade på den. Som man vred och vände på den. Och funderade hit och dit. Nu har vi bott i huset i snart två år. Det är inte klokt vad tiden går. Och däruppe är det. Svart på vitt. Vårt vardagsrum. 36,8 kvm. Husets hjärta jämte köket och matrummet. Så det här blir väl en hommage till varje dag rummet då.
Det är stort, vitt och ljust. En TV såklart. Jag levde ett tag i föreställningen om det TV-fria rummet när vi bodde i staden. Ett sådant där rum som man ser i inredningstidningarna. Där man umgås och inte möblerar efter en apparat. Det fungerade dåligt i vårt fall. Mannen och jag satt i ett litet rum och kollade på TV på kvällarna medan de fina sällskapsrummen ofta stod öde. Sedan möblerade vi om. Då hade vi ett stort flådigt sällskapsrum ut mot gatan där vi var 10 % av tiden. Den resterande tiden tillbringade vi i rummet mot innergården där TV:n stod. Vete sjutton var det är. En modern lägereld? När barnen sedan kom, blev det Bolibompaliv i en stor familjesoffa. Nu har vi två apparater. Den där uppe är mest barnens med TV-spel och Nickelodeon. Jag är mest nöjd över min vision om att inte möblera enbart efter TV:n härnere. I fokus från soffan är kaminen, men om man lägger sig raklång i densamma så siktar man rakt mot apparaten. Något för alla. Och en liten inredningsfjäder i hatten för mig som ändå lyckades att sätta en annan eld i fokus – i alla fall om man tittar åt rätt håll ;).
Sedan är jag väldigt glad över att vi satte in väggar och dörrar. Jag tycker om att se det öppet hos andra, men här hemma är jag så glad över våra väggar och att man kan stänga till om sig. När vi byggde regerade de öppna planlösningarna och vår säljare varnade oss, i tidstypisk anda, för att det skulle kännas lite instängt. Men jag är glad för detta varje dag. Våra glasdörrar gör att man ändå behåller en öppen blick och att kontakten mellan rummen behålls. Och så är jag en sucker för rum i fil. Det blir inte riktigt samma känsla som i de tunga stadsdörrarna, men principen finns med.
Inte något nytt under solen för trogna bloggläsare. Våra kära gamla möbler från staden som fick ett nytt hem här ute. Och så mitt sidobord från IKEA där jag plockar och plockar. Min favoritplats i vardagsrummet är Howardfåtöljen i linne ovan. Där är det alltid ljust och där smakar alltid mitt te som bäst.
Och kaminen glömde jag nästan när det fortfarande är varmt. Jag gillar när det är isande kallt ute och den blir lägereld istället. Barnen brukar slänga sig på jeanskuddar framför en stund. Jag sitter helst uppkurad i en fåtölj och bara tittar på lågorna som har en klyschig terapeutisk verkan. Barnen tröttnar snabbare än mig och håller på med något annat istället. Och det gillar jag med vårt vardagsrum. Man kan vara riktad åt lite olika håll och ha sitt fokus på lite olika saker, men ändå vara tillsammans. Eller ibland alldeles skönt ensam.
Titta in på Fabriken för fler vardagsrum. Jag kommer nog att ta olika utgångspunkter i teman beroende på vad jag känner för. I dag blev det ett helt rum med tankar om planlösning. Nästa gång kanske det blir en reflektion kring ett älskat ting. Vi får lov att se hur det hela utvecklar sig.
Grått igen. Och enkelt. Och vackert. Från brittiska
Paisleymönstrad skönhet från 
Med vardagen kommer den där riktiga fredagskänslan tillbaka. Och det är faktiskt just – fredag :)! Jag diggar och träningspeppar fortfarande stenhårt till
