Monthly Archives: September 2012

Höstens finaste bokmärke

 

Jodå, nu får jag nog faktiskt lov att säga att min höstläsning har kommit igång ordentligt. Ett riktigt läsincitament är att ha korttidslån på biblioteksböcker. Då måste man liksom hugga tag i dem på en gång och inte bara bilda snygghög på nattygsbordet. Nu är det dags för denna.  Jag har ju redan ett fint bokmärke från Malin Lindners Mile. Men frågan är om jag inte måste ha ett till. Titta på det nya. Så vackert. Och en sådan där Carpe Diem:are bland boksidorna. Definitivt på min önskelista inför hösten!

Söndagsbild: Kastanjebrunt

 

Jag ägnar mig åt höstromantik i form av kastanjer. Det är något speciellt med de där första. Man blir liten igen och står och stampar på de taggiga för att komma åt den bruna skatten. Nu hamstrar jag dem inte i någon plastpåse och när drömmar om att vara den som har flest på skolgården. Nu sprider jag ut dem här hemma på väl valda ställen. För de är så himla fina. Och lena. Och höstiga. På ett bra sätt. Hoppas att ni har haft en skön helg!

Bidrag till Fabrikens söndagsbild. 

Fredagssvepet vecka 37

 Denna vecka slog den där första riktiga höstförkylningen till. Det blev liten varm panna och mycket tittande på Harry Potter. Tur att sonen och jag tycker precis lika mycket om de filmerna. Solen har vi mest sett inifrån, men det var trevligt att den var där ändå. I dag är det hårda vindar och regn. Jodå, nu är nog hösten här. Håll till godo med veckans fredagssvep!

Emily Brontë.

Högt upp på min önskelista står Matti Klenells ljusstakar Nappula.  

H&M satsar på mer hållbara material. Jag är den förste att applådera och är nyfiken på kvalitén i bland annat koftorna. 

Nästa vecka skall Ylva Skarps kollektion för åhléns plockas upp i varuhusen. Min favorit är ett av faten. 

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att jag skulle bli seriöst intresserad av att ha koll på den senaste mobiltelefonen. Tills i juni hade jag en uråldrig knapptelefon. Men man kan ju ändra sig ;). iPhone 5 presenterades häromdagen i USA. Jo tack. Mitt mobilfodral från PAP. 

Byredos senaste tillskott är Black Saffron.  Man vill omedelbart provsniffa.

Kappahls kollektion It´s all about being friendly har synts en del på bloggar och Instagram i veckan. Fint till de små och även till de stora i bra material.

De affischer som Moderna Museet har gett ut i samband med Yoko Onos utställning har stora chanser att bli frekvent förekommande i folkhemmet framöver. Fina är de. Och tillgängliga i webbutiken. Klick.

Oddsen att jag skulle kunna stå emot en anteckningsbok i sten var låga. Så låga att det inte ens gav någon utdelning om man satsade på motsatsen. Jo då, det ligger en sådan här hemma. 

Lite klassisk arenarock denna fredag. 

 

Jag hoppas att Ni alla får en riktigt fin helg!

Fabiken: Hallen

Fabriken är igång igen med torsdagstema. Känns himla skoj måste jag säga! Tina och Anna går ut hårt med hall. Vete sjutton om det var någon drömstart direkt för yrvakna Fabriksarbetare, men det är kanske bättre att kicka igång ordentligt :).

 

 

 

Om jag gick ner och röjde undan en del i hallen innan jag tog bilderna? Oh yes. Om jag hängde grejer på rätt ställen och plockade ihop det jag tycker är vackert? Oh yes. Om jag slängde ner en del inte så vackra saker i den där gigantiska korgen? Oh yes. Så – varmt välkommen till vår hall :). 

 

 

Det här är vår huvudentré. Barnens mesta grejer hänger i groventrén i ett praktiskt Elfasysten, men de går för det mesta in i den stora entrén. Så det är ett evigt flyttande av kläder och skor och hjälmar och gympapåsar och allmänna tillbehör. När vi (läs jag) orkar flytta på grejerna. Annars flyter det saker ett tag. För vi får helt enkelt inte plats med allt på ett ställe. 

 

 

Jag tänker inte så himla mycket på vår hall märker jag. Den bara finns där. Ganska underordnad och neutral. Man brukar ju säga att man skall satsa krut på hallen och att det är det första intrycket av huset. Tja, det är det väl kanske. Och visst piffar jag lite här ute också. Ibland funderar jag på Morristapet, stor äkta matta och andra vackerheter. Och så kanske det blir någon dag. Vi får se.

 

 

Jag har fortfarande rosor att klippa. Och min trädgårdsvagn med allsköns snören, fröpåsar och redskap vill jag ha nära. Så den får stå ute i hallen nu. För att jag tycker att den är hopp på hjul.

 

 

Många fler hallar finns i dag inne hos Fabriken. 

Mer rosor

 

 

Aldrig i hela mitt liv – och då menar jag aldrig – hade jag kunnat föreställa mig att jag efter min fjärde sommar i huset skulle ha fem olika sorters rosor här. Det fanns inte ens som en tanke någonstans att jag skulle kunna tänka mig rosor i min trädgård. Tantblomma, lite insmickrande, lite fånigt romantisk, taggig eländig tungt doftande och krävande. Jag hade inga rospreferenser innan. Tyckte inte ens speciellt mycket om de där tio obligatoriska röda som man fick speciella dagar. Tyckte mer om konceptet i sig än rosorna. Nu tänker jag bara på var vi kan gräva ut nästa rabatt. Tänk vad man kan ändra sig i livet. är det inte fantastiskt?!

 

 

Under sommaren har vi haft fyra Madame Boll i kruka på altanen. Jag rekommenderar att testa rosor i kruka. Man kommer närmare dem om de står där man är ofta, än om de sitter ute i rabatter i trädgården. Nästa år blir det definitivt fler. Jag måste ju bara bli av med min David Austenrososkuld.  

 

 

Nu är rosorna utplanterade i en ny liten smalare rosrabatt på husets ena kortsida. Jag skall fylla upp med lite annat mellan, men jag gillar tanken att ha flera av samma istället för att mixa mycket. 

 

 

Ja, så här har det liksom blivit. Rosa rosor på rad med klassiska syréner i böjen mot gatan bakom ligusterhäcken. Några skulle säkerligen kalla det mormorsträdgård. Kanske jag också. För det låter ju egentligen himla trevligt :). 

A poetic, tender moment

 

Tusan också att det skulle bli en ljuvlig brittsommardag just i går. En sådan där när man tar av skyddstäcket från utemöblerna, sätter sig ner med tekoppen och tycker att det här med höst, det är ju ändå så himla trevligt. Vindstilla, en doftpust från luktärtorna som växer in i altanen, ett egenskördat äpple och en blick på de finaste barnen i världen som sitter där och äter mellanmål. Vi gungar i samma takt och sensommarsolen värmer våra bara armar en sista gång. Ett sådant där Kodak-moment att spara på. I går kunde det lika gärna ha regnat. För vi hängde inne. Med onda halsar och varma pannor. För att övergå till sådant där maniskt rusande när små får energikick av febernedsättande. Kiv om vilka sudd som skulle tillhöra vem. En mamma som skulle fixa egengjord kebab. Fyra timmar i ugn i söndags. Nu skulle hela härligheten skäras upp, stekas och serveras med egen rosa sås. Alltihop skulle bli en triumf såklart. Men icke då. Icke. Redan på smakstadiet var det en katastrof. Bara märkligt äckligt. Ner i gröna påsen. Matprojektet fick sig en törn. Inte ge upp. Fortsätta. Shit happens, som Ida skrev på Instagram. Shit happens. Lättare när man har perspektiv på saker. Och kan se det lite skojiga. Som just när det händer inte är så himla skoj. Vi åt hämtmat. Vi blev mätta. Och sudden hittade hem till rätt box tror jag. Tittar på min almanacka. Ler. "Sending a poetic, tender moment back to earth".  Thank you. Vi är nog några stycken som behöver det just nu. Smile. Till slut.

Septembers almanacksblad från Cats let nothing darken their roar.