Monthly Archives: September 2013

Det är väl sannerligen alltid tid för orange, men jag känner nog aldrig lika mycket för färgen som just precis nu. Det hela brukar kulminera i alla pumpor till Halloween, för att sedan slockna lite. Så det gäller att njuta av den orange passionen med fullt påslag under hösten. Som jag tycker om min väska från Svenskt Tenn i den absoluta höstiga favoriten Aralia – på bilden som draperi. Och så den där kudden. åh, åh, orange var det ja.

När man tar en orangeröd tröja i en modell där det också finns en vit, ja, då känner man sig aningen djärv. Men kära nån´. When in doubt, choose colour – jag blir alltid glad när jag väl gör det.

Jag kan med viss stolthet konstatera att jag har lyckats skaka av mig mitt allra värsta beroende av flådigt stylade kok- och dessertböcker. Men denna sol kommer ha fläckar framöver också – och det är väl tur det. Lisa Lemkes fina Allt i en gryta kommer jag att köpa när den kommer ut. Allt för att tillagas i denna gryta såklart :). Orange var det ja.

Happy onsdag!

Efter att ha kommit hem från den vackraste av sensommarhelger i österlen, går jag runt i min trädgård och känner hur hösten är på väg. 

Det är en ynnest att kunna gå ut och göra en bukett av det som finns där ute. Det gröna har givit mig en sådan källa till glädje i livet.

Rosorna blir fler och fler. Här fantastiska Queen of Sweden tillsammans med Iceberg och några knoppar av New Dawn. De får samsas med luktärt, höstanemon, lavendel, ringblomma och krondill i detta lyckopiller till bukett. Kära små blommor. Som jag tycker om er.

Fotografi: Weronica Fremenius/En mammas dag.

 När jag bokade vår weekendresa till österlen bad jag en stilla bön om att få uppleva en sådan där magisk sensommarhelg som är det allra bästa jag vet i livet. Och tänk. Precis så blev det. Jag är otroligt tacksam över att vi fick möta Skåne i denna skrud. Vi längtar redan tillbaka.

Ja du, Frida. Det är inte så svårt att förstå att ni bokar detta hotell gång på gång. Jag hade höga förväntningar på Kafferosteriet. Och alla infriades med råge. Det här är ett sådant där ställe där trivseln liksom sitter i väggarna. Att möta denna plats i fager sensommarskrud var fantastiskt.

Kafferosteriet präglas av en estetik där less is more och där det sitter i detaljerna. Möblerna från Norrgavel sätter sin prägel på hela stället, liksom tanken om lokala och ekologiska råvaror. Hotellfrukosten med noga utvalda små mumsbitar från traktens leverantörer är något extra. Det är inte en dignande buffé med överflöd, men precis det där som jag vill ha. Lobbyn är en av de mysigaste. Här sjönk vi ner, framförallt på kvällen efter att ha ätit pizza på restaurangen över gården. Att dricka en kanna te här medan mörkret sänkte sig utanför, ja det var något extra det. Och jag vill genast börja spara till Richters klassiska Länsstol :). 

Det är något med mig och innergårdar. Jag känner mig sällan så tillfreds med livet som jag gör när jag sitter på en kullerstensbelagd innergård. Här fick jag mitt lystmäte tillfredsställt under äppelträdet i strålande septembersol. Stunder att spara på.

Snart höst. Efter vistelsen här, känns det helt okej faktiskt.

Det här är ett ställe som man redan börjar tänka på när man kan åka till igen. även om jag stått i gluggarna på Glimmingehus och kikat ut som barn, så var detta mitt första riktiga besök på österlen. Som sagt. Det lär bli fler gånger.

Jag blev förälskad. I landskapet. I stämningen. I den höga luften. Och när allt är första gången, så blir man ivrig att se var nästa dörr leder. Nu var inte tanken med denna helg att boka in massor av aktiviteter, men vi hann med en del utflykter. 

Innergårdar som sagt. Jag kan omöjligt få nog av dem. Här satt vi under trädet hos Olof Viktors som blivit utsedd till Sveriges bästa café 2013. Jo, i solblänket i lördags eftermiddag var jag nog benägen att hålla med där. 

Så var vi ute hos Maria på Reunion Home i Ingelstorp som hade trädgårdsoutlet. Jag har handlat en del på nätet härifrån, så det var roligt att se allt i verkligheten. Jag doftade mig lycklig på ljus och fyndade några marockanska kannor. 

En vacker dag att titta på stenar.

Och att slå sig ner vid ett bord i Apotekarens trädgård  i Simrishamn. 

Vi köpte äpplen längs vägkanten. Och majs och pumpor. Skördetider ger en härlig känsla av rikedom. På Kiviks musteri serverades en kycklingsoppa med äpplebitar i. Den smakade alldeles ljuvligt. 

På vägen hem hamnade vi hos Mandelmanns trädgårdar där man sedan länge satsat på ekologiska odlingar. Vilket ställe. Här hade jag kunnat sitta en dag under fikonträdet och bara njutit av livet.

Nypressad must med en smörgås innan vi gav oss iväg hemåt med två rejäla påsar med grönsaker.

Tack för denna särdeles fina sensommarhelg, österlen! Jag hoppas att vi snart ses igen!