Author Archives: Weronica

Systrarna Jobs på Vandalorum

Jag fortsätter att samla på mig utställningar till sommaren där vägarna ska bära förbi. Jag har tidigare skrivit om Josef Frank på Sofiero – ett måste under Skånesemestern. På vägen hem lär det bli ett stopp i Värnamo och Vandalorum som har en stor utställning om Systrarna Jobs 21.3-27.9-2020. Jag besökte den stora utställningen om Signe Persson-Melin 2018 på samma ställe. Förutom att den var en stor upplevelse, så var Vandalorum i sig ett av de bästa museerna med fint utvalt i butiken och ett riktigt bra matställe. Rekommendation således. Systrarna Jobs har upplevt något av en renässans – jag har skrivit om det här och här. Det har publicerats en omfattande bok, varit en stor utställning på Thielska Galleriet och inte minst gjorde Rodebjer en kollektion med några av mönstren förra våren.

Syskonparet Lisbet Jobs /1909-62) och Gocken Jobs (1914-95) var konstnärer inom textil och keramik. De utgick mycket från den svenska inhemska floran med frodiga mönster som slingrar sig fram i starka färger. Många av textilierna trycks fortfarande av Jobs Handtryck. Keramiken har börjat bli riktigt åtråvärd, vilket är förståeligt. Så vacker. Pressbild: Vandalorum. Systrarna Jobs i keramikverkstaden 1943.

Denna utställning bygger på den tidigare i Stockholm och den nyutkomna boken, men skall vara mer omfattande och ta ett helhetsgrepp om systrarna Jobs konstnärsskap. Jag ser sannerligen fram emot ett besök i sommar!

signature

7 a week: Grönt i blicken

I helgen plockade jag en hel del med frön, övervintrade dahlior och längtan efter växthuslivet satte in. Tänk att vi har allt framför oss nu. Förhoppningarna spirar och allt känns lätt i tanken när det gäller det gröna. Ogräset och det stundtals slitiga arbetet med en trädgård känns hanterligt och nästan efterlängtat.

Det var framförallt det här loppisfyndet som kickade igång mig ordentligt. Tevagn stod det på den lilla lappen och mina tankar gick genast till Afternoon Tea i det gröna. Jag älskar tanken med en vagn att rulla ut te på. Jag har några liknande i rotting som används här inne som sidobord och till vackra saker. Den här i järn tänker jag mig i växthusmiljön. Den är beigegul med påmålat brunt och jag tänker mig att spraymåla den i någon grön nyans.

Jag är novis när det gäller spraymålning, men efter konsultation av bästa @cissela_c pekades det mot RAL-kartor. Där hade jag ingen aning om att jag skulle hamna när helgen startade! British Racing Green är en evig favorit när det gäller färg och kanske kan denna nyans vara något. Jag lovar att återkomma i frågan och visa resultatet.

Det var även Sticklingsfest i helgen. Nu har jag fullt i fönstren. Ett vårtecken om något!

Djupt gröna väggar i konsthandlare Jan Eric Löwenadler bostad vars kvarlåtenskap auktioneras ut på Bukowskis i dagarna. Så vackra urnor i en miljö där växtligheten verkligen få ta för sig. Stiliga Hem har skrivit ett matigt inlägg om stilen i hemmet här.

Världens vackraste tekanna? Jo, det kan mycket väl vara så. Gaston Tea Pot från franska Astier de Villatte är lika galet fin som galet dyr. Inget man lär springa på på loppis förmodligen…

Allt är tidigt ute i trädgården i år. Mina orientaliska julrosor står redan redo att slå ut, men narcisserna låter vänta på sig lite till. Men snart så är det de stora buketternas tid igen.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 10/20

Nu släpper alla fördämningar känner jag. Härmed inleds min mest färgsprakande tid på hela året. Solen värmer igen, garderoben har fyllts på med några nya loppisfynd i lättare material, promenadstegen blir lite snabbare och sjutton om det inte är nu det vänder. Så säger vi. Ett säkert startskott för maximalistisk vår är Svenskt Tenns påskbilder. Så sprakande och färgintensiva i år – precis vad som behövs efter denna vinter som känts som en lång höst.

Siri Carlén har skapat de handmålade påskäggen.

I helgen är det jag som börjar piffa med ris, små ägg av olika slag och föser fram det gula. Jag vill säga att detta är vårpynt och en hyllning till det som börjar spira utanför snart.

Ett av mina mest spektakulära och mest använda loppisfynd förra året var tekannan från franska Gien för fyrtio kronor. Dekoren Oiseaux de Paradis är en av mina personliga favoriter och det bara osar vårkänslor om den. Jag önskar mig några delar till min kanna av påskharen nu när Svenskt Tenn plockat upp dem på webben.

På söndag öppnar Artipelags stora utställning ”Signature Women – 100 år på den svenska konstscenen” 350 verk av kvinnliga svenska konstnärer presenteras från då och nu, välkända och mindre bekanta, i olika uttryckssätt. Mitt första besök på Artipelag kanske kan bli denna utställning? Pressbild: Sigrid Hjertén, Iván i fåtöljen, 1915

I en liknande anda anordnar Stockholms Auktionshus en specialauktion på söndag, den internationella kvinnodagen, kring kvinnliga konstnärer. Porträtten börjar komma tillbaka på riktigt bred front, om det nu rör sig om dyr konst eller loppistavlor. Agda Holst: Bernette.

Bäst just nu? Definitivt den andra säsongen av My Brilliant Friend på HBO. Jag försöker dra ut på upplevelsen och inte sluka för mycket på en gång.

Färgsprakande omslag på brittiska Harpers Bazaar, en favorit bland modetidningar som jag läser på Readly. Lockande rubriker kring Hilary Mantel, silverhår och det bästa brittiska. Helgläsning.

Pastelljusen från loppis lockar med alla sina färger – får nog bli premiärtändning av några nu i helgen. Fint med de numera klassiska ljusmanschetterna med bladverk till de skira färgerna. Melodifestival? Jodå. Såklart. Fredagstonerna är dessa.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

7 a week: Välkommen mars

Då har vi trätt in i den första vårmånaden. Varmt välkommen mars med förhoppning om ljus, energi och grön glädje.

I veckan väntar bland annat ett efterlängtat besök på biografen och Jane Austens Emma. Jag förväntar mig ett frosseri i kostym och miljöer i denna version av Autumn de Wilde, kanske mest bekant som fotograf. Storyn kan jag i princip utantill – romanen finns för övrigt på bokrean – men det är alltid roligt att se nya iscensättningar.

I går drog Hanna Wendelbos traditionella fotoutmaning igång på Instagram. Jag tänker mig vara med med mitt konto @baravackating och försöka vinkla teman – ett nytt varje dag i mars – mot vintage och återbruk. I går var det grönt för hela slanten.

Paul Kedelvs klassiska Våffelvas är något av en loppisklassiker från Reijmyres glasbruk. Den finns nu i nyproduktion. I april skall bruket lansera en jubileumskollektion med några av Monica Bratts produkter. Fint med former som varar över tid.

Waldemarsudde lockar med utställningen Stilla skönhet om nordisk och östasiatisk interaktion i vår. Konvaljer i blått glas I (den sneda vasen), 1920 av Helene Schjerfbeck Finlands nationalgalleri, Hannu Aaltonen

Den centrala utgångspunkten för utställningen är den japanska estetikens grundtanke, som utgår från att vardagens skönhet är värd att uppskatta – den idén hör på ett väsentligt sätt samman med Japonism-fenomenet, som i väst fick sin början under slutet av 1800-talet. Beundran för den japanska konsten och estetiken förstärkte ett ideal gällande de vardagliga bruksföremålens funktionalitet och den enkla skönheten, som redan hunnit uppstå i Norden. Till skillnad från länderna i väst har man i den japanska kulturen även uppskattat den icke fulländade skönheten – ett föremål som kan upplevas vara ofärdigt med diverse defekter anses inte nödvändigtvis som misslyckat. Denna tanke väckte genklang i de nordiska länderna, där keramikerna blev förtjusta i den östasiatiska keramiken och föremålen som användes vid teceremonierna. Utmärkande för verken i utställningen är det meditativa, stilla och koncentrerade bild- och formspråket. Rymd, ljus, tystnad och materialitet är exempel på egenskaper och uttryck som präglat urvalet av verk till utställningen. I presentationen visas vackra och funktionella vardagsföremål såsom keramik och kimonor i samspel med målningar av landskap och stilleben, teckningar och grafiska arbeten.

Ett vårtecken är att högen med blädderböcker i läshörnan skiftar karaktär. Det här är en av mina absoluta favoriter och den finns med på årets bokrea.

Klassiska Busnel firar hundraårsjubileum i år. Min första bekantskap med märket var den vita väska som alla ville ha när jag gick på högstadiet. Till slut sparade jag ihop till en och tillsammans med ett tjockt lager av Nivea på läpparna var saken biff. Nu letar jag mest second hand – inte minst för en kvalitet utöver det vanliga som klarar det mesta. Vårkläderna börjar hängas ut nu här på mina stamställen. Skoj att se vad som hamnar i garderoben.

Väl mött nya veckan!

signature

Fredagssvepet 9/20

Så fick jag ett gnistrande vitt vinterlandskap utanför husknuten till slut. Det är förmodligen på lånad tid, men vilket ljus det blir när solen reflekteras i snön. Man blir nästan bländad, vilket är en ovan och härlig känsla efter denna vinter som känts som en lång höst. Men vårbestyren står i startgroparna och i helgen hoppas jag ta hand om pelargonerna. Det är hög tid för sticklingar nu. Jag tänkte också beställa luktärtsfrön. Hur härlig snön ändå är på sitt vis, så är blicken riktad mot andra tider nu.

Visst minns man den ultimata scrunchie-referensen från Sex and the City när Carrie hävdar att en kvinna i New York ALDRIG skulle bära en sådan med stilkänslan i behåll? Jodå, allt går i cirklar som bekant och sedan några år är de tillbaka på allvar. H&M har flera i sin vårkollektion – de kanske känns som finast just i mönstrat tyg.

Ett tips från pågående bokrealisation – porslinets historia, inte minst spännande för inredningsintresserade. De Waal anlägger ett brett kulturhistoriskt perspektiv – personligt, lärt och upplysande.

Åttiotalsreferenser igen och perfekt för vintagejakt. Oversizekofta med stora knappar – tänk retro Busnel och titta på loppisar. Other Stories

En kostymfilm till helgen? Ja tack. Netflix har tagit in Vanity Fair från 2004 med Reese Witherspoon.

Bilder från Antikmässan och @alacarteantik som fick pris för bästa monter. Den här färgskalan dras jag alltid till – kanske lite speciellt nu när våren nalkas.

Och en av mina favoritserviser – Napoleon Ivy.

Det är ingen tvekan om vilken växt som syns mest på sociala media för tillfället. Mimosan tycks tagit alla med storm och nu ser man den i utbudet hos mataffärerna. Ur hållbarhetssynpunkt får man tycka om den torkad, eftersom den håller kort tid som snitt. Vas Iris/Svenskt Tenn

Betydligt mer närodlad är den här gula. Royal Copenhagen har med maskrosen som motiv på sina påskägg i år. Det där rotsystemet får man lite kalla kårar av som trädgårdsmänniska, men när kronbladen presenteras på detta sätt blir det vackert. Snart börjar man spana i dikena efter gult och då är det tussilago som väcker vårkänslorna. När de fylls med maskrosor kanske det inte ger samma känslor av välbehag, men det vore väl perfekt med tanke på demokratiskt tillgång med en maskrosetrend :)?!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

signature

7 a week: Februaris avslut

Dimmorna börjar lätta lite. Februari – du var mig en låg månad detta år. Precis som om den ljusfattiga vintern skulle suga ut allt, innan det stundar andra tider. Solen strålar här denna måndag, men imorgon väntas det tydligen snö. Too little, too late – typ. Men jag sträcker mig mot ljuset. Och faller i vanlig ordning för materialmix. En ullig kofta till en blommig skir kjol – så fint. Other Stories.

När tekannan står tom, då vet man att det är skarpt läge. Nu är vanorna tillbaka och jag har fyllt på med lite nya smaker. Jag ska testa Grapefrukt-te och några andra blandningar – får återkomma om det blir några favoriter i burkarna.

Ett uppdämt loppissug naturligtvis. Inget klipp i steget bland hyllorna i lördags direkt – kände mig som en yrvaken som väckts ur sitt ide – men en linneskjorta som kapslar in samtliga förhoppningar om den eviga sommaren.

Mataffären sålde utslagna Kungsängsliljor för tio kronor krukan i helgen. En välfylld vas med dessa skönheter och framförallt färska lökar att plantera ut i rabatten. Små lökar köpes med fördel “in the green”. De har så mycket mer liv i sig nu, än de små skrumpna på hösten. Win-win för alla när affärerna sänker det som börjar närma sig bäst före. Sådant vill man ser mer av.

Bokrean drar i gång denna vecka. Jag har inte förhandsbeställt något i år. Kanske tar jag en tur till en bokhandel i veckan och kikar lite extra på klassiker. Många loppisar har jippon kring böcker nu också med halva priset på redan låga priser.

Bukowskis har samlat Josef Frank-ting i en auktion som går ut i dagarna. En av lampfavoriterna är 2483, även kallad Smycket. Den är så vacker med de svängda armarna – här även med äldre lampskärmar i det karakteristiska murgrönemönstret. Jag har funnit en sådan vintage i skraltigt skick, men är man Svenskt Tenn-nörd så är man.

Inspirationen börjar leta sig mot andra stämningar. Det riktiga påskpyntet får vänta, men äggformen, det gula och lite ris kan gärna få göra entré redan nu. Vårpynt tycker jag och ett hyllande till det växande.

Väl mött nya veckan!

signature

Klassiker: Gripsholmsrutan

Vad definierar en klassiker? Jag tänker att den har egenskaper som gör att den alltid finns med, men att den av olika skäl kan kännas mer eller mindre aktuell som val. Ett sådant exempel är Gripsholmsrutan. Rutor har naturligtvis alltid funnits med som en del i mönsterfloran som en bas tillsammans med randigt, men de senare åren har den synts mer. Jag tänker att rutan var en bärande del i “fransk bistro” som åtminstone jag hade som loppisledord och kökssoffans återkomst. Båda kallar på rutor. Här kudde hemma hos Marie-Louise Sjögren/Small Talk/The Way we play

Den mest klassiska användningen av rutan får väl sägas vara som klädsel till en Gripsholmsstol. Modellen från 1700-talet är uppkallad efter de stolar som fanns på Kanaljersflygeln på Gripsholms slott. Jag har alltid tyckt om modellen och ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag en mer upprätt sittställning. Bukowskis

Den senaste storhetstiden får väl sägas ha varit på 1990-talet då den Gustavianska stilen firade stora triumfer på en bredare linje, exempelvis genom Lars Sjöbergs böcker och den stora 1700-talskollektionen på IKEA. Nu är känslan att denna estetik är på stark frammarsch igen. Drottningholms slottsteater/Stiliga Hem.

Gripsholmsrutan som säljs på Svenskt Tenn är från 1940-talet i design av Estrid Ericson och Margit Thorén med inspiration från 1700-talet. Den har funnits med på min klassikerlista länge. Nu fyndade jag den grå färgställningen i en kudde.

Här syns den gröna färgställningen hos Johanna Bradford.

Om man skall leta vintage så har just Svenskt Tenns ruta funnits i olika färger över åren. Här är Franks soffa 703 klädd i bruna rutor. Tyget har tryckts i bland annat blått och rött. Sedan finns det naturligtvis hur mycket annat rutigt tyg som helst både nytt och gammalt. Gemensamt för just Gripsholmsrutan kan väl sägas vara de lite större rutorna och att fälten är avskilda från varandra med en lite avvikande färg.

Visst är det något grundläggande hemtrevligt med rutor?! Sannerligen ett mönster som passar in i många miljöer. Utställning Svenskt Tenn 2016

signature

Speglingar i februari

Vårvintern ger djupa skuggor på väggarna. I februari vill man bara fånga ljuset så mycket som det bara går. Ett klassiskt knep är speglar i inredningen. Reflektioner gör så mycket för upplevelsen av rummet och för att ge det ett djup.

I vardagsrummet finns såväl dörrarna på Snöskåpen som de inramade tavlorna som ljusspridare. Mässingen har också en förmåga att skapa reflektioner. Nytillskott från loppis är den runda spegeln på skåpet och bordsspegeln.

Den här spegeln i ek kommer från NK-bo som var en avdelning för design och inredning, huvudsakligen svensk sådan, inom Nordiska Kompaniet 1947-1965. För mig påminner den om Franks klassiska runda speglar. Den skänker form, värme och reflektioner till rummet. I spegeln syns också två solspeglar som sitter på motsatt vägg. Och nej, jag har inte missat diskussionen om att exponera snäckor som prydnadsföremål. Jag håller principiellt med om att vi skall tänka oss för och att det inte är någon god idé – ibland även förbjudet – att handla med nya snäckor. Däremot kommer jag inte plocka undan mina gamla snäckor som jag köpt second hand. De finns redan här och jag har svårt att tänka mig att det vore sämre för naturen att använda dem, än att köpa någon av den mängd nyproducerade snäckor som finns just nu. Så tänker jag.

En sådan här bordsplateau i någon form har jag önskat mig länge. Den här modellen med den sirliga mässingskanten är så fin. Den säljs inte alltför sällan med avsändare Svenskt Tenn, men där är jag tveksam. Vacker hur som helst. Det roliga med denna är att det var en vän till mig på besök som fann den på en av mina vanliga loppisar. Själv tågade jag förbi och missade den. Så med det i åtanke är den mig lite extra kär. Du kära februariljus. Ge mig allt du har.

signature