Author Archives: Weronica

Fredagssvepet 21/19

Då har vi fredag igen. Jag samlar mig till något av det som ögat fastnat på i veckan och börjar med trailern till den kommande Downton Abbey-filmen. Jag har skrivit tidigare att jag kände mig alldeles nöjd med det slut som serien fick, men nog kan jag inte hålla mig borta från att frossa i allt med filmen ändå. Klart att jag kommer att sitta bänkad när filmen har premiär i höst. Det är det där med slut på långa serier. I måndags gick en annan gigant i mål. Sonen och jag gick upp tidigt och såg tillsammans. Ett slut kan aldrig tilltala alla, vilket väl får sägas vara fallet just med Tronspelet.

Jag är inne i en period då jag tar till mig ny inspiration. Det där lite överraskande som får ögat att titta en extra gång utöver det vanliga flödet. Genom @stiltyger lotsade jag mig själv till franska Leilevre och anrika textiltillverkaren Tassinari & Chatel och deras Jardin D´Hiver. Tyget producerades för första gången 1866 och är inspirerat av japanska tryck och keramik. Många vackra bilder att frossa i på den franska sidan och vilket vackert tyg! Mönstertypen är på näthinnan till helgens loppisbesök.

I arbetsrummet sitter en stor anslagstavla i Lisa Bengtssons tyg Mademoiselle som trycktes för Mairo. Vi har även haft några fagra taxar genom åren och formgivaren har fortsatt i spåren med det egna uttrycket. Nu lanseras tapeter – Sir Grace – och det är åter berättelsen i fokus i mustiga färgskalor. Jag faller för denna bild med de mörka panelerna i kombination med murriga väggar. Genom Trendenser.

Tapet i fokus även här – klassiska Golden Lily från William Morris – i bild från Himla som visar linne på detta fina sätt. Genom Inredningshjälpen.

Loppisledord när vän och jag spanar efter sommarkläder – “Tänk en solig dag på Österlen”. Jodå, Skåneveckan är bokad och en och annan klänning i hamn som väl kommer till pass då. Kampanj från Other Stories, sommar 2018.

Utmärkta till sommarpackningen är också Novellix noveller. Nu har det kommit en serie om storstaden i olika tappningar. Ja tack till strandväskan.

Svenskt Tenn säljer numera ett urval av Fornasetti även på webben. Vackra klassiker varav den blinkande damen sitter på en av mina väggar.

Det har varit mycket fokus på sådd och att få ut plantor den senaste tiden. I år har jag satt ned närmare hundra luktärtsplantor, så hoppet lever om en doftande sommar.

I början på juni spelar Veronica Maggio tre kvällar på Gröna Lund. En sommarhit om någon – Tillfälligheter. Pressbild: Nora Otterhäll.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Att uppleva det nära: När kastanjerna blommar i Gamla Linköping

Jag är för all del ganska bra på att uppleva saker i min närhet, men ibland går man över ån efter vatten när det gäller upplevelser. Jag tänker därför skriva en del om det nära här och visa på att det finns mycket runt knuten att ta in. Ni har kanske också sådana platser där ni finns? Att inspirera till det nära känns fint och rätt i säsongstänkandet. Om man inte har så långt kan man unna sig att uppleva årstiderna genom det lokala. En plats upplevs så olika beroende på hur man möter den. Jag börjar med min stads mest klassiska besöksmål: Gamla Linköping.

När man är barn här i närheten kan man förvänta sig att en och annan skolresa går precis hit. Det anordnas gammaldags skoldagar med museum, hårda karameller i strutar och kanske en tur med det lilla tåget som trafikerar området. Jag kan inte säga att den delen lockar så mycket längre, även om det säkerligen är det många kommer hit för. På senare år har jag istället upptäckt de historiska trädgårdarna. För några veckor sedan hölls den årliga växtmarknaden här och då myllrade gatorna verkligen av människor. Nu åkte jag istället tillbaka tidigt en morgon när jag hade skjutsat sonen till en friluftsdag. Det är det där med att möta platser som sagt och att gå i stilla mak i syréndoft.

Friluftsmuséet bygger i grunden på hitforslade hus från centrala delar av staden. En lite märklig idé i sig, men tanken om att rädda istället för att riva är väl i grunden lovvärd. Som sagt, mitt intresse rör framförallt trädgårdarna. Man får gå runt och titta på de flesta ställen, även om det bor människor i en del av husen. Det finns mycket att inspireras av gällande staket, grindar och uppstammade fruktträd. Den här gröna grinden är så vacker!

Det är mycket av klassisk svensk idyll här med faluröda fasader, syrénbersåer och köksträdgårdar. Området spänner från nyttoträdgårdar till högreståndsmiljöer med lusthus – läs mer samlat här.

En favorit är Esters västhus som uppförts i 1800-talsstil med återvunna material. Det ligger så fint inbäddat i grönskan nu. Som sagt – när man går i lugn och ro på sådana här besöksmål så framträder detaljerna på ett annat sätt. Ännu en vacker grind till ett av de större husen med fin fasad.

Många besökare hamnar på Dahlbergs Café. Under högsäsong är det knappast så här fridfullt som man förstår – nu ser man de vackra byggnaderna, bersåerna och alla vackra Byarums-möblerna.

Jag har då aldrig kunnat slå mig ned helt ensam här med favoriten Katalan och te. En helt annan upplevelse än att dela den med så många andra.

Mest bekant från miljön är den stora Örtagården med förebild från 1700-talet. Nu är allt i sin linda och man kan mer titta på vackra staket, bänkar och njuta av att träden åter skänker silande skugga. Den Huitfeltska gården har så fin fasad som får spela med orange växter och ett persikoträd. Färgmöten som för en så in i den inspirerad, tillsammans med tidstypiska snäckor på rad kring gårdsrundeln.

Jag trodde att allt skulle handla om syréner vid mitt besök då ett stilla sommarregn till slut kom från himmelen. Men jag fastnade istället vid de enorma kastanjerna. För mig är träden mycket sensommar och tidig höst när de bruna skatterna skall samlas i fickorna, men så pampiga även vid blomning! Så mycket historia i dessa väldiga vackra träd.

Jag hoppas ni blir inspirerade till att åka till något ställe nära er och kanske uppleva det utanför turistströmmarna. Det finns så mycket fint som man kanske glömmer bort mellan varven. Leve det nära.

Försommar i vintagevas

Visst vill man alltid stanna tiden så här i maj? Det är så ljuvt i försommartiden. Syrénerna minner alltid om barndomens skolavslutningar, men de lär vara överblommade innan det blir sommarlov här. Tulpanerna sjunger på sista versen nu, så det är hög tid att plocka dem till buketter.

Syréner, tulpanerna Snow Crystal, Queen of night, Black Hero och Angelique tillsammans med kvistar av vinbär och humle. Vasen är en av mina senaste vintagefavoriter. Det är en tennpokal av Edvin Ollers, utförd 1938 på firma Schreuder & Olsson. Jag tycker att den är så vacker med den enkla pärlbården. Den här typen av vaser ser man ofta vintage. Jag tycker att de är som finast med just en yvigare bukett som byggs ut mot sidorna. Ett rakare arrangemang med exempelvis rosor ser lätt lite stelt ut i denna modell. Som ni vet brinner jag för att förankra föremål och ge dem liv. För mig betyder det mycket att sätta saker i sammanhang. Jag tänker mer i den linjen här på bloggen, vilket innebär att det kommer ett inlägg kring Edvin Ollers, hans formgivning och utvalda favoriter. En vas kan vara bara en vas som man plockar ned från loppishyllan för att den tilltalar en, men det kan också vara att få med sig historia och vilja att lära sig mer. Det vill jag visa ännu mer framledes.

Klassisk rabarberpaj

Jag är säsongsmänniska ut i fingerspetsarna och återvänder gärna till samma recept år från år. Har ni några utmanare till min klassiska rabarberpaj av Elisabeth Johansson? Boken Smulpajer kom 2006 och har sedan dess varit min huvudsakliga källa för just pajer. Jag har svårt för riktigt söta smaker, men till rabarber fungerar det fint med mandelmassan. Jag tar bara lite råsocker mot originalreceptet som jag har publicerat här.

Det är så fint med alla historier som kommer med äldre rabarberplantor. Jag har inte lyckats här i vår tunga lerjord, men förses från bland annat hemmet där jag växte upp där det sitter en sådan där planta som hämtats från ett gammalt torp för länge sedan. Den ger hur mycket rabarber som helst. Rabarberna denna gång kommer från makens barndomsgård. Syréner har jag egna dock som en gång planterades för att jag skulle kunna gå och plocka till egna buketter. Försommaren med alla sina smaker och dofter är verkligen något speciellt på året. For the love of.

Årets luktärter

Nu skall väl äntligen nätterna med temperaturer ned mot nollan vara till ända. Övervintringstältet är nedmonterat, så det är det officiella vårskriket för växthuset. Dahliorna planterar jag inte ut än på några veckor, men denna lördag är det dags för fördrivna luktärter och direktsådd av sommarblommor. Här är årets uppställning av favoriten luktärt – alla inköpta av Sveriges luktärtsdrottning Cecilia Wingård. Senator, Piggy Sue och Heaven Scent brukar jag plantera. Andra sorter varierar. Det finns så många fina att välja på.

I år har jag riktigt fina kraftiga plantor. Jag följer Wingårds odlingsråd, även om jag är lite harig när det kommer till snö och frost på dem. Tio sorter ger många plantor, men det går ju att ge bort också till de som inte odlar själva.

En loppisrunda har jag hunnit med innan trädgårdslivet tar vid på allvar nu på eftermiddagen. Visst är det något speciellt med Kunglig Dansks klassiska Musselmalet? Mönstret poppar liksom alltid i det sammanhang det sätts i. Jag har då mycket svårt att stå emot det. Man kan inte säga att det är speciellt vanligt att finna på loppis. Ett av världens mest kända porslinsmönster står ofta i finskåpen, men så skall det vara när vi talar om kvalitet. Den här lilla vasen blir väl utmärkt till just de första luktärterna när de kommer!

I år satsar jag ännu mer på odlingsplatser för de rara ärterna. Det blir fler större armeringsnät och fler torn i zinkbaljor och stora krukor. Hoppas sannerligen på en doftande sommar alldeles full av dessa fantastiska blommor!

Fredagssvepet 20/19

Maj går undan i vanlig ordning. Jag hänger inte riktigt med – lika lite som när sonen och jag var och köpte kostym till avslutningen härom dagen. Min minsta slutar nian i år. Den lille gossen. Tiden flyger fram. Men evig ungdom som i Luke Edward Halls Endymion för Svenskt Tenn? Nej. Inte då. Årsringar och erfarenheter är fina saker det.

Halls motiv är unga människor som talar med antiken, hav, kolonner och Italien – bland annat. Det naivistiska tilltalar mig, även om jag blir allra mest inspirerad av hur saker och ting blandas i en eklektisk mix som inte minst alltid representeras av Svenskt Tenn. Hall säger: “Världen kan vara ganska mörk och dyster, så för mig känns det meningsfullt att hylla stark färg. Jag har alltid älskat att omge mig med färg – att leva med den bära den och skapa saker med den. Jag antar att det handlar om optimism; att färg skänker glädje.” Läs en fin intervju här och på Strandvägen upplevs utställningen från och med i dag.

En annan ständig källa till inspiration är motivbilderna på de klassiska Hermès-sjalarna. Som små konstverk allihop. Den här – Flora Graeca – från 1983 har jag inte sett förut. Så vackert motiv och färgskala! Den auktioneras ut på en specialauktion med en samling hos Bukowskis.

Prickig klänning, stråhatt och rund väska samt fruktmarknad – mais oui! /Other Stories.

Sofia Wood har börjat blogga på Elle. Jag följer såväl Instagram som podd i Billgren Wood, så detta format är ett välkommet tillskott. Frida Edlund

Den italienska Spruzzi-keramiken finns numera i många färger och utföranden. Vi äter sedan många år på grönt stänk. Denna bruna är också fin – inte minst detta tårtfat. Tambur.

Mandelmanns har i vår kommit med en bok kring det söta i köket. Framsidan är så fin – väntar i min kokboksdetox med att bläddra till jag kommer fram i reservationslistan på biblioteket – med illustrationer av Tora Mandelmann.

Malin Persson bloggar numera på egen domän. Trädgårdstider har rullat under våren med många fina inslag, men i år blev jag så in i den trött på det mycket märkliga tilltaget att ha med “cliffhangers” i programmet. Jag tycker att man kan lita på att programmet bär sig själv, utan att lägga till saker kring “ska vi få vara kvar här på gården?”. Tja – förmodligen – eftersom det skall spelas in program… Nej, underskatta inte oss tittare – vi behöver inte sådant. Och heja med ny blogg, Malin. Jag följer med glädje.

Vacker fredagsbukett av Kristin på Krickelin. Fler och fler pratar om säsongsblommor, vilket är en fin och viktig utveckling. I min blir det nog syréner och tulpaner denna vecka. En rejäl dos av blommor är möjligen vad som behövs för att klara Eurovision i morgon, men traditionens makt är stor. Klart att vi bänkar oss med vassa tungor – en stor del av nöjet att prata sönder sändningen.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Fredagssvepet 19/19

Ska vi måhända få kisa lite för solen i helgen? Nu är man bra sugen på lite värme och uteliv igen! Arket

Det nya numret av Antik & Auktion har en fin framsida med maffig sommar i vas till enkla tennljusstakar. Jag köpte mig en planta av prästkrage på lokal växtmarknad förra helgen. En av våra mest klassiska växter, men så fin att blanda in i buketter så här.

Svenskt Tenn har lanserat några av sina tapeter i nya färgställningar – här Stjärnmattan i blått. Suget efter fler mönstrade väggar sätter in helt klart.

Vallonmässing har jag skrivit om förut – småskaligt konsthantverk i mässing – och numera med ny fin hemsida som verkligen sätter fokus på arbetet bakom produkterna. Det tror jag är vägen att gå när fler och fler vill bort från masskonsumtionen och istället söker kvalitet.

Fint utdragbart utebord i massivt trä – Hattholmen – från IKEA.

Kalla kvällar har inneburit mindre växthusliv och mer serietittande. Under många år såg jag inte några kriminalserier, men Ett fall för Vera hade jag definitivt klarat. Alla säsongerna ligger uppe hos SVT Play och jag har precis avslutat den första. Rekommenderas varmt.

Serien om Chernobyl är möjligen inte i samma liga som puttrig television under våren, men den har fått så bra recensioner så jag måste se den. Johan Renck har regisserat och många namnkunniga skådespelare är med. Och nog kan man behöva lite att fundera på också bland lite mer lättsamt.

Nu är syrénerna på gång ute i trädgården. Jag är så glad att blommorna verkar ha klarat frost och snart slår ut. Jag säger favorit om mycket i det gröna – syréndoft är en. Makalöst vårrusigt att inhalera ett fång!

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

Vintageutmaning: Finna kläder & accessoarer

Jag tror att det är lite som det var med hela vintage-spåret för mig en gång i tiden som jag skrivit om här. Jag hade svårt att finna min väg in i det bland alla retroälskande kaffekoppsdrickande klänningsbärare a`la bästa Elsa Billgren. Jag lyckades spränga vallen med inredning – nu är det dags att försöka sig på kläder och accessoarer också. Det har hänt mycket med vintage den senaste tiden. Det har på många sätt blivit mer normaliserat och en arena för så många fler. Jag tror på förebilder här även om vi nu möjligen excellerar lite mycket i att byta ut “dagens shopping” med nyinköp till “dagens loppistur”. Men i grunden är det bra att visa på värdeförskjutningar och att det inte är något konstigt att konsumera redan brukat!

Sagt och gjort. En sidenscarf och väska har jag redan visat vilka får sägas vara ett lite lättare steg in i denna värld. Nu har jag även gett mig på hängarna med kläder och hyllorna med skor. Det är som vanligt när man sakletar – det finns guldkorn – men man kan kanske inte räkna med att finna dem varje gång. Jag blev peppad direkt då jag fann ett par Tod´s i fint skick. Mjukt italienskt som att gå i en mockasin – barfota direkt utan minsta skav – underbart! När det gäller scarfs tittar jag på sömmarna och materialet. Den här är omärkt men i lenaste siden och med handrullade sömmar. Jag tänker ha den i håret i sommar. Väskan från Palmgrens har jag haft i min ägo i massor med år – inte från loppis – men jag tror att det är just så här man finner sin väg framåt. Att kombinera med klassiker man redan har, att vara trogen sin stil och att inse att det finns något för alla på andrahandsmarknaden.