I dag startar den traditionella bokrean. Sedan barnsben är det något av en högtidsstund när jag satt och kryssade i papperskatalogerna och drömde om en välfylld hylla. I år har jag inte förhandsbokat något, men det kanske blir en tur till bokhandeln i veckan. Det skadar dock inte att påminna om loppis och bibliotek i bokens tid och att man kan bygga sig betydligt intressantare högar än de obligatoriska med minsta gemensamma nämnare Kinfolk och Chanel… En av mina favoriter just nu i loppishögen är bombastiska The Last Swan om Marella Agnelli som gick bort nu i dagarna. En italiensk societetsdam med många strängar på sin lyra och såväl livsstil som inredning långt ifrån det svenska. Inspirerande och vackert!
Fler favoriter – samtliga köpta på loppis. Enklast att finna är nog Till bords hos Monet som jag skrev om här. Sannerligen en riktig nittiotalsklassiker och den är så läsvärd och inspirerande! Så glöm inte bort de välfyllda loppishyllorna i tider av bokrea. Det finns så mycket fint om man ger det lite tid.
Årets andra månad går mot sitt slut. Ljuset är på väg tillbaka och som vi behöver det vi tappra nordbor. Stadsromantik med öppen gisten dörr mot fransk snirklig balkong i IKEA:s bilder för kollektionen Tänkvärd som kommer till varuhusen 1 april. Fina saker i rotting och korg om man inte får sitt lystmäte och behov uppfyllt på loppisrundan.
Jodå, anglofil hela vägen och naturligtvis tyckte jag därför extra mycket om Billgren Wood förra veckan då det var Rule Britannia för hela slanten. Plum Sykes Cotswold-hus som publicerades i Vogue 2016 åker runt lite nu igen efter avsnittet. Mönstermixat, mycket textilier och vackra detaljer – my cup of tea. Vid soffan står ett klassiskt Butler Tray. Jag spanar på mina loppisrundor – förekommer då och då men har varit i dåligt skick. Fina är de!
Inspirerande dukning med frukter och nötter som bordsdekorationer från @valdirose genom Elsa Billgren. I år kommer påsken så sent, så jag tror att man är sugen på mer än några kala björkkvistar när vi kommer så långt. Jag gjorde en krans av olivkvistar i min Georg Jensen-ljusstake för några år sedan – kanske blir någon variant av det tillsammans med citroner.
Ett av mina favoritporslin – Napoleon Ivy från Wedgwood genom @metropolauktioner
Tjusig affisch av Matisse som finns till salu hos Bukowskis nu. Ögonen letar sig till färger nu och det brukar kulminera i påsken för min del.
Vilket makalöst trapphus! Jag fann min väg till David Bagares gata 10 genom Seventeendoors. Objektet finns i Stukatörens hus – en fastighet från slutet av 1800-talet som användes som showroom för stukatören Axel Notini. Det är något mycket speciellt med trapphus som dessa. När jag romantiserar detta tycks jag ha förträngt alla år i tjugotalshus med en hiss där vår vagn gick in med en millimeter till godo… Sagolikt vackert är det!
Trendenser ledde mig till denna bild som promotar utomhusfärger från Jotun. Jag påminns igen om det vackra att måla i olika gröna nyanser när det gäller utemiljö. Jag skrev bland annat om nyansen Övedsgrön här. Det kanske är dags för dessa blomlådor till sommaren i en grön nyans?
När Sveriges okrönta loppisdrottning Elsa Billgren utmanar en att visa ens bästa loppisfynd någonsin – då nappar jag såklart! När det gäller loppis så är det ofta det senaste som känns närmast hjärtat. Tur för mig då att jag har gjort några av mina finaste fynd i veckan som får glänsa tillsammans med kandelabern som jag tycker mycket om. Vi har haft sportlov här, så det har varit fullt i loppissvängen. Därför känns det kanske lite extra roligt att ha lyckats finna såväl en bricka från Arvika Mässing och den klassiska Kungalampetten! Båda två är sådana där drömfynd för min del. Jag är så förtjust i tingen av Lars Holmström för Arvika. Brickorna är som små solar och precis allt blir vackert på dem. Kungalampetten görs numera av Malin Appelgren som tagit över hantverket från sin morfar Karl-Erik Torssell. Namnet kommer av att Gustav V köpte de två första och gav bort i lysningspresent till prins Gustaf Adolf och blivande prinsessan Sibylla. Den här köpte jag på loppis i går för 120 kronor och den är gjord av Karl-Erik Torssell. Jag har en innan som jag fått i present som är hamrad av Appelgren. Nu får de bilda par här hemma. Ljusskenet från dem är något alldeles speciellt!
Det finns så många aspekter på ett loppisfynd. Det är kicken att finna något värdefullt till ett lågt pris. Det är känslan när det helt plötsligt står något som man letat efter länge på hyllan. Det är stämningen för dagen som man alltid minns när man funnit något alldeles extra. Det är sekunden när pulsen höjs och man ser något som man aldrig i sin vildaste fantasi tänkte sig finna på loppis. Det är tillfredsställelsen när ens kunskap och mentala bibliotek kan avkoda något som uppenbarligen gått alla andra förbi. Och som en sann sakletare känns det alltid som ens bästa loppisfynd någonsin väntar på en därute!
I veckan skrev jag om “fransk bistro” som ett nytt loppisledord för min del. Sportlovsrundorna har nog fått mig att samla mig till ännu ett nämligen “svensk hemslöjd”. Om man vill göra fina fynd vintage, så är det alltid en god idé att sätta fingret i luften och känna vart vindarna blåser. Det är fortfarande så att många som går på loppis är ute efter retroporslin. Priserna och konkurrensen blir därefter. När det gäller hyllorna med svensk hemslöjd får man däremot stå i fred. Än så länge. Det bubblar om detta nu i kölvattnet av den starka återkomsten av Sundborn. Jag är uppenbarligen redan där med tanke på veckans inköp av näver, träskålar, svept brödfat och hantverk i masurbjörk.
Det är något med det taktila med dessa föremål. Handen som drar över den lena ytan av trä. Kvaliteten. Efter teak och andra exotiska träslag som varit i ropet, känns det som kommer från de inhemska skogarna desto intressantare. Det har säkerligen att göra med hyllandet av det som är oss nära.
En stilikon inom detta är naturligtvis Carl Malmsten. Jag får lov att återkomma till honom i ett annat sammanhang. Skärmarna med de pressade växterna säljs hos Malmsten på Strandvägen. Jag har funnit min på loppis för några år sedan och säg blev den inte galant på den hemslöjdade lilla lampfoten i björk?
Jag siktar på en eftermiddag i soffan efter en aktiv första halva av denna lördag. Det blir förmodligen ett avsnitt av Clash of the Collectables på Netflix – känns lagom puttrigt till en kanna te denna ruggiga dag. Jag önskar fin lördag.
Vintervitt igen utanför fönstret när den sista helgen i februari nalkas, men nog närmar sig en fladdrande trenchcoat på torra gator. Other Stories
På min näthinna för tillfället befinner sig klassiska stilleben. Paul Cézannes Nature morte de pêches et poires auktioneras ut på Christie´s London nästa vecka. Jag har börjat hålla utkik på loppisar efter detta. Om det är något man ser ganska ofta så är det just stilleben. De har känts lite förutsägbara och kanske – trista – men nu spår jag att vi kommer se mycket mer av dem exempelvis i köksmiljöer. Vi får se vad helgens runda kan bjuda på.
Är grönsakerna de nya blommorna att bära runt på lite chict över armen? Det kan vi väl hoppas på med tanke på alla diskussioner om snittblommor som snurrar runt just nu. Toast
För en av mina hjärtefrågor är blommor i säsong precis som Blomsterupproret som startats av Hanna Wendelbo, Paulina Velobloom och Emily Bratt. Jag har visat min beskärda del av hitfraktade snittblommor här på bloggen, men sedan några år är det stopp med det. Jag skrev om frågan samlat för första gången hösten 2016 och vill med mina trädgårdsbuketter visa på den egna odlingen, naturen och att vila i årstiderna.
Vårutställningen har öppnat på ett av mina favoritmuseum – Waldemarsudde. I Grez-sur-Loing – Konst och relationer får man som besökare följa med till konstnärskolonin som verkade i Grez i slutet av 1800-talet. Svenska berömdheter som Carl och Karin Larsson var här, liksom blivande paret William Blair Bruce och Carolina Benedicks. De senares hem på Gotland – Brucebo – är för övrigt ett så fint besöksmål att spara på till sommaren kanske. William Blair Bruce, Friluftsateljé, odat. Foto: Nationalmuseum
Kommer Olivia Coleman få en Oscar för The Favourite? Det är väl troligt. På söndag kan man dessutom se henne i BBC:s version av Les Miserables som börjar sändas på SVT. Som jag ser fram emot detta! Jag var ett riktigt musikalfan i ungdomsåren och just Les Miserables var en favorit. Många av sångerna sitter fortfarande i ryggmärgen.
I veckan gick Chanels chefsdesigner Karl Lagerfeld bort. För några veckor sedan såg jag dokumentären om Chanels visning SS/18 som finns på Netflix under vinjetten 7 days out. Rekommenderas.
Ännu ett tips från bokrean – Henry James klassiker med vackert omslag. Romanen om den för tiden komplicerade Isabelle Archer är inget annat än ett mästerverk.
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
Elsa Billgren brukar tala om loppisledord. Jag har lite svårt att samla mig till tre stycken som hon förespråkar, eftersom jag envisas med att vara en skata som samlar på vackra saker. Det är dock spännande när man upptäcker att ögonen tar lite nya vägar. Med dessa rykande färska fynd från sportlovsveckan kan jag konstatera att jag börjar samla ihop till ett tema kring “fransk bistro”. Jag är anglofil hela vägen – har alltid varit – men nog är det något med det gula, teglet och det rustika som drar lite extra i detta nu. På den rutiga sjuttiotalsduken syns ett favorithem från en gammal Sköna Hem – Provence på Österlen. Rutorna är funna – nu måste jag spana efter en sådan där solgul quiltad historia att lägga på utebordet sedan.
I den annalkande bokreans kölvatten har många loppisar halva priset på sina böcker. Passa på att titta en extra gång där! I dag fann jag bland annat Sven- Ingvar Anderssons – trädgårdsarkitekt – Brev från min trädgård. I den skriver han till olika personer som Karen Blixten. Agatha Christie och på bilden sin egen mor. Jag skall njutningsläsa sedan – titta bara på denna bild som sammanfattar allt vackert med yviga trädgårdsbuketter, rutiga dukar och hemtrevnad i största allmänhet.
Ett oputsat drömfynd från denna soliga dag fångad i stunden. Jag skulle väl ha gott loss med putsmedlet innan jag tog med Arvika-brickan här så ni riktigt får se hur det glänser och hur vackert det är. Det är väl det där lite dekadenta franska då som gör att jag tycker om just patinan, citronerna och bambuknivarna så här. Rätt upp och ned utan så mycket fix och trix – precis det jag faller för som en fura i de äldre inredningstidningarna just nu. Fransk bistro alltså. Känns trevligt att möta våren med!
Sportlovsveckan inleds med strålande sol här hos oss. Jag har lättat på presenningarna i växthuset och tagit mig an säsongens första bestyr – pelargonerna. Sju stycken från min spara-mapp på Instagram som inleds med detta urbrittiska hem i Oxfordshire. Jag är alltid svag för rustika fasader tillsammans med strama små trädgårdsrum med formklippt. Nu är det tid att täcka buxbomen i den egna trädgården, så att solstrålarna inte bränner bladen. Note to self. @houseandgardenuk
Jag har tittat in lite då och då till @lukeedwardhall men nu så har jag börjat följa och ha mer koll på vad denne unge man hittar på. Det är starka färger, signaturföremål, stilleben och massor med inspiration till vintagerundorna. Ordet trendigt är väl alltför belastat numera, mer rätt på rätt spår kanske. Befriande osvenskt inredningsmässigt.
Jag skrev om bokenGrejen med saker redan i höstas och nu har den kommit ut till försäljning. “Vi lever i en bulimisk kultur. Å ena sidan ett genomkommersiellt samhälle som ser till att vi ständigt känner oss missnöjda och där svaren och tillfredsställelsen är KÖP! Å andra sidan ständiga uppmaningar om att rensa och göra sig av med. Som om befriandet av saker skulle innebära en djupare mänsklig frigörelse.” Läs mer om boken här. Jag är nyfiken. Pressbild ur boken Norstedts/Pia Ulin
Marie Louise Sjögren bloggar numera på The Way we Play. Jag har visat bilder från detta Small Talk tidigare. Nu har familjen flyttat och i helgens bilaga till SvD är det med ett reportage från staden. Jag kan då inte heller få nog av snäckor och letar alltid efter dem vintage. @marielouise_sjogren_design
Antikmässan gick av stapeln i helgen. Det var meningen att jag skulle ha varit på plats, men sjukstuga satte stopp för det. Jag följde genom telefonen. Jut snäckor syntes mycket och den här bilden sammanfattar väl trenden med prydnadsfrukter som kommer nu. Fina former med böljande Arthur Percy-bårder och bistrobestick från @alacarteantik
Hyacinter, mimosa och narcisser – man kan tänka sig doftbomben här till de vackra böckerna hos @podegaard Annars är det mest parfymjasminer i flödet a´la Johanna Bradford men den doften klarar jag inte.
Min inre förpackningsnörd har stillat sig något, men de här chokladkakorna från brittiska Fortnum & Mason kickar igång det. Tydligen har det blivit något av en snackis om vad de döpt chokladen till. Jag skulle då gärna snaska på chokladen med fläder som heter Lady Antoine´s Garden. Det finns fler med betydligt mer obskyra namn, men en historia om Chelsea Flower Show 1928 tillsammans med den lilla trädgårdshatten på förpackningen får naturligtvis mig på fall.
Vårvintern strålar på här hos mig. Jag öppnar upp tältet ute i växthuset. När solen är framme blir det riktigt varmt i glashuset och det är nu som det egentligen känns som häftigast att ha det. Så i dag plockar jag med loppisfynden här ute. Mitt i februari har jag funnit sådant som jag framförallt tänker mig i denna miljö. Jag har en lite annan stil här ute bland betong och olivträd, så Signe Persson Melins föremål trivs lite extra bra här. Jag samlar på vaserna i serien Boda Blom som Persson Melin gjorde på 70-talet för Boda Glasbruk tillsammans med Ulla Molin. När man finner med både insats och etikett kvar, utan nagg på kanten är lyckan stor [30kr]. Melins Kvadrat-serie även den för Boda har jag till allt möjligt här ute, bland annat till förvaring av snören. Jag köper helst från tidig produktion med tyngre glas och puntelmärke i botten [30kr]. Under alla mina år på loppisar har jag aldrig sett Persson Melins kruka för Steninge. Jag blev mycket glad när det helt plötsligt stod en [20kr] till mig!
Tove Admans aluminiumljusstakar [60kr] var alldeles täckta med stearin och stod med illröda ljus på bordet i veckan. Nu är de i sitt rätta element! Jag köpte även en enklare terracotta-kruka från Upsala Ekebys senare produktion [5kr]. Ibland har jag lust att ge upp krukavdelningarna då det mest är massproducerat skräp, men så glimmar det till någon gång och då återfår man kraften.
Dagens läsning till tekannan blir Residence andra nummer från 2000. Jag minns tydligt när tidningen lanserades. Den var avantgarde för mig då, även om jag köpte varje nummer – svältfödd på inredningsinspiration som man var i ett tidevarv utan allt det som finns i dag. Nu uppskattar jag den mer! Vassa fotografer, ett eget bildspråk och texter som håller. För tillfället finner jag mer inspiration i äldre tidningar än det som finns på marknaden nu. Så alltid en titt på tidningsavdelningen vintage!
