Author Archives: Weronica

Strössel

Kanske inte till morgondagens semlor som jag har lovat barnen, men på mycket annat. Jag blev glad när jag fann delar av Renée Voltaires sortiment i en butik i staden. Jag har varit nyfiken länge och nörden i mig kickar i gång på de stilrena förpackningarna. En av mina favoriter bland det som jag har testat, är de skalade hampafröna. En nyttighet helt i min smak. Produkten är mycket enkel att använda. Det är bara att ställa fram burken och strö på maten efter behag. Jag använder framförallt fröna på pasta och ris. De har en förmåga att underordna sig andra smaker och man får strössel för hjärnan med nyttiga fetter. Och missa inte fiberlakritsen. Gott och nyttigt – kan inte bli mycket bättre!

Har Du något tips i genren snabbt och nyttigt? Dela gärna med Dig!

Klassisk tallrik från Rörstrand och Dukat Bord.

Dekadens

Det blev praliner för ynkliga mig. I dag lever jag dekadent sjukliv under min filt, medan barn och make är hos farfar och farmor. Utanför fönstret är det ilsken småsnö som virvlar runt av vinden. Jag tar en pralin till och bläddrar vidare i tidskriftshögen. Det blir möjligen en titt på vackra Marie Antoinette sedan. Konfektyren har jag, men icke glamouren. Man känner sig sällan så oglammig som när man släpar ut sitt sjuka anlete med mössan långt neddragen, mitt i den uppklädda lördagsrusningen på staden. Dags att krypa ned under filten igen.

Ny månad

Ack, vad snabbt det vänder ibland. I går sken solen på mig när jag var ute på min runda. Livet kändes sådär självklart som det gör sällsamma stunder. I dag har jag spenderat större delen av dagen under en filt. Lagom till helgen kickar kroppen igång en lurande förkylning. Men, men. Vi har fått hoppfulla offerter angående framtida projekt som förhoppningsvis tar fart den närmaste tiden. Snart får jag dessutom sällskap under filten av två små barn. Sedan hoppas jag att maken har köpt med sig praliner till mig. Sämre kan man ha det. Ha en fin helg!

Brädor

I dag blir jag inspirerad av denna vackra bild. Det är något med färgerna, tingen och kompositionen som gör att jag dras till den. Jag får omedelbar lust att gå i secondhandaffärer och sondera marknaden på Art Deco prylar i sten. Jag är svag för liknande arrangemang. I vår tjugotalslägenhet är det tämligen djupa fönsternischer som lämpar sig för vackra saker. Det kommer jag att sakna i huset sedan. Det blir aldrig riktigt samma känsla i ett nybyggt hus.

När det gäller fönsterbrädor till huset ingår det brädor i marmor ljus extremoz. Jag brukar kicka igång på stenmaterial, men jag vet inte. Det hände inte riktigt denna gång. Vi har istället valt bänkar i ek. När jag nu ser på alla tillvalen till huset med lite distans, börjar jag klura lite på fönsterbänkarna igen. Kanske sten ändå? Just nu är jag inne på kalksten. Dela gärna med er om Ni får några tankar kring den delikata frågan om fönsterbänkar :-)!

Danska Bo Bedre är som vanligt generös med bildmaterialet. Denna månad kan man dessutom läsa hela tidningen online. Vakna upp, svenska magasin! Vi vill se mer av detta här hemma!

Gott

Jag är inne i en fas där jag försöker att lägga till sådant som inte riktigt har fått utrymme i livet under en tid. Träningen är en sak, liksom frukten. Jag äter äpplen och bananer, men är ack så dålig på att variera mitt intag. Fruktsallad är ett enkelt knep att få i sig mycket frukt. När jag fick syn på den enkla apelsinsalladen inne hos Ingela på All is Pretty förstod jag att det fanns hopp. Apelsiner är jag dålig på att äta, men det kan nästan inte gå fel när de kombineras med två av mina andra nödvändigheter – choklad och nötter. Snabbt smask en vanlig vardagskväll. Jag gillar!

Skala en apelsin och ta bort det vita på den. Dela klyftorna i mindre bitar. Skär två chokladrutor (mörk 70 %) och valnötter i mindre bitar. Blanda i en skål. Mums.

Våra skålar från Ostindia finns bland annat hos Dukat Bord.

Första inköpet till huset

Vi har förvisso shoppat ett helt hus, men detta är det första viktiga symboliska inköpet. I paketen från Gysinge döljer sig en fotskrapa som jag har skrivit om här tidigare. Min pappa fick en skrapa av oss i julklapp och då passade jag på att beställa en även till oss. Det är som det där första lilla plagget som jag köpte till bebisen i magen en gång i tiden. Det var nästan lite förbjudet att handla det, men ack så förlösande. Så nu har vi en fotskrapa till all lera som förväntas på ett nybygge. Vi äro redo.

Tillsammans

Det började med liten dotter som beklagade sig över livets orättvisor. Hon ville bestämt byta liv med en annan flicka som hade allt det som hon själv saknade. Buhu! Varför har inte jag ett eget rum? Varför har inte jag en TV på rummet? Varför har inte jag trettio nagellack? Och vet du? Hennes mamma bär in fika på en bricka till hennes rum bara hon säger till! Buhu.

Sedan blev det lite sådär magiskt så att man nästan önskade att det skulle stå ett reportageteam från Family Living och titta på (bara nästan dock…) Båda barnen bubblade, ur högtalarna ljöd detta och jag skalade potatis hög på den allmänna stämningen. Inget eftermiddagskiv, inga konflikter, bara ro i tillsammans. Blöta pussar och hopp i famnen från kökspallen. Och för att vara livet och inte Family Living, måste något hända. Bara såsen kvar i denna magiska vardagsstund. Öppna hård förslutning på en flaska med kycklingbuljong. Splatt, så står jag där med en stor kryddig klick mitt i ögat. Försynen prickade den där lilla glipan som finns mellan glasögon och hud. Pa-pa-pa-geno.

Varför har du egentligen alltid de där konstiga byxorna på dig, mamma? (Mina praktiska tights från H&M som jag iofs alltid har på mig hemma) Du ser ut som Stålmannen. Japp! Älskade barn – gärna allena, men alltid tillsammans.

På tal om ensam.

Ensam

Jodå, titta noga så ser Ni den lilla droppen på den lilla grenen mitt i bilden.

Jag har alltid haft ett stort behov av att vara ensam. När jag var liten förlorade jag mig i fantasilekar på egen hand. Jag tyckte mycket om att vara i ett sammanhang, men jag trivdes bra med att vara själv. Den största förändringen med att bli mamma har för mig varit att alltid vara behövd. Den stora frustrationen att inte alltid kunna gå in i reträttplatser en stund för att komma i fas. Alla är olika. Jag behöver ensamhet för att hitta energi till sammanhangen.

För övrigt noterar jag att det övergripande förhållandet till ensamhet förändras över åren. I yngre år var det viktigt med sammanhangen. Då var jag mycket besvärad av att sitta ute och äta lunch ensam. Nu söker jag snarare ensamheten i liknande sammanhang. Jag går gärna på bio själv. Jag går gärna på café helt allena – även utan säkerhetsutrustning som en tidning. Det är bara jag helt enkelt. Gott nog.

Tisdagstema: Ensam