
Det var väl ändå en himla tur att jag blev sjuk denna vecka och inte nästa. Mitt i all feberfrossa skiner Annas entusiasm genom som en liten solstråle. Hon laddar maximalt inför nästa veckas luciatåg. I går kom hon hem med en lapp med en liten vers på. Den läser hon många, många gånger för alla som vill (och inte vill) lyssna. Detta är riktigt stort. Helt plötsligt kastas jag själv tillbaka till barndomens luciatåg med alla versuppläsningar som ofta var för tysta, för snabba eller för stakiga så här i efterhand. En klassiker var stjärngossarna som hade texterna skrivna på baksidan av sina guldstjärnor.
Det är bara att hoppas att den där vältummade lappen överlever tills nästa onsdag. För det lär läsas många gånger här. Och även om Anna redan har memorerat det mesta så fyller lappen en mycket viktig funktion i alla fall. Någon måste titta så att det blir rätt.
Fotografi: Weronica – En mammas dag. Och nej, jämställdheten har inte nått till luciaverserna ännu…





