Alltså – hur i hela friden kan jag ha undgått att märka att Sherlock säsong fyra hade premiär på Nyårsdagen?! Nu streamas serien på Netflix. Jag har ju ett antal detektiv-relaterade poster här på bloggen sedan jag föll handlöst för denna uppdaterade version – inte minst på grund av Benedict Cumberbatch. Tur att Jenny tog till orda på sin blogg i går, så det blir lite ordning och reda här. Jag kommer nog att se om den tredje säsongen av Skam när den nu finns textad på svenska, men i kväll tänker jag förlora mig i brittiska detektivgåtor. För Rule Britannia säger denna anglofil och sveper i väg lite denna Trettondag med Union Jack-relaterade ting från den senaste tiden.
Efter att ha loppisfyndat äldre tyg från GP & J Baker har jag funnit mig själv sitta på deras sida och förlora mig i klassisk brittisk inredning. När jag började intressera mig för ämnet hem och hus på nittotalet fanns det inte så himla många svenska tidningar. Då köpte jag brittiska tidskrifter och firmor som Colefax & Fowler och Mulberry Home blev något av husgudar. Jag har med andra ord alltid funnit mig väl till rätta i en textiltät, ombonad och sakrik stil och känner mer och mer att jag återvänder till mina rötter där. Mulberry Home ingår numera under GP & J Bakers paraply. Jag märker hur jag suckar lite av välbehag av bilder som dessa – från kollektionen Bohemian Romance – som för mig sammanfattar mycket av den klassiska brittiska stilen.
I mellandagarna fastnade jag hos Byggfabrikens blogg och en bra post om Arts & Craft-rörelsen där William Morris var en tongivande gestalt. Jag har fortfarande det här tyget liggandes – för vackert för att vara i en garderob – det måste fram på något sätt.
Så är jag nyfiken på ITV:s serie om drottning Victoria. Jag vet inte när den kommer bli tillgänglig för oss svenskar, men nog vore det trevligt med lite brittisk kostym och kärlekssagan mellan Victoria och Albert i iskylan?
Jag har fått mina sporadiska ryck av rensningsiver under Mellandagarna. En eftermiddag sökte sig blicken till Pilasterhyllan i köket som bär kokböcker, men det blev inte mycket av den ansatsen förutom att jag drog ut några exemplar för bläddring – bland annat Afternoon Tea. Omslaget får mig genast att försättas i “jolly good England” stämning. Spodekoppen är redo, men längre än så har jag inte kommit.
Det är förmodligen en fråga om ålder, men även en insikt om att det som stannar oftast inte är det som man först ser. Min barndomsvän hånskrattade alltid åt att jag var kär i Anthony Andrews i Ivanhoe, medan hon tyckte att Sam Neills Brian de Bois-Guilbert var så mycket intressantare på alla sätt. Nu förstår jag precis vad hon menade. Om ni vill titta på en klassisk brittisk miniserie med utsökt scenografi rekommenderas absolut Doctor Thorne. Kärlekshistoriens utfall räknar man ut på en gång – intressantare då att ägna sig åt att betrakta storstilat skådespeleri av Rebecca Front som Lady Arabella Gresham och Phoebe Nicholls som Countess de Courcy.
Oemotståndligt bokomslag alla gånger, liksom att få kika in i en helt annan värld. Jag är nyfiken – läs mer och se bilder här och här.
Jag fick en fråga vad jag hade läst i jul. Mitt enkla svar är noveller bland annat P D James och klassiker från Novellix. Lappin och Lapinova är ett litet mästerverk av Virginia Woolf. Jag finner mig ha återupptäckt novellen de senaste åren och beundrar hur de som bemästrar genren kan förtäta sitt skrivande och ändå säga allt. Novellix har även små filmisar av författare. Perfekt som bokmärke. Jag gillar tanken att göra författare till stjärnor.
Berörande och stark dokumentär om en av världens bästa röster. Amy Winehouse får avsluta detta Trettondagssvep.
Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!
♡
