Förra veckan kom jag äntligen iväg på en länge planerad utflykt till Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Just denna kalla och soliga oktoberdag var jag glad att mitt första besök inföll på hösten. Det är något alldeles speciellt att möta platser denna årstid med de sprakande färgerna, löven som börjar falla och folkströmmar som avtagit. Blicken fäster på andra saker vid sådana tillfällen. Man är i en annan sinnesstämning när naturen går i vila. Och det finns all anledning att återvända i vår när allt börjar blomma igen.
Man möter Näs genom en allé som leder upp till Prästgården där Astrid Lindgrens far – Samuel August Ericsson – var arrendator.
I den stora parken framför Prästgården finns det stora över 200 år gamla trädet som inspirerat till sockerdricksträdet i Pippi Långstrump. Man känner sig sannerligen liten och ödmjuk här vid de väldiga träd som omger egendomen. Det ger en alldeles speciell karaktär till en plats. Jag kunde inte låta bli att plocka ekollon från alla ekar med hopp om att kunna driva fram en egen liten planta som minne av besöket.
Den ursprungliga egendomen har kompletterats med en modern byggnad som inrymmer ett stort Astrid Lindgren-museum och en restaurang. Det känns som ett fint möte mellan det gamla och det nya. Inför besöket var jag mest nyfiken på trädgårdsdelen i regi av Karin Eliasson som i sommar öppnat i sin helhet. Trädgården är lik en bok med olika kapitel med ambitionen att berätta en historia.
Jag måste säga att jag blev lite överväldigad av upplevelsen här. Här syns en del av den nyanlagda idéträdgården där en del hämtat inspiration från Körsbärsdalen i Bröderna Lejonhjärta. En del tematrädgårdar kan kännas aningen överarbetade och det är inte lätt att handskas med arvet efter en nationalikon som Astrid Lindgren, men här tycker jag att man lyckas med balansen.
Det är höga ambitioner om hopp, mod och kreativitet. Det är små ljudslingor som skall ackompanjera naturen. Man får sig till livs citat från böckerna på oväntade ställen. Jag faller, för det är väldigt vackert och stilfullt genomfört.
Vad jag tycker mycket om är hur man tar tillvara på temat melankoli, sorg, förtvivlan och ensamhet i de Lindgrenska sagorna. Jag kan tänka mig att detta tema förstärks när man besöker trädgården på hösten. Det är förmodligen en annan upplevelse med spirande vår med blommande fruktträd och den stora ängen på sommaren.
I detta nu var det hjärtskärande vackert med en natur på väg i vila och de stora tankarna om livet i Melankolins mosslandskap.
Astrid Lindgrens barndomshem där hon föddes 1907, är öppet för guidade visningar under sommartid, men denna säsong såg jag det på avstånd. Vackert så.
En av mina favoritplatser på Näs blev denna Astrids källa med skulpturer av Berit Lindfeldt som skapades 2007 till hundraårsminnet av Lindgrens födelse. I höstskrud är vattnet med törnroskransen, nyponet och barnet betagande.
Som sagt, ta möjligheten att besöka ett turistmål under hösten om möjlighet finnes. Det är garanterat en annan upplevelse än under högsäsong och man får tillfälle att sitta i fred på en bänk och ta in platsen. Till Näs kommer jag garanterat att återvända. Jag såg skyltar om en julmarknad och sedan måste jag se alla körsbärsträden i blom i vår.
♡
Denna veckas bukett blir ett ode till dahliorna. Jag plockar in de allra sista blommorna, för i helgen är det dags att ta upp dem. Ni kanske minns när jag började med årets knölar i april? Efter lång och trogen tjänst är det nu dags för vintervila. Innan dess njuter jag av detta fyrverkeri.
I buketten syns dahliorna Ottos Thrill, Preference, Gits Perfection, Sneeuwstorm, Orsett Beauty och White Perfection. Här får de glänsa tillsammans med kvistar av snöbär och paradisäpplen, några eucalyptus, slideranka och murgröna. Det är alltid med en smula vemod jag konstaterar att det snart inte går att hämta material till buketter ute i trädgården, men i helgen skall tulpanlökarna ned istället för dahliaknökarna, så hopp finnes om en ny säsong.
Denna gång gjorde jag ett solfjäderformat arrangemang med hönsnät i en av mina favoritkrukor av Mikaela Willers. Denna version är tänkt att betraktas framifrån – allt är koncentrerat i den vinkeln – och är exempelvis fin till sidobord.
