Snön har smält bort – kan det ha varit den sista gången för i år när trädgården är täckt med vitt? De kalla nätterna är kvar, men snart skall luktärterna ut i friska luften. Vitsipporna är här. Jag får precis samma vårrus i kroppen varendaste år när de första vita möter en på promenaden. De är finast där de växer, men den lilla flickan i mig kan inte låta bli att plocka med några stycken hem.
I går lyssnade jag som vanligt på Billgren & Woods Podd som handlade om inspiration. Det var många intressanta trådar i vanlig ordning. Var finner man inspiration? Kan inspiration vara av ondo? Kan man frigöra sig från inspiration? Inspiration, lust och kreativitet? Tankeväckande på många sätt. Jag rekommenderar lyssning. I samma anda skriver Sofia Wood på sin blogg om brittiskan Laura Jacksons insikt om att hon behöver det ljusa och det lugna istället för alla färger och mönster i sitt hem. Förändringen härleds delvis till pandemin och all tid som spenderats i hemmet. Läs även kommentatorsfältet till inlägget hos Sofia för intressanta inspel. När jag läste Laura Jacksons krönika i Elle Decoration, blev den ännu ett tecken i en tendens som nu sveper fram i spåren av uppvärderingen av det snygga 90-talet, det eleganta och det ljusa. Och vi tycks aldrig ta lärdom av att vi är en del av en pendel som svänger fram och tillbaka. Pandemi eller ej, vi blir ofta historielösa och tror att vi bottnar i saker, för att sedan ändra riktning. Det kan man värdera på olika sätt och uttala sig om opersonliga stillösa människor som följer en ström. Man kan också välja att fokusera på stilhistoria och inse att om man levt tillräckligt länge i en överlastad textiltät sen 1800-talsinredning, så står den ljusa jugenden där och knackar på som beställning. För mörker vill ofta ha ljus och tvärtom. Om man vill vara i någon slags process med sina uttryck kanske det inte blir en så stor överraskning att ett rum som går ton i ton med allt platsbyggt och inmålat till slut börjar kännas som en grotta man vill bryta sig ut från? Eller att det vita och fräscha var dömt i sin yttersta form eftersom det saknade kontraster och mönster som gjorde det mer ombonat? Pendeln som sagt. Jag kommer oftast tillbaka till ett hem med årsringar. Uttryck som samexisterar. Saker som läggs till men där basen består. Gammalt och nytt. Allt går i cirklar och förr eller senare vill man säkerligen fösa fram sådant som fått vila lite i ett skåp. Ungefär så från den väl insuttna Howardfåtöljen från – hör och häpna – nittiotalet.
REKLAM FÖR EGEN VERKSAMHET
Jag kommer alltid tycka att det är roligt med såväl inspiration som tendenser. Sedan är det förmodligen olika med hur stora penseldrag man låter tankarna spela ut i. En bärande tanke med mitt företag Bara vackra ting är att visa att man kan uttrycka sig med det redan brukade. Ett bra sätt är att tänka som man kanske är mer van att göra med kläder – man provar ett plagg för att se om det är något för en. Det är egentligen detsamma med inredning. Det är roligt och kreativt att ta in någon mindre detalj för att se om det är ett spår att gå vidare med. Eller så visar det sig att det var ett tillfälligt intryck som inte kom att stanna. Genom mitt urval slår jag alltid högst på trumman för det klassiska som framförallt förändras genom säsongstillägg. Jag vill också visa på tendenser som det mer stilrena vita porslinet som vi ser mer nu efter allt det brittiskt mönstrade, allt det trärena och organiska som kommer med full kraft och detaljer som sätter tonen. Bara vackra ting helt enkelt.
♡
