Category Archives: Give me ten

Ge mig tio: Mönster med djur

Mitt textilfynd från i helgen – nästan tre meter vackra Leonard av Bitte Stenström för Sandbergs – fick mig att fundera lite över mönster med djur. När jag tittade runt här hemma fann jag en försvarlig mängd av detsamma. Dags för ett “Give me ten” med ett urval av sådant jag tycker om.

En favorit är Emma von Brömssens Stäpphöna som designades för Svenskt Tenn, men som nu trycks i egen design. Det är något med den snillrika penselföringen som liksom målar fram fågeln. Foto: Emma von Brömssen

När det hänger längder av Sandersons klassiker Tally Ho på loppis är det mycket svårt att motstå. Det trycktes redan 1948. Nu är jag möjligen ingen anhängare av engelsk jakt, men det är något urbrittiskt med detta tyg där hästar och hundar spelar stor roll som jag tycker om – framförallt på hösten.

Man kan förlora sig i många av franska Manuel Canovas textilier. En favorit som finns på den stående klassikerlistan är Le Cabinet de Curiosites. Som att ha ett tittskåp som tyg med fjärilar, snäckor och koraller. Tidlöst vackert och fantasieggande.

En annan favorit som stod på klassikerlistan många år innan den kom till hemmet är Brunschwig & Fils Le Zebre. Det handtryckta tyget med zebraränder har en förmåga att passa in överallt och lyfta allt det kombineras med tycker jag. En sann klassiker.

Det får bli ett tyg till från Manuel Canovas. Bengale är en klassisk toile de jouy med exotiska djur. Den orange-rosa färgställningen var en av mina första tygförälskelser. Den hänger med än – här hemma i en bricka – även om man numera möjligen tar på sig lite andra glasögon när det gäller avbildningen av det koloniala Indien.

Textiltätt bibliotek med bland annat William Morris The Brooke med hjortar. Bild: Svenskt Tenn

De broderade slingorna i May Morris Kelmscott Tree från förra årets kollektion är möjligen inget man springer på nästa loppisrunda, men så vackert! De stora träden med fåglarna på grenarna är verkligen något extra.

Inget urval av textilier utan något från Svenskt Tenn. Estrid Ericsons Elefanter är förmodligen ett av de mest kända svenska textilmönstren. Det trycktes för första gången på slutet av 1930-talet och var inspirerat av en förlaga från Belgiska Kongo. Här syns även Josef Franks Gröna fåglar. Bild: Svenskt Tenn

GP & J Bakers Lotus är en riktig klassiker som här hemma återfinns i en kudde. Det blev en riktig fixstjärna inredningsmässigt, inte minst efter att Elsa Billgren köpt en äldre soffa på auktion i tyget. Mönstret är hämtat från en målad sidenrulle från Mingdynastin med bland annat kungsfiskare och häger. Fotografi: Elsa Billgren

Jag avslutar med min stora favorit. Om jag bara var tvungen att välja ett endaste mönster med djur – hemska tanke! Då blir det Josef Franks Anakreon. Fotografi: Wrede fastighetsförmedling

Mönstret skapades 1938 med inspiration av en gammal fresk från palatset Knossos på Kreta. Det innehåller det mesta, är mycket varierat beroende på vilken del av mönstret man tittar på och så tycker jag om hur fågeln är tecknad. Pall klubbad av Stockholms auktionsverk.

For the love of a classic

Ge mig tio: Skånepärlor

Jag tänker mig en ny kategori som jag kallar “Give me ten”. När barnen var små gjorde vi klassiska “Give me five” och sedan “Give me ten” med båda händerna. Tio av något helt enkelt. Jag börjar med en viss eskapism denna måndag i form av Skåne där jag tipsar om pärlor jag tycker om efter önskemål. Vi har en vecka bokad i sommar på det vanliga stället och förhoppningen är väl att det då går att resa inom Sverige. Men vem vet i dessa tider? En sak är säker i alla fall. Det som finns nära kommer att värderas högt nu.

Jag börjar med att sticka ned näsan i ett hav av luktärter. Den här bilden är tagen här hemma, men i Skåne finns den som säljer fröerna – Cecilia Wingård. Förra sommaren var vi ute på landet i Rugerup på Luktärtsfestival. Roligt att se allt i blom – många inspirerande historier och blomstöd att titta på.

Efter att ha tagit en klassisk runda i Lund med bland annat Tehuset Java, Botaniska trädgården, Gleerups och lunch på Malmstens i Saluhallen, åker vi en liten stund. Sedan slår vi oss ner på slottsterassen på Skarhults slott med en kopp te med utblick mot barockträdgården. Ibland är det inte de stora tinningarna och tornen som lämnar bestående minnen, utan en liten grön oas med perfekt balans mellan de tuktade häckarna, murarna och de höga vajande växterna. Utställningen om Ester Blenda Nordström finns även nu i sommar.

Ge mig en dag på Österlen och jag blir så här nöjd! Vi, det vill säga jag och min vän, brukar göra en riktig utflyktsdag där det står många ställen att besöka på önskelistan. Här är jag i Blå Spadens växthus i Löderup innan det intogs glass hos Frusen Glädje. I närheten finns även Pastafabriken för lunch och Karl Fredrik på Eklaholm.

Sedan tar vi kustvägen bortåt Skillinge och Brantevik. Skillinge Diversehandel är en riktig favorit där jag alltid köper ett par Alpackastrumpor som jag sedan använder till nästa besök. Här finns utvalt i stort och smått, dyrt men trevligt och här blev jag inte minst med en Panamahatt för några somrar sedan. I Brantevik finns fina Trampes – resturang och antikaffär.

Framförallt slår jag mig ned i trädgården till Drömbageriet. Ett av de trevligaste och godaste caféerna jag har besökt. För fika måste man göra när man semestrar. Mycket och ofta. Vi beställde in olika bakverk och delade på förra sommaren och det var nog faktiskt då som värmen kom på allvar. Ett så fint minne.

Så kommer jag hit – till Åbergs Trädgård utanför Ystad. Jag blev alldeles förförd förra sommaren av denna gammeldags handelsträdgård med egendrivna plantor, mycket återvunnet i t ex äldre växthus som tagits till vara, slingrande planteringar där man nästan går vilse och stigar som leder till ställen där man kan hämta andan från det gröna. Praktfulla fikonträd i en miljö där växterna verkligen får spela huvudrollen i ett myller av grönt. Goda lättare luncher – hit vill jag absolut tillbaka.

Vi får väl se hur det blir med utställningar och sådant i sommar. En del ställen har redan meddelat att de håller stängt som Mandelmanns. Förra sommaren var det en så fin utställning i Falsterbo. Det var första gången jag var där och jag hade inte riktigt förstått skillnaden mellan Falsterbo som renodlad badort och Skanör som hamnstad med caféer och restauranger. Till nästa gång vet vi. Och behöver inte få akut blodsockerfall bland sanddynerna.

Nu tar vi oss uppåt kusten istället mot Helsingborg och Sofiero. Jag skrev om Josef Frank-utställningen i vintras, liksom om parken. De stora parkerna blir möjligen en tröst om virusrestriktioner och avstånd skall upprätthållas även i sommar. Här kan man försvinna in bland blommor och behöver inte gå på varandra.

Efter Sofiero åker vi kustvägen upp mot Höganäs och innan Mölle svänger vi in och fikar på Krapperups Slott. Den där slottsfasaden med stjärnor skojar man inte bort. Och här finns ett av Skånes bästa fikaställen.

Det skånska landskapet är väl alltid den bästa kulissen till ett semesterporträtt om det så är oändliga kullar som bara fortsätter så långt ögat kan se, havet eller de lummiga bokskogarna. For the love of Skåne.