Category Archives: Hem kära hem

Se där. Cirkeln har slutits. Jag har gått hela varvet runt med idén kring en föränderlig vägg i köket. Nu dröjer sig ordet sommarljus kvar i köket, fast jag borde bytt för länge sedan. För jag börjar känna att det är dags för något nytt. När man har tejpat sig glad och haft tillfälliga installationer, längtar man efter det mer bestående. Fastspikat liksom. I tankarna finns en tapet som bekant. Med ett helt annat uttryck. Vi får se var det hela landar. Man känner sig alltid i fixartagen inne så här på hösten, efter att ha tänkt grönt länge. Skoj!

Fabriken är igång igen med torsdagstema. Känns himla skoj måste jag säga! Tina och Anna går ut hårt med hall. Vete sjutton om det var någon drömstart direkt för yrvakna Fabriksarbetare, men det är kanske bättre att kicka igång ordentligt :).

Om jag gick ner och röjde undan en del i hallen innan jag tog bilderna? Oh yes. Om jag hängde grejer på rätt ställen och plockade ihop det jag tycker är vackert? Oh yes. Om jag slängde ner en del inte så vackra saker i den där gigantiska korgen? Oh yes. Så – varmt välkommen till vår hall :). 

Det här är vår huvudentré. Barnens mesta grejer hänger i groventrén i ett praktiskt Elfasysten, men de går för det mesta in i den stora entrén. Så det är ett evigt flyttande av kläder och skor och hjälmar och gympapåsar och allmänna tillbehör. När vi (läs jag) orkar flytta på grejerna. Annars flyter det saker ett tag. För vi får helt enkelt inte plats med allt på ett ställe. 

Jag tänker inte så himla mycket på vår hall märker jag. Den bara finns där. Ganska underordnad och neutral. Man brukar ju säga att man skall satsa krut på hallen och att det är det första intrycket av huset. Tja, det är det väl kanske. Och visst piffar jag lite här ute också. Ibland funderar jag på Morristapet, stor äkta matta och andra vackerheter. Och så kanske det blir någon dag. Vi får se.

Jag har fortfarande rosor att klippa. Och min trädgårdsvagn med allsköns snören, fröpåsar och redskap vill jag ha nära. Så den får stå ute i hallen nu. För att jag tycker att den är hopp på hjul.

Många fler hallar finns i dag inne hos Fabriken. 

Nyheterna börjar att trilla in på IKEA nu. Katalogsläppet är vecka 34, men om man vill tjuvkika så kan man i vanlig ordning titta i den amerikanska katalogen. Lampan Hektar har varit på radarn ett bra tag nu. Trendenser visade den från Milano tidigare i våras. När vädret var riktigt dåligt förra veckan började det att klia i mina "fixar-fingrar". Det övre TV-rummet var egentligen ett höstprojekt, men en tur till IKEA och inköp av en Hektar blev startskottet till en piffning. 

Lampan är riktigt hög – 180 cm – och stor så den kräver sin plats. Uppe i rummet med ryggåstak kunde den sträcka ut sig ordentligt. 

I taket blev det en stor risboll. Lite piff på hyllan bakom och rummet känns med ens på väg in i hösten. Det börjar bli skoj med innemiljöer igen efter att ha tänkt gröna tankar ett bra tag nu. 

Bilder via Instagram @weronicaf Bloggen börjar kännas rolig nu igen. Framförallt att skriva lite längre. Till att börja med blir det förmodligen lite crossover mellan Instagram och här. Roligt när man finner olika arenor att vara kreativ på och som kan korsbefrukta varandra.

På övervåningen mellan sovrummen har vi ett stort allrum där barnen håller till med TV-spel, filmer och kompisar. Där har det inte hänt något revolutionerande sedan vi flyttade in egentligen. Man tappar fart lite och vissa ställen prioriteras inte. Nu är det mest uteliv och trädgård för hela slanten, men på listan till hösten står Henriks rum samt att försöka få till just det stora allrummet. Det gäller lite "man tager vad man haver" här, men nyligen investerade vi i en grå ullmatta – och naturligtvis stod vi där och oooade och aaade med det sedvanliga "åh, så ombonat det blir med en matta". Storselen har fått flytta upp, liksom några tavlor. Work in progress helt enkelt, men det börjar redan bli trevligare att sitta där, även för oss vuxna som möjligen prioriterar aningen annorlunda än att ha alla Skylanders inom räckhåll :). 

Och ser ni lupinerna? Snart är det sommarlovstider!

Klick sa det mellan mig och Carolines små speglar vid första titten. återbruk av gammalt porslin med en liten spegel som hänger i ett läderband. Så fina. En har hamnat i sovrummet. Jag tycker om lite oväntade detaljer med det lilla extra som bekant. Och denna gillar jag mycket.

Och med jämna mellanrum ser jag vår sovrumstapet så där lite extra. Jag blir himla glad varje gång.

Jag har alltid varit något av en liten ekorre. Och såklart samlat på massor av saker genom åren. Bokmärken, suddigum, brevpapper och sälar är några av tingen. Men jag var också sådär så att jag samlade in själva essensen av något och skrev julen 1983 på ett kuvert med torra granbarr. Jag har bättrat mig med åren – betydligt – men det ligger ju något roligt i att samla. Numera har jag i alla fall två pågående samlingar. Det är inte särskilt ofta som de utökas – insatsen har höjts lite sedan luktsudden – men det är desto mer tillfredsställande när det kommer till något nytt. En samling består av muggar av åsa Lindström. Jag kan säkerligen inte hålla mig från att utöka den i sommar. En annan består av tennföremål från Svenskt Tenn. Ovan syns en del av samlingen som pågått i säkerligen femton år. Det senaste tillskottet är den lilla knottriga från serien Non Funkis av Eva Hild som jag fick i påskpresent. Ett Stockholmsbesök är i vardande. Vi får väl se om det blir något mer till tennsamlingen eller något annat till hemmet. Det är stört omöjligt för min del att gå ut genom de dörrarna utan någon liten påse. 

Jag hoppas att Ni får en fin start på veckan!

Jo, det var ju de där ögonens vara eller icke vara hemma hos oss. De har legat i sitt rör sedan 2006 som jag konstaterade i höstas. Men så plötsligt en dag fick de komma upp därifrån. Det handlar naturligtvis om min spontana dotter, som är handlingarnas dam till skillnad från sin mamma. Har du inga affischer som jag kan få till mitt rum? Vad är det i det här röret? ögonen som är på kakaoburken? Jag tar den. Hon var lite bekymrad över den där texten längst ner och tyckte att det skulle vara coolast med bara ögonen, men sedan fick de nåd. Och även denna mamma tycker att de blev klockrena på den där väggen. Snälla chokladögon som håller koll på mardrömmar liksom. Så till sist blev även våra väggar med ikon :).

Jag har grav plantskoleabstinens. Det var alltför länge sedan nu. Så man får slå till när tillfälle uppenbarar sig. Som i en matvaruaffär en vanlig tisdag mellan "glöm inte att köpa bananer" och "hur många liter mjölk skall vi ha".  Då står de där. Två stycken kvar. Små uppstammade italienska rosmarin för nitton kronor stycket. Plötsligt blev det aningen roligare att handla. Innan mitt gröna öga öppnades hade jag med all säkerhet inte ens sett dem. Jo, kanske förresten, för ibland köpte jag hem en sådan där "mäklarbasilika" som stendog några dagar senare hemma hos oss. Men nu kan jag liksom inte låta bli. Så denna gråa dag glädjs jag åt mina fina i köket. Och jag skall ta väl hand om er så att ni kan få leva hela långa sommaren ute – lovar! 

Och så hissar jag såklart mitt numera ganska stora lager av gamla terracottakrukor. Sådant kan få pulsen att gå upp det med :).